ENGLUND: Lämnade hockeyn efter sin psykiska ohälsa – här är hans nya karriär
Han avbröt plötsligt sin allsvenska hockeykarriär och valde att gå ut och berätta om sin psykiska ohälsa. I dag mår Jacob Tenemyr bättre än någonsin. Det tackar han bland annat sin nya karriär som inlinesproffs på Kanarieöarna för.
– Vi klarar av att leva på lönen. Lägenhet har vi i kontraktet och det är väldigt billigt att leva här, framför allt om man ser till att laga egen mat, berättar han för bloggen.
Hockeykarriären var på rejäl uppgång när Jacob Tenemyr värvades tillbaka till moderklubben Västerviks IK från Kiruna säsongen 2016/17. Han tog verkligen chansen de tio matcherna som var kvar av säsongen, vilket resulterade i ett kontrakt och en ordinarie plats i nästa säsongs allsvenska trupp.
Men allt var inte en dans på rosor. För ganska precis ett år sedan, kring julen 2017, hade Jacob Tenemyr sin senaste depression. Panikångestattacker var något han hade levt med under lång tid. Så här beskrev han sin situation på Instagram:
”I tolv års tid har jag vetat att jag när som helst, var som helst kan få en panikångestattack. Då handlar det bara om att överleva. Har spelat bort alla mina pengar, supit mig full mitt i veckorna trots att jag varken är spelberoende eller har alkoholproblem. Och att ständigt leva i en miljö och kultur omringad av människor där du ska vara tuff, inte vika ner dig och istället bara bita ihop har gjort det svårare att prata om det öppet, för vem skulle förstå?”
Hockeysverige hade även en text om detta som ni kan läsa HÄR.
Vad gör Jacob i dag och hur mår han?
Jag har träffat honom och så här beskriver han sin tillvaro i dag:
– Det var länge sedan jag mådde så här bra. Det har nu gått ungefär ett år sedan senaste panikångestattacken och även om jag fortfarande tar antidepressiva mediciner så tror jag att jag har blivit bättre på att styra mina tankar. Jag har även börjat meditera, vilket hjälper mig mycket i vardagen, berättar han.
Jacob Tenemyr utvecklar:
– Vid perioden för senaste ångestattacken fick jag professionell hjälp som, tillsammans med mognad och bättre självkännedom, gör att jag uteslutande försöker jobba med positiva tankar. Jag försöker även omge mig med personer som ger mig energi istället för att ta den ifrån mig. Där har jag barndomskompisen Victor Lindell, som jag nu bor ihop med på Kanarieöarna, mycket att tacka för ett enormt stöd.
På Kanarieöarna?
– Japp, det stämmer. Vi lirar inlineshockey i laget Molina Sport.
Vilken vändning, hur kommer det sig att ni hamnade där?
– Vi har under ganska många somrar spelat inlineshockey och tycker att det är en fantastisk sport som liknar hockey men ändå är mer ”laid back”. Det är ingen som skriker på dig om du inte backcheckar och det är alltid glada miner mellan motståndarna både innan och efter matcherna. När pucken väl släpps så vill alla vinna även om det inte känns på lika blodigt allvar som den svenska ishockeyn gör. Det är lite extremsport-känsla över det hela.
– Efter förra hockeysäsongen, som för egen del var tung med tanke på mitt mående, så tänkte jag efter vad det var som gjorde mig lycklig. Då var faktiskt inlineshockey en av de första sakerna som poppade upp i huvudet. Under de sju senaste somrarna som jag lirat inlineshockey med polarna i Sverige så kan jag inte dra mig till minnes att jag varit olycklig. När jag gjorde den reflektionen drog jag helt enkelt kopplingen att sol i kombination med inlineshockey vore kanske något att testa.
Hur kommer man i kontakt med ett inlineshockey-lag från Spanien och Kanarieöarna?
– Via kontakter fick jag och Victor Lindell i somras chansen att åka och provspela med ett italienskt högstaligalag. Det var en turnering där bland annat det italienska landslaget deltog. Vårt lag gjorde en bra turnering och vi lyckades faktiskt spela oavgjort mot det italienska landslaget. Då ska man veta att vårt lag var ett bottenlag i italienska ligan. Vi kände direkt att det här vore något för oss. Under turneringens gång fick vi erbjudanden från flera klubbar i stora inlineshockey-nationer som Italien, Frankrike och Spanien.
Då hamnade ni alltså på Kanarieöarna som tillhör Spanien. Berätta mer och hur hockeyn och era träningar går till.
– Upplägget är inte helt olikt hur det ser ut i andra- och tredjeligan i ishockey hemma i Sverige. Vi tränar inlines fem dagar i veckan och har även två fyspass. Grundserien består av 18 omgångar så snittet är strax under en match i veckan. Träningarna sker under kvällstid för att komma bort från den värsta hettan och innehåller nästan uteslutande olika typer av spelmoment som vi behöver träna på.
Vad är dina ambitioner med detta äventyr?
– Att ha kul och framförallt att må bra. Så bra som jag mår denna säsong har jag aldrig mått. Dessutom kan jag, även om det är i modifierad form, fortsätta lira hockey vilket är det bästa jag vet. Även om det inte är ett mål i sig så vore det oerhört mäktigt att efter säsongen få dra på sig landslagsdressen under VM som i år spelas i Barcelona.
Jobbar ni i Spanien eller klarar ni av att leva på lönen?
– Vi klarar av att leva på lönen. Lägenhet har vi i kontraktet och det är väldigt billigt att leva här, framför allt om man ser till att laga egen mat. Med fri lägenhet och ett matkonto på 300 euro i månaden för mig och Victor tillsammans kan vi till och med spara lite pengar varje månad. Men vi blir inte rika på det här utan planerar att jobba två av fyra sommarmånader när vi kommer hem till Sverige efter säsongen.
Det låter som att ni har planer på att återvända nästa säsong?
– Som jag nämnde tidigare så mår både jag och Victor bättre än vad vi kanske någonsin gjort. Vår plan är att fortsätta må bra och om det sedan blir på Kanarieöarna eller om vi väljer någon annan ort i Sydeuropa är inte så noga. Det ska kännas bra för oss båda, sedan om det skiljer ett par hundra euro i månadslön spelar ingen större roll. Det viktigaste är att förutsättningarna finns för oss båda att kunna må bra.
Jag får känslan av att era ishockeykarriärer är över. Vad säger du om det?
– För stunden delar jag den känslan med dig. Men är det något jag lärt mig genom åren så är det att man aldrig ska säga aldrig. Just nu vill jag bara må bra och det gör jag bäst bland sol, inlineshockey och lite mer avslappnade former än vad det är kring ishockey. Vad jag mår bäst av om tre år är omöjligt att veta, men just nu, eller till nästa säsong är det uteslutet.
Jacob berättar vidare under samtalet att om man som hockeyintresserad är på semester på Kanarieöarna ska man definitivt kolla upp om vistelsen sammanfaller med hemmamatch för Molina Sport. Det är en sport på frammarsch och erbjuder en högljudd publik med både trummor, vuvuzelor och tutor. Även om publiken till antalet kanske bara uppgår till 200-300 så låter de betydligt mycket mer än en normal svensk ishockeypublik. Bara det är värt ett besök.
Den här artikeln handlar om:
