"Alla växte om mig och jag stod och stampade"

När han spelade TV-pucken som 15-åring var Adam Wilsby bara 165 centimeter lång. Sedan dess har Skellefteåbacken växt nästan två decimeter och blivit en spelare som börjat attrahera NHL-klubbar.
– När jag ser tillbaka på det här så tror jag att det var nyttigt för mig att utvecklas på det här sättet, säger Wilsby till hockeysverige.se.

För spelarna i Skellefteå AIK pausades en lång försäsong strax innan midsommar. Avslutningen innan semestern bestod i den numera klassiska triathlon-tävlingen Thomson Trophy där spelarna gör upp i en kraftmätning som heter duga.

– Det såg hemskt ut, skrattar backen Adam Wilsby.

19-åringen avstod från att delta på grund av lite strul med ena knäet. Från sidan av banan där det cyklades, simmades och sprangs såg han Andreas Wingerli kamma hem sin fjärde raka seger i tävlingen.

– Han var helt överlägsen. Tidigare har han i alla fall haft lite konkurrens av Adam Pettersson, men nu när Adam gått till Brynäs så var det inte ens nära, säger Wilsby uppenbart imponerad av lagkamratens insats.

Adam Wilsby befinner sig nu hemma hos sin mamma i Bromma utanför Stockholm. Där varvar han semester med träning på lokala gym tillsammans med kompisar som collegemålvakten Victor Östman och lagkamraten Albin Sundsvik, som också härstammar från Stockholm.

Bakom sig har Wilsby en genombrottssäsong i Hockeyallsvenskan. Utlånad från Skellefteå till Södertälje blev det 30 poäng (3+27) på 41 matcher. För det nominerades han till Guldgallret som ligans bästa junior, ett pris som Modos Mattias Norlinder slutligen plockade hem.

Det har gett honom massor med självförtroende i jakten på en ordinarie plats i Skellefteå inför 2020/21.

– Absolut, det är en ganska stor skillnad nu jämfört med förra året. Efter tiden i Södertälje känner jag att jag kan vara med och bidra i ett seniorlag, att jag inte behöver känna mig som en juniorback längre, konstaterar han.
– Tidigare har jag alltid varit sjundeback i Skellefteå och då blir det ganska mentalt jobbigt när man inte riktigt kommer in i det. Nu har jag fått känna på seniorhockey ordentligt och bevisat för mig själv att jag inte bara klarar av det utan att jag kan vara en spelare som bidrar också. Att jag går in i nästa säsong med den vetskapen är viktigt.

"RÄKNAR INTE MED POWERPLAY"

Skellefteå har tappat två offensivt skickliga backar i Jonathan Pudas (Jokerit) och Filip Berglund (Linköping) inför nästa säsong. Det öppnar upp möjligheter för Wilsby att spela till sig en större roll, men själv är han försiktig i sina förhoppningar.

– Jag kanske inte räknar med att jag ska få spela powerplay eller andra special teams direkt. Mitt mål är i första hand att bli en topp sex-back som spelar regelbundna minuter. Så länge jag utvecklas varje dag och blir en större del av laget är jag nöjd.
– Jag känner inte att jag har bråttom. Jag har fortfarande mycket att lära, inte minst i SHL där jag inte har spelat så mycket, så speltiden och det större förtroendet kommer när jag är mogen för det.

Adam Wilsby i SSK-tröjan.Foto: Maxim Thore/Bildbyrån

Tålamodet som Adam Wilsby utstrålar har betalat sig tidigare i karriären. Eftersom han kom sent in i puberteten är det först på senare år som stockholmarens fysik har tagit fart. I dag är han 184 centimeter lång, en normallängd för en hockeyspelare. Annat var det när han flyttade upp till Skellefteå 2016.

– Då var jag 170 centimeter och när jag spelade TV-pucken något år innan dess var jag 165 centimeter, så det har blivit några decimeter de senaste åren, skrattar han.
– När jag var yngre var det jobbigt. Alla växte om mig och jag stod och stampade och undrade när samma sak skulle hända med mig. Då hade jag rätt dåligt tålamod. Samtidigt är både min pappa och min brorsa runt 184 centimeter, så jag förstod att det antagligen skulle börja röra på sig.

"DET ÄR TÄVLINGSINSTINKTEN SOM AVGÖR"

Att komma upp till Skellefteå hjälpte honom hitta rätt.

– U15- och U16-åren var särskilt jobbiga eftersom jag var så sen in i puberteten så kändes det som jag hamnade lite på efterkälken. Men jag är glad att Skellefteå ändå ville ha upp mig, för det blev en vändning när jag kom upp dit. Dels började jag växa, dels har jag fått riktigt bra träning som hjälpt mig behålla mina styrkor som spelare även om jag blivit större.
– När jag ser tillbaka på det här så tror jag att det var nyttigt för mig att utvecklas på det här sättet. För även om det har tagit längre tid har det hjälpt mig otroligt mycket. Jag fick lära mig att lösa situationer i spelet på andra sätt än att använda kroppen, att ligga rätt i banan och vara aktiv med klubban. Det har varit lärorikt och jag tror det har gjort mig till en bättre spelare.

Hur har det varit att växa så mycket på kort tid? Vilka utmaningar har det medfört?
– Jag har inte haft några skador eller så på grund av det, men snabbheten och motoriken tog lite stryk och det är något jag jobbar väldigt mycket nu. Att kunna behålla rörligheten fast jag har blivit större. Jag tror att det är en av orsakerna till att det gick så bra förra säsongen, att jag började växa in i min egen kropp och fick bättre kontroll på grejerna.

Vad är ditt råd till andra spelare som kanske är i 15-årsåldern och står och stampar som du gjorde?
– Det kanske låter klyschigt, men ha tålamod! Trots att man är lite kan man spela som en stor spelare. Kolla bara på Andreas Wingerli. Han är inte så stor, men en av dem som tävlar hårdast och vinner närkamperna. Bara för att man är liten behöver man inte känna sig begränsad. Det är tävlingsinsikten och inte storleken som avgör hur långt man kan gå.
– Dessutom är det mindre fokus på storleken än någonsin just nu. Nu handlar det om att vara snabb och skillad. Det känns som att det tidigare var viktigt att man var stor. Nu kommer undan med att vara kort om man kan lira. Det är något som gynnar mig.

Det är också något som har gjort att Adam Wilsby fått ögonen på sig inför NHL-draften i år. Efter att ha varit tillgänglig i två år utan att bli vald dök han upp på diverse rankingar när det gick bra för honom i SSK under den gångna säsongen.

– Det är klart att det är jäkligt kul. Jag har aldrig fått uppmärksamhet på den fronten tidigare. Sedan känner jag ingen stress. Det är en rolig bonus för mig och min familj om det händer, men för mig är det mest fokus på Skellefteå och att utvecklas som spelare däruppe just nu, säger han.

Hur har intresset från NHL-klubbarna sett ut?
– Jag har haft ganska många intervjuer under säsong och en del videomöten under våren och sommaren. Vissa lag mer intresserade än andra, men det är svårt att säga hur stort intresse de har. Det är kul att få den uppmärksamheten i alla fall.