Fanny Brolin har hittat rätt - efter psykisk ohälsa och prestationsångest

Fanny Brolin led av psykisk ohälsa och tog ett kliv ned, från Brynäs till Sandviken. Då hörde Leksands sportchef Alexander Bröms av sig, och gav Brolin en ny chans i SDHL. För hockeysverige.se berättar hon om nytändningen i Leksand, och den tuffa tiden i Brynäs.

LEKSAND (Hockeysverige.se)

Förra veckan träffade ni MoDo:s Mariam El-Mahmadi här på hockeysverige.se. Hon växte upp i Ljusne och har Söderhamn som moderklubb. Från samma klubb kommer även Ellen Jonsson, Agnes Åker, Elin Öhrner och inte minst Leksands Fanny Brolin.
– Mariam och Ellen spelade mest i Ljusne. Jag kom från stan och spelade i Söderhamn. Sedan bytte jag till Ljusne när jag var 14 år. Då visste jag såklart vilka de andra var, men vi spelade då aldrig i samma lag, berättar Fanny Brolin då hockeysverige.se träffar henne vid Hembygdsgårdarna i Leksand för en intervju.
– Agnes spelade jag lite grann med under uppväxten i damlaget hemma i Söderhamn.

Idag spelar både Fanny Brolin och Ellen Jonsson i Leksand, men dom båda spelade även tillsammans tidigare i Brynäs.
– Nu känner vi varandra jättebra. Först blev det fem säsonger tillsammans i Brynäs. Dessutom känner familjerna varandra.

Varför kom det fram så många bra tjejer från Ljusne och Söderhamn just där och då?
– Bra fråga, men Per Engvall måste vi lyfta där. Per var inne i damhockeyn hemma i Söderhamn. Han har hjälpt till att starta upp flick och damhockeyn där. Sedan tror jag att det varit en bra miljö för tjejer att spela med killar. Speciellt när vi växte upp där.
– För mig har det alltid varit hockey och jag har inte tänkt på så mycket annat, men det är annars mycket bandy i Söderhamn. Alla på stan pratar om Broberg. Det är inte att man talar om hockeyn på samma sätt där. Jag har också testat bandy, men pappa höll på hockeyn. Då blev det så för mig med.

Fanny Brolin valde MoDo

Fanny Brolins pappa, Daniel Brolin, spelade bland annat i Söderhamn, men även som junior i MoDo dit även Leksandsforwarden valde att flytta då det blev aktuellt med hockeygymnasium.
– När jag skulle välja gymnasium var jag runt lite grann. Dels här i Leksand på try-out, dels upp till MoDo.
– Jag vet egentligen inte varför det blev MoDo. Kanske var det första känslan, att det kändes bra. Sedan har pappa gått på hockeygymnasiet i MoDo så det blev lite i samma spår. Det påverkade att han varit där. Han tyckte att det var en bra stad, lagom stor och hela hockeykulturen där uppe är magisk.

Hur ser du idag tillbaka på första dagarna i Örnsköldsvik då du fortfarande bara var 15-16 år?
– Det var väldigt nervöst, skrattar Fanny Brolin som debuterade i SDHL säsongen 2016/17.
– Jag minns knappt debuten, men det var i MoDo. Ganska direkt fick jag kliva upp och träna med damerna eftersom dom fyllde på med spelare från juniorlaget när det behövdes på träningarna.
– Under första matchen satt jag mestadels på bänken, men när jag väl fick börja spela var det väldigt stort. Speciellt med alla stora namnen som var där då, Olivia Carlsson, Erika Grahm och det gänget.

Hur insatt var du i damhockeyn då du kom upp till MoDo?
– Inte så värst. Speciellt eftersom jag spelat med killar under hela uppväxten. Det var när jag valt hockeygymnasium som jag egentligen för första gången spelade med damer.
– Att komma så pass fort in i högsta ligan, jag förstod nog inte att det skulle vara så stort.

Psykisk ohälsa under tiden i Brynäs

Inför säsongen 2016/17 lämnade Fanny Brolin MoDo för spel i Brynäs där redan Ellen Jonsson spelade.
– Jag valde att först flytta hem efter att jag haft lite trubbel med skolan och lite sådana grejer. Jag trivdes inte så bra.
– Redan tidigare hade jag haft kontakt med ”Madde” Östling och varit nere och tränat lite med Brynäs innan jag flyttade till ”Ö-vik”. Då blev det naturligt att när jag flyttade hem började pendla ner till Gävle och spelade där.

Under två år pendlade hon mellan Söderhamn och Gävle.
– Det var mycket att åka tåg eller att mamma och pappa skjutsade mig, vilket jag är väldigt tacksam för.

Inledningsvis fungerade väldigt bra för Fanny Brolin i Brynäs.
– Jag fick mer och mer ansvar ute på isen, men också vid sidan av. När jag sedan slutade på gymnasiet flyttade jag ner till Gävle, skaffade jobb och fick nya kompisar utanför och i hockeyn.
– Jag trivdes till största delen väldigt bra, men min väg blev kanske lite annorlunda på slutet, vilket jag lyfte lite i mitt sommarprat. Just det här med psykisk ohälsa och hela den biten. Det tog helt enkelt för mycket energi att spela hockey och jag kände prestationsångest och sådana bitar.

Var det samma känslor då du spelade i MoDo?
– Nej, där var inte hockeyn anledningen utan det var mer skolan. Just det här med att vara främmande i en helt ny stad och klass. Jag kände inte någon och hittade inte riktigt min plats i skolan.

Under sin tid i Brynäs fick 22-åringen från Söderhamn dra på sig landslagströjan och vara med om att vinna silver i U18-VM 2018.
– Den resan var helt fantastisk och sagolik. Just när vi gick ut och vann över Ryssland i en fullsatt arena och sedan gå till final och känna att alla hejar på oss eftersom vi var underdogs…
– En väldigt fin resa som jag fick göra med några av de allra bästa kompisar jag har nu.

Coach för laget var Ylva Martinsen.
– Jag har alltid känt en trygghet med Ylva och att hon trott på mig. Sedan jag var på mitt första russin och elit-läger har jag känt stödet från henne.
– En otroligt duktig coach på det sättet att man har respekt för henne, men jag kände alltid en tillit och kunde gå och prata med henne om vad som helst.

Brolin & Martinsen. **Foto:** Ronnie Rönnkvist.

Hade lagt av i Brynäs- då hörde Leksand av sig

Inför säsongen 2022/23 valde Fanny Brolin att skriva på för Leksand.
– Jag hade lagt av mitt under säsongen i Brynäs och spelade bara lite med Sandviken i Division 1. Sedan hörde (Alexander) Bröms av sig och frågade om jag var sugen på att börja spela i SDHL igen.
– Tanken hade slagit mig lite grann, att jag var sugen på det igen, så det var en väldigt bra tajming att han hörde av sig.
– Jag åkte hit, hälsade på och tränade sommarfysen med tjejerna. Sedan blev det ett självklart ja.

I och med det du berättade om att din sista tid i Brynäs var speciellt lyckad, har du hittat tillbaka hockeymässigt?

– Jag fick väldigt mycket förtroende, blev sedd och hörd av Jordan (Colliton) som är vår huvudtränare. Sedan fick jag en tuff start med en hjärnskakning, men jag tror att det bara gjorde mig ännu starkare.
– När jag väl kunde börja spela igen var det bara glädje att få spela. Det gjorde väldigt mycket att prestationen blev där efter.

Jordan Colliton fick en del kritik av några spelare i Leksand, men Fanny Brolin har inte haft några problem med det.
– Jag trivs jättebra med det. Det är raka puckar.

Det var ändå en viss turbulens i laget under förra säsongen, men ändå lyfte ni mot slutet, hur ser du tillbaka på säsongen?
– Såklart att det hände mycket runtomkring laget. Själv försökte jag bara hålla fokus på det vi gjorde under träningarna, det som var innanför våra väggar i omklädningsrummet och att vi skulle ta oss så långt som möjligt.
– Det mesta jag minns från förra säsongen är slutet. Framför allt var sista matchen den kanske roligaste jag någonsin spelat. Även fast det blev fem perioder var det extremt roligt.

“Klart Leksand siktar på guld”

Svetsade allt som hände kring laget samman gruppen, vilket gjorde att ni lyfta mot slutet?
– Ja, det tror jag. Samtidigt tror jag att vi har en högre lägstanivå den här säsongen än inför den förra.

Ni har många nya spelare, hur upplever du den nya gruppen?
– Jättebra. Det känns som att jag känt många längre än vad jag verkligen har gjort. Alla fungerar bra ihop.
– I början brukar det bli många grupperingar, men jag upplever inte att det blivit så i år.

Vad är ett realistiskt mål för Leksand den här säsongen?
– Klart att vi siktar på guld. Det är såklart vårt mål. Skulle jag säga något annat vore det konstigt.
– Vi brukar ha små serier med fem matcher och då pratar vi om att vinna den lilla serien, det vill säga minst tre matcher. Jag tror det handlar om att fokusera på det och tugga på.

Med tanke på vad du berättat om psykisk ohälsa, men också att du bjuder på många leenden under vår intervju, hur mår du idag?
– Jättebra och jag trivs jätte, jättebra här i Leksand. Jag har min flickvän i Uppsala och blir nästan stressad då jag kommer ner dit och det är jättemycket folk.
– Här trivs jag jättebra. Det är lugnt, lite folk och nästan allt kretsar kring hockeyn precis som uppe i ”Ö-vik”.

Då blir det med andra ord din flickvän som får flytta till Leksand?
– Ja, precis, avslutar Fanny Brolin med ett skratt.