Låt mig inleda med att säga att det kommer komma en tidpunkt då vi behöver problematisera det som pågår just nu, även ur de anklagade tränarnas perspektiv. Det kommer komma en tidpunkt då personerna som står på tränarnas sida får kliva fram och uttala sig. Men den tiden är inte nu.

Vi är mitt inne i en händelseutveckling som skakat om hockeyvärlden. Bill Peters har fått sparken, det kommer fram nya Mike Babcock avslöjanden närmast dagligen och Marc Crawford är fortsatt under utredning av Chicago.  Vi är alltså mitt inne i en smet, och vi vet ingenting om hur den kommer se ut när den är färdigbakad. Därför menar jag att Robin Lehner gör fel som nu går ut och försvarar de anklagade tränarna. 

I en intervju med The Athletic säger den svenske målvaktsstjärnan att sakerna som hänt skedde för längesen och att tränarna var dåligt utbildade i mental hälsa och att de gjorde det i tron att det skulle göra spelarna och laget bättre. 

– De här människorna är inte onda. De är inga dåliga människor. De vill inte förstöra någon. Men vi dömer personens agerande för många, många år sedan genom en syn vi har på samhället idag. För tio år sedan, när jag kom in i ligan, för 15-20 år sen, var såna här saker normen. De här människor trodde att det var det bästa sättet att nå resultat, sade han bland annat.

Det håller inte som förklaring.

Till att börja med var det långt ifrån alla anklagelser som gällde långt tillbaka i tiden. Både Mike Babcock och Bill Peters har använt sig av pennalism och andra härskartekniker så sent som de senaste åren. Bill Peters använde våld när han coachade Carolina. Våld, som Robin Lehner i The Athletic säger sig ta avstånd ifrån.

Samtidigt försvarar han Marc Crawford och menar att det bara är de som ogillar honom som får komma fram, inte de som gillar honom. Samma Crawford som påstås ha använt just fysiskt våld en gång i tiden.

–  Vi pratar inte om de hundratals personer som kommer säga att de älskar Crawford. Jag älskar honom. Han har varit bra för mig och är ingen ond människa. Han gjorde saker för att han trodde att han hjälpte personer, säger Chicagos stjärnmålvakt.

Absolut, jag köper att Marc Crawford kan vara en annan person nu än vad han var då. Jag köper att han inte är 'ond'. Han har säkert hjälpt Robin Lehner jättemycket och det är förstås helt okej att gilla Crawford. Det har Lehner all rätt att göra, utan att någon ifrågasätter det. Men det är liksom inte det saken gäller.

Bara för att han varit snäll mot Robin Lehner och hjälpt honom massor betyder inte det att Marc Crawford är en genomgod person. Det är som att en mobbare på skolan mobbar en person, men en kompis till mobbaren kliver fram och säger: "Varför pratar vi bara om att han mobbar person X? Han är ju jättesnäll mot mig, varför lyfter vi inte fram det?". Det är nämligen inte upp till dem som bara har en positiv bild av Marc Crawford att avgöra hans öde.

Jag uppskattar Robin Lehners mod och hans ork att lyfta fram och problematisera sidor som sällan annars lyfts fram inom hockeyn. Men just här tycker jag han är helt snett på det. 

Jag förstår att han vill vara en motvikt mot det drev som riktas mot de inblandade coacherna, men det är de själva som satt sig i den här sitsen. Sen kan de be om ursäkt eller påstå att de förändrat sig bäst de vill. Om inte de här problemen lyfts till ytan finns det inget som säger att Mike Babcock eller Bill Peters hade kunnat få andra tränarjobb och hållit på precis som tidigare. 

För deras beteenden ska ju ha pågått fram tills alldeles nyligen.

Det här har ju kallats för hockeyns #MeToo och med lite distans kring den ursprungliga MeToo-rörelsen kan vi lätt se att både media och vanligt folk gjorde flera övertramp mot anklagade personer. Det som började som en otrolig rörelse fick tyvärr en lite bitter eftersmak, även om det allra mesta som kom från #MeToo har inneburit positiva samhällsförändringar. Det är viktigt att hockeyn inte gör samma misstag som exempelvis medierna gjorde då.

Men just nu är det inte rätt tid att rida ut som de anklagade coachernas försvarare. Först och främst måste vi låta den här torktumlaren stanna och se vad som ramlar ur den. Sen behöver vi andas ut.

Sen kan vi ta ställning för vad vi tycker om det som hänt, och om Robin Lehner kanske hade lite rätt ändå.