Jenna Raunio var nära att sluta: "Jag låg hemma och grät"

Jenna Raunio åkte på en hjärnskakning under U18-VM förra säsongen.
Den smällen var nära att avsluta stortalangens karriär.
– Varken jag själv eller någon annan visste om jag skulle kunna komma tillbaka eftersom symptomen var så pass allvarliga, säger 17-åringen till hockeysverige.se.

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)

En av Sveriges mest lovande backar, Jenna Raunio, har inte spelat några matcher i SDHL den här säsongen. Men nu är det inte långt kvar innan hon har möjligheten att göra comeback. Något som antagligen gläder både HV71:s tränare Uffe Hall och U18-landslagets förbundskapten Andreas Karlsson.
– Anledningen till att jag inte spelat beror på alla symtom jag haft efter min hjärnskakning. Också att jag började försöka komma tillbaka för tidigt för att sedan få bakslag, berättar Jenna Raunio då hockeysverige.se träffar henne för en intervju i Husqvarna Garden.

Det var under U18-VM i Östersund olyckan var framme.
– Jag krockade med en kanadensisk spelare nere i hörnet och flög in med huvudet i sargen. Jag vet inte riktigt hur jag mådde, men kunde ta mig av isen själv.
– Dom sa att vi skulle gå ut till omklädningsrummet för att se hur det såg ut. Jag följde med, men var inte riktigt ärlig och sa inte hur jag egentligen mådde utan att jag kände mig bra eftersom jag ville fortsätta spela. Det här var mot Kanada i gruppspelet. Efter det vilade jag mot Finland, men var sedan med igen i kvarten.
– Så här i efterhand var det väldigt korkat, men jag har lärt mig många saker på vägen av det här.

Hur har du mått under resan tillbaka?
– Det har varit tufft både fysiskt och psykiskt. Till en början mådde jag inte alls bra och hade jättesvårt med skolan. Jag kunde bara vara där någon timme varje dag. Sedan var jag tvungen att gå hem och sova igen.
– Det har bara blivit bättre, men jag har också fått bakslagen, vilket gjort att jag hamnat på ruta noll igen. Samma uppförsbacke kom tillbaka. Det har varit svårt och tufft att se ljuset när det gick en så lång tid eftersom det är hockey jag brinner för mest. Vad skulle jag göra utan hockeyn?

Karriären kunde ha tagit slut: "Var inte alls glad på livet"

Tankarna har också funnits hos Jenna Raunio att karriären kanske rent av var över.
– Ja, det såg ganska mörkt ut i somras. Varken jag själv eller någon annan visste om jag skulle kunna komma tillbaka eftersom symptomen var så pass allvarliga.
– Det var jobbigt. Jag låg hemma, grät och var inte alls glad på livet överhuvudtaget, men förhoppningsvis kan jag spela snart igen, säger Jenna Raunio samtidigt som hon bjuder på ett leende innan hon fortsätter:
– Idag mår jag som vanligt igen. Jag vet inte om man kan säga att jag blev friskförklarad förra veckan, men jag gjorde ett sista test och det såg jättebra ut. Inga symptom eller något så jag känner mig som en ny människa.

Har du kunnat träna något under den här tiden?
– Ja, jag körde på rätt mycket med fysen och den biten under sommaren. Sedan har det varit väldigt anpassat till vad jag kan göra eftersom många av mina symptom har kommit då jag gjort vissa saker.
– Jag har fått köra ganska försiktigt, men ändå bra. Nu har jag även varit på is några månader, men med en annan tröja.

När räknar du med att göra comeback i HV71?
– Mitt personliga mål är 3 december. Alltså första advent som är om två veckor.
– Det handlar det också vad jag kommer känna nu då jag kan köra fullt ut, men jag känner mig redo för att spela igen. Och sedan beror det också på när coacherna vill ha med mig igen.

Följt laget från läktaren: “Riktigt jobbigt”

HV71 har haft en tuff inledning av säsongen och ligger just nu på en åttonde plats i SDHL.
– Inledningen har varit både bra och dålig. Det var lite tufft i början, lite samma start som vi hade förra säsongen med mycket förluster.
– Vi har lyckats sno poäng från vissa topplag, vilket jag tror har varit väldigt nyttigt också. Veta att vi kan vinna då vi spelar en bra hockey.
– Sedan är det många bitar som måste sitta. Vi har en ny coach och nästan ett helt nytt lag. Jag tycker ändå att det känns bra.

Du känner nya tränaren, Uffe Hall, från U18-landslaget, hur har hans intåg varit i gruppen?
– Jag har inte varit med så mycket på grund av min skada, men jag gillar Uffe jättemycket som person. Han är bra och ärlig. Jag gillar coacher som är ärliga och vågar visa att det är dom som bestämmer. Jag tycker att det känts bra.

Hur har det varit att följa laget från läktarplats under framför allt matcher ni förlorat?
– Det har faktiskt varit jobbigt, riktigt jobbigt. Man känner att man vill vara med, bidra och hjälpa laget.
– I början var det ”det kanske kommer snart att jag kan spela”. Men senaste tiden har det känts jobbigt att sitta på läktaren och titta på varenda match.

Kan spela JVM i vinter

Du var med i junior-VM 2023 och har möjligheten att spela även 2024, finns förhoppningar hos dig att komma med dit trots att du räknar med comeback tidigast om två veckor och det då är kort om tid kvar fram till VM?
– Ja, så är det. Jag tänker inte jättemycket på den biten utan mest tacksam över att jag kan spela igen eftersom det var varit svårt att veta om jag skulle kunna göra det eller inte.
– Sedan hade det såklart varit en bonus att få följa med Sverige igen, men vi får se lite vad ledarna tycker.

Har du haft en dialog med Andreas Karlsson om eventuellt JVM-spel?
– Nej, faktiskt inte så jättemycket. Vi hade lite under sommaren då vi var på Olympisk offensiv, men inte mer än så.

Vad är ditt starkaste minne från U18-VM i Östersund tidigare i år?
– När vi slog USA i semifinalen. Det var något bland det sjukaste jag har varit med om. Jag hade inte heller spelat inför så mycket publik förut, så det var lite spänt. Att vi sedan lyckades slå ut ett av bästa lagen…
– Sedan var det surt att det blev som det blev i finalen. Vi lyckades ändå ta oss dit, men jag antar att vi då var slutkörda på energi.

Många åker över till college, är det här något som även du känner för att testa på?
– Jag vet inte riktigt ännu. Just nu fokuserar jag mest på att komma tillbaka och försöka hjälpa HV71. Dessutom har jag två säsonger kvar, denna och en till, eftersom jag går på hockeygym här. Efter det får vi se lite vad jag känner då.

Lockar det ändå lite?
– Absolut. Folk som varit över har sagt att det ska vara väldigt häftig, så, ja, det finns tankar på att åka över, avslutar Jenna Raunio.

TV: Rasmus Anderssons läckra övertidsavgörande