Finland: ”En turnering som kan avslöja påtagliga brister”

Hur bra kommer Finland vara i 4 Nations Face-Off? Inför starten av best-on-best-turneringen går hockeysverige.se och DailyFaceoff.com igenom förutsättningarna för varje lag. Först ut är Steven Ellis analys av den finska underdogen som har drabbats av ett enormt avbräck efter stjärnbacken Miro Heiskanens skada. Kan någon fylla tomrummet efter honom?

Den här texten har tidigare publicerats på DailyFaceoff.com och är översatt från engelska till svenska.

Medan Kanada och USA kanske har all skicklighet och Sverige har en enorm defensiv bredd, är Finland inte exceptionellt i nästan någon kategori.

Men det är lite deras grej. Oavsett turnering fortsätter finländarna att hitta sätt att konkurrera om mästerskap trots att de aldrig har den djupaste eller mest talangfulla truppen. Finland gjorde bara ett mål på tre matcher i World Cup 2016, den senaste gången best-on-best-hockey spelades internationellt. De, tillsammans med USA, var de två lag som hölls utanför slutspelsrundan – något som verkade tända en gnista hos det finska ishockeyförbundet.

Sedan dess har de vunnit guld i världsmästerskapen 2019 och 2022, silver 2016 och 2021, och, mest anmärkningsvärt, guld i OS 2022 (om än utan NHL-spelare). För det mesta har de aldrig varit favoriter till att vinna något – men deras engagemang för att spela som en tajt, välstrukturerad enhet gör dem till ett hot var de än deltar.

Men en turnering som denna kan potentiellt avslöja några påtagliga brister. Så låt oss gå igenom dem.

FINLANDS TÄNKBARA LAGUPPSTÄLLNING

Målvakter

Juuse Saros
Kevin Lankinen
Extra: Ukko-Pekka Luukkonen

Backpar

Esa Lindell – Rasmus Ristolainen
Jusso Välimäki – Olli Määttä
Niko Mikkola – Urho Vaakanainen
Extra: Henri Jokiharju

Forwards

Teuvo Teräväinen – Aleksander Barkov – Patrik Laine
Artturi Lehkonen – Sebastian Aho – Mikko Rantanen
Kaapo Kakko – Roope Hintz – Mikael Granlund
Eetu Luostarinen – Anton Lundell – Joel Armia
Extra: Erik Haula

FINLANDS MÅLVAKTER

Finländarna brukade producera högklassiga målvakter bättre än nästan någon annan nation. Men i år har det varit lite svårare. Alla tre burväktare – Saros, Lankinen och Luukkonen – är bland de 15 sämsta i ligan i räddade mål över förväntat sedan den 1 januari. Luukkonen har samlat på sig en hel del vinster, men statistiken har inte direkt varit på hans sida. Saros, å andra sidan, har faktiskt haft de största problemen av de tre den här säsongen, vilket är oroväckande med tanke på att han är lagets förstaval. Visserligen har Nashville Predators varit riktigt svaga den här säsongen, så allt är inte hans fel.

Om inget oväntat händer, verkar det osannolikt att Saros inte kommer att vara Finlands förstamålvakt. Han har gjort så mycket för Predators under de senaste åren, inklusive ett sent hjältedåd som tog laget till slutspel i fjol. När han är som bäst kan Saros vara en av NHL:s toppmålvakter, och han kommer att behöva vara det nu, med motståndare som Connor Hellebuyck och Linus Ullmark. Med Finlands backbesättning som den svagaste av de fyra lagen, kommer Saros att få mycket att göra.

FINLANDS FÖRSVAR

Från början var backbesättningen helt beroende av Miro Heiskanen – men en skada i slutet av förra månaden lämnade ett betydande hål där. Och det hjälpte inte att Jani Hakanpää – som bara har spelat två NHL-matcher den här säsongen på grund av en ihållande knäskada – heller inte kommer att ansluta till truppen. Finland hade överlägset sämst bredd på backsidan, med endast sju backar som har spelat minst 30 matcher i år, så de hade inte råd att tappa några spelare.

För tillfället ser vi en potentiell toppduo bestående av Lindell och Ristolainen. Lindell har fått en rejäl ökning i istid den här säsongen, från 20:58 förra året till 21:52. Han är definitivt ingen Heiskanen och kommer inte att kunna täcka upp för det bortfallet. Men Lindell kan döda utvisningar lika bra som någon annan i det här laget, och det betyder något. Ristolainen, å andra sidan, kan styra powerplay, blocka skott i numerärt underläge och dela ut tunga tacklingar.

Så, vad händer då? Mikkola bör få gott om istid, något han har vant sig vid under de senaste två åren i Florida. Han är en hygglig pucktransportör, men framför allt fysisk, smart och räds inte att offra sig. Han tenderar dessutom att spela bättre när han har mycket att göra. Förhoppningsvis gäller detsamma för Utah Hockey Clubs backar Olli Määttä och Juuso Välimäki, som båda bör få rejält med speltid. De har varit högst mediokra i år i Utah, men är mer än kapabla att spela stabil hockey.

Som en sen förstärkning i truppen, bli inte förvånad om Vaakanainen spelar tillsammans med Välimäki. Duon har spelat ihop många gånger internationellt tidigare, så det finns en chans att de kan hitta tillbaka till sin kemi (även om det var ett tag sedan). Vaakanainen är mer av en defensivback, men han är också en solid utvisningsdödare. Jokiharju, däremot, har haft det riktigt tufft i Buffalo den här säsongen, men det finska ishockeyförbundet har inte tvekat att lita på honom i internationella turneringar tidigare. Vi får se om det här turneringen kan hjälpa honom att hitta tillbaka i form innan han återvänder till Buffalo.

När man tittar på några av de andra namnen i den här turneringen – särskilt Cale Makar, Quinn Hughes och Victor Hedman – är det lätt att känna sig nedslagen över Finlands backsida. På pappret ser det illa ut – men åtminstone borde vi kunna få en ordentlig defensiv arbetsinsats från lagets forwards.

FINLANDS ANFALL

Att hitta omedelbar kemi kommer att vara avgörande för Finlands framgång – det finns ingen tid att experimentera. Därför kommer vi sannolikt att se Barkov och Teräväinen återförenas, vilket vi har sett i olika internationella turneringar ända sedan U16-nivån 2009. Och de kompletterar varandra också – Barkov är ett allroundhot över hela isen, medan Teräväinen kan bidra med skicklighet. För att göra dem ännu farligare kan det vara mycket effektivt att ta bort ansvaret från Laine och låta honom fokusera på att vara avslutaren.

På tal om kemi, Rantanen bör placeras tillsammans med sin nya lagkamrat i Carolina Hurricanes, Aho. De har varit relativt anonyma offensivt sedan Rantanen-trejden, men de lär sig fortfarande att spela tillsammans. Ändå har de redan en hyfsad koppling och bör fortsätta att matchas tillsammans. De har inte spelat mycket tillsammans, men att sätta Lehkonen som den andra ytterforwarden är logiskt, med tanke på hans koppling till Rantanen ända sedan deras U16-dagar i TPS. Med alla internationella evenemang och deras tid tillsammans i Colorado är det också ett självklart val.

Utöver det finns det bra djup. Kakko har varit fantastisk i Seattle, vilket är bra tajming för Finland. Hintz är ett utmärkt val som tredjecenter, och även om han och Granlund inte spelar i samma kedja i Dallas, blir det intressant att se om de kan hitta kemi. Lundell och Luostarinen spelar tillsammans i Florida, så det kan bli en svår match-up. Och även om han kanske var en överraskande uttagning vid tillfället, har Armias framväxt som en betydande botten-sex-spelare för Montreal – både som utvisningsdödare och breddspelare – gjort honom värd en att hålla ögonen på. Han har också vanligtvis spelat ganska bra för Finland internationellt.

Även om Finland definitivt saknar djup i offensiven, bör de vara ett jobbigt lag att möta tack vare inbyggd kemi. Många av de bästa spelarna har inte spelat tillsammans på ett tag, men det hjälper fortfarande – särskilt eftersom många av dessa killar återvänder till Finland för att träna under försäsongen också. Minst sagt har vi att göra med en grupp som är pålitliga i tvåvägsspelet – och du kommer att märka hur viktigt det är mycket snabbt.

FINLANDS COACHER

Han kanske ännu inte är ett välkänt namn, men Antti Pennanen är en mycket meriterad tränare hemma i Finland. Han utsågs till årets tränare i den finska högstaligan 2019, samma år som han vann sitt första Liiga-mästerskap. Han var också med och ledde ett finskt lag utan NHL-spelare till VM-guld och har dessutom tagit hem silver- och bronsmedaljer i junior-VM. Nu har Pennanen fullt fokus på att coacha herrlandslaget på heltid, vilket inkluderade en seger i Karjala Cup i november och ett silver i Swiss Ice Hockey Games i december.

Pennanen är känd för att följa ett strukturerat system – han kräver alltid fullt engagemang från hela laget. Han tvekar inte att peta mer skickliga spelare till förmån för någon som är villig att ge allt. Pennanen har tidigare coachat Lehkonen, Granlund, Kakko, Luostarinen och Luukkonen, vilket ger viss bekantskap inom laget. Utöver det har han dock inga speciella band till spelare, till skillnad från Kanadas Jon Cooper och USA:s Mike Sullivan, så räkna inte med någon form av partiskhet från hans sida.

BRÄNNANDE FRÅGA FÖR FINLAND

Vem ska fylla Heiskanens skridskor?

Om det fanns en spelare i det här laget som var oersättlig, så var det Heiskanen. Finland hade absolut inte råd att förlora sin främsta back – en spelare som kunde spela stora minuter, transportera pucken och möta vem som helst defensivt. Dallas Stars har ingen med hans skicklighetsnivå, och de har knappt den bredd som krävs för att ens ställa upp med en fullgod backbesättning. Detta blir därför en chans för Lindell att kliva fram på ett sätt han inte skulle ha gjort om Heiskanen varit med. Han kommer att axla det defensiva ansvaret, men laget förlorar ändå en viktig offensiv drivkraft. Som tur är handlar det om en kort turnering – det räcker att bli het under några dagar. Men finns det någon som kan ta klivet fram? Finland kommer att behöva en kollektiv insats varje kväll.

FÖRVÄNTNINGAR PÅ FINLAND

Jämfört med de andra tre lagen är detta det svagaste av de fyra deltagande. De saknar bredd och stjärnkvalitet i samma utsträckning som sina konkurrenter, och även ett fullt frisk trupp hade knappast ändrat på det. Men ett skadedrabbat lag? Det gör situationen ännu tuffare.

Men oavsett turnering tycks Finland aldrig sakna viljan att vinna. Det är som om de trivs med att bli underskattade. Vid VM 2019 tog de guldet tack vare en fenomenal insats av Lankinen, som hade tillbringat större delen av säsongen i ECHL. På vägen till guldet besegrade de både Ryssland och Kanada – två lag fyllda med NHL-stjärnor (särskilt Ryssland, som ställde upp med Alex Ovetjkin, Jevgenij Malkin, Nikita Kutjerov, Kirill Kaprizov, Michail Sergatjov och Andrej Vasilevskij, bland andra). Den turneringen visade vad finsk hockey är kapabel till – när man spelar med ren passion för sitt land kan allt hända.

Med det sagt väntar en tuff kamp – av de fyra lagen är Finland det som har störst risk att sluta sist.

FINLANDS SPELSCHEMA i 4 NATIONS FACE-OFF

Svensk tid anges

Fredag 14 februari, 02:00 USA – Finland (Bell Centre, Montréal)

Lördag 15 februari, 19:00: Finland – Sverige (Bell Centre, Montréal)

Måndag 17 februari, 19:00 : Kanada – Finland (TD Garden, Boston)