En stark syskonkärlek: ”Han är en stor inspirationskälla”

Han förlorade sin mamma i cancer som 16-åring. För Djurgårdens back Adam Ollas Mattsson innebar det ett större ansvar i familjen – och inte minst för sin rullstolsburne lillebror Joel. Det har skapat ett speciellt band mellan bröderna.
– Det är en inspiration för mig som spelare att veta att jag kan hjälpa honom med allt han behöver genom att försörja mig på hockeyn, säger juniorbacken till hockeysverige.se.

GÖTEBORG (HOCKEYSVERIGE.SE)
Stenhård och kompromisslös på isen. Mjuk, mogen och omtänksam utanför densamma. Det är på det kontrastrika sättet Djurgårdens Adam Ollas Mattsson beskrivs av dem som känner honom väl.

Den 18-årige jättebacken, som mäter 193 centimeter i strumplästen och väger upp emot 100 kilo, utmärker sig inte sällan med sina stenhårda tacklingar och sitt starka positionsspel. Han beskriver sig själv som ”en defensiv pjäs”, en spelare som ”inte backar ifrån”.
– Jag skulle nog beskriva mig som lugn också. Jag känner mig sällan stressad därute och är inte den som ryter till. Jag är rätt trygg och stabil, tillägger han.

Det där lugnet säger han sig ha ärvt efter sin mamma. Hon finns ledsamt nog inte i livet längre. Elisabeth Ollas Mattsson somnade in i sviterna efter en långvarig kamp mot cancern, blott 38 år gammal, för två och ett halvt år sedan. Hennes tragiska bortgång medförde att unge Adam fick ta ett större ansvar i hemmet, inte minst för sin lillebror Joel, 8, som sitter i rullstol. Det har skapat en speciell syskonkärlek.

I samband med SHL:s juluppehåll anordnade Djurgården en familjedag på Hovet där spelarna fick ta med sig nära och kära ut på isen. Adam Ollas Mattsson tog med sig Joel och gav honom en upplevelse han sent kommer att glömma, något som också förevigades i några lovordade bilder på Twitter.
– Han är väldigt intresserad av hockey och var väldigt lycklig över att få vara med, säger Adam och ler brett åt minnet över broderns glädje.
– Han är stenhård djurgårdare och har järnkoll på hela laget, så det var stort för honom att få hälsa på alla. Och så fick han till och med Mikael Samuelssons klubba. Det gjorde honom enormt glad.

Älskar dig lilleman♡ #Syskonkärlek pic.twitter.com/Kontel72H0

— Adam Ollas Mattsson (@ollasmattsson) 22 december 2014

”EN VÄLDIGT SPECIELL OCH BRA RELATION”

För Adam Ollas Mattsson är den yngre brodern en inspirationskälla. Han menar också att relationen dem emellan har format honom till den han är i dag.
– Nu har jag fått växa upp i lite tidigare ålder och ta ansvar och hjälpa honom. Så det är klart att han är en stor inspirationskälla eftersom han är så glad trots sitt handikapp.
– Vi har en väldigt speciell och bra relation. Jag gör i stort sett allt för honom och det är klart att det även är inspiration för mig som spelare att veta att jag kan hjälpa honom med allt han behöver genom att försörja mig på hockeyn. Det är klart att det ger extra gnista.

Joel är ofta på Hovet när Djurgården spelar hemma på helgerna. Efter matcherna brukar han sitta och vänta i spelartunneln för att få hälsa på spelarna. Att ha en storebror som lirar i SHL smäller högt.
– Jag tror nog att han är lite stolt. Att se sin storebrorsa bland de stora killarna är kul för honom, säger Adam Ollas Mattsson.

Om Joel Ollas Mattsson är en inspirationskälla för sin äldre bror kan han känna sig delaktig i framgångarna som Adam har rönt på isen den här säsongen. Han har överträffat sina egna förväntningar genom att vara ombytt i merparten av Djurgårdens SHL-matcher.
– Från början var målsättningen att komma upp och göra några matcher i A-laget, men som det har gått nu har jag fått spela ganska regelbundet och då har målet ändrats helt och hållet. Nu vill jag ha en fast plats däruppe, säger han.

Foto: twitter.com/ollasmattsson

”SAVIANO FÖRVÄXLAR OSS HELA TIDEN”

En målsättning han inte lyckades uppfylla var att ta plats i JVM-truppen inför turneringen i Toronto.
– Det är klart att man hade som stort mål att komma med till JVM. Det kändes lite snopet eftersom det har känts bra den här säsongen och jag har fått spela i A-laget. Men det är inget jag kan göra något åt nu. Det är bara att jobba på och hoppas att man får chansen året som kommer i stället, säger han.

I stället för att delta själv fick han glädjas åt att lagkamraterna och vännerna Linus Söderström och Andreas Englund kom med. Söderström är liksom Ollas Mattsson uppvuxen och fostrad på Värmdö. Englund har han byggt en speciell vänskap med under deras gemensamma tid i Djurgården.
– Det är en jättebra kille så jag är glad för hans skull att han fick spela JVM, sedan är det klart att jag hade velat ta hans plats, skrattar han.
– Nej, men man gläds åt att det har gått så bra för honom. Vi är bra polare och kör med varandra i gymmet och tävlar på isen. Det är bara bra att ha någon som är lik dig själv så att du har någon att tävla med.

Ni är rätt lika varandra som spelare – stora, fysiska och defensiva backar…
– Ja, Steve Saviano klarar ju inte ens av att hålla reda på vem som är vem. Han förväxlar oss hela tiden, så vi är väl ganska lika (skratt).

I somras draftades Adam Ollas Mattsson av Calgary Flames. Efter att ha varit rankad så högt som i första rundan av vissa scouter gick han först i sjätte rundan som 175:e spelare.
– Det hade varit en hajp kring att man skulle gå tidigt så man hade fått en bild framför sig att man skulle göra det. På det viset är det klart att det var lite konstigt att bli vald i sjätte rundan, erkänner han.
– Men det är inget man tänker på nu. Nu har jag blivit draftad, har bra kontakt med dem och känner förtroende både från general managern och (svenske scouten) Bobbie Hagelin som jag snackar mycket med. Jag jobbar vidare varje dag på att bli en bättre spelare så att jag kan ta en plats därborta en dag. Det är målet.