"Det är efter sådana här matcher man kan få sparken här nere"

Trots att Fredrik Söderström aldrig tränat något lag i SHL/elitserien upplevs han som en av Sveriges mest erfarna och uppmärksammade coacher. Redan 1997 klev han in i sitt första tränaruppdrag, vilket var Leksand U16. Sedan dess har hans 23-åriga tränarresa gått via Nynäshamn, Nyköping, Olofström, Oskarshamn och Storhamar. Inför den senaste säsongen kastade han sig över en ny utmaning som coach i NLB, alltså i Schweiz, för Olten. 

- Jag har ett behov av att se något mer än sporten i sig. Hockeyn har sina likheter oavsett vart i världen du befinner dig, men det finns andra element runt min vardag som ser annorlunda ut där nere, berättar Fredrik Söderström för hockeysverige.se då han är hemma i Leksand och väntar på att allt ska öppna upp sig igen runt om i världen. Och att han då ska få åka ner till Olten och inleda sin andra säsong med den schweiziska klubben.
- Mina två år i Norge gav mig en insikt i att hockeyvärlden är större än bara Sverige. Det är lätt att fastna i den svenska hockeyn och vår lilla värld här, vilken jag har en full respekt för. Men jag kom till en punkt där jag behövde något mer. Där blev Norge en bra upplevelse för mig.

Efter sin andra säsong i Norge fick Fredrik Söderström ett bra kontraktsförslag från Olten.
- Jag fick ett väldigt bra intryck av Olten som flög upp med en delegation till Oslo. Vi hade en lång sittning och avslutade den med en trevlig middag. Jag tyckte att dom lade fram ett spännande tankesätt.
- Det ska sägas att Olten historiskt varit en klubb som inte riktigt lyckats med det man sagt att man står för. Klubben har satsat och i sammanhanget lagt väldigt mycket pengar på sina spelare och tränare genom åren utan att fått någon större framgång. Nu har klubben kommit till en insikt att man måste jobba annorlunda, ha lite mer tålamod, långsiktighet och karaktär.
- Där kändes det som att jag skulle kunna komma in med ett annat ledarskap. Schweizisk hockey har generellt varit sargat av nordamerikaner historiskt. Vilket också gjort spelet i sig, men också ledarskap och relation… Det har varit lite mindre omtanke och lite mer egoism. Det här har man sakteliga börjat förändra. Delvis beror det på att det funnits svenskar där före mig som gjort avtryck.

Det här var också en del i att förra Storhamar-tränaren såg tränarjobbet i Olten som en spännande utmaning.
- Svenska spelare och tränare har gjort att man har börjat titta på att det går att ha en annan typ av ledarskap. Schweizisk hockey har idag många svenskar som har samma position som mig.
- Olten har tidigare varit försiktiga med det. För några år sedan var Bengt-Åke Gustafsson där, men han fick sparken.
- Jag kände att här kunde jag med mitt sätt att jobba, den hockey jag står för och ledarskap jag drivs av att kunna göra någonting gott. Dessutom, vilket jag inte ska förneka, det fanns en spännande känsla på det sociala planet. 

Spelarbudgeterna i klubbarna är på SHL-nivå

Kan du utveckla det?
- Schweiz är ett sanslöst vackert land. Sedan är det generellt är det ett högt löneläge för alla människor där. Nu var inte det min absoluta drivpunkt, men det vore dumt att förneka, Schweiz är inget land som haft problem med det ekonomiska.
- Jag känner en extra inspiration att jobba ännu lite hårdare när jag har en bra social situation. Allt det här sammantaget var grunden till att jag tackade ja till Olten. 

"Det är ett högt löneläge för alla där"

Fredrik Söderström ser också att det är en gigantisk ekonomisk skillnad mellan exempelvis NLB och Hockeyallsvenskan.
- Spelarbudgeten i klubbarna, inklusive Olten, är på SHL-nivå. Vi hade en spelarkostnad på drygt 35 miljoner. När jag jobbade sista året i Oskarshamn låg vi på sex miljoner. I Storhamar där det fläskades på, vi spelade Champions League och gjorde det bra, så tror jag inte vi översteg tio miljoner.
- Samtidigt är det här lite komplext. Det är inte så att spelarna är så mycket bättre bara för att dom kostar så mycket mer. Generellt är det en högre lönekostnad och lönesättning i Schweiz som gör att den totala kostnaden blir så pass mycket högre.
- Det här går naturligtvis att ifrågasätta. Det här har också gjort, vilket jag lärt mig av genom att bredda mitt hockeyliv då jag jobbat i andra länder, att jag inser att den svenska modellen nödvändigtvis inte är den enda eller rätta.

Har du behövt jobba annorlunda jämfört med jobbade i Sverige och Norge?
- Ja, delvis. Dels upplever jag att det finns ett större behov av ett tydligare ledarskap i Schweiz. Jag kan uppleva att svenska spelare är relativt självgående. Dom har en utbildning genom hockeygymnasierna och SuperElit som gör att dom hittar sin egen identitet som spelare och vet vad som krävs.
- I Schweiz har man inte uppnått det ännu. Det är mer ett kollektiv där spelarna måste styras av en lite mer fast hand. Jag har fått tumma på lite friheter som jag fortfarande tror är rätt för att nå framgång i svensk hockey.
- Jag fick också det budskapet när jag pratade med svenska spelare och tränare som varit i Schweiz tidigare och frågade om dom hade några goda råd till mig. Då var ett just att inte ge spelarna för mycket frihet för det klarar dom inte riktigt av. Det där blev en lite omställning för mig och jag fick ta ett större grepp kring tydligheten.

Min avsikt var att skoja lite, men jag såg på hans reaktion...

Försökte du då forma om spelarena utefter ditt ledarskap?
- För att vara konkret hade vi en väldigt tuff start. På våra första tio matcher vann vi kanske hälften, men förväntningarna och förhoppningarna låg betydligt högre än så. Bland annat åkte vi smäll när vi mötte Ajoie som senare vann cupen. Vi fick stryk med 7-2 hemma.
- Jag sa då lite försiktigt till min kollega, Dennis (Hall), i båset när det var en minut kvar att ”vet du vad, det är efter sådana här matcher man kan få sparken här nere”. Min avsikt var att skoja lite även om det var ett skarp läge, men jag såg på Dennis reaktion…
- När vi hördes framåt natten förstod jag att jag skrämt upp Dennis litegrann, vilket inte var min avsikt. Generellt är tålamodet på tränare och spelare sämre där nere. Man har en tendens att göra sig av med folk så fort det bär emot.
- I samband med den här förlusten tog jag en ordentlig diskussion med främst mig själv kring vissa spelmässiga delar, men delvis också mitt ledarskap.

Vad kom du fram till?
- Jag kom till insikt att dom helt enkelt inte var redo för en del av dom spelmässiga och taktiska delarna. Jag var tvungen att backa ett steg. Där och då fanns det nog dom som undrade om man kunde göra så eller är det att förlora sig själv.
- Jag gjorde en TV-intervju där killen som gjorde den här ganska långa intervjun med mig var nyfiken på ”hur reagerade spelarna på att du faktiskt ändrade dig?” Ungefär som att det skulle vara ett problem. Reaktionerna jag fick var att det var modigt och oväntat att en tränare kunde korrigera sig. Samtidigt var det för mig en självklarhet och något jag gjort förut.
- Jag rekommenderar folk att se upp med tränare som tror sig sitta på sanningen. Allting handlar om vilket material du har, vilken kultur du befinner dig i eller typ av situation laget, spelarna, klubben är i.
- Med facit i hand är det kanske inte så konstigt att jag inte var förberedd på det även om jag försökt läsa på och ta in så mycket som möjligt innan jag kom till Schweiz. Det blev ändå en kollision för mig med det dom var vana vid.
- Några av dom smärre korrigeringarna vi gjorde blev väldigt positiva. Jag tror att vi vann 17 av dom 19 nästkommande matcherna. Jag vill vara noga med att det inte var något genidrag av mig. Det handlade mer om att jag läste av vad dom här spelarna klarade av och vad som var rimligt av mig att kräva av dom? När det här möttes tycker jag att vi hittade rätt spår. 

Fredrik Söderström. 

Trots riskerna Fredrik Söderström tog så slog hans strategi väl ut.
- Jag fick också det bekräftat efter säsongen när jag hade lite ”exit meeting” med spelarna. Dom var fascinerade över att jag vågade göra så med risk för att någon tyckt att jag svajat. Ledarskapet som varit i Schweiz har varit hugget i sten. Så skulle det vara annars var det spelarnas fel.
- Jag var också väldigt noga med och gjorde det klart för spelarna att jag aldrig kommer peka på dom. Så upplevde jag att det varit i vissa delar av Schweiz, att som tränare kunde du alltid säga att det var spelarnas fel.
- Självklart kan jag vara tuff mot mina spelare, men då är jag det med dom. Jag väljer inte vägen att stå i TV eller tidningar och kasta spelarna under bussen. Det kan man aldrig bygga vidare något på. 

Spelarna tog honom till sig eftersom han har en personlighet som smittar av sig

I december valde Fredrik Söderström och Olten att ta in Tommy Sjödin som assisterande tränare då Dennis Hall valt att lämna klubben.
- Dennis gjorde ett gediget och bra jobb. Han är en ung och passionerad tränare. Sedan hamnade han i en situation där han valde att flytta hem, vilket jag har full respekt för.
- När det uppstod hade jag vår ”GM” som assisterande under några veckor. Därefter väntade ett landslagsuppehåll. Vi valde att avvakta fram till dess. Då fick jag Tommys namn. Jag kände såklart till honom väldigt väl utifrån hans karriär som spelare men jag hade även följt honom som tränare. Det var ändå en ny bekantskap för mig.
- Jag upplevde att jag fick rätt man på rätt plats där och då. Tommy är väldigt prestigelös. Då ska vi komma ihåg att han har ett ”record” som spelare som är väldigt elegant. Han har spelat i NHL, gjort fyra, fem säsonger i Schweiz och varit en ledande spelare i svensk hockey över en tid.

Sjödin fick spelarnas förtroende direkt då han anslöt till Olten.
- Vissa sådana spelare, kan jag tycka, får en lite fel syn på tränarrollen och kan känna en frustration över att andra inte är lika bra som han själv var. Det finns inte hos Tommy. Han är fortsatt nyfiken och säger själv att han må va en äldre man men ung som tränare.
- Jag upplevde att han var nyfiken på mitt sätt att resonera. Vi hade väldigt bra diskussioner och han gav mig perspektiv utifrån en spelarposition, vilket gjorde gott för mig.
- Spelarna tog honom till sig eftersom han har en personlighet som smittar av sig. Han är alltid på gott humör och väldigt driven. Jag mådde dessutom gott av att han någon att umgås med på svenskt vis. Vi hade våra kvällar då vi lagade middag och tittade på svensk hockey på TV. 

Backlegendaren Tommy Sjödin anslöt.

Hur kände du att tillvaron var vid sidan av hockeyn i Olten?
- Nu har jag en social förmåga som gör att jag går igång på det nya och lite oväntade som man inte kan förbereda sig på. Jag tycker om att ställas inför sådana situationer.
- Språket, jag hade tyska i skolan och gjorde ett fatalt misstag då jag blev presenterad på en presskonferens där jag lovade att lagom till jul skulle jag klara av att göra intervjuer på deras språk. För det första, tyskan som jag hade i skolan är en sak. Schweizisk tyska är något helt annat. Så det löftet fick jag snällt backa ifrån.
- Nu är min engelska tillräckligt bra för att kommunicera med spelare och folk runt omkring. Jag känner ändå att jag tappar lite eftersom varje dag då jag går till mataffären är det någon eller några som vill komma fram och prata hockey. Det finns ett väldigt intresse i Olten och där har jag blivit en publik person. Går jag ut på en restaurang vill folk komma fram och bjuda på ett glas vin och prata lite hockey.
- Väldigt många pratar dålig engelska och helst Schweiz-tyska. Jag vet inte hur många gånger jag sett mig själv lite utifrån i något som ser ut som en humoristisk situation där jag kan prata i en kvart med någon som inte kan prata engelska. Med några enstaka ord här och där kan jag förstå vad dom menar. Jag kan stå där och le samtidigt som jag gör dom människorna lite lyckliga (skratt), men jag kan känna ett dåligt samvete för att jag inte förstår. Där har jag en utmaning.

Trots språkliga brister stortrivs Fredrik Söderström med den miljön som är i Schweiz.
- På en halvtimme är jag på dom mest fantastiska toppar i Europa. Det går knappt att föreställa sig hur vackert det är. Jag har 20 minuter till gränsen mot Frankrike och Tyskland. Jag kan besöka vingårdar på den franska sidan, sjöar och alptoppar i Schweiz.
- Beklagligt nog åker jag inte skidor eller klättrar i berg, vilket kanske är tur, men för dom som gör det är Schweiz ett land som är oslagbart.

Det måste ändå vara en drömtillvaro för dig att kunna besöka alla dessa vingårdar?
- Absolut. Jag har blivit uppskriven som någon vinexpert, men det är jag verkligen inte. Däremot tycker jag om att dricka vin och följa upp det.
- Att promenera runt i ett bostadsområde och ”palla” druvor, jag erkänner mina brott, vid mörkrets inbrott… Att leva det livet har gett mig väldigt mycket.
- Det finns ett talesätt ”Man ser inte skogen för alla träd”. Första bussresorna vi gjorde då skrattade spelarna hejdlöst åt att vi svenskar tog kort ut genom fönstret och även bad busschauffören stanna så vi kunde ta bilder medan spelarna låg och halvsov. Det där var ju deras vardag.
- Jag är hel övertygad om att skulle jag släpa Olten till ett träningsläger i Leksand så skulle dom tycka det var fantastiskt vackert med Siljan, skogen och så vidare. Alla platser har sin charm.

Jag kan absolut tänka mig Sverige igen

Fredrik Söderström har en säsong kvar på kontrakten med Olten, men vad som händer efter den vet idag inte den 42-åriga masen.
- Det finns säkert dom som tycker att när man väljer utlandet och den typen av liv skulle vara ett avkall från ambition. För mig är det absolut inte så. Snarare är det så att resorna jag gör och har gjort berikat mig och gör mig till en bättre människa. Definitivt också till en bättre tränare.
- Jag har inte på något sätt känt eller tänkt att svensk hockey inte längre är något för mig. Under senaste åren har jag gjort, i mångas ögon, kontroversiella val, men för mig har det aldrig varit givet att jag måste vara i svensk hockey. Jag har heller aldrig varit desperat över vissa jobb på högsta nivå.
- Senaste åren har jag haft sådana samtal och diskussioner som varit jättespännande, men jag ångrar inte för en sekund valen jag gjort.
- Nu tar jag den här andra säsongen i Schweiz, vilket jag verkligen ser fram emot. Jag har lärt mig mycket och är bättre förberedd. Vad som sker efter det… Jag sitter inte fast i en social situation i Schweiz.

Söderström har dessutom äntligen bestämt sig för vart han kommer att bo den närmsta tiden.
- Jag har köpt ett hus i Leksand. Det är inte mer dramatiskt än att jag vid 42 års ålder måste jag också ha någonstans i livet något jag kan kalla hem. Det är inte för att träna Leksand. Lika bra jag är noggrann med att säga det. Utan det är för att jag kommer från Leksand och har dom jag håller kärt här. Vad det innebär för min framtid vet jag inte, men det har inte med mitt hus att göra.
- Jag kan absolut tänka mig Sverige igen, men jag gör aldrig mina val grundade på vad som är hett eller spektakulärt. Jag tar dom besluten på dels vart jag kan göra ett bra jobb dels vart jag kan få en spännande utmaning, avslutar Fredrik Söderström innan han ska se till att pappa Dan och mamma Kerstin håller sig på behörigt avstånd från den yttre världen. 

TV: Kajsa Kalméus listar NHL-arenorna hon helst vill besöka