I AIK har det stormat rejält den här säsongen med bland annat ekonomi, spelare och tränare som kommit och gått, och ett publiktomt Hovet av sällan skådat slag. Det är knappast en överdrift att påstå att det har varit allmänt kaos i Stockholmsklubben.

Hos Vita Hästen, som har spelat in mer än dubbelt så många poäng som gnagarna, råder det till synes total harmoni i föreningen. Allt kaos, som varit det senaste decenniet egentligen, är som bortblåst. Faktum är att halva säsongen är spelad och det har inte varit en enda incident värd namnet under hösten.

Jag skrev några rader om detta redan på försäsongen där jag även siade om en tabellplacering på den övre halvan.

"DOCK ÄR MAN JU DEFINITIVT FARTBLIND"

Jag pratade nyligen med den inbitne Vita Hästen-supportern Niclas Lekander där jag undrade följande:

Hur är det att vara supporter till Vita Hästen just nu? Laget vinner i en takt ni inte är bortskämda med och det råder ingen som helst turbulens kring klubben. Är det skönt med arbetsro eller saknas det lite drama trots allt?
– Det är en ovanlig känsla faktiskt. Man saknar definitivt inte dramat, men samtidigt är det svårt att ens försöka vara missnöjd med ledningen när en så auktoritär och karismatisk legendar som Rauge är kapten över hela skutan, flankerad av Björkman. Under sig har de båtsmännen Zabel och Czarnecki; två herrar som inte tummar på en detalj när det kommer till att bygga skeppet.

– Dock är man ju definitivt fartblind och har kommit på sig själv med att vara bitter över att vi BORDE vunnit än fler matcher om man ser till hur vi spelat och hur det såg ut i oktober, främst på hemmais.

– Ska man gnälla på något, som den pessimist man är, så får jag erkänna att jag är jävligt bitter över att hemmastå är placerat på fel sida sett till spelriktningen. Detta är något man inte brytt sig om speciellt mycket tidigare eftersom klubben inte spelat anfallshockey sedan ombyggnationen. Nu spenderar laget majoriteten av speltiden i offensiv zon, vilket innebär att man inte ser ett dyft från hemmastå i Himmelstalund i period ett och tre.

Dessa rader säger en del om var klubben befinner sig just nu. När placeringen av hemmastå är det största bekymret förstår man att det är många mungipor som pekar uppåt hos hästarna.

Det går bra för Vita Hästen just nu.Foto: Bildbyrån/Jesper Zerman

GÅR INTE BLUNDA FÖR HANS BETYDELSE

Kontentan av den här texten är att hockey handlar om så mycket mer än vilka spelare man ställer på isen eller vilket spelsystem man spelar efter. Det handlar minst lika mycket om att ha starka, trygga ledare även utanför omklädningsrummets fyra väggar. 

Ett annat exempel är Björklöven som trots en förmodad hög spelarbudget tidigare inte lyckats bättre än vad man gjort. Det går liksom inte att blunda för betydelsen av Per Kenttäs intåg i klubben.

När vi ändå är inne på ämnet Björklöven vill jag bara påvisa vilka skillnader det kan vara i styrkeförhållande mellan klubbarna i ligan.

Två av ligans finaste och bredaste trupper; Björklöven och MoDo, lånar alltså ut spelare till klubbar i tabellens nedre regioner. Spelarna verkar dessutom fylla ut mer eller mindre stora roller direkt i sin nya omgivning, eller vad sägs om följande:

Björklöven:
Oskar Stål Lyrenäs, Tingsryd, fyra mål på fyra matcher.

MoDo:
Tobias Åhström, Almtuna, 13 poäng på 21 matcher.
Lukas Wernblom, Västervik, nio poäng på 24 matcher.
Linus Pettersson, Kristianstad, har inte spelat sin första match än.