Luleås utropstecken på väg mot Damkronorna: ”Blir förvånad om hon inte provas”

Luleås damer har ett stjärntätt lag efter den hårda satsningen inför säsongen. Men det största utropstecknet i laget är ingen av de nya spelarna, utan en norrbottnisk tjej längst bak i kassen. Efter sin fina start på säsongen höjs nu röster för att Maria Omberg ska få chansen i Damkronorna.
– Jag skulle vara mäkta förvånad om hon inte provas den här säsongen, säger tränaren Fredrik Glader till hockeysverige.se.

Luleå är långt ifrån ett ihopvärvat lag från världens alla hörn. Visst, spelare som Emma Nordin, Michelle Karvinen, Henriette Sletbak med flera kommer från andra ställen än just Luleå eller Norrbotten. Men det flesta av spelarna i laget pratar med bred norrländska.

En av spelarna som är uppväxt i just Luleå är 20-åriga målvaktstalangen Maria Omberg. Inför årets säsong var det en del belackare som trodde att just målvakterna skulle bli lagets svaga punkt den här säsongen, men både Omberg och Sara Sundqvist har imponerat så här långt och i dagsläget är Luleå det lag i Riksserien som släppt in näst minst antal mål av alla lagen (21). Linköping har släppt in 20 mål vilket man är bäst på.
– Jajamän, jag är uppväxt i Luleå, säger Maria Omberg när hockeysverige.se får en pratstund med henne om kraven på målvakterna i klubben och vilka förebilder hon själv hade som ung i Luleå.
– Jag vet inte om jag direkt hade några förebilder när jag var liten och började spela hockey. Sedan är det klart att jag började se upp till dom här målvakterna typ Henrik Lundqvist när jag började intressera mig för sporten mer. Annars kan jag inte säga någon specifik förebild som jag har haft.

Hockey har alltid varit den stora sporten i Maria Ombergs liv även om hon testat på andra idrotter också. Redan i unga år var hon på hockey och såg Luleås herrar spela.
– Första hockeymatchen jag såg var när jag var med pappa och kollade på Luleå Hockey, men jag kan inte säga att jag kommer ihåg det om jag ska vara helt ärlig, skrattar Maria Omberg och fortsätter:
– Jag har provat på andra sporter vid sidan av också, men det var väl aldrig något riktigt seriöst. Fotbollen var det jag höll på längst med och slutade med då jag gick i åttan eller något liknande för att då enbart spela hockey.

Varför just målvakt, var det för Henrik Lundqvist?
– Nej, så var det inte. Det var då jag var ute och spelade landhockey med kompisarna, då ville jag alltid bara stå i mål. Sedan hade jag kommit hem en dag och sagt till mamma och pappa att jag ville börja spela hockey och bli målvakt. Så det visste jag tydligen på en gång att jag ville.


Foto: Maria Schinkler/schinkler.com

HUNNIT MED SPEL I BÅDE HV71 OCH SUNDSVALL

Innan Maria Omberg återvände hem till Luleå var hon iväg och spelade en säsong med HV71 och en med Sundsvall i Riksserien. När hon blickar tillbaka till den tiden innan hon lämnade klubben, som då hette Munksund/Skuthamn, och jämför den med dagens Luleå så ser hon en väldigt stor skillnad.
– Det är en jättestor skillnad, absolut. Speciellt då kring damerna. Det är som natt och dag sedan jag for. Den stora skillnaden nu är framförallt att Luleå har ett Riksserielag och att det skapats ett stort intresse kring damhockeyn här. Det fanns inte innan jag for. Då var det mest killarna som uppmärksammades och det var också med killar som jag spelade med.

Inför säsongen talades det om att ni målvakter kunde vara lagets svaga punkt, vilket ni motbevisat, men hur hanterade du det och pressen utifrån på er prestation?
– Ska jag vara helt ärlig så har jag inte läst så mycket om det. Jag har heller inte tänkt på det något speciellt.
– Klart att vi har ett riktigt starkt lag med många stora spelare och som är välkända namn men, som sagt var, det är ingenting som jag ens funderat på.

Maria Ombergs inledning av säsongen har varit bra och ligger på en räddningsprocent på 92.7 samtidigt som lagets tränare, Fredrik Glader, är mycket nöjd med hennes spel så här långt.
– Maria är seriös ut i fingerspetsarna med sin träning och utveckling. Vi som följt henne vet vad hon kan. I år har hon bevisat det i spelet för övriga som inte sett det dagliga som vi ser. Jag skulle vara mäkta förvånad om hon inte provas i Damkronorna den här säsongen. Det folk glömmer bort är att titta på är ofta hur många matcher målvakter vinner med sitt lag. Där ger Maria vårt lag en trygghet och fördel, säger Fredrik Glader till hockeysverige.se om sin målvaktstalang.

Maria Omberg:
– Jag tycker att det känts bra och riktigt kul att träna. Vi har ju också riktigt bra träningsförutsättningar så det är superkul bara att få åka ner till hallen. Dessutom har vi inlett säsongen bra. På så sätt har det varit jättekul.

Vad har varit den tuffaste biten inledningsvis för dig personligen?
– Svår fråga, men jag tycker inte att det varit några direkt svåra bitar så här långt. I alla fall inte några som jag kommer att tänka på. Jag tycker att det flutit på bra.
– Det har varit mycket snack om att eftersom vi fått många nya spelare kan det bli svårt att få ihop gruppen, men jag tycker att det är något som vi lyckats väldigt bra med. Vi har en jättebra sammanhållning och stämning i laget. Samtidigt har vi många spetsspelare som självklart bidrar mycket till att vi har ett så starkt lag.

Fredrik Glader vill se dig i Damkronorna, hur tänker du kring landslagsspel den här säsongen?
– Det är klart att jag tänkt på det någon gång, men det är ingenting jag vill fokusera på. Jag fokuserar mest på att göra det bra i klubben och vara en viktig och bidragande spelare i laget. Resten skulle i så fall komma som en bonus.

Har du haft någon dialog med förbundskaptenen Leif Boork?
– Inte riktigt. Jag har träffat honom några gånger eftersom han varit och kollat på träningar och hälsat på. Klart att jag då har pratat med honom, men inte något mer ingående.

Maria Omberg sägs vara lite filosofisk av sig och som avslut får vi med oss en lite udda fråga till henne: Om hon har listat ut om månen lyser tack vare solens ljus bakom den?
– (Skratt) Ja, herregud. Jag tycker fortfarande att det där är jäkligt förvirrande. Ska jag vara riktigt ärlig så tycker inte jag att jag får någon klarhet i det. Samtidigt är det inte många som är till hjälp för att svara på den här frågan, så det förblir högst oklart.

Hur kom frågan upp?
– Jag satt och funderade någon gång och sedan frågade jag någon i laget om det. Sedan dess har jag funderat på det men inte kommit fram till någon lösning, avslutar Maria Omberg med ett skratt.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: