Modomålvaktens tragedi: ”Går inte att beskriva hur fruktansvärt ont det gör”

Hon har inte synts till i SDHL på ett tag. Det har sin förklaring. För några veckor sedan omkom Modo-målvaktens Sarah Berglinds äldre bror Jens i en arbetsplatsolycka. Nu berättar landslagsspelaren för hockeysverige.se om den tuffa tiden efter tragedin.
– Det går inte att sätta ord på känslorna, det går inte att beskriva hur fruktansvärt ont det gör, säger Sarah Berglind.

Hon har varit en av SDHL:s mest framstående målvakter de senaste säsongerna. Sarah Berglind har inte bara varit en gigant mellan Modos stolpar, hon har även spelat en hel del i landslaget.

Men under årets säsong har det bara blivit fem matcher för Modo. Den senaste för en dryg månad sedan. Bakom Berglinds frånvaro ligger en tragedi.
– För några veckor sedan gick min ena bror bort i en arbetsplatsolycka. Han jobbade som kranbilschaufför, berättar 21-åringen för hockeysverige.se om sin äldre bror Jens Berglind som blev 26 år gammal.

Under det som har varit en otroligt tuff höst för Sarah och hennes familj har omgivningens stöd, förståelse och stöttning varit otroligt viktig.
– Vi är så oerhört tacksamma för att vi har så fantastiska människor i vår närhet och som finns där när vi behöver hjälp och stöd. Sedan får man ta dag för dag, nästan timme för timme, och göra det som känns rätt för stunden.
– Att få vara med nära och kära är också oerhört viktigt och där är jag evigt tacksam över den familj jag har, även att vi är så många i den stora familjen. Vi är väldigt starka tillsammans, vi stöttar varandra hela tiden och hjälps åt att pusha varandra framåt.

”HAN BLEV EN VÄN FÖR LIVET”

Hur mår du i dag?
– Det går inte att sätta ord på känslorna, det går inte att beskriva hur fruktansvärt ont det gör. Samtidigt är det svårt att ta in och förstå vad som har hänt, jag går egentligen bara och väntar på att få vakna upp. Det känns fortfarande lika overkligt och ofattbart, vilket jag tror vi alla känner. Därför är jag evigt tacksam för alla vänner och jobbkollegor som ger en stunder där jag får chansen att skratta och känna glädje, vilket är oerhört viktigt och det behövs för att komma vidare.

Jens och hans tvillingbror Daniel har också spelat hockey i ÖIK och Brunflo, vad har dom betytt för dig som hockeyspelare?
– De har självklart betytt jättemycket för mig, både på ett personligt plan men också inom hockeyn. Man kan säga att allt började hemma på gatan där vi ofta spelade bandy tillsammans. Eller rättare sagt spelade de med sina kompisar och jag fick vara med mot ett krav, att jag stod i mål. Så vi har tillbringat många svettiga timmar tillsammans ute på gatan med mycket tävling och mycket skratt.
– Sedan har jag även hängt med mycket på hallen då pappa har varit materialare för deras lag, så det var där och hemma på gatan som intresset för hockeyn startade. 

Foto: Bildbyrån/Peter Skaugvold

”JAG KÄNNER MIG TACKSAM ÖVER STÖDET”

Vilken kontakt hade du med Jens sedan du flyttat upp till Örnsköldsvik?
– Det var egentligen efter flytten som vår relation förändrades och han var då inte längre bara en underbar storebror, han blev en vän för livet. Han var en fantastisk person på alla sätt och vis och vi stod varandra väldigt nära, vilket vi alla tre syskon gjorde.
– Vi träffades inte så ofta och pratade inte med varandra varje dag, men när vi gjorde det var allt som vanligt. Ibland kunde han även ringa och fråga om jag hade tappat bort hans nummer, bara för att jag inte hade hört av mig på ett tag. Han hade alltid något roligt att komma med, och alltid en massa glädje.
– Eftersom jag inte hade möjligheten att åka hem till Östersund så ofta, var han också och hälsade på en del. Ibland passade han på att sova över när han passerade Örnsköldsvik med lastbilen då han var och jobbade i norra Norrland. Han var även och hälsade på med sin sambo Elin, och det var ju alltid något jag såg fram emot.

Hur har stödet från Modo och dina kompisar i laget varit under den här tiden?
– Jag har fått jättebra stöd från tjejerna i laget och det känns givetvis jätteskönt att jag har dem, de är som en stor extrafamilj. Även om det är en situation som kan vara svår att sätta sig in i, så ger de mig en möjlighet att komma tillbaka in i vardagen igen på ett positivt sätt.
– Jag känner mig även tacksam över stödet från Björn (Edlund) som ger mig möjligheten att få ta saker i min egen takt och får göra det som känns rätt för stunden.

”DET VIKTIGASTE ÄR ATT KOMMA IN I VARDAGEN”

Givetvis ställs allt vad hockey lite åt sidan vid sådana här tillfällen, men har du försökt träna under den här tiden?
– Jag har kommit igång och tränat nu i någon vecka och som det är planerat så kommer allt fortsätta som vanligt från och med nu. För mig betyder hockeyn och träningen väldigt mycket och därför känns det viktigt att få komma tillbaka till den tryggheten för att kunna få vardagen att fungera igen.

Modo går fantastiskt bra i SDHL, men när ser vi dig tillbaka på isen igen?
– Ja, och det är verkligen jättekul. Som jag har sagt så tar man lite dag för dag just nu och jag kommer att gå i den takt jag behöver. Ni kommer att se mig på isen i matchsammanhang igen när jag känner mig 100 procent redo.

Har du ens orka tänka på landslaget/OS eller hur går tankarna?
– Det viktigaste för mig är att försöka komma in i vardagen igen, det är det enda jag kan fokusera på just nu, avslutar Sarah Berglind.