HOCKEYKORTET: Med målgården som kontor

Efter Luleås guldsäsong 1995/96 valde Tomas Holmström, ”Homer” kallad på andra sidan Atlanten, att flytta över till NHL. Ny klubbadress blev Detroit. Där kom han att stanna till det att han avslutade sin karriär som spelare 2011/12. Han kom att spela 1027 matcher, göra 243 mål och totalt 530 poäng, imponerande av den jordnära Piteå-killen vars pappa Henrik ”Henka” Holmström varit en stark profil i Piteå Hockey genom åren.

Trots alla poäng i världens bästa liga blev nog ändå Tomas Holmström mest känd för att vara den spelare som fått mest stryk framför målet av alla svenskar. Det sades lite skämtsamt att slottet framför målet var Holmströms kontor.
– Jag började säsongen i Detroit. Julafton, den 24 december, ringer Barry Smith och säger att jag skulle bli nedflyttad till farmarlaget. Jaha, det var ju en kul julklapp. Han sa åt mig att ta kontakt med Joe Louis Arena så får vi boka upp när du ska fara.
– Jag kom in på Scotty Bowmans kontor den 26:e. Han berättade att man sajnat Joey Kocur från East Coast Leauge eftersom vi behöver någon tuff kille som kan slåss. Min flickvän skulle fara hem till Sverige efter nyår och hur skulle det bli med henne nu? Då sa Scotty att jag kunde stanna i Detroit till den 1:a januari, skjutsa henne till flygplatsen och sedan rapporterar du dig till Adirondack den 1:a eller 2:a januari. Det var schysst av honom och faktiskt ganska mänskligt. Det där glömmer jag inte och det är något som jag fortfarande är tacksam för.

När jag läser namnen Brendan Shanahan, Steve Yzerman, Sergej Fedorov, Nicklas Lidström, Igor Larionov, Vjatjeslav Kozlov och Vjatjeslav Fetisov ur laguppställningen från Tomas Holmströms första säsong i Detroit så skrattar han lite innan han berättar om med vilken inställning han klev in i samma omklädningsrum som dem.
– Det var ju superstjärnor, men jag ville visa att jag skulle ha en plats där. Det får kosta vad det vill. Jag kör över någon eller tar styrk, det spelar ingen roll vad som händer. Jag ska bara ha en plats i det här laget. Funkar det inte på två säsonger så kan man alltid flytta hem till Sverige. Det kändes hela tiden som att jag skulle kunna spela i den här ligan. Dessutom spelade jag i ett av världens bästa lag. Hade det då inte fungerat i Detroit hade jag kunnat spela i något annat av dom 30 lagen.
– Det var bara att nöta även om det var stenhårt. Träna, träna, träna och göra det jag var bra på. Det var också där som jag hittade mig grej. Det var ingen annan som ville stå framför mål och jag hade spelat lite så redan i Luleå.
– (Niklas) Wikegård var scout för Washington då och han hade nämnt det här till mig och sått fröet. Gå på mål, stå framför mål och så vidare. Det började alltså redan där med att Wikegård sådde ett litet frö i skallen på mig.
– Dino Ciccarelli var Washingtons kille som stod framför mål och tippade puckar i powerplay. Då fick jag också chansen att komma in och spela på samma sätt i Detroit.

Den här rollen du hade i Detroit, där du i framförallt powerplay var stationerad framför motståndarmålet, var den naturlig eller hur tränade du för att utveckla den?
– Det är precis som allt annat. Vill du jobba på din golfsving eller tennis så är det samma sak, du måste nöta. På träningarna stod jag där och tippade puckar så länge det fanns en back kvar som ville skjuta. Det var hundratals puckar som man stod där och tippade.
– Jag utvecklade lite andra grejer som exempelvis skott från fem meter, sju meter och så vidare. Sedan fick backar skjuta från blålinjen, vänster sida, höger sida, vänster sida, is-skott, höga skott medan jag tippade puckarna. Jag utvecklade allt hela tiden. Till och med att tippa puckar som kom utanför målet och sådana grejer.
– Hela tiden jobbade jag på att tippa pucken, ta tillbaka den och lägga upp den för nytt skott.

Vilken målvakt gav dig mest stryk under dina dagar på ”kontoret”?
– Mycket skit har jag fått från Patrick Roy och Ed Belfour. Just Belfour gillade att hacka med klubban. Det var dom målvakterna som slog och grejade mest.
– Dom åkte ju också på några utvisningar. I powerplay kanske vi gjorde mål och vann matchen på det. På så vis var smällarna värt det.

Tomas Holmström vinner fyra Stanley Cup-titlar med Detroit, 1997, 1998, 2002 och 2008 innan avslutar sin karriär och flyttar hem till Sverige.

Hockeykortet är hämtat från serien Victory 2000/01.