Ronja Mogren lever proffsdrömmen i USA: “Måste visa framfötterna”

Från Örnsköldsvik via Jönköping och Lugano har Ronja Mogren tagit sig till den amerikanska proffsligan PHF. Hemma i Örnsköldsvik kommer den 22-åriga forwarden att ladda upp för sin andra säsong med Minnesota Whitecaps – där hon kan leva på sin hockey.
– Bara det är en häftig upplevelse, att kunna göra det och lägga den tid jag vill på det jag älskar att hålla på med, säger Mogren till Hockeysverige.se.

FALUN (HOCKEYSVERIGE.SE)

Ronja Mogren kom fram som stor talang i MoDo för en handfull år sedan. Hon spelade bland annat två U18 VM-turneringar. Efter två fina säsonger i SDHL med MoDo testade hon på spel i HV71 för att sedan flytta vidare till svenskklubben Lugano i Schweiz. 

Där svarade Mogren för 22 mål och totalt 38 poäng på 25 matcher under säsongen 2021/22.   
– Jag ville helt enkelt testa på något nytt och bo någon annanstans än i Sverige. Framför allt var det för att se något annat i världen jag valde att spela där, berättar 22-åringen från Husum som under tiden i Schweiz var heltidshockeyspelare. 
– Det var bara hockey som gällde och betydde mycket för min utveckling som hockeyspelare. Jag kände att jag tog stora steg när jag kunde fokusera enbart på hockeyn i vardagen. 

Hur ser du på säsongen i Lugano?
– Jag tycket att jag hade en bra säsong och fick en stor roll i den ligan. Det tror jag gjorde mycket för framför allt mitt självförtroende och offensiva spelet. 

Under sin säsong i Lugano fick Ronja Mogren vara med om att vinna cupen. 
–  Det fungerar lite annorlunda där. Vi vann cupen och kom tvåa i själva ligan. 

Hur var det att bo och leva i Lugano?
– Otroligt fint, varmt (skratt) och inte som hemma i Norrland. Schweiz är ju känt för att vara ett fint land. Sedan är det lite skillnad mot att bo i Sverige, men samtidigt är det ganska lika.

Prövande debutsäsong: “Svajade lite med istiden”

Inför säsongen 2022/23 valde Ronja Mogren att åka över till USA för att spela i PHF för Minnesota Whitecaps. 
– Det bestämdes då jag var klar i Lugano. Jag hade fått lite information om PHF-ligan som är där borta. 
– Jag tyckte att det kändes bra. Ligan har tagit stora steg och det satsades väldigt bra där. Jag fick en bra känsla och för min utveckling kändes det som att det var ett bra steg att ta. 

Hur togs första kontakten mellan er?
– Jag hörde av mig och efter det hade vi en bra kontakt. Både dom och jag var intresserade. 

Vilken nivå håller PHF som liga?
– Det är en hög nivå där borta. I Schweiz var det stora rinkar precis som här i Sverige. Det är mindre rinkar i PHF och en högre ”level” på hockeyn. 
– Mindre rinkarna gör att det blir ett snabbare och rakare spel, absolut. Samtidigt är det många skickliga spelare med klubba och puck där. 

Fick du chansen att snurra upp Ebba Berglund när ni möttes?
– Det vet jag inte om jag gjorde, skrattar Ronja Mogren som under sin första säsong i Minnesota svarade för en assist på 24 matcher. 
– Det var mycket nytt med liten rink, ny kultur, ett annat språk och långt ifrån hemma. Jag tyckte ändå att det kändes bra, gick åt rätt håll och blev bättre och bättre ju längre säsongen gick. Det känns spännande att se vad jag kan åstadkomma nästa säsong.  

Du gjorde inte så mycket poäng, berodde det på att du inte fick så mycket istid?
– Ja, det svajade lite med istiden, vilket påverkade på den fronten. Hade jag spelat mer hade jag, förhoppningsvis, producerat mer. Det är också därför jag känner att det ska bli spännande kommande säsong och se vad jag kan prestera då. 

Är det lite hierarki, att första säsongen får man börja långt ner och sedan jobba sig uppåt?
– För det första måste du vara 21 år för att spela i den här ligan och det är många äldre som spelar där. Jag är 22 år nu och i den ligan var jag en av dom yngre. 
– Det kanske inte spelar någon roll, men ung samtidigt som det är många rutinerade spelare där, klart att jag då måste visa framfötterna för att få speltid, så är det.

Lever på hockeyn: “En häftig upplevelse”

Josefin Bouveng och Emma Söderberg har även dom under säsongen spelat i lag från Minnesota, men i collegeligan NCAA. Två vänner som hon haft kontakt med under säsongen. 
– Ja, det har jag. Jag var och tittade på bådas matcher i Minnesota-området. Det var kul och vi umgicks lite vid sidan av. 
– Nu var det mycket med hockeyn under säsongen och då blev det också svårt att få det att passa, men vi träffades. 

Var det skönt att få prata lite svenska också?
– Jo, men det blir lite konstigt när du är där borta eftersom man är så inne i engelskan. 

Hur hårt satsas det på damhockey i ditt amerikanska lag och i den ligan?
– Senaste säsongen märkte jag att det var en hård satsning. Dom vill ta kliv uppåt och har som mål att bli den bästa ligan i världen. 

Kan du leva på den lön som betalas i ligan?
– Ja, det man göra. Bara det är en häftig upplevelse, att kunna göra det och lägga den tid jag vill på det jag älskar att hålla på med. 

Vad gör du vid sidan av om det inte är hockeyträning?
– Framför allt, förutom att träna, försöker jag göra annat. Ta bort hockeyn lite och umgås med vänner. Vi har också ett väldigt bra gäng och jag har fått många kompisar där borta, vilket är roligt. 

Trivs i svenskbygden

Minnesota är en svenskbyggd, vilket också Ronja Mogren märkt av under sin första säsong i PHF. 
– Ja, lite grann. Ibland i alla fall. Det har hänt att jag varit i en affär och hört att någon pratar svenska. Det är lite speciellt. Minnesota är också känt för att det har flyttat dit många svenskar. 

Hur har du utvecklats som spelare sedan du lämnade HV71 för två säsonger sedan?
– Jag tycker att jag tagit stora kliv senaste två säsongerna. Framför allt, som jag sa, självförtroendet. Att våga ta plats och ta kliven jag siktar och jobbar mot fortfarande. Jag vill synas, absolut. 
– Jag har gjort många bra saker för min utveckling både i Lugano, där jag fick spela mycket, hade en stor roll och mycket offensivt, och nu i Minnesota där jag har en annan roll men får spela med dom bästa. 

Kommer du ha någon semester?
– Ja, det blir semester hemma i Sverige, umgås med familjen hemma i Örnsköldsvik och bara njuta i sommar, avslutar Ronja Mogren med ett leende innan vi går ut, möter solen i Falun och försöker hitta ett lämpligt ställe att ta några bilder. 

TV: Vegas tar emot pokalen – väljer att inte röra den