
Leksingen som blev en av Sveriges första collegespelare
I dag kryllar det av svenska spelare i den amerikanska collegehockeyn. Det gjorde det inte pÄ 1970-talet. En av de allra första svenskarna som flyttade över till USA för att kombinera hockey och studier var Leksandsforwarden Per à ke Bois. I Old School Hockey berÀttar den 66-Ärige pionjÀren om hur han valde en annorlunda vÀg och hamnade pÄ Michigan Technological University.
STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)Â
I dag reser mĂ„nga av vĂ„ra unga spelare över till USA för att gĂ„ pĂ„ college och representera olika skollag. Om vi backar bandet till mitten av 1970-talet var det ytterst ovanligt att nĂ„gon svensk spelare gjorde en sĂ„dan resa.Â
En av vĂ„ra första collegespelare kom frĂ„n Hedemora. DĂ„ hette han Per Ă ke Johansson, men numera heter han Bois, bor pĂ„ Lidingö och driver en egen revisionsfirma.Â
â Min far heter Johansson och gifte sig med Alva. Anledningen till att han, som kom frĂ„n StjĂ€rnsund utanför Hedemora, hittade Alva var att han blev förestĂ„ndare för Konsumbutiken i Lima som ligger i VĂ€sterdalarna, berĂ€ttar Per Ă
ke Bois dÄ hockeysverige.se trÀffar honom pÄ hans kontor i centrala Stockholm. Samma gata som ESMG (hockeysverige.se) har sitt kontor, men ocksÄ dÀr AIK-ikonen Mats Ulander en gÄng i tiden sÄlde tajta jeans.
â Alva bodde pĂ„ Bois-gĂ„rden. DĂ€r av namnet. Dom gifte sig, fick sex flickor och en pojke sĂ„ jag hade ett helvete, skrattar den tidigare collegesvensken och fortsĂ€tter:
â Jag har varit gift en gĂ„ng tidigare med Katharine som jag trĂ€ffade pĂ„ skolan i USA. Efter den skilsmĂ€ssan och inför nya giftermĂ„let tittade jag lite pĂ„ familjens historia. Namnet Bois Ă€r inte sĂ„ vanligt och jag ville gĂ€rna ta med mig det framĂ„t.
Per Ă ke Bois hockeykarriĂ€r inleddes i Hedemora SK, alltsĂ„ samma klubb som Leksandslegendaren Rune Mases har sina rötter i.Â
â Hedemora Sportklubb har under vissa perioder legat ganska högt upp i seriesystemet. Jag tror att dom lĂ„g i andra divisionen nĂ€r jag var en liten grabb, sĂ„ det var ett stort hockeyintresse dĂ€r.
â Jag hade ganska mycket energi, vill jag nog minnas, och var med i dom flesta aktiviteterna som fanns dĂ€r dĂ„. PĂ„ vintern var det vĂ€ldigt mycket hockey, men Ă€ven skidor. Jag var Ă€ven med och tĂ€vlade pĂ„ lĂ€ngdskidor, men inte slalom.
â PĂ„ sommaren var det sĂ„klart Ă€ven fotboll, men vintertid var det Ă€ven brottning (IFK Hedemora). Vi hade Matti Poikala som tĂ€vlat bĂ„de i bĂ„de OS och VM (brons), men Ă€ven nĂ„gra andra duktiga brottare. Jag var till och med i en seriematch i brottning i elitserien som ung grabb.
Hur gammal var du dÄ?
â Han som brottades i 48-kilosklassen blev sjuk. Jag hade varit med och trĂ€nat brottning, men hade större fokus pĂ„ hockeyn. Dom ringde mig, jag minns inte hur gammal jag var, men det var i nedre tonĂ„ren. âDu mĂ„ste stĂ€lla upp och du fĂ„r tio kronorâ. âJa, jag kommerâ, skrattar Per Ă
ke Bois och fortsÀtter:
â Dagen efter stod jag uppe i Folkets Park. Dom kallade upp mig âhĂ€r Ă€r Per Ă
ke Johansson som ska tĂ€vla i 48-kilosklassenâ. Vi skulle brottas mot Köping och den jag skulle möta hade ett finskt namn och var förra Ă„rets finska mĂ€staren den klassen. Jag stod ungefĂ€r 30 sekunder.
Var Classe Westholm en inspirationskÀlla för dig, eller vilka var det du sÄg upp till inom hockeyn hemma i Hedemora?
â Jag kommer ihĂ„g Classe vĂ€l och han hade tidigare varit i Leksand och spelat. Ăven om jag inte tĂ€nkte pĂ„ det direkt dĂ„ sĂ„ var han nog indirekt en inspiration för mig.
â Klubben var, som sagt var, ganska framgĂ„ngsrik, men det jag kommer ihĂ„g mest Ă€r han som spolade isen eftersom han alltid var dĂ€r. Rinken lĂ„g dĂ„ i en dalgĂ„ng mellan Ă
sgatan och Hedemora Kyrka. DÀr har dom idag gjort en jÀttefin idrottsplats.
â OmklĂ€dningsrummet vid rinken var en gammal förfallen kĂ„k som vi kallade âhönshusetâ. DĂ€r uppe började allt. Jag hĂ€ngde mycket dĂ€r och tittade pĂ„ matcher vilket helt klart blev en stor inspiration för mig.
FICK EN BIL â FĂR ATT SPELA I DIVISION 2Â Â
Per Ă ke Bois var 14 Ă„r dĂ„ han fick chansen i A-laget första gĂ„ngen.Â
â Det stĂ€mmer sĂ€kert, men jag minns inte A-lagsdebuten. Under den sĂ€songen spelade jag A-laget, B-laget, juniorlaget och A-pojkarna.
â Vi pratade om inspiration och en som inspirerade mig var Kurt Josefsson. I hockeykretsar i Hedemora var han en av dom mest betydelsefulla. Han var trĂ€nare för hela ungdomsverksamheten, sĂ„g till att vi blev duktiga, skötte kontakterna med olika serierna och lagen runt om.
â Kurt skapade Ă€ven en lokal serie med Hedemora, NĂ„s, Garpenberg och sĂ„ vidare. En jĂ€tteengagerad och duktig kille. Han var viktig för mig och hockeyn i Hedemora.
Â
Inför sĂ€songen 1972/73 lĂ€mnade Per Ă
ke Bois Hedemora för att spela i division 2 med SĂ€ter.Â
â SĂ€ter lĂ„g dĂ„ i division 2 och Hedemora var i trean. För mig som ville framĂ„t och uppĂ„t var det ingen stor frĂ„ga. SĂ€ter ringde och frĂ„gade om jag kunde tĂ€nka mig att spela för dom och det var ingenting att ens fundera pĂ„.
â SĂ€ter gav mig dessutom en bil för att jag skulle kunna ta mig mellan Hedemora och SĂ€ter, sĂ„ jag mĂ„ste ha varit 18 Ă„r dĂ„. Det var en gammal Saab, ingen superbil, men den funkade att köra fram och tillbaka med. Jag trivdes bra i SĂ€ter, bra killar och bra organiserat.
Du mÄste ha utvecklats mycket under tiden i SÀter eftersom Leksands vÀrvade dig tvÄ sÀsonger senare?
â Jag tyckte studier var kul och jag gick fyraĂ„rig teknisk pĂ„ gymnasiet i Hedemora. Efter tvĂ„ Ă„r sökte man specialinriktning för trean och fyran. Jag gillar kemi sĂ„ jag sökte det, men nĂ€rmsta platsen dĂ€r den linjen fanns var i Uppsala.
â Jag kom in, men under mitt första Ă„r pĂ„ gymnasiet startades Leksands hockeygymnasium för att dra igĂ„ng hösten dĂ€rpĂ„. Jag sökte förstĂ„s dit och kom in dĂ€r ocksĂ„. Leksand kunde inte erbjuda kemilinjer. Det dom kunde erbjuda var elkraft, vilket jag tog.
â Min andra sĂ€song i SĂ€ter gick jag pĂ„ hockeygymnasiet i Leksand, vilket var Sveriges första idrottsgymnasium. Ăven Bengt Lundholm, âPirroâ (Per-Arne Alexandersson) och mĂ„lvakten Lars Stenvall gick dĂ€r.
â Efter ett Ă„r pĂ„ hockeygymnasiet ville Leksand att jag skulle spela i deras juniorlag. SĂ„ blev det. Vi trĂ€nade i princip varje morgon med âNubbenâ (Lars Andersson) som var rektor pĂ„ hockeyskolan. Första Ă„ret Ă„kte jag ner till SĂ€ter pĂ„ kvĂ€llarna för att trĂ€na eller spela matcher och jag tycker att det fungerade bra.
Det juniorlag Per Ă ke Bois kom till i Leksand innehöll en rad blivande elitseriespelare sĂ„ som Johnny Hansson, Jan-Ove Viberg, Bengt Lundholm, Hans Alexandersson, Peter Gudmundsson, Anders Hansson, Sven Olsson, Stefan Olsson, Hans Eriksson och inte minst VM-domaren Sven-Erik Sold.Â
â Jag kĂ€nde dom hĂ€r grabbarna frĂ„n Ă„ret innan sĂ„ man kan sĂ€ga att jag redan var inne i det hĂ€r laget. Vi sĂ„gs pĂ„ byn och var tillsammans nere pĂ„ daladansen under fredag- och lördagkvĂ€llar.
Ni hade Vilgot Larsson som jag antar drev pÄ er ganska hÄrt, hur var det att komma in hockeymÀssigt i Leksand?
â Det Ă€r upplevde jag inte som nĂ„got stort problem. Snarare tvĂ€rsom. Vilgot Ă€r nummer ett eller tvĂ„ bland trĂ€narna jag haft. Han tog hand om dom hĂ€r unga grabbarna inklusive jag. PĂ„ nĂ„got vis visste han hur man skulle coacha folk för att fĂ„ dom att utvecklas. Han kanske gillade mig, vilket inte Ă€r omöjligt, och troligen utvecklades jag enormt den sĂ€songen. Det var hans förtjĂ€nst.
â Vilgot placerade mig bredvid Johnny Hansson. Det var en hit, helt galet. Dels fungerade vi bra rent personkemiskt. SpelmĂ€ssigt fungerade vi Ă€nnu bĂ€ttre. För mig var det bara att Ă„ka in och stĂ€lla mig bredvid mĂ„l och vĂ€nta, nu var det kanske inte bara sĂ„ hoppas jag, skrattar Bois och fortsĂ€tter:
â Han brukade finta ett par spelare, passade mig som kunde lĂ€gga in pucken. Jag öste verkligen in mĂ„l den sĂ€songen.
â Johnny Ă€r borta nu, men jag brukar jĂ€mföra honom med spelare som (Hans) Jax, (Kjell) Brus och (Wayne) Gretzky. Han hade den typen av spelsinne. En enormt duktig kille.
VANN JSM-GULDÂ Â
SÀsongen 1974/75 fick Per à ke Bois vara med och vinna JSM-guld efter att ha besegrat Tingsryd i finalen med 8-3. Bois svarade för tvÄ mÄl i finalen
â Det var helt fantastiskt. Vi spelade i tvĂ„ serier, Allsvenska Juniorserien och en mer lokal serie. Vi hade ett fantastiskt lag och vann bĂ„da serierna. Slutspelet gick i SödertĂ€lje och det var en hĂ€rlig resa bĂ„de pĂ„ planen och i bussen hem.
Â
SĂ€songen 1975/76 var det dags för den dĂ„ 20-Ă„rige Hedemorasonen att göra elitseriedebut för Leksand.Â
â SĂ€songen som sĂ„dan var rolig. Jag spelade 18 matcher och om jag uttrycker det milt sĂ„ var det inget dĂ„ligt lag jag fick spela i. Leksand hade vunnit SM-guld sĂ€songen innan och mer Ă€n halva laget var landslagsmĂ€n.
â Det var en vĂ€ldigt spĂ€nnande sĂ€song. Jag kunde sitta pĂ„ trĂ€ningarna och njuta av att se en kille som Kjell Brus eftersom han var sĂ„ enormt skicklig med klubban.
â Seriespelet var kul, men kanske var det lite extra roligt kring jul och nyĂ„r eftersom vi ungdomar fick komma in och spela mot ryssarna och tjeckerna. Det var vĂ„rt fönster utĂ„t under sĂ€songen. Min bĂ€sta match gjorde jag senare pĂ„ sĂ€songen dĂ„ jag spelade med Roland Eriksson och Per-Olov Brasar.
Det var i den 31:a omgĂ„ngen dĂ„ Leksand och AIK möttes pĂ„ gamla Leksands Isstadion. Matchen vanns med 9â3 av Leksand. Per Ă ke Bois svarade för tre av mĂ„len pÄ Gunnar Lejdborg. Roland Eriksson stod för tvĂ„ av assist och Hans âLill-Meleâ Eriksson för en.Â
â Precis som jag sa med Johnny (Hansson), det var bara för mig och Ă„ka in och stĂ€lla mig vid mĂ„let och vĂ€nta pĂ„ att pucken skulle komma. Jag gjorde ett hattrick och det glömmer jag förstĂ„s aldrig. Det passade mig jĂ€ttebra att spela med dom tvĂ„.
â Annars gjorde jag mest inhopp i lite olika formationer, men jag spelade nog aldrig med (Mats) Ă
hlberg och (Dan) Söderström.
Hur hanterade du den enorma uppmÀrksamheten du fick efter den hÀr matchen?
â Jag tyckte det var helt okej, men jag jobbade pĂ„ som vanligt Ă€ven efter den matchen.
Hur skulle du personifiera drivet som det hÀr laget hade?
â Det Ă€r lĂ€tt att ha en referens dĂ€r, BrynĂ€s. Det var Leksand och BrynĂ€s som var storlagen under dom hĂ€r Ă„ren. Ăven om BrynĂ€s var vĂ€ldigt spelskickliga var just lagspelet och spelskickligheten nummer ett hos Leksand.
â BrynĂ€skillarna, vilket jag tolkat det som, hade det som ryssar och kanadensare har, lite mer tuffheten. Det var inte accentuerat i det hĂ€r gĂ€nget som jag kommer ihĂ„g det. Man skulle spela hockey och göra det jĂ€ttebra. Det gjorde vi ocksĂ„.
BĂRJADE BLICKA MOT USAÂ Â
Per Ă ke Bois spelade endast fem matcher under andra sĂ€songen i elitserien med Leksand. PĂ€r-Agne âPĂ€raâ Karlström hade lĂ€mnat över trĂ€naruppdraget till Bengt âFiskenâ Ohlson och Roger âSotarnâ Lindqvist.Â
â Jag vet inte riktigt vad det berodde pĂ„ att den sĂ€songen inte blev lika framgĂ„ngsrik, men jag hade hela tiden instĂ€llningen att jag skulle plugga i USA och hade kontakt med Anders Carlsson, som var nummer ett pĂ„ college, och hans far. Det var dĂ„ vi gjorde allt förarbete vilket sĂ€kert var en bit i att det inte gick lika bra som sĂ€songen innan.
â Efter sĂ€songen ringde jag runt till nĂ„gra klubbar i Stockholm och Göteborg, bland annat till BĂ€cken, eftersom jag ville till en större stad med ett universitet. Möjligen var det sĂ„ att jag hade kontakt med Björklöven ocksĂ„. Det fanns inget annat för mig Ă€n att gĂ„ vidare med studierna Ă€ven om hockeyn gĂ„tt bra.
â Dessutom lĂ„g jag i lumpen i Falun under mitt andra Ă„r i A-laget. Var det möjligen nĂ„gonting som pĂ„verkade sĂ„ att det gick sĂ€mre sĂ„ var det dom tvĂ„ externa faktorerna. Hur mycket vet jag inte.
â Roger (Lindqvist), som kom in andra sĂ€songen, stöttade mig ganska mycket. TrĂ€narna betydde sĂ„klart jĂ€ttemycket och hur dom sĂ„g pĂ„ att utveckla spelare.
Den som Per Ă
ke Bois skulle komma att Ă„ka över till Michigan Tech var Dennis Hjelmqvist. Han hade nĂ„gra sĂ€songer innan kommit upp till Leksand frĂ„n VĂ€rnamo och var med i det lag som vann Junior-SM 1975.Â
â Vi var vĂ€ldigt tajta och min bĂ€sta kompis dĂ€r uppe. Den tĂ€ndande gnistan för att vi skulle Ă„ka över var dĂ„ vi spelade i Leksands juniorlag sĂ€songen 1974/75. Ăver jul och nyĂ„r den sĂ€songen kom Yale Universitys collegelag till Sverige och spelade mot oss i Leksand och vi slog dom. Jag förstĂ„tt sĂ„ hĂ€r efterĂ„t att det inte var sĂ„ dĂ„ligt. Collegehockeyn höll dĂ„ och Ă€ven nu en ganska hög nivĂ„.
â Coachen (Paul Lufkin) i Yale var vĂ€ldigt intresserad av att fĂ„ över europeiska spelare dit. Han tog kontakt med Anders (Carlsson) som sĂ€kert hade gjort en bra match. Anders förberedde sig sedan för att Ă„ka över Ă„ret efter.
â SĂ„ fort han började dialogen började jag och Dennis att diskutera om vi ocksĂ„ skulle Ă„ka. Jag ville plugga till varje pris, vilket Ă€ven Dennis var intresserad av. I och med matchen mot Yale öppnades den dörren för oss. Jag hade inte ens tĂ€nkt pĂ„ det tidigare.
Anders Carlsson Äkte över till Yale University inför sÀsongen 1975/76 och gjorde bra ifrÄn sig pÄ isen i NCAA.
â Vi sĂ„g att det fungerade sĂ„ vi började kartlĂ€gga olika universitet. I och med att Anders far hade en vĂ€ldigt bra dialog och relation till coachen i Yale⊠Hockeyn dĂ€r Ă€r som hĂ€r, en stor sammanslutning dĂ€r alla kĂ€nner alla.
â Det fanns mĂ„nga bra lag i Western Collegiate Hockey Association. DĂ„ fanns det University of Michigans âpowerhouseâ. DĂ€r gick det sĂ€kert 100 000 studenter och man hade ett hockeyprogram som var vĂ€l finansierat och hade en bra tradition.
â Sedan fanns det ett lag som hette Michigan State University. Den skolan hade 80 000 studenter och ett mycket bra hockeyprogram. Dessutom fanns Michigan Technological University dĂ€r det gick runt 10â15000 studenter. Ăven dom var lite av ett âpowerhouseâ inom hockeyn, men framför allt hade Tech den mest ansedda coachen dĂ„, John MacInnes. Han blev scoutad att coacha NHL-lag, men sa alltid nej.
â Han tog Michigan Tech till mĂ„nga vinster genom Ă„ren och fostrade Ă€ven mĂ„lvakten Tony Esposito som spelade pĂ„ Tech innan han gick till NHL. John MacInnes hade sjĂ€lv varit mĂ„lvakt och kom frĂ„n Kanada. Tre fjĂ€rdedelar av laget var ocksĂ„ kanadensare.

PRATADE ENGELSKA DYNGET RUNTÂ Â
Valet föll ocksĂ„ pĂ„ Michigan Technological University för Per Ă ke Bois och Dennis Hjelmqvist.Â
â âVill ni ha bĂ€sta coachen nĂ€r ni kommer över sĂ„ ska ni gĂ„ till Techâ. Det visade sig att Michigan Technological var en av dom tio bĂ€sta ingenjörsskolorna i USA. Till saken hör att i USA finns det hur mĂ„nga universitet som helst.Â
â Vi kom till en högt rankad akademisk skola, vilket jag var mĂ„n om att göra. Jag hade gĂ„tt fyraĂ„rig teknisk och kĂ€nde att det hĂ€r skulle bli perfekt. Jag började försiktigt och körde ekonomi första Ă„ret.Â
â NĂ€r jag drog igĂ„ng fick jag toppbetyg direkt sĂ„ det fanns ingen anledning att sluta med ekonomi. Jag började tycka om redovisningar och revision vĂ€ldigt tidigt. Vi hade en kuf till lĂ€rare dĂ€r, Tidwell, men jag gillade honom. PĂ„ den vĂ€gen var det och idag driver jag den hĂ€r revisionsbyrĂ„n. Dennis gick samma linje.
Hur var det att kliva in i dom smÄ hockeyrinkarna i USA med tanke pÄ att vÀldigt fÄ svenskar hade varit över och spelat tidigare och inte direkt kunde ge tips om hur spelet var dÀr dÄ?
â Det var absolut en viss omstĂ€llning. Samtidigt Ă€r det ingenting som jag kommer ihĂ„g som nĂ„got jĂ€ttestort Ă€ven om det var betydligt mer kroppskontakt. Jag tyckte nog det var ganska enkelt att komma in i det.Â
â Jag var ingen extremt fysisk spelare eftersom jag var skolad i Dalarna och Leksand. För oss gick inte hockeyn ut pĂ„ att slĂ„ pĂ„ varandra, men eftersom jag fick smĂ€llar fick jag Ă€ven ge smĂ€llar. Det var en del av den typen av hockey som spelades dĂ€r.Â
â Man ska ocksĂ„ veta att collegespelarna dĂ„ generellt var mycket bĂ€ttre skridskoĂ„kare Ă€n spelarna i NHL. VĂ„r coach var i slutet av sin karriĂ€r och gick tyvĂ€rr bort tvĂ„ Ă„r efter mitt sista Ă„r dĂ€r. Hans Ă€lskade svensk, rysk och tjeckisk hockey. Att Ă„ka skridskor och att man skulle spela pucken gillade han.
â Samtidigt, att gör man mĂ„l sĂ„ vinner man matcher (skratt) sĂ„ det var uppenbart att Ă„ka och pass pucken i anfallszonen för mycket fanns inte. Pucken skulle pĂ„ mĂ„l. Det var vĂ€ldigt intressant att vara med i den miljön.
John MacInnes gick bort 1983
NÄgonstans mitt över Atlanten började vi dÄ prata engelska med varandra för att öva pÄ sprÄket. Det var sÄklart lite konstigt, men vi höll pÄ det stenhÄrt
Redan tidigt förstod ocksĂ„ Per Ă
ke Bois och Dennis Hjelmqvist att sprĂ„ket nĂ€rmsta fyra Ă„ren skulle bli engelska sĂ„ det var lika bra att börja trĂ€na pĂ„ det tidigt.Â
â Jag och Dennis satt och snackade pĂ„ flyget över. Vi ville komma in i studierna rĂ€tt, vilket vi sĂ„g som en utmaning. Det skulle bli engelska dygnet runt bĂ„de i tal och bokform. Vi sa ocksĂ„ att vi mĂ„ste komma in i gĂ€nget snabbt om vi skulle ta en plats i laget.Â
â NĂ„gonstans mitt över Atlanten började vi dĂ„ prata engelska med varandra för att öva pĂ„ sprĂ„ket. Det var sĂ„klart lite konstigt, men vi höll pĂ„ det stenhĂ„rt.
â Första Ă„ret bodde vi pĂ„ Campus . DĂ€r delade vi Ă€ven rum och det var sĂ„klart engelska frĂ„n det vi gick upp pĂ„ morgonen, i skolan, lunch, middag och pĂ„ trĂ€ningen. SĂ„ var det hela första Ă„ret fram till det att vi trĂ€ffade Roland Eriksson och Per-Olov Brasar med fruar nere i Minneapolis. DĂ„ hade det varit lite larvigt att sitta och prata engelska.Â
â Vissa svenska ord kom inte fram helt enkelt och det kĂ€ndes lite konstigt att gĂ„ rakt in i svenskan igen Ă€ven om det funkade.
BLEV GOD VĂN MED NHL-BACKEN
I Michigan Tech spelade Ă€ven blivande NHL-spelaren Tim Watters som kom att bli en bra vĂ€n till Per Ă ke Bois.Â
â Vi kom in som âfreshmenâ, vilket det kallas första Ă„ret man gĂ„r pĂ„ skolan. Sedan spelade vi tillsammans 1977/78 och 1978/79. 1980 var det olympiad i Lake Placid. Han var med i Kanadas lag dĂ€r och ensam frĂ„n vĂ„rt lag att spela i OS.Â
â DĂ€remot var det vĂ€ldigt mĂ„nga frĂ„n laget University of Minnesota i Minneapolis med i det amerikanska laget som vann guldet. Dom killarna spelade ingenting i vĂ„r liga den sĂ€songen. Herb Brooks, som hade varit coach pĂ„ det universitetet, tog sitt OS-lag och körde det ett helt Ă„r.Â
â NĂ€r den turneringen var över kom Tim tillbaka till Tech. Han var en viktig del i att vi under mitt sista Ă„r pĂ„ Tech var vĂ€ldigt framgĂ„ngsrika som lag. Vi hade placerat oss mitt i ligan under tre sĂ€songer, men sista sĂ€songen var vi i topp. Första halvĂ„ret den sĂ€songen var jag ganska framgĂ„ngsrik och var vĂ„r ledande mĂ„lgörare, men jag nĂ„dde inte fram hela vĂ€gen.
â Tim var back och vi gick till NCAA-slutspelet. Det Ă€r fyra lag i USA som gĂ„r dit. Vi förlorade förstaÂ
matchen mot Wisconsin, men vann andra mot UMD (University of Minnesota-Duluth). Turneringen spelades dessutom i norra Minnesota. Vi kom trea i hela USA medan Herb Brooks och hans grabbar inte vann, vilket var överraskande.
â Det var Wisconsin som till slut vann finalen det Ă„ret. Att fĂ„ vara med om det hĂ€r var verkligen en stor upplevelse.
Har du fortfarande kontakt med Tim Watters?
â Oh ja. Det Ă€r ocksĂ„ vad som Ă€r roligt med universitet. Oavsett vad du gör dĂ€r Ă€r dom extremt duktiga pĂ„ att samla in folk som gĂ„tt pĂ„ skolorna. Jag har varit tillbaka, om inte pĂ„ varje âreunionenâ för hockeylaget sĂ„ har jag i alla fall varit med pĂ„ i princip alla sedan jag slutade dĂ€r 1981. Senaste jag var dĂ€r Ă€r bara för ett par Ă„r sedan.
â I Ă„r firar skolans hockeyprogram 100 Ă„r. Vi fĂ„r hoppas att Covid lugnar ned sig för dĂ„ tar jag med mig familjen och Ă„ker över dit i augusti. Det ska bli riktigt kul.Â
â I dag gĂ„r ocksĂ„ min dotter (Stephanie) pĂ„ skolan, men pluggar i vĂ„r stuga pĂ„ vĂ€stkusten just nu Jag har tagit med mig barnen till Michigan Tech, ett i taget, sĂ„ dom har lĂ€rt kĂ€nna skolan och tycker den Ă€r trevlig. Min son (Alexander) gick sommarskola dĂ€r med en kompis frĂ„n Lidingö och dom tyckte det var vĂ€ldigt kul.Â
Thomas Steen i Jetströjan.
Tim Watters kom efter tiden pĂ„ Michigan Tech spela för Winnipeg och Los Angeles.Â
â I Kings spelade Ă€ven Wayne Gretzky dĂ„. Gretzky var kapten och Tim var assisterande kapten. Tim var uppenbarligen vĂ€ldigt duktig och framgĂ„ngsrik NHL-spelare. Efter karriĂ€ren i NHL coachade han pĂ„ skolan under nĂ„gra Ă„r. Det blev inte sĂ„ jĂ€ttebra resultat, men dĂ„ var jag dit och trĂ€ffade honom.Â
â I Winnipeg Jets spelade han Ă€ven med Bengt Lundholm under nĂ„gra sĂ€songer. En av mina bĂ€ttre kamrater under LeksandsĂ„ren var Thomas Steen och Ă€ven han spelade med Tim Winnipeg.Â
â Jag kommer ihĂ„g att jag och Thomas var ute och festade en del i Leksand, skrattar Per Ă
ke Bois och fortsÀtter:
â Vi har haft lite kontakt genom Ă„ren. Bland annat tog jag med mig ungarna och Ă„kte ner till Göteborg en svĂ€ng och pratade lite med honom dĂ„ han var trĂ€nare dĂ€r. Sedan flyttade han tillbaka till Winnipeg.Â
â En annan superkille jag kommer ihĂ„g Ă€r Anders Kallur. Jag hade förmĂ„nen att jobba med honom pĂ„ Leksands Hockeyskola. Sedan stötte vi pĂ„ varandra pĂ„ en flygplats i USA nĂ€r han var ute med Islanders och jag med Tech. Vi bytte nĂ„gra ord dĂ„, vilket var kul.
FICK EN BLĂNKARE I EXPRESSEN
Under tiden som instruktör pĂ„ Leksands Hockeyskola fick Per Ă ke Bois stifta bekantskap med en nu bortgĂ„ngen legendar.Â
â Jag jobbade dÄ Pelle Lindbergh var dĂ€r. Det var han och Linda Haglunds bror Jimmy som var upp till hockeyskolan. Pelle var en vĂ€ldigt trevlig kille.Â
UppmÀrksammades det hÀr i Sverige nÀr ni skulle Äka över för att spela collegehockey?
â Det har jag inget minne av, men det kan i sĂ„ fall inte varit mycket. DĂ€remot under sista Ă„ret, jag vet inte om det var pĂ„ vĂ„rt initiativ, fick vi kontakt med Expressen. Vi var vĂ€ldigt positiva till det eftersom vi kikade lite grann pĂ„ att göra en sĂ€song i Sverige hockeymĂ€ssigt. DĂ„ ville vi gĂ€rna ha lite publicitet.Â
â Det kom en reporter och en fotograf till skolan, dom gjorde sĂ€kert andra reportage ocksĂ„, och tog bild och gjorde en intervju. SĂ„ vi fick en liten blĂ€nkare i Expressen sista vĂ„ren vi spelade dĂ€r.Â
Efter fyra Ă„r pĂ„ Michigan Tech Ă„tervĂ€nde Bois till Sverige, men det blev inte spel för Leksand trots att intresse fanns dĂ€rifrĂ„n. I stĂ€llet skrev han pĂ„ för Almtuna i division 1.Â
â Jag hade skaffat mig en flickvĂ€n i USA och tagit examen med inrikting redovisning och revision. Det fanns tankar pĂ„ att jobba vidare, bo, gifta mig och fĂ„ en relativt bra start inom det yrket dĂ€r.Â
â Jag tĂ€nkte att ett Ă„r i Sverige vore Ă€ndĂ„ vĂ€ldigt trevligt nĂ€r jag nu hade varit borta fyra Ă„r, Ă€ven om jag var hem varje sommar utom en dĂ„ jag stannade och pluggade. Vi Ă„kte hem och dĂ„ spelade jag i Almtuna. Sedan blev det bara att jag stannade kvar.
Varför blev det just Almtuna?
â Min flickvĂ€n hade en utbildning som civilingenjör. Vi ville hitta en plats som hade en hygglig arbetsmarknad. Det var Göteborg och Stockholm vi tĂ€nkte pĂ„ direkt.Â
â Jag hade faktiskt Ă€ven en dialog med Rune Mases i Leksand. NĂ€r vi trĂ€ffades i somras pĂ„ 100-Ă„rsmatchen hĂ€lsade bara Rune pĂ„ mig och inget mer. Jag vet inte om det sitter kvar nĂ„got dĂ€r bak att jag dissade honom. Rune kanske tog det personligt eftersom han ville att jag skulle hem. Jag hade fĂ„tt en bra utbildning hockeymĂ€ssigt och det kunde ha blivit en vĂ€ldigt bra resa. Han Ă€r trots allt den starkaste rekryteraren i Leksand genom alla Ă„r. Han tog bland annat dit Mats Ă
hlberg och Dan Söderström.
â Sett ur det perspektivet att jag sade nej var han kanske inte jĂ€tteglad Ă€ven om han inte var ledsen heller, skrattar Per Ă
ke Bois och fortsÀtter:
â Jag hade kontakt med BĂ€cken igen och nĂ„gon klubb i Stockholm nĂ€r jag kom hem. Men jag hade kompisar frĂ„n Hedemora som drev en verksamhet dĂ€r dom köpte och sĂ„lde hockeyutrustning. Dom var Ă€ven agenter för Sinisalo som försökte etablera sig i Sverige.
â Sinisalo skydd sĂ„ldes rĂ€tt bra hĂ€r, var etablerade i Uppsala och kĂ€nde förstĂ„s Almtuna som klubb vĂ€l. Min kompis sĂ„g dĂ„ till att klubben blev intresserade av mig.
Under första sĂ€songen i Almtuna blev Per Ă
ke Bois klubbens bĂ€sta poĂ€ngplockare. Andra sĂ€songen kom han tvĂ„a i interna poĂ€ngligan efter Thomas Helander.Â
â SĂ„ var det kanske. Statistiken Ă€r inte min starka sida. Det var ingen tvekan om att det gick bra för mig, men att jag var nummer ett har jag förtrĂ€ngt.
â KvalitĂ©n pĂ„ hockeyn i den ligan i USA dĂ€r jag spelade var hög. Dom flesta grabbarna som vann olympiaden i Lake Placid kom, som sagt var, frĂ„n den ligan. Det gjorde sĂ„klart att jag fick en kanonutbildning dĂ€r inom hockeyn.
â Sista Ă„ret pĂ„ Tech gick bra för mig och laget sĂ„ jag seglade vĂ€l pĂ„ den vĂ„gen. Almtuna spelade i division 1 sĂ„ jag kom frĂ„n en liga, skulle jag pĂ„stĂ„, som var lite bĂ€ttre Ă€n den ligan jag kom till sĂ„ för mig var det inte sĂ„ svĂ„rt att göra en bra prestation.

LA AV FĂR ATT SATSA PĂ CIVILA KARRIĂRENÂ Â
Första sĂ€songen i Almtuna var Hans Brunk trĂ€nare. Andra sĂ€songen inledde klubben med Christer Westerlund i bĂ„set, men mot slutet av sĂ€songen klev Ă€ven tidigare AIK-spelaren HĂ„kan Lindgren ner för att hjĂ€lpa till med coachningen. Efter Bois andra sĂ€song i Almtuna valde han att sluta spela helt.Â
â Dom tjatade, men dĂ„ hade jag börjat med min civila karriĂ€r. Första Ă„ret jobbade jag pĂ„ en liten redovisningsbyrĂ„ lokalt i Uppsala som sedan kopplades ihop sig med ett större revisionsnĂ€tverk i Sverige.
â Jag tyckte att det var kul att jobba med dom hĂ€r frĂ„gorna sĂ„ jag tog beslutet att jag var klar med hockeyn och ville istĂ€llet satsa pĂ„ det hĂ€r. SĂ„ enkelt var det.
Med tanke pÄ dom fina sÀsonger du gjort i Almtuna, fanns det anbud frÄn andra elitserieklubbar förutom Leksand?
â Nej, det var ingen som frĂ„gade.
Hur mycket har du följt hockeyn efter det att du slutade i Almtuna?
â Lite pĂ„ distans. Intresse â ja, men ibland har jag inte ens följt upp Leksands resultat pĂ„ en mĂ„nad. Leksand Ă€r ocksĂ„ det lag i Sverige som ligger mig nĂ€rmast om hjĂ€rtat. Hockeylaget i USA följer jag ungefĂ€r pĂ„ samma sĂ€tt.
Hur ser Per Ă
ke Bois liv ut idag?
â Rent definitionsmĂ€ssigt Ă€r jag pensionĂ€r. DĂ€remot startade jag den hĂ€r firman med tvĂ„ personer 1977 och jag har hela tiden tyckt det varit vĂ€ldigt kul.
â Nu har jag ett par yngre delĂ€gare som kommer ta det hĂ€r vidare. Jag sĂ€ger att jag varvar ner, vilket jag ocksĂ„ gör, och gör inte sĂ„ mycket av sĂ„ att sĂ€ga grovjobbet lĂ€ngre.
â Sedan bor jag pĂ„ Lidingö. Vi, jag och Ingela, köpte en tomt dĂ€r och byggde vid sekelskiftet. Barnen Ă€r sĂ„ pass stora att dom flyttat ut, avslutar Per Ă
ke Bois, en av vÄra första collegespelare i USA.
Den hÀr artikeln handlar om:










