Hur ska man egentligen göra en lista av det här slaget? Ska jag gå rakt på vem som varit bäst under säsongen, vem som är bäst 'överlag' eller vem jag tror kommer vara bäst när säsongen summeras i vår? Eller går det att göra någon sorts kombination av samtliga ovanstående faktorer?

Det försökte jag mig på. Även om det som hänt så här långt, den här säsongen, förstås värderas allra högst.

Att lista just de bästa målvakterna är svårt. Det finns så vansinnigt många tekniska detaljer som egentligen inte går att se med blotta ögat, om du inte är en Petter Rönnqvist eller Erik Granqvist, typ. Men baserat på mitt öga, och statistiska hjälpmedel, har jag i alla fall gjort ett försök att lista de fem bästa målvakterna i SHL.

SHL:S FEM BÄSTA MÅLVAKTER

5. Roman Will, Rögle 

Efter att Christoffer Rifalk varit den som glänst något mer under inledningen av säsongen har hans tjeckiske kollega varit Rögles bäste målvakt den senaste tiden. När Roman Will värvades till Rögle var vi många som målade ut honom som ett frågetecken, men det har rätats ut till ett tydligt utropstecken nu.

Bara fem målvakter har fler segrar  än 27-åringen, han är strax bakom den absoluta toppen i antalet insläppta mål per match och räddningsprocent, både totalt sett och i skottsektorn. Roman Will är inte bäst någonstans, men han är bra med överallt egentligen.

Min känsla är att Christoffer Rifalk har en högre högstanivå, att han kan stå på huvudet och kanske stjäla matcher i ett slutspel på ett sätt som inte Roman Will kan. Men på vägen dit skulle jag spela nyförvärvet från Liberec mer, än hans kollega som hämtades in från Oskarshamn.

Men jag ska vara ärlig att det var långt ifrån givet att Roman Will var den som skulle ta sig in på femte och sista plats på listan. Det fanns vassa konkurrenter i just Rifalk, den ständigt undervärderade David Rautio, Jonas Gunnarsson, Oscar Alsenfelt och Gustaf Lindvall. Halva SHL kunde ha tagit sig på den här rankingen med andra ord. Typ.

4. Niklas Svedberg, Djurgården

Niklas Svedberg har tagit en rejäl revansch jämfört med förra säsongen. Visst, Timrå bjöd på ett försvarsspel som andades juniorhockey snarare än SHL, men Svedberg gjorde inte direkt sitt för att hjälpa. Han kändes snarare ur balans och frustrerad hela säsongen.

Den här säsongen är det annorlunda. Efter att ha blandat och gett lite grann under inledningen av säsongen tycker jag att den NHL-meriterade målvakten har spelat upp sig mer och mer, och om den kurvan fortsätter gå uppåt tror jag vi kan räkna med att ett nu underpresterande Djurgården kommer klättra i tabellen.

Svedberg är en känslostyrd målvakt men mitt otränade öga säger ändå att han hittat lugnet under den mycket skicklige målvaktstränaren Fredrik Mikkos vingar. Niklas känns helt enkelt mer harmonisk, och det visar sig också på isen.

Statistiskt ligger han bra med i de flesta kategorierna och inte minst är han skicklig på att mota skotten i skottsektorn. Där är bara Linköpings Jonas Gustavsson bättre av SHL:s förstamålvakter. I övrigt är han stabil mellan fem och tio i de allra flesta kategorierna, och ska vi vara ärliga har han räddat ett svagt Djurgården vid flera tillfällen under säsongen. 

I en kategori är Niklas Svedberg dessutom bäst: Antalet hållna nollor. Den statistiken toppar han tillsammans med nolle-maskinen David Rautio och Jonas Gunarsson.

3. Johan Mattsson, Frölunda 

Niklas Rubin har fått mest uppmärksamhet och flest lovord under säsongen, men för mig är Johan Mattsson fortfarande Frölundas bästa målvakt. Han kommer från en supersäsong som gav honom hans stora genombrott, men faktum är att han inte har varit speciellt mycket sämre den här säsongen. Den stora skillnaden är egentligen att Niklas Rubin varit riktigt bra, vilket gjort att Mattsson utmanats som förstemålvakt på ett sätt han inte gjorde förra säsongen.

I total räddningsprocent är Frölundakeepern tvåa. I antal insläppta mål per match är han fyra. I räddningsprocent i skottsektorn är han femma.  I räddningsprocent i lika styrka är han bäst av alla. Det är egentligen hans räddningsprocent i boxplay som drar ned hans totala statistik, där är han 21:a (men exempelvis klart före hyllade Hugo Alnefelt).

Jag tror det finns folk som läser det här som är förvånade över att Mattsson ens är med på listan eftersom bilden är att han varit lite sämre den här säsongen och nästan överglänsts av Rubin - men för mig var han given. Det handlade snarare om vilken placering han skulle vara på.

Mattsson och Rubin har dessutom spelat ungefär lika mycket under säsongsinledningen (752 minuter mot 688) vilket enligt mig talar för att den förstnämnde kommer kunna snäppa upp ännu mer under andra halvan av säsongen. Därför blir jag inte förvånad om vi har honom ännu högre på våra rankingar framåt våren.

2. Dominik Furch, Örebro

Det var frestande att ha honom som etta, men till sist valde jag ett annat namn (undrar vem det kan vara...). Dominik Furch har varit ett av SHL:s allra bästa nya namn. Vi ska komma ihåg att det här är en kille som aldrig spelat i Sverige, och även om det kanske är målvakter som påverkas minst av att byta liga inbillar i alla fall jag mig att det ändå måste vara en viss omställning som krävs även för en målvakt när han eller hon byter land.

Dominik Furch har fått mest speltid av samtliga målvakter i SHL och det finns all anledning att tro att han kommer klara av att matchas stenhårt även fortsättningsvis. Ja, till och med att han kommer kunna växa av det. Ser vi till hans senaste sex ligasäsonger i Tjeckien och KHL har han spelat 48, 43, 49, 53, 47 och 55 matcher. Han kommer landa på runt 45 även i SHL, skulle jag tro. Han har levererat riktigt fina siffror under samtliga av de sex tidigare säsongerna jag refererar till också.

I övrigt har Dominik Furch flest segrar (14), flest räddningar (526), tredje bäst GAA (2,07), tredje bäst räddningsprocent (92,44), fjärde bäst procent i skottsektorn (87,23), tredje bäst i boxplay (92,16), nionde bäst i lika styrka (92,45). Han ligger helt enkelt högt upp nästan överallt.

Det jag imponeras mest av i Dominik Furchs spel är hans lugn. Det känns som han sällan spelar över någon situation. Han känns helt enkelt ganska skolad. På senare tid, när Örebros spel kanske blivit något sämre, har han dessutom klivit in och gjort riktiga toppinsatser i stället för att "bara" vara stabil. Vi såg bland annat honom göra en supermatch i helgen mot Oskarshamn, där ett ganska svagt Örebro vann och kunde hoppa på vinsthästen. Utan tjeckens storspel hade det blivit förlust och då hade rubrikerna om att Örebros tid i toppen skulle vara över.

Den enda oron Örebro behöver ha är kring en eventuell skada för Dominik Furch. Då lär de rasa i tabellen. För hittills är det inget snack om saken för mig. Det här är SHL:s mest värdefulla spelare, säsongen 19/20.

1. Joel Lassinantti, Luleå

Joel Lassinantti är kvar på topp. Det var som sagt frestande att peta undan Luleåstjärnan mot Dominik Furch men...nej, när allt kom omkring gick det inte. Joel Lassinantti kniper förstaplatsen utifrån parametern att han varit så fruktansvärt bra i så många år.

26-åringen gör sin sjätte (!) säsong som en av SHL:s bästa målvakter och det gör att det hela väger över till hans fördel. För han gör ju inte direkt en dålig säsong i år, heller... 

Lassinantti har bäst räddningsprocent (92,62), bäst GAA (1,70), fjärde bäst räddningsprocent i lika styrka (93,27) och näst flest segrar (12), för att nämna några statistiska kolumner han finns med i den absoluta toppen i. Det som också gör att jag har honom som etta är, kanske lite paradoxalt, att David Rautio varit så himla bra.

Luleås stora problem förra säsongen var nämligen att Niklas Rubin var så svag. Lassinantti fick stå lite för mycket och orkade inte riktigt hålla nivån uppe när det vankades slutspel. Att ha en riktigt bra andremålvakt är en underskattad plus-egenskap i ett lagbygge. Det är väl egentligen bara Dominik Furch jag tror kan hålla uppe en ruggigt hög nivå även om han spelar varenda match han kan. Luleå har som bekant David Rautio och han har kunnat avlasta Joel Lassinantti som kanske kan landa omkring 35 starter i SHL den här säsongen, i stället för de 42 han stod förra säsongen.

Därför tror jag att den blott 176 centimeter långe målvakten bara kommer växla upp och bli ännu bättre. Han har varit grym, men jag tror det finns mer att hämta. Det kommer vara en nyckel för att Luleå ska kunna vinna SHL och sen också gå långt i slutspelet. Just nu känner jag spontant att det mesta talar för att det kommer bli Luleå mot Frölunda i en SM-final och då kan målvaktssituationen vara det som kan väga över till Luleås fördel. Och som måste göra det, om de ska ha någon chans.

Jag tror Joel Lassinantti bara kommer varva upp och bli ännu bättre. Sen kommer han, om han vill, dra utomlands. Det här är en kille som utan tvekan kommer kunna vara en toppmålvakt i KHL, åtminstone, och då förtjänar man att vara nummer ett på den här listan.

Joel Lassinantti är kvar på tronen.

Fotnot: Samtliga bilder kommer från Bildbyrån.