Stor intervju med Björn Hellkvist - så ska Leksand lyckas

Efter tre år av tidiga uttåg i slutspelet tar Leksand ny sats. 
Hockeysverige.se har träffat tränaren, Björn Hellkvist för en längre intervju om bland annat: 

• Ingreppet och livet utanför ishallen: “Det är min verklighet”
• Erfarenheterna från tidigare år: “Till och med en ko kan räkna ut det”
• Hur Leksands ska lyckas: “Det är många nycklar”
• Luckan på backsidan och ”Lövet”: “Det ser inte ut att bli Leksand”
• Drivet: “Huvudsyftet som hockeytränare är inte att vinna ett SM-guld”

LEKSAND (Hockeysverige.se)

Den här säsongen är det lite av upp till bevis för Leksand. Senaste tre säsongerna har laget tagit sig till slutspel, men inte tagit sig förbi första hindret. Att potentialen finns i laget råder det inga tvivel kring, men hur ska tränaren, Björn Hellkvist, tillsammans med kollegorna Mikael Karlberg och ”Challe" Berglund få laget att gå långt den här säsongen?

Hockeysverige.se stämde träff med Björn Hellkvist på Siljans Konditori i Leksand. 46-åringen som nyligen gjort ett ingrepp för att få bättre kontroll på sin Parkinsons sjukdom. 

– Jag mår jättebra. Det är väldigt komplicerat med amper, volt och olika strömfällt. Jag fattar inte hälften av vad läkarna och specialisterna gör, berättar Björn Hellkvist och fortsätter:
– Det läkarna gjort är att ha slagit om ett amperstyrt system till volt, vilket av någon anledning fungerar bättre på mig. Allt blir mycket lättare. Både humör, mental närvaro och att jag känner mig piggare, för att inte tala om motoriken. 
– Under mina tre år i Leksand har jag haft amperstyrt system. Det har hjälpt mig jättemycket, men det är inte lika bra som det voltstyrda. Efter att allt hade laget sig, jag blev lite sjösjuk i början, har allt känts lättare. 

Är det stressat att ha det här hängande över dig när du samtidig ska prestera som coach, tränare och inte minst ledare?
– Nej, jag tänker inte på det. Jag vet inget annat utan det är min verklighet. Det är så mitt liv är och jag kan inte jämföra med något annat heller. 
– Klart att jag inte gjort den här förändringen hade det varit tufft att köra en säsong till med tanke på hur jag haft det. 
– Vad skulle jag göra annars? Bli sjukpensionär när jag är 46 år. Gå 20 år och vänta på att bli riktig pensionär, inte göra någonting. Jag kanske lever ytterligare 35 år till och inte göra någonting. Det skulle jag inte palla. 
– Det måste finnas vägar. Jag vet vad som kan hända, men det kan hända alla. En frisk person kan få en stroke och kan få jobbigt. Känslan är att jag köpt mig ett gäng år som jag inte hade innan genom att göra detta ingrepp. Med facit i hand är det definitivt värt att jag har gjort det. 

Björn Hellkvist har varit tre säsonger i Leksand. Sedan en tid tillbaka bor han nära Siljan i utkanten av Leksand. 

– Jag är rätt mycket ensamvarg och jobbar rätt mycket. Jag är inte översocial av mig, men träffar mina arbetskamrater och har även träffat en del vänner utan för hockeyn här i Leksand som jag brukar hänga lite med. 
– Mesta tiden går helt klart till jobbet. Det är ett intensivt jobb 24/7 och det har jag ingenting emot. För mig är det inte ett jobb utan snarare ett sätt att leva. Det har blivit så för mig. 
– Sedan gillar jag natur och ett friluftsliv. Jag försöker få in det så mycket som möjligt, men förra året var det så jäkla mycket med jobbet så jag tror knappt att jag gjorde något annat än att jobba. Där försöker jag hitta en balans. 
– Nu regnar det ute, men jag hade en liten förhoppning om att dra till Rexbo och fiska i eftermiddag eller kväll. 

Hur är sociala relationen med sportchefen, Thomas Johansson?
– Vi umgås inte jättemycket socialt. Det kan bli att vi käkar och tar en bira ibland. Annars jobbar vi mest ihop och det fungerar jättebra. Jag tycker att ”Tjomme” är en jättebra chef. Han är rak, tydlig och säger precis som det är. 
– Sedan är det alltid lite meningsskiljaktigheter, som det ska vara. Det viktiga är att tycker man olika måste man komma fram till en lösning. Sedan är det vad som gäller. Då kan man inte hålla på med en egen agenda. 
– Jag vill helst inte höra vad den och den tycker, varför jag inte tog timeout och så vidare. Jag vet att han får mycket av det. Jag får såklart också mycket sådana mail och SMS, men ”Tjomme” silar mycket och fungerar som ett bra filter där. 

Vad gör du helst en dag då det inte är träning eller match?
– Jag fiskar gärna om det inte ösregnar, blåser och är minusgrader. Annars försöker jag sköta min egna fysik, träna så mycket jag kan och kroppen tillåter. 
– Med den diagnos jag har är det viktigt för mig att hålla i gång. Dels för motoriken dels för det dopaminerga systemet så det inte helt ruttnar ur. 

Behöver du mycket vila?
– Nej, men jag kan behöva en halvtimme på dagen. Ingen behöver vila. Så trött blir man inte utan det går alltid. Blir du så trött står du till slut och somnar. 
– För att få ut max ibland gäller det att vara lite smart och planera upp sina timmar. Till exempel bör jag en matchdag koppla av lite också, vilket jag försöker göra. 

Vad gör du för att koppla av?
– Släcker, lägger mig, stänger locken och lyssna på en ljudbok. 

Har du någon ljudbok att rekommendera?
– Jag har väldigt svårt för fiktion så jag vill läsa om människoöden eller samma historier.
– Just nu lyssnar jag på en amerikansk forskare som är biolog, neurolog, neurokirurg och neuropsykolog. Det är kanske inte något jag rekommenderar för gemene man att lyssna på. 
– Men han förklarar på ett bra sätt det här med ”fight flight” människan har både i livet och tävlingssituation. Varför vissa människor höjer sig i en stressad situation och kan leverera bra medan andra sänker sig i stressade situationer och blir passiva. Sådana böcker tycker jag är meningsfullt och vettigt att försöka ta sig igenom.
– Förut läste jag mycket, men efter min sjukdom hinner inte mina ögon med. Jag kan läsa en A4-sida, men sedan blir det inget bra. 

Så du läser inte artiklarna på hockeysverige.se?
– (Skratt) Jag är rätt nollställd där. Jag har inte ens konto på Falukuriren. Inte ens på hockeysverige. 
– Jag läser inte jättemycket av det som skrivs. Klart att jag måste engagera mig i vissa grejer, men jag försöker veta så lite som möjligt vad folk tycker om oss. Jag litar på min erfarenhet. 

"Till och med en ko kan räkna ut det"

Leksand har under Björn Hellkvist ledning gjort tre helt okej grundseriesäsonger, men när det varit dags för slutspel har det inte fungerat utan laget har inte tagit sig förbi första omgången. 

– Jag tycker att det varit tre helt skilda slutspel. Första året, mot Örebro, var vi tomma. Hela vår organisation blev punkterad när vi kom trea och gick till Champions League. ”Det här är good enough”. Så kanske det också skulle vara det året. 
– Andra året gjorde vi en lite sämre serie mot Oskarshamn. Där tycker jag att vi skulle ha vunnit och jag tycker att vi var bättre än dom, men kunde inte kapitalisera på övertaget. 
– Senaste året, mot Rögle, gjorde vi en superslutspelsserie och spelade så bra. Vi hade egentligen allting med oss, men inte marginalerna. Det händer i ett slutspel. Det jag tycker var synd förra året var att vi fick spela i en trematchersserie. Hade vi hade Rögle i en sjumatchersserie är jag övertygad om att vi hade varit tillräckligt bra för att ha slagit dom. 
– Över tre matcher kan mycket hända och är mycket slump. Rögle ledde dessutom med 2-1 mot Skellefteå innan dom vände. Där tycker jag det är synd att vi inte kunde ta oss till kvarten direkt. Erfarenheten är att minimera risken genom att göra det bra under en hel säsong. Jag tycker att vi var för mycket upp och ner. 
– Egentligen var inte slutet vår sämsta period utan innan slutspelet hade vi fyra eller fem raka torsk. Vi hade femteplatsen med fem omgångar kvar, men blev åtta, så vi klantade bort det. 

Kände du som coach någon form av skuld, skulle gjort något annorlunda eller liknande då ni åkte ur mot Rögle?
– Nej, det tycker jag inte alls. Jag tycker att vi matchplansmässigt, taktik och utförandemässigt så gör vi egentligen rätt saker. 
– Det jag känner är att vi aldrig skulle spelat den matchserien utan gått till kvartsfinal direkt. Vi hade femteplatsen och gav bort den på rent jäkla…

Jag antar att det är en erfarenhet du och laget tar med sig, vikten av att verkligen komma topp sex?
– Jag vet inte om det behövs någon erfarenhet för det. Till och med en ko kan räkna ut det. Svåra än så är det inte. Klart det är bättre att komma sexa än åtta. 

Jo, men just vikten av det att inte nöja sig med att ”bara” komma till slutspel?
– Vikten av det tror jag är stor. Framför allt om du ska gå långt sedan. För varje match du kan minimera att spela riskminimerar du att få skador. 
– Vi har fortfarande inte haft ett slutspel med Leksand, där jag varit med, där alla bärande spelare varit friska och krya. Det har haltat i varje slutspel vi kommit in i. 
– Ska du vinna måste du träffa rätt. Titta på när Färjestad vann. Dom hade haft en skitsäsong med jättemycket skador hela tiden. Sedan började folk trilla in och när slutspelet började blev Färjestad som en maskin. Det är den utvecklingen jag vill ha. 
– Nu har jag varit med så länge att jag vet att det är sjukt svårt att styra över skadesituationen. Ishockey är en marginalsport och ibland måste du riskera att skada dig annars vinner du inte. 
– Den dagen Leksand vinner SM-guld, vilket dom kommer göra igen, måste du träffa slutspelet rätt och inte har en massa skador till att börja med. 

Ny assisterande tränare vid sidan av Björn Hellkvist och Mikael Karlberg kommer Charles “Challe” Berglund in. 

– Han är väldigt rak, tydlig, envis, ifrågasätter mycket, men är en väldigt genuin, trevlig och mysig person. Jag tycker att han kompletterar vår stab perfekt. 

Gillar du att bli utmanad som coach av andra ledare?
– Ja, det måste man. Hur ska Leksand annars kunna utvecklas om jag är kvar fyra år och vi gör som jag tycker hela tiden?
– Det är lätt att ha en övertygelse, men den får aldrig kväva vad som är rätt väg. Bara för att jag är övertygad om att det är rätt väg behöver det inte vara fel. Jag har inte fel och du har inte fel. Förmodligen funkar båda vägarna. Båda kan ha rätt fast vi tycker olika.
– Har vi då inte en miljö där det är öppet och alla kan säga vad man tycker utan rättar sig efter vad en narcissistisk och egoistisk huvudtränare säger tror jag att man kör fast över tid. 

Luckan på backsidan: “Valt att göra det lite annorlunda”

Leksand ser lite tunna ut på backsidan kommande säsong efter det att Lian Bichsel lämnar för NHL eller Rögle samt att Jonas Ahnelöv och Leksand inte kommit överens om en förlängning. 

– Vi saknar faktiskt lite djup efter att vi inte riktigt har ersatt Ahnelöv och Bichsel. Den här säsongen har vi valt att göra det lite annorlunda och tagit in en allsvensk kille som Fred (Nilsson), som kan få mognadsprocess här så han kan växa in i SHL-kostymen. 
– Dessutom har vi Anton Johansson som har en mega hög potential, men som också är lite fladdrig i sin prestation. 
– Jag tycker också att det ligger en tjusning att inte bara plocka ut färdiga spelare utan även förvalta det man har att utveckla så dom har möjlighet att ta stora kliv. Det tycker jag också är en stor del i jobbet att vara hockeytränare, att förvalta och få människor att blomstra. 

Jonas Ahnelöv är fortfarande kontraktslös, kan han vara ett alternativ?
– Egentligen är det en fråga för ”Tjomme” att svara på. ”Lövet” är en jättefin kille att ha i ett lag. En grymt hög potential. När han verkligen checkar in är han en jättebra SHL-back med sin rutin. Inget snack om det. 
– Sedan kan jag förstå klubbar som betalar mindre för en spelare som inte varit skadad så mycket. Det kan vara en sådan grej som gör att han inte har kontrakt ännu. Jag hoppas Jonas spelar hockey någonstans den här säsongen. Det ser inte ut att bli Leksand, men det finns andra klubbar också. 

Så ska Leksand lyckas

Till kommande säsong har Leksand fått tillbaka målmaskinen från säsongen 2021/22, Max Véronneau.

– Jag har såklart jättehöga förväntningar på Max. Han har bara gjort en säsong tidigare i Leksand, men han gjorde en väldigt bra säsong i Oskarshamn innan det. SHL är en liga som passar honom bra. Han har verktyg som han kan nyttja i just den här ligan i fråga om explosivitet, snabbhet och förmågan att sätta puckarna. 
– När vi nu kört på is har Max sätt jättebra ut. Det tar sig för varje dag så det ska nog bli bra. Jag tror får att får vi Max i spelbart skick kring premiären så kommer han efter fyra, fem matcher vara den Max som vi eftersökt. 

Vad är nyckeln om Leksand ska gå långt den här säsongen?
– Det är många nycklar. Jag tycker att vi under alla år i våra bästa stunder haft en väldigt hög högsta nivå. Under alla tre åren jag varit här tycker jag att vi har spelat en jättefin ishockey vissa stunder. 
– Sedan har vi inte kunnat hantera då vi inte spelat en briljant ishockey. Vi måste även kunna vinna när vi inte spelar briljant. Det är också något jag vill få in så killarna förstår det. 
– Även om vi gör en dålig match, vilket man gör då vi spelar så mycket, ibland är man sliten och inte mentalt laddad. Då måste du hitta strategier att komma runt det problemet, att du inte spelar bra just idag. Acceptera att spela dåligt men fortfarande ändå vinna hockeymatcher. 
– Det spelar ingen roll vilket spelsystem du har, men vissa saker får inte hända på isen. Andra saker måste hända på en is, men tillexempel inte slå ett pass i mitten. Den lilla syniskheten vill jag få in lite mer hos oss. 

Känner du själv en press att det är dags att leverera?
– Den press jag känner är den jag har på mig själv och från spelarna i mitt lag. Det är inte så jag känner att vi måste vinna en slutspelsmatch eller sluta topp sex. Vill folk tycka det så är det helt okej. 
– Jag har mitt hockeylag och mina spelare som jag jobbar med varje dag. Det viktigaste för mig är processen där. Det finns många små vinster i vardagen som man inte alltid tänker på. 
– Klart att jag också jobbar för och vill vinna ett SM-guld. Men huvudsyftet som hockeytränare är inte att vinna ett SM-guld. Syftet med att vara hockeytränare är att få jobba med drivna människor, ge dom lite verktyg, kunna hjälpa dom på vägen och se vissa förändra sina liv, sina familjers och sina barns liv. Det är sådant jag tycker är intressant. 

Kan du ge ett sådant exempel?
– Dennis Everberg kom fram då han var 16-17 år. Hade en jättepotential, men var alldeles för långsam, alldeles för svag, för sen i utvecklingen… Ingen trodde att Dennis skulle bli något. 
– Att sedan fått vara med på den resan han gjort där jag sett hur hårt han jobbat för det till att han nu spelat i fjärdekedjan i VM, har vunnit två VM-guld, fjärdekedjan i SHL, fjärdekedjan i NHL, fjärdekedjan i AHL, fjärdekedjan i Tre Kronor, fjärdekedjan i KHL och idag spelar han i förstakedjan i SHL med Rögle BK som är en av ligans bästa kedjor.
– Det har varit häftigt att se vad hockeyn har givit Dennis. Jag träffade Dennis när han var så pass ung, blåögd och nästan inte visste någonting. Sedan jämföra det med den Dennis som är idag… Det är fräckt att se att han från en förvirrad finnig tonåring till att han idag är en ansvarig 30-årig fyrabarnspappa. Det är coolt, avslutar Björn Hellkvist med ett stort leende. 

TV: Ifrågasätter målvaktssatsningen: ”Inget stort fan”