”Skulle inte tacka nej till hockeyns Zlatan”

Ishockey och invandrare – del 5: Framtiden

Hindren är förda till ytan: Kultur, ekonomi, brist på engagemang och brist på istider. Men hur jobbar klubbarna för att få fler invandrarbarn att börja spela ishockey? Är det ens ett mål? Borde det vara det?
– Ingen skulle tacka nej till en hockeyns Zlatan. Ekonomiskt skulle det kanske inte betyda så mycket men rekryteringsmässigt skulle det göra en väldig skillnad, säger KG Stöppel, ungdomsansvarig i Djurgården.

STOCKHOLM/JÖNKÖPING/KARLSTAD I elitserien fanns det i fjol cirka tio spelare med invandrarbakgrund. Siffran är likvärdig eller till och med lägre i allsvenskan och J20/J18 elit.
– Jag ser inte fler invandrare som börjar med hockey nu än när jag började. Det är ju bara att titta på de som springer här i ishallarna, det är inte många med invandrabakgrund och det tycker jag är skittråkigt, säger HV71:s Daniel Rahimi.
– Man kan inte bara stå och vänta på att folk ska börja, man måste rekrytera fler bra spelare. Fler bjudbiljetter och en strävan efter att få hit en ny publik.

”Det finns en stor skara ungdomar att rekrytera”
Talangansvarig i Rahimis klubb HV71 är Stefan Örnskog. Han är väl medveten om att det finns mycket att jobba med.
– Inom invandrarbefolkningen finns det en stor skara ungdomar att rekrytera. Det är väl inte ett måste att invandrarbarn spelar ishockey. Däremot är det väl viktigt för samhället att invandrare får en bra möjlighet att anpassa sig i det svenska samhället. Där har ju idrotten och ishockeyn i det här fallet en ganska stor roll, säger han.

Han berättar också att det finns en anledning till att klubben inte aktivt försökt rekrytera i invandrartäta områden.
– Vi jobbar inte med rekrytering. Det sköter sig självt och vi kan inte ta emot fler i dagsläget.

Detta är något som är återkommande när jag pratar med ett femtontal talangansvariga i elitklubbar i landet.
– Jag jobbar i en klubb med en otrolig medvind och det är så mycket pojkar att det finns knappt lag till alla. Vi behöver inte gå ut och scouta direkt. Så är det nog i de lite mindre svenska städerna där hockeyn är het. De får fullt i sina lag ändå och behöver inte jobba med rekrytering på det sättet. Det kanske mer är en fråga för de klubbar där man inte lyckas fylla sina ungdomslag, jag vet många småklubbar som klagar på det, säger Pelle Svensson, talangansvarig i hockeyallsvenska Rögle.

Svensson menar att frågan har diskuterats såväl internt som externt flera gånger.
– Vi har diskuterat det här många gånger, man kan sitta hur länge som helst och älta saker om och om igen. Det är en jäkligt komplex fråga och vems ansvar det är vet jag inte, om det ens är någons ansvar? Vi har väl ett ganska välmående förbund i dag, där saknas det inte direkt pengar så jag kan tycka att det ligger lite på deras bord, säger han.

Nästan alla ”spontanytor” är borta
Men det finns också de klubbar som har det omvända problemet. Djurgården är ett av två huvudstadslag och det finns en enorm mängd potentiella hockeyspelare som man skulle vilja ”fånga in”. Problemet är hur man ska gå till väga.
– Det är många barriärer att riva. Jag tror ishockeyns väg att gå är genom skolorna. Att låta dem komma till ishallen och prova på hockey, det är dit vi måste komma och där vi är i tankarna, säger KG Stöppel, ungdomsansvarig i Djurgården.
– Hockeyn i stort måste jobba med småklubbar för att nå ut och kunna erbjuda hockeyn till ett bredare klientel av människor från olika sociala nivåer. Det är jätteviktigt för det man vill komma åt är ju talangerna och de finns i alla samhällsklasser. Förutsättningarna finns men det är en ganska tung apparat att driva.
– Vi har försökt jobba med småklubbarna för att de ska vara våra förlängda armar för att få folk att spela hockey. Det vi tittar på och försöker hitta former för är en separat organisation, för det vi har kunnat konstatera är att med befintlig personal räcker inte tiden till, säger Stöppel.

Han jämför såväl kulturella, ekonomiska och marknadsmässiga förutsättningar med Sveriges andra stora sport, fotboll.
– De har ändå tagit till vara på sin framgång som de egentligen hade 1994 med VM-bronset. De har lobbat hårt och i dag är varenda halvtaskig grusplan mer eller mindre en konstgräsplan öppen för att spela fotboll på. Medan hockeyn har gått åt motsatt håll. Alla de där uterinkarna som fanns förut eller alla ytor som spolades upp, de finns ju inte i dag. I dag är man ju tvungen att söka sig till den organiserade verksamheten direkt, det finns ju ingen riktig inkörsport som det fanns förr.
– Stockholms kanske finaste hall bortsett från Globen och Hovet ligger faktiskt ute i Husby där man har problem att fylla dagarna med träningar. Kista som är den klubb som är hemmahörande där har krympt sen den hallen kom till 2001.

”Hockeyn måste bli enkel för alla”
Stöppel menar att vägen man måste gå för att sprida hockeyn till flera samhällsgrupper är att göra sporten enklare.
– Det vi måste ta bort är att ibland gör vi hockeyn lite för avancerad, det handlar inte om att åka på åtta turneringar per år och bo på hotell och spela med kompositklubbor och så vidare, utan man måste göra hockeyn enkel för alla.

Enklare, är alltså ett ledord. Det är fler som kommer in på detta. Tim Brithén, ungdomsansvarig i Linköping HC.
– Det skulle vara jättebra för ishockeyn om vi kunde få till fler isytor för spontan-idrott. Då skulle fler – oavsett ”bakgrund” – kunna få möjlighet att se och få uppleva vilken fantastisk idrott ishockey är, säger han.

KG Stöppel:
– Det finns inte något enskilt förbud, skola eller förening som har enskilt ansvar för att få in fler invandrarungdomar till ishockeyn. Där har vi alla lika stort ansvar. Däremot har kommunerna/politikerna ansvar för att se till att ishockeyn har samma förutsättningar som andra idrotter när det kommer till plan-/banhyror som gör att det blir billigare att spela ishockey vilket också kommer göra att det blir mer tillgängligt för alla samhällsklasser.

”Måste börja tidigare”
Lars Olsson är ungdomsansvarig hos Malmö Redhawks, en klubb som hela tiden står i skuggan av fjolårets svenska mästare i fotboll, Malmö FF. Zlatan Ibrahimovic är stadens store son och antalet invandrarungdomar som dyker upp i Malmö FF:s ungdomslag är stort. Svårigheterna för Redhawks att styra över dem till att vilja spela ishockey är många.
– Vår ungdomsverksamhet ligger på Rosengård i Malmö och där har vi varit i många år och vi har barn några barn med invandrarbakgrund i leden. Vi har också ett samarbete med Friluftsfrämjandet och där finns också invandrarbarn som vi försöker få ett intresse till ishockeyn på, säger han.
– Som det ser ut idag så måste vi rekrytera alla till föreningslivet och då ishockeyn eftersom vi tappar deltagare. Om det är invandrare eller inte spelar väl ingen roll, vi måste ha mer resurser både med lokaler och personal för att genomföra mer än idag.

HV71:s Daniel Rahimi efterlyser dock att klubbarna tar mer ansvar och inte bara sitter och väntar på att kommunerna ska förenkla med allmänna isytor och så vidare.
– Man måste jobba mer för att locka till barn från invandrartäta områden och där har även skolan ett viktigt jobb. Jag tycker klubbar har ett ansvar, att utöka ungdomsverksamheten och låta fler ha möjligheten att prova på hockey i tidig ålder eftersom att hockey blir ganska avancerat ganska fort. Men börjar man tidigt är det inte så svårt som många tror, säger han.

Växjös ungdomsansvarige Roger Johansson och Modos dito Tomas Grundström håller med.
– För rekrytering av nya spelare krävs att man fångar upp dem mycket tidigare. Redan på lågstadiet eller tom på dagis, säger Johansson.
– Det jobbas tyvärr för lite med rekrytering i invandrartäta bostadsområden. Vilket är tråkigt då vi förmodligen hade kunnat utvidga intresset till en större målgrupp då. Kanske hade någon samarbetspartner kunnat vakna till och stötta rent ekonomiskt också, säger Grundström.

”Zlatan är en enorm förebild”
Brynäs ungdomsansvarige Stefan Utby berättar att när de är ute och marknadsför hockeyn i skolor i invandrartäta områden finns det en person det pratas om. Överallt och hela tiden.
– Barnen med invandrarbakgrund pratar bara om Zlatan. De vill till Barcelona. Det finns inget ”först ska jag till Gefles U15, sedan a-laget, sedan Helsingborg…” Det är till Barcelona de ska. De ska bli som Zlatan, det finns inget annat. Vi har inte en sådan spelare som ensam kan skapa ett sådant intresse kring ishockeyn. Han är en enorm förebild.

En av frågorna som gick ut till ungdomsledarna i de femton elitklubbarna var: ”Vad skulle det innebära för hockeyn i Sverige i stort om det kom fram en spelare av Peter Forsberg/Nicklas Lidström/Mats Sundin-klass med invandrarbakgrund?”

Svaren var allt från ”ingenting speciellt” till ”väldigt mycket”. Tim Brithén i Linköping är en av dem som tror att det skulle ha en väldigt stor inverkan.
– Ungefär som fotbollen fått av Zlatan Ibrahimovic, svarade han.

KG Stöppel är inne på samma spår.
– Naturligtvis skulle en storstjärna som var invandrare betyda mycket då chansen skulle vara stor att vi fick nya målgrupper som vart intresserade av ishockeyn. Det skulle underlätta rekryteringen av de målgrupperna rejält.

Timrås Yared Hagos är inne på samma spår som ungdomsledarna. Billigare, enklare och att rikta rekryteringen redan i tidig ålder. Han tror dock att det kommer dröja 10-15 år innan man ser någon tydlig förändring.
– Det är inget som händer över en natt heller. Det går inte bara att bygga upp ishallar/isytor och säga att folk ska komma. Det är något som måste växa fram och det är väl inget att hymla om att fakta är ju att ishockeyn inte är en så stor sport runtom i världen. Vi är ganska insnöade i Sverige. ”Varför spelar inte invandrarungdomar ishockey?” Ja, det finns en miljon andra sporter i världen, fotboll är tio gånger större, basket större, tennis och så vidare.
– Men inom tio år tror jag fler med invandrarbakgrund kommer komma upp. Andra generationens invandrare har då den svenska kulturen med hockey, korv med räksallad och schlager och allt i ryggmärgen. De kanske känner sig mer hemma i hockeyn då.

Text: Mårthen Bergman

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: