Bajaren blev AIK-ikon: "Hade nästan varit otänkbart"

Rolf Edberg, ”Råttan” kallad är inte bara en stor ikon i AIK. Han fick sitt genombrott i Hammarby och avslutade även sin karriär i klubben.  I Hammarby spelade han bland annat med fotbollslegendaren Kenneth Ohlsson. ”Råttan” var för övrigt själv en duktig fotbollsspelare i Hammarbys reservlag. 

Inför säsongen 1970/71 valde han att lämna söderklubben för spel med AIK.

– Jag var 20 år och hade varit fyra år i Hammarby. Det året åkte vi ner till tvåan. Det var inte vanligt att man bytte klubb här i Stockholm då. Men både AIK och Djurgården hörde av sig, två klubbar som det nästan varit otänkbart för mig att spela för tidigare. AIK låg väl på bäst så det var väl helt enkelt därför som det blev AIK.

Blev det en stor omställning att byta omklädningsrum på gamla Johanneshovs Isstadion från Hammarbys till AIK:s?
– Ja det var det. Här fanns det ännu större stjärnor än i Hammarby. Killar som Bert-Ola Nordlander, "Honken" Holmqvist, Lennart Selinder med flera tog bra hand om oss nya där också.

SPELADE I NHL MED WASHINGTON  

Du kom till AIK 1970 och lämnade klubben 13 år senare. Det sägs att AIK under dom här åren genomgick en väldigt stor utveckling som förening. Hur upplevde du att den tog sin form?
– I början var det Lasse Norman tillsammans med Sven Bergqvist och ytterligare någon som skötte hela klubben. Allt var så enkelt när det gällde kontraktsförhandlingar och hela den biten. Nu har allt dragit iväg och det har blivit så jäkla höga löner och mycket folk utifrån som vill köpa upp klubben så det är inte riktigt samma sak längre. Det var väl både finnar och amerikanare som var inblandade och hade stora planer utan att det blev någon speciellt bra ordning, berättar Rolf Edberg som mellan 1978 och 1981 spelade i NHL för Washington innan han återvände till AIK.

Var det Lasse Norrman som såg till att du kunde bryta kontraktet och återvända hem till AIK?
– Han hade kontakt med min general manager i Washington, Max McNab hette han och dom styrde upp det där.
– McNab var ungefär var som Lasse Norrman var för mig i AIK. Det kändes jättetryggt. Dessutom var han gift med en norska. Han höll mig bakom ryggen och pushade mig även då jag inte fick spela.
– Det var han som skulle ta besluten om vilka spelare som skulle skickas i väg, men han skickade aldrig mig till farmarlaget. Dom gånger jag inte ens fick byta om var jag kvar hemma hos familjen och tränade med dom som var skadade. Det här uppskattade jag mycket.

BLEV SVENSK MÄSTARE MED AIK  

När ”Råttan” sedan återvände till Sverige fick han direkt bli svensk mästare med AIK.

– Det var vår tur kan man säga. Året innan jag åkte över till NHL var vi i final mot Skellefteå och förlorade trots att vi hade ett riktigt bra lag på pappret. Det här året höll vi också väldigt hög klass och tog ett ansvar för varandra när det var lite trögare. Ibland var min femma bra och när vi hade det jobbigare klev Leffes (Leif Holmgren) kedja fram och så vidare.
– Sedan gäller det alltid att ha bra målvakt om man ska vinna SM-guld och det här året hade vi Gunnar Lejdborg som var riktigt bra.

Coach i laget var Dan Hobér då. Vad betydde han för det här guldet?
– Jag har alltid gillat Hobér. Han hade alltid glimten i ögat men kunde ibland bli alldeles tokig och skällde ut oss om det var något som inte fungerade. Det var en jäkla fart på träningarna och det fanns alltid saker som skulle göras snabbt mellan övningarna som att flytta pyloner eller något. Hann inte vi spelare göra det så for han runt på isen med en jäkla fart och ställde om för ny övning. Det gjorde att tempot blev väldigt högt på träningarna och det blev jäkligt kul. Det var stor skillnad mot allt tvåmålspel som var på träningarna i Washington, om man nu kan kalla det för träningar, avslutar Rolf Edberg som inför säsongen 1983/84 skrev på för Hammarby och var då med om att ta upp sin gamla klubb till Elitserien. 

Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"

Stig Kenne med boken "Den svenska hockeyadeln". Foto: Ronnie Rönnkvist