Från uträknade – till SM-guld: ”Komplett lag”

Efter gulden med AIK 1982 och 1984 gick Peter Åslin via Mora och Leksand till HV71. Där fick den OS-meriterade målvakten vara med och vinna Jönköpingsklubbens första SM-guld – tillsammans med bland andra nuvarande klubbdirektören Johan Lindbom.
– På något vis var det starten på HV71:s framgångar, säger Lindbom.

Peter Åslin vann SM-guld med AIK 1982 och 1984. Sedan inledde han en resa som gick via Mora och Leksand till HV71 där han fick vara med om att vinna sitt andra SM-guld 1995. I en tidigare intervju har Åslin berättat om varför han hamnade i HV71 och hur han ser tillbaka på guldresan 1995. 

Guldet blev för övrigt föreningens första.
– Jag hade då gjort sex säsonger i Leksand och jag var 28 år. Jag behövde något nytt som kunde ge mig ännu mer motivation och nya utmaningar. Jag fick ett väldigt fint erbjudande från HV 71 om att spela där och det kändes väldigt bra redan från början, så jag tackade ja.
– Säsongen 1994/95 hade vi fullt sjå att ta oss till slutspel den säsongen. Vi vann många matcher i slutet av serien genom att vi spelade bra och det var något som vi tog med oss in i slutspelet samtidigt som vi fick slå lite ur underläge. Det är inget ovanligt att ett lag som just brutit en vinnande trend är väldigt svårslagna. Väl i finalspelet mot Brynäs vann vi med 3-2 i matcher. Johan Lindbom gjorde det avgörande målet i femte matchen.
– Vi hade flera väldigt skickliga spelare individuellt så som Esa Keskinen, Marko Palo med flera. Fast framför allt var vi ett ganska komplett lag där det fanns ”snipers”, bra defensiva spelare, hårt jobbande spelare och två ganska bra målvakter (Peter Åslin och Boo Ahl).

Starten för HV71:s framgångar

Efter HV 71 blev det först spel i Norrtälje innan tre utlandsäventyr väntade i form av tyska Timmendorf, finska Kärpät och i den engelska huvudstadsklubben London Knights.

Johan Lindbom till hockeysverige.se:
– Det jag minns bäst är egentligen allting runt om, hela apparaten, eftersom det var så stort i Jönköping. Vi var underdogs från början och jag fattade nog inte att det var så många som kikade på finalen. Vad jag förstår tog många sympati för den lilla, vilket var vi. 
– Jag har hört många som minns vad dom gjorde den dagen och att stan här stod stilla. Det lär ha varit helt tyst och man hörde bara skriken från balkongerna. 
– Helheten, men självklart minns jag också allt som var runt matcherna. Jag var i en bubbla när jag väl är där och när du spelar funderar du inte så mycket. Det är mer så här efteråt då jag fått distans till det. På något vis var det starten på HV71:s framgångar. 

Vad tror du det här guldet betydde för HV71 som förening?
– Man var ganska tydlig säsongen innan, att HV71 hade varit i elitserien länge, men aldrig pratat om att vinna. Året innan gick HV71 lite bet trots att man gjort en storsatsning, så till den säsongen vi vann var man lite luttrad och ingen som räknade med någonting. 
– Det blev nog ändå starten för HV71:s framgångar som senare kom med ekonomi och så vidare. Klart att även hallen bidrog till det, att man var först med att ha den i egen drift och lyfta omsättningen på det viset.

Turbulens inför slutspelet

Bland spelare som var med talas det om det väldigt speciella grupp HV71 hade säsongen 1994/95. 
– På något sätt fick vi ihop det, men det var också mycket stolpe in. Vi åkte upp för att spela mot Djurgården (kvartsfinal) och var uträknade, men vi vann ganska komfortabelt ändå. Sådant gjorde att det svetsades ihop. 
– Tittar vi bakåt hade vi den perfekta mixen. Erfarenhet kryddat med (Esa) Keskinen och dom här, men också lite ungdomligt med (Johan) Davidsson och så vidare. Vi hade egentligen alla ingredienser för att göra det bra. Sedan handlar det om tillfälligheter. Bosse Ahl stod på huvudet. Det var (Peter) Åslin som var tilltänkt förstamålvakt. Åslin skadade sig lite. Bosse kom in och vann ett SM-guld. Det var, som sagt var, mycket som gick stolpe in.

Fredrik Stillman:
– Vi kom åtta i serien och vi hade absolut inte det bästa laget på pappret, men det var många lokala spelare här ifrån Jönköpingstrakten som verkligen ville nå hela vägen för klubbens skull. Dom brann för det här och vi fick väl allt att stämma i slutspelet efter en ganska jobbig säsong.

Kenneth Kennholt minns turbulensen som var i laget innan slutspelet:
– Vi hade haft ett krismöte med laget på ett hotell. Det här var en fredagskväll och fri ”bärsa”. Vi hade några finnar i laget, bland annat (Marko) Palo och det var något som inte klickade. Många hade sina egna idéer, och framför allt då Palo, om hur vi skulle spela.
– Först drack vi bira och bastade. Sedan satte vi oss och rensade luften. Då var det många som vågade prata rakt ut. På söndagen därefter spelade vi otroligt bra. Det var också en del i att komma väl förberedda inför slutspelet.

Peter Åslin avled i januari 2012.

Här kan du beställa ”Stickan” Kennes bok, ”Hockeyadeln”

TV: Stjärnornas hyllningar till Sedinarna