Pionjären Pia – hockeyns svar på Sundhage

Hon var den första kvinnan i Sverige att träna ett herrlag i hockey. På många sätt har Pia Sterner gjort samma resa som namnen Pia Sundhage i fotbollsvärlden. För hockeysverige.se berättar hon om sin unika resa – och hur hon tackade nej till jobbet som assisterande tränare för NHL-klubben Philadelphia Flyers.
– När min son läste om det sa han ”Är du inte klok, mamma!? Det finns ingen i hela välden som tackar nej till ett sådant jobb”, säger Sterner. 

Som Pia Grengman blev Pia Sterner en förebild bland tjejer inom hockeyn på 1960- och 70-talet. Alltså långt innan Sverige hade någon liga för damhockey. Efternamnet Sterner tog Pia efter det att hon gift sig med en av Sveriges genom tiderna bästa hockeyspelare, Ulf Sterner.

Pia Sterner, som i slutet av 1980-talet var påtänkt som svensk förbundskapten på damsidan, var även den första kvinnliga tränaren på herrsidan då hon bland annat tränade Västra Frölundas ungdomslag. Men idolen då hon själv växte upp i Göteborg var hennes blivande man Uffe Sterner.
– Jag växte upp alldeles bredvid Frölundaborg och började åka skridskor redan då jag var fyra år. Det var bara killar som spelade och det fanns inte en enda tjej som var med. Så det blev att jag spelade hockey med killarna där. Det här var på Slottskogsvallen där det fanns en ute rink när jag växte upp, berättar Pia Sterner.
– Man gick på Frölundamatcherna och tittade. Ulf (Sterner) spelade ju där. Han var grymt bra, men sedan spelade jag också i Frölundas pojklag tillsammans med bland andra Jörgen Pettersson och Magnus Olsson.

Fanns det någon damhockey alls i Göteborg då?
– Nej, det fanns det inte. Mitt mål när jag var 11-12 år var att bli NHL-spelare, men när jag var 15 år förstod jag att jag var för liten för det. Jag borde ha varit 1.85, skrattar Sterner.
– Jag tänkte då att jag spelar så länge det går och jag spelade i gamla division 2, men sedan ville jag i stället satsa på att bli världens bästa tränare.

BODDE I MOSKVA ETT ÅR
Pia Sterner använde sin handlingskraft till att också försöka nå sitt drömmål som tränare även om hon aldrig fick den riktigt stora chansen till att träna lag i elitserien här i Sverige.
– Jag skrev till Anatolij Tarasov och han bjöd in mig till Moskva där jag bodde under ett år. Men jag började egentligen tränarbanan uppe i Örnsköldsvik där jag tränade pojklag i Modo och det var där som jag gick den första steg 1-kursen. Efter det flyttade jag hem till Göteborg och blev tränare för Frölundas pojklag. Vi vann väl det mesta där och jag hade pappan till Klingbergs-pojkarna (Anders) i laget med spelare födda 1961 som jag tränade. Jag var även med som assisterande i TV-pucklaget.

Fick du respekten av killarna som tränare när du var seniortränare i Danmark?
– Ja, det var inga problem eftersom jag spelade med gubbarna. Jag spelade back och min stora idol var Bobby Orr på den tiden. Det var en helt annan tid och jag kollade på alla matcher som jag kunde, herregud ja. Jag var även ett år i Winnipeg och spelade med pojklag.
– Sedan gick jag Rikskursen tillsammans med bland andra Curre Larsson och Hans ”Virus” Lindberg och där var jag kursetta.

Fick du frågan att träna elitserielag här i Sverige?
– Nej, men jag blev sedan förbundskapten i Tyskland på damsidan och spelade i tyska ligan med Füssen. Vi tog medalj i det första Europamästerskapet. Det var 1989.
– När jag kom hem till hockey-VM det året hade jag skrivit ett treårskontrakt ytterligare. Då träffade jag Bosse Tovland. Han frågade mig om jag var intresserad av att ta damlandslaget. Jag sa att jag i så fall får avbryta kontraktet i Tyskland eftersom jag hellre vill träna det svenska landslaget. Vi hade flyttat med familjen till Hammarö då och tyska förbundet förstod situationen så vi bröt kontraktet. Jag satt och väntade här hemma, men ingen ringde. I stället ringde jag Bodde Tovland och då sa han att Lars G Karlsson hade fått jobbet. Då kände jag mig jävligt lurad måste jag säga och det gjorde ont i hjärtat.
– Vet ni vad jag tror man var rädda för? Jag var precis som Uffe ganska kontroversiell och sa vad jag tyckte. Jag är helt ärlig och har ingenting att dölja, men jag blir förbannad på folk som muppar sig.

NOBBADE PHILADELPHIA FLYERS
Pia Sterner fick även ett erbjudande från självaste Fred Shero, legendarisk general manager i NHL, att jobba tillsammans med honom
– Det var 1975. Han var i Philadelphia Flyers då och frågade om jag ville bli assisterande tränare där. När min son läste om det på womenhockeylegends sa han ”Är du inte klok, mamma!? Det finns ingen i hela välden som tackar nej till ett sådant jobb”. Jag tackade nej då för att Ulf och jag just hade blivit ett par.

Pia Sterner var en förebild bland hockeytjejerna på samma sätt som Pia Sundhage var på fotbollssida. Sterner kan också se likheter mellan sin namne och sig själv.
– Vi är fruktansvärt lika. Hon brinner, har hjärtat och älskar fotbollen över allt annat. Jag lever ju hockey och alltid älskat detta. Jag har en lidelse för detta och det har Pia Sundhage också.

Om vi blickar fram mot dagens damhockey i Sverige, varför tror du att USA och Kanada dragit ifrån Sverige i utvecklingen?
– Jag håller med Pia Sundhage om att man måste träna seriöst. Man behöver inte hela tiden anamma nya grejer. Det finns en bas hur du bygger upp kroppen. Du kan bli bra i vilken idrott som helst om du har en bra grund, men du måste också ha en lidelse samtidigt som hjärtat måste vara med.
– Hade jag varit förbundskapten skulle jag göra som vi gjorde i Tyskland. Vi byggde upp ett lag under en längre tid och hade koll på varenda spelare precis som Pia har med sina fotbollsspelare. Jag är ju pedagog i min utbildning och jobbar med diagnosbarn. Där måste man vara lite klurig för att få med sig dom. Man måste få dom att tro blint på mig och det tror jag även är viktigt inom idrotten.

Har vi för få damledare i svensk damhockey?
– Ja, tjejer som verkligen har lidelse för alltihopa.

Hur ser du på Sveriges möjligheter i årets OS?
– Jag följer ju tjejerna rätt bra faktiskt. Den gruppen man hamnat i är väl inte så svår, men jag tror att det kan bli väldigt svårt mot USA, Kanada och till och med Finland. Sedan tycks det ha varit lite inbördeskrig och det är inte heller bra. Sådant ska aldrig komma ut utan det där ska man lösa internt. Jag tror att man måste vara väldigt ödmjuk som tränare och försöka lösa detta. Det är ändå ungdomar som det handlar om.

Känner du att det kommer en ny generation bra hockeyspelare underifrån som verkligen har den här lidelsen för sporten?
– Ja, det är på gång. Jag följer Skåres damlag och har varit nere och åkt lite skridskor med dom. Jag åker några gånger i veckan och tränar en hel del trots att jag snart är drygt 60 år, skrattar Pia Sterner och fortsätter:
– Det är helt underbara tjejer, men det behövs putsas upp ytterligare. Det har inte gått fram så där supermycket, men ändå tycker jag att det är bättre fart. Man är fortfarande kvar lite på pojknivå och man borde titta lite mer på vad man borde förbättra. Det är några få i ett lag som är jättebra. Titta på AIK som är ett sådant exempel. Vi behöver en större och seriösare bredd och bra ledare på alla nivåer.

Både Tre Kronor och Damkronorna har en klar chans att spela om medaljerna i OS. Pia och Ulf Sterner kommer att följa båda landslagen framför tv:n med samma behållning.
– Ja, absolut. Vi tittar på all hockey, SHL, HockeyAllsvenskan och damhockeyn så ofta det går.