När MODO åkte ur SHL kände jag ingen sorg. Jag kände snarare att det var 'rätt åt dem' efter nästan ett helt decennium av misslyckade sportchefer, tränare och transatlanter som snarare förde MODO nedåt än något annat. De sista åren de var uppe kändes det nästan som att de faktiskt levde på lånad tid. Det går inte att vara dålig för länge, till slut spricker repet och du åker ur. Jag kände såklart medlidande med de passionerade supportrarna, men klubben som sådan förtjänade att åka ur.

Jag skrev några hårda texter om klubben och har ifrågasatt både deras ambition, och varför någon egentligen ens ska vilja spela i just MODO. Den glans de tidigare haft har liksom försvunnit mer och mer under de mörka åren i SHL och de inledande åren i HockeyAllsvenskan. Vid ett tillfälle blev jag till och med kallad för 'känd Modohatare' i någon Facebook-grupp. Det stämmer såklart inte, jag hatar verkligen inte MODO, men jag tyckte det fanns många anledningar att såga en del av de beslut man tagit och satsningar som gjorts.

Nu har pendeln svängt från 'rätt åt er att ni åkte ur', till 'Oj, de misslyckas i HockeyAllsvenskan också. Det är verkligen en klubb i fritt fall' till 'nu hoppas jag MODO kommer tillbaka till SHL'. Inte tack vare argumentet att de 'hör hemma' där för det är jag så less på. Så fort Leksand åker ur eller går upp, eller när Djurgården åkte ur och gick upp, är/var det alltid ett sånt jäkla fokus på att de 'hör hemma i finrummet'. Det är ett så trött argument. Du spelar i den division du hör hemma i. I synnerhet om en klubb åker upp och ned som en jojo, eller gör sitt fjärde år i HockeyAllsvenskan som MODO faktiskt gör.

Men jag vill se dem i SHL nästa år. För att de är så jäkla bra just nu.

MODO har gjort sina år i HockeyAllsvenskan. De har tagit ett omtag, de har hittat en stomme spelare som faktiskt skulle kunna spela för dem även i SHL (Karlkvist, Björklund, Johnson, Norlinder, Enström med flera), de har hittat sin tränare och är förmodligen betydligt mer redo att etablera sig på nytt nu, än om de gått upp redan efter något år med ett halvfärdigt bygge som de förmodligen inte riktigt visste vad de ville med. För det var ju känslan med MODO. De spretade överallt och ingenstans. Sen kom Michael Sundlöv in och tillförde något sorts lugn, även om resultaten inte var överväldigande, och nu får vi se om Fredrik Glader kan förvalta det Sundlöv var med och byggde upp.

Fredrik Glader är det osäkra kortet. Foto: Bildbyrån.

För det är ju han som är det osäkra kortet någonstans. Truppen MODO har är absolut tillräckligt bra för att gå upp i SHL. Björn Hellkvist har både varit med och tagit upp lag till SHL och sedan haft huvudansvaret i ligan. Föreningen som sådan vet ju betydligt mer om hur det fungerar i SHL än HockeyAllsvenskan. Det är bara Glader som måste växa in i sportchefskostymen även på herrsidan.

Gör han det - då har MODO allt som krävs för att både gå upp och senare också etablera sig i finrummet igen.

Det känns som att det är dags nu. Vi som kanske flinade eller tänkte att det var ganska väntat att de till slut åkte ur, och sen kände att MODO snarare började bli en allsvensk förening snarare än en SHL-förening börjar nog tänka om.

Det är dags nu, MODO. Dags att visa att ni faktiskt hör hemma i SHL ändå. På riktigt, och inte bara som en sliten klyscha, inte bara baserat på att ni en gång i tiden var världsledande på att utveckla ishockeyspelare. Inte för att ni kallar er stad för 'The Heart of Hockey'.

Nu finns förutsättningarna att visa att ni gjort ert i HockeyAllsvenskan. Ta chansen.