"Pappa hann träffa lillen – det är jag glad för"

Efter år av kamp mot muskelsjukdomen ALS lämnade Niclas Lundgrens pappa Per jordelivet förra hösten. Nu öppnar den tidigare Tre Kronor-backen upp om sorgen och saknaden till sin far – och vad hans egen pappa betytt när han nu själv är förälder.
– Pappa hann träffa lillen (Nils), vilket är något jag är väldigt glad för. Det kan jag nog tycka är jobbigast, att pappa inte får se min son, hans barnbarns, framsteg, säger Lundgren.

SURAHAMMAR (Hockeysverige.se)

Det är många spelare som fortfarande väntar på att få klart med någon klubb. En av dessa är 30-åriga backen Niclas Lundgren. Senaste två säsongerna har han inlett i Brynäs. Under den första av dessa blev han utlånad till Malmö och under senaste säsongen flyttade han vidare till Växjö. Nu är det varken i Gävle eller Växjö hockeysverige.se träffar honom för en intervju. 

– Varför jag är i Surahammar? Det är en bra fråga. Min sambo är härifrån. Nu bor vi ute hos svärföräldrarna, berättar Niclas Lundgren då hockeysverige.se träffar honom på ett rejält blåsigt Surahammars Golfklubb några mil utanför Västerås där han växte upp.

Förra landslagsbacken tränar dessutom med Surahammars lag i Hockeyettan, vilket ändå är ett steg neråt från att spela och träna med ett SHL-lag. Lundgren tycker ändå att det så här långt har fungerat bra. 

– När det nu har dragit ut på tiden har vi tänkt på hur vi ska lösa allt. Patrik Juhlin är tränare i Surahammar. Jag slog honom en signal för att höra hur hans ställde sig till att jag skulle träna med dom.
– Han blev glad över att fått frågan och jag blev glad över att han var så glad. Vi sa att vi kör på så länge det passar oss båda. Det har fungerat jättebra.
– Jag ska erkänna att jag inte haft jättebra koll på ”Sura” mer än att dom har haft det tufft senaste säsongerna. Nu har ”Sura” ett ungt och hungrigt lag och ”Julle” är en bra tränare. Det är både bra fart och kvalité på träningarna.
– ”Julle” är väldigt positiv, energiskt, ger bra energi och försöker gjuta mod i grabbarna. ”Grabbar hur många skott skjuter ni på en träning, hur många av dom gångerna försöker ni verkligen göra mål?” Det är sådana detaljer han verkligen brinner för.   
– Hans energi smittar verkligen av sig. Det är också därför jag tycker det är kul att komma ner till träningar. Man kan nästan tro att han är en i laget.

TVÅ SPLITTRADE SÄSONGER BAKOM SIG 

Niclas Lundgren kommer från två splittrade säsonger där han tappade lite av fotfästet i Brynäs även om hans avslut senaste i säsongen i Växjö visade att han håller en mycket hög klass och fortsätter utvecklas. 

– Tiden i Linköping, den innan Brynäs, är jag egentligen jättenöjd med. Jag kom upp med ett gott självförtroende till Gävle. Där vet jag inte riktigt vad som hände. Det kändes aldrig som jag klickade in i det.
– Jag hade inga problem med vare sig staden eller laget och jag har faktiskt inget bra svar på varför det blev som det blev. Helt klart är det tyvärr mina två sämsta säsonger.

Jag har faktiskt inget bra svar på varför det blev som det blev.

Niclas Lundgren om den tunga tiden i Brynäs.

Gick du ner dig hockeymässigt eller hur upplevde du det?
– Jag hade kunnat svara ja på den frågan, men jag tycker ändå, även om det bara blev 13 matcher i Växjö, att jag inte gjorde det. Spelet jag visade upp i Växjö var det spelet jag hade med mig från Linköping, men som jag inte alls fick ut i Gävle och Brynäs.
– Det här var frustrerande. Allt runt om var bra, men när jag klev ut på isen blev det inget bra. 

Du spelade i landslaget under din första period i Växjö, stannade du av lite efter det?
– Självklart var det jättekul att få spela i landslaget. Jag kände ändå att jag ville testa på något annat efter mina fyra säsonger i Växjö eftersom jag ändå hade hamnat i ett lite fack där trots att jag fick spela i landslaget.
– Då var Linköping ett bra steg för mig för att få lite input, vilket jag också fick där och. Det kändes också väldigt bra i Linköping. Stannat av? Ja visst, men jag tycker ändå att jag tagit kliv efter Växjö även om jag inte spelat i landslaget. 

PAPPA PER GICK BORT I ALS

Mitt i allt blev Niclas Lundgrens pappa Per svårt sjuk i ALS och gick bort i oktober 2019.

– Jag hade gjort en säsong i Linköping och skulle börja försäsongen andra året där. Då fick pappa diagnosen att han var sjuk i ALS. Givetvis har jag funderat över om det kan ha gjort att det gått lite sämre för mig.
– Under sista säsongen i Linköping var pappa sjuk även om han inte var så dålig då. Jag tycker ändå att det då gick bra att spela trots pappas sjukdom. Egentligen kände jag inte av det i Brynäs heller. Vi hade öppna kort även om jag såklart påverkades.
– Jag tror i alla fall inte det påverkade så mycket, men det där vet jag inte. Jag har också funderat i efterhand varför det blev som det blev. Samtidigt, det jag visade upp i Växjö visade att det fanns något i mig även under Brynästiden, men som jag inte fick ut. 

Hur hanterade du hela situationen där din pappa sakta tynade bort i ALS?
– Klart att det var tungt…, säger Niclas Lundgren som tycks samla lite kraft innan han fortsätter:
– Jag förstod först inte allvaret. Sedan är det hur man accepterar saker och ting, men först var det ett jättetufft slag och vi var såklart ledsna.
– Allt började med att pappa haltade. Sedan blev det rullstol, han blev sämre, armarna, överkroppen… Att se hur han förtvinade… Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig innan, men ändå accepterade man det här under resans gång på något konstigt vis. Jag tycker det är svårt att ta in vad han fick stå ut med.

Att se hur han förtvinade… Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig innan.

Niclas Lundgren om sin pappas kamp mot ALS.  

Under stora delar av pappa Pers sjukdom bodde Niclas Lundgren i Gävle medan föräldrarna var i Västerås. 

– I början var jag i Linköping. Pappa sa tidigt att hockeyn är något jag ändå ska göra fullt ut även om han var sjuk. Det var såklart skönt att höra ifrån honom.
– Jag är glad att vi bodde i Gävle och Linköping under dom här åren innan han blev allt för dålig. Han hade bra möjligheter att åka till Linköping. Han var även upp till Gävle, men han blev dålig ganska snabbt under min tid där.
– Det var ändå så pass nära att jag kunde åka hem en ledig helg, eller när jag var utanför laget, säger Nicklas Lundgren med ett litet skratt.

FÅTT EN ANNAN DISTANS TILL HOCKEYN

Pappan har verkligen betytt mycket för Nicklas Lundgren som både hockeyspelare och person. 

– Det var ändå värdefullt att få den tiden med pappa och han har betytt mycket för mig. Ibland hör jag honom fortfarande i mitt huvud, säger förra landslagsbacken med ett varmt leende innan han fortsätter:
– Han var absolut ingen hockeyexpert på något sätt, men han gillade hockey väldigt mycket. Jag ringde honom efter varje match. Han blev lite av min ”papperskorg”. Han sa aldrig åt mig ”oj, vad gjorde du på den där två-mot-ettan” eller ”hur kunde du missa den markeringen?”.
– Det var mer att jag behövde prata av mig och då blev pappa mitt bollplank. Det jag ville bli av med fick han ta. Så har han varit guld för mig. 

En som Niclas Lundgren har haft kontakt med under pappans sjukdomstid är Calgarys Mikael Backlund. 

– Vi har pratat en hel del. Hans frus mamma gick bort i ALS och vi hade lite tankar på att åka över till ”Mickis”. Han har sin ALS-fond i Calgary. Nu synkade det aldrig med min och hans hockey. Dessutom vet jag inte om pappa hade klarat den resan med sin sjukdom.
– I slutet, som det var då, en pärs med resa och åtta timmars tidsskillnad, han hade antagligen klarat av det, men säkert fått en rejäl baksmälla. Det blev aldrig att vi kom iväg, vilket jag ändå tycker är synd.
– Pappa gick bort 11:e oktober förra året. Det var absolut tufft och speciellt samtidigt som det fortfarande är svårt att ta in. Han var en härlig gubbe, skrattar Niclas Lundgren som idag själv är pappa.
– Ja, det stämmer. Pappa hann träffa lillen (Nils), vilket är något jag är väldigt glad för. Det kan jag nog tycka är jobbigast, att pappa inte får se min son, hans barnbarns, framsteg. Det är vad som är tyngst. Båda hade i alla fall kul dom få gånger dom träffades, vilket känns härligt. 

Båda hade i alla fall kul dom få gånger dom träffades, vilket känns härligt.

Niclas Lundgren om sonen Nils möte med pappa Per.  

Har du fått en annan distans till idrotten i och med att du blivit förälder och i närtid fått uppleva pappas tuffa sista resa?
– Ja, det kanske jag fått på något sätt. Familjen har såklart alltid betytt mycket för mig, men jag förstår ännu mer idag vad dom betyder. Det vi gått igenom som familj, min bror, mor och alla runtomkring, har varit och är fortfarande väldigt tufft.
– Det har blivit att jag håller dom ännu mer kär och blivit ännu mer familjär. Vi tyr oss till och bryr oss om varandra ännu mer. Det känner jag framförallt av nu med vår son.
– Idag kan jag känna dåligt samvete då jag går utan jobb, vilket gjort att det blivit en paus för alla oss tre. Sedan tänker jag samtidigt vilken tur det är att vår son finns. Det hade varit en lång vår, sommar och höst utan honom. Klart att jag idag då uppskattar familjen ännu mer. 

UTESLUTER INTE VÄSTERÅS

Idag är alltså Niclas Lundgren klubblös även om han tränar med Surahammar. 

– Det känns fine eftersom jag vet att det är många andra som inte heller har någon klubb. Jag tror att det hade känts jobbigare om det nästan bara var jag själv som inte hade klubb, men nu är det speciellt överallt i hela världen.
– Klart att jag vill ha jobb och spela hockey. Skulle jag sagt något annat hade jag ljugit. Jag tittar ganska brett, Sverige, Finland och så vidare. Min sambo, Fanny, och lillen, Nils, han säger inte så mycket ännu, men min sambo är öppen med att vi kan flytta iväg för att prova något annat.    

Din moderklubb Västerås finns vägg i vägg med Surahammar, hur ser du på spel där kommande säsongen?
– Jag har pratat med ”Z” (Patrik Zetterberg), men det var i februari. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att spela i VIK, men jag känner att jag haft två splittrade säsonger i Brynäs. Jag tycker ändå att jag visade i Växjö att jag håller. Jag vill ha lite revansch och visa att jag fortfarande håller på högsta nivån.
– Just nu är inte VIK på högsta nivån, men jag önskar verkligen Västerås lycka till i Hockeyallsvenskan. Samtidigt är det så mycket osäkerhet i hela världen så klubbarna själva inte vet vad dom tycker, tänker och vill. Jag vill ge det tid för att se om något kan öppna upp sig. 

Du måste väl få matcher också?
– Ja, så är det absolut.

Till exempel en månad med Surahammar?
– Jag vet inte. Vi får se. Än så länge räcker det med att träna, men jag kan såklart inte sitta så här hur länge som helst.
– VIK ska jag absolut inte utesluta om dom vill att jag ska spela där. När och om det blir får vi se. VIK är ändå min moderklubb och det är alltid speciellt att kliva in i ABB Arena.

FOTO: Ronnie Rönnkvist, Privat, Bildbyrån

TV: Måns Karlsson om Växjö Lakers 2020/21