Sök
HockeyAllsvenskan

"Folk betedde sig illa mot varandra i laget"

Talangen testade på spel i USA:s största juniorliga – men kom hem efter att ha vantrivts i laget.

Han flyttade till USA för att satsa mot spel på college. Men vardagen i juniorlaget Tri-City Storm i USHL blev inte alls vad Felix Carenfelt hade förväntat sig. 
– Jag trivdes inte i laget… Det var en dålig kultur i det laget, berättar 20-åringen, som ska spela i Almtuna nästa säsong, för hockeysverige.se.

HAMMARBY SJÖSTAD/STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Almtuna har inför kommande säsong lyckats knyta till sig ett spännande framtidsnamn i form av Felix Carenfelt. Senaste säsongen inledde han i Tri-City Storm i den amerikanska juniorligan USHL, men avslutade den med att göra SHL-debut för Djurgården. Totalt blev det två matcher i klubbens A-lag förra säsongen. Till saken hör att 20-åringen från Haninge också är en av många hockeyspelare som fostrats i Huddinges talangfabrik.

– Allt började med att min granne ute i Haninge, Emil Andersson, började spela och ville ha med mig. Hans pappa, Stefan Andersson som kallas Keegan, hade spelat en del i bland annat AIK.
– När jag kom bort till Huddinge tyckte jag att det var roligt att åka runt, blaja och ha hur kul som helst på isen, berättar Felix Carenfelt då hockeysverige.se träffar honom intill en av alla små kanaler som rinner igenom Hammarby Sjöstad.
– När jag var 10-12 år började jag tycka hockeyn var roligast. Då valde jag bort fotbollen och lite annat. Det var också då jag förstod att jag var ganska hygglig på hockey. Sedan har det bara fortsatt.
– Inför mitt U16-år, när jag hade spelat med Huddinges 99:or, bytte jag till Djurgårdens 00:or.

Hur ser du tillbaka på tiden i Huddinge?
– Den tiden var fantastisk och hur kul som helst. Jag är fortfarande jättebra kompis med alla därifrån. Tränarna jag hade i Huddinge, jag har mycket att tacka dem för. Vi vann mycket och, som jag sa, skapade bra band till bra kompisar som jag har kvar än idag.

TUFFA BATALJER MED LILLEBROR

Felix Carenfelt är inte ensam i familjen om att spela hockey. Lillebror Victor började även han spela i Huddinge, men spelar numera i Saltsjöbadens J18-lag.  

– Vi bodde även granne med William Wiå som jag ska spela med i Almtuna nästa säsong. Vi hade några matcher på gatan där hemma där Victor var med.
– Det var roligt att han var med, men oftast var han nog arg eftersom vi alltid ville vinna (skratt). Dessutom är jag och William tre år äldre än Victor. Någon gång kanske det hände att vi råkade förlora, men framför allt tror jag han tycker det var kul.

Han har gått en annan väg…
– Ja, verkligen. Han spelar nog hockey mest för skoj skull. Jag kan förstå honom helt. Vill man inte satsa fullt ut utan bara spela hockey för skoj skull så gör han helt rätt eftersom det är en fantastiskt rolig sport och dessutom få ha kul med kompisar. Jag har faktiskt varit med på några av hans träningar och det har varit hur kul som helst.

Inför säsongen 2015/16 valde Felix Carenfelt att lämna Huddinge för spel i Djurgården.  

– Jag hade, som sagt var, spelat ett U16-år med 99:orna och skippat U15 med 00:orna. Av någon anledning ville jag inte spela i Huddinges J18 utan kände att jag ville ta nästa steg.
– Samtidigt hade jag skolkompisar som spelade i Djurgården. Dessutom är jag djurgårdare från början så självklart skulle det vara coolt att spela för dem. När chansen kom gick jag dit direkt och fick chansen redan under första säsongen att spela med J18.
– Det var jättetufft i början, men också kul som fasiken. Bland annat var det alltid ett hårt fyspass innan is-träningen, vilket det kanske inte alltid var i Huddinge. Det var kontraster, men jag tror det var bra för mig.

VANN SM-GULD

Säsongen 2017/18 var Carenfelt med om en häftig resa då han var med i det djurgårdslag som vann J18-SM-guld.  

– Det var fantastiskt kul. Vi hade ett sjukt bra lag samtidigt som vi killar kom ihop bra som grupp. Det kan vara svårt att komma ihop som grupp när laget innehåller så många olika karaktärer, men vi hade fantastiskt kul och jag tror bara vi förlorade två matcher på hela den säsongen. En av dem var mot SDE och den andra mot Björklöven. Vi var svårstoppade.

Det är svårt att få ihop en stark grupp i Stockholm med tanke på att spelarna är utspridda över mer eller mindre hela tvåmiljonersstaden, hur jobbade ni för att få det att fungera?
– Det är svårt att svara på, men vi 00:or kände varandra bra sedan tidigare. Dessutom hade vi några 01:or, (Albin) Grewe, Alex (Holtz) och dom här. Hur grymma som helst trots att de är yngre än vad vi är. Vi i laget hängde mycket med varandra utanför och hade väldigt roligt tillsammans på alla resor. 


Det är alltid kul att få spela med Holtz eftersom han är sjukt duktig


Felix Carenfelt spelade också i en av lagets absolut mest produktiva kedjor.  

– Jag spelade med Adam Falk och Alex. Det hoppade lite hit och dit, men mot slutet var det vi tre och vi hittade varandra bra.
– Det är alltid kul att få spela med Holtz eftersom han är sjukt duktig. Adam har jag spelat med sedan jag var liten och spelade i Huddinge. Vi känner varandra jättebra. Vi tre hade en bra kemi och det gick också bra till slut, säger 20-åringen samtidigt som han spricker upp i ett leende.

Visserligen är det en svår fråga, men kan du beskriva kemin mellan er tre?
– Nu var det ett tag sedan jag spelade med Alex, men den säsongen fungerade det väldigt bra. Vi pratade mycket innan och under matcherna. Sedan handlar det mycket om att man måste lära känna varandra, men framför allt om timmarna på isen. Då lär man sig varandras rörelsemönster.
– Den jag har mest kemi med är Adam Falk som jag växt upp med sedan Huddingetiden. Vi spelade i samma kedja från det vi var små till nu då vi ska gå till olika lag, jag till Almtuna och han Kristianstad.


Folk betedde sig illa mot varandra i laget. Tränarna betedde sig inget bra och nästan ingen var kompis med andra i laget. Alla var ruggigt dryga mot varandra. 


Inför senaste säsongen valde Carenfelt att lämna Djurgården för att prova på spel i USA:s största juniorliga USHL för Tri-City Storm.

– Jag hade haft en bra säsong i Djurgårdens J20. En kul säsong där jag gjorde bra med poäng (19 mål och totalt 41 poäng på 41 matcher) och så där. Jag ville inte vara kvar då jag inte skulle ha någon skola längre och då inte göra någonting vid sidan av hockeyn. I stället ville jag testa något nytt.
– Jag blev ”comittad” till ett college och ville spela ett år i USA innan jag hoppade på den grejen. Då blev det Tri-City. Jag ångrar absolut inte att jag åkte dit och testade. I början hade jag det bra och bodde också hos en familj som var bra.
– Sedan ledsnade jag mer och mer. Jag trivdes inte i laget… Det var en dålig kultur i det laget. 

Kan du utveckla det?
– Folk betedde sig illa mot varandra i laget. Tränarna betedde sig inget bra och nästan ingen var kompis med andra i laget. Alla var ruggigt dryga mot varandra.
– Är det någonting jag verkligen inte uppskattar i ett lag så är det sådant. Då tycker jag bara att det är tråkigt med hockey och skiter i den.

Drabbades du personligen på något vis av det här?
– Jag mådde absolut inte dåligt på så vis, men jag aldrig förut haft så tråkigt när jag spelat hockey. Matcherna var grymt coola eftersom jag aldrig spelat inför så mycket publik tidigare, men jag tyckte i slutändan ändå inte att det var värt det.
– Den största delen till att jag åkte hem till slut var att jag var skadad hela december. Jag låg i källaren hos familjen som jag bodde hos i tre veckor och kom knappt upp. Jag var på hallen en gång under tre veckor, gjorde hjärnskakningstester, fick bakslag direkt och hamnade i källaren igen.
– I januari, när jag kommit tillbaka, spelade jag en match med laget. Jag hade redan innan bestämt att det skulle bli min sista match och på söndagskvällen meddelade jag att jag sticker därifrån. 

Hur reagerade Tri-Citys coachen och ledning på det?
– Det var tufft att behöva gå upp på deras kontor och säga att jag skulle åka hem och att det inte fanns så mycket att diskutera. Det var något som jag ändå kände att jag behövde behövde göra. De blev nog lite chockade.

SHL-DEBUTERADE FÖR DJURGÅRDEN

Felix Carenfelt återvände till Djurgården där han fick en mycket fin avslutning på säsongen med bland annat debut i SHL.

– Ja, så var det verkligen och jag är sjukt glad att det blev som det blev. För det första var jag jätteglad över att jag fick komma hem till Djurgården. Annars hade jag nog bara åkt hem och slutat. Jag hade inte gått till något annat lag.

Hade du tankar på att sluta helt?
– Ja, absolut. Under den tiden var jag så sargad och det var inte roligt med hockey då. Min tanke blev att åka hem, spela klart säsongen i Djurgården, umgås med kompisar och ha kul igen. Sedan fick jag se hur det skulle bli. Om det inte skulle bli något fortsatt spel där så kanske jag skulle lägga av och göra något helt annat.
– När jag kom hem gick allt jättebra. Jag hade Mattias Zackrisson som tränare. Jag uppskattar honom jättemycket. Jag fick komma hem och spela med Adam (Falk) igen och det gick väldigt bra i J20. Sedan fick jag vara med några matcher i A-laget också, vilket var fantastiskt.
– Innan jag åkte hem sa jag till pappa ”jag ska komma hem och göra en match i A-laget innan jag slutar i Djurgården efter fyra år”. Jag han med det också vilket var otroligt kul och något jag är jätteglad över. Det har varit min största dröm sedan jag var jätteliten.

Känner du idag att det är kul med ishockey igen?
– Ja, absolut. Förutom säsongen 17/18 var mina senaste tre månader med Djurgården det roligaste jag varit med om.

SKA SLÅ IGENOM I ALMTUNA

Nu blev det ingen fortsättning i Djurgården inför kommande säsong. I stället kommer vi få se Felix Carenfelt spela i Hockeyallsvenskan för Almtuna.  

– Det ska bli väldigt kul. Jag har skrivit på två år. Jag hade träffat andra lag också, men när jag var uppe där kändes det rätt. Nära till Stockholm, vilket jag tror kan vara skönt för mig.
– Almtuna har ett ungt lag, vilket kan innebära en chans för mig att få en del speltid och slå mig in i Hockeyallsvenskan på riktigt. Göra något bra där och inte bara sitta på bänken i något annat lag.
– Sedan känner jag dessutom William Wiå och lite annat folk där sedan tidigare. Jag har varit uppe där på några läger nu och det har varit grymt kul och det är ett skönt gäng redan. Det känns bra.


Vad förväntar du dig av att kliva in i seniorhockeyn på riktigt?
– Jag förstår att det kommer vara en stor skillnad mellan att spela bra i J20 och Hockeyallsvenskan. Mitt mål är att producera offensivt. Sedan är det svårt att göra poäng i en så bra liga, men jag hoppas få chansen att spela i dom heta detaljerna framåt, kanske få spela powerplay.
– Nu har jag, som sagt var, skrivit på två år så jag känner ingen jättestress första säsongen. Jag tar det lite som det kommer. Jag är där för att spela en offensiv hockey och inte bara för att åka med.

Gränbyhallen…
– Jag har varit där många gånger och grisat mot deras J18 och J20. Det ska bli kul att få spela på deras sida i stället, avslutar Felix Carenfelt med ett skratt. 

Foton: Ronnie Rönnkvist & Bildbyrån


TV: Det bästa från Auston Matthews säsong

Den här artikeln handlar om:
×

Välkommen till vårt lag!

Som plus-medlem har du nu tillgång till ALLT material på Hockeysverige.se

Tack, ditt köp är nu genomfört. Du har nu tillgång till ALLT material på Hockeysverige, FotbollDirekt, Innebandymagazinet och Svenska Fans (bannerfritt).

×

Grattis, du har nu blivit medlem!

Framöver kommer du få nyhetsbrev från Hockeysverige, glöm inte att du även kan bli plusmedlem för att få tillgång till ALLT material på sajten