“Ungdomstränare ser inte det här som något viktigt”

Hur förbereds hockeyungdomar för spel på seniornivå? Hur stor kunskap har dagens ledare och spelare inom träningslära? Hur ska man bli bättre?  Det är några av frågorna förre spelaren och numera fystränaren Ali Khaldi jobbar med att lära ut.

— Har du en fystränare som har bristande kunskaper i träningslära kan det innebära ett livslångt skadebekymmer, säger Khaldi till hockeysverige.se

SOLLENTUNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Ali Khaldi slutade själv som hockeyspelare vid 22-års ålder efter att han varit med om att ta upp Väsby till Elitserien. Han önskar att han redan i unga år hade styrts bättre när han utbildade sig som hockeyspelare. 

Idag jobbar han som personlig tränare och har sett vilka bristande kunskaper det på vissa håll finns inom träningsläran hos ungdomsspelare och ledare.

– Jag kände att jag ville lägga av med hockeyn eftersom jag satt så mycket på bänken den säsongen och kände att jag inte nådde dit jag hade som mål att nå, berättar Ali Khaldi då vi ses för en intervju på ett hotell i Sollentuna centrum.
– Jag hade drivit på allt väldigt hårt. Dels för att jag hade sett mig själv upp till TV-pucksåldern att det var helt omöjligt att jag inte skulle bli en vass elitseriespelare. Det var verkligen så det var.


– Andra säsongen i Väsby, när vi gick upp, hade jag det tufft och satt mycket på bänken. Jag hade gett mig fan på att den säsongen skulle det smälla annars kunde jag lika gärna skita i det. 

Khaldi gav allt han hade för att som 21-åring ta en plats i Väsby som då spelade i Division 1, alltså motsvarande dagens HockeyAllsvenskan.

– Jag tränade stenhårt. Bland annat tog jag jobb som brevbärare för att få ett par timmars extra träning på morgonen, cykling och dessutom löpning i trapporna, hem, käka för att sedan dra till gymmet och efter det till Vilunda (Väsbys hemmahall).

– Så där höll jag på och självklart fick jag inga resultat av det. Det fanns ingen återhämtning utan bara hårdare och hårdare träning.  

– Jag slutade med hockeyn efter den säsongen, jag slutade för att jag ville köra ännu hårdare i gymmet där jag var sex dagar i veckan. Sedan har jag hållit på med kampsporter, Thaiboxning en del och Mix Do Budo. 

Hur ser ditt träningsliv ut idag?

– Jag tränar varje dag. Dels jobbar jag som PT och fys-tränare, jag är nordisk distributör för RAD, en produktserie för Self Myofascial Release (triggerpunktsmassage) men också med kosttillskott och ett par andra projekt som jag tittar på just nu, allt inom träning och hälsa.
– Jag kliver upp halv fyra, är på gymmet fyra. Är klar där halv sex och halv sju kör jag igång med mina första PT-klienter.


03:30 ingen match för Khaldi att kliva upp. Foto:Ronnie Rönnkvist

När går du då och lägger dig på kvällarna?
– Halv tio, tio, skrattar Khaldi som brinner för just den här biten med rätt träning och förberedelser för ungdomar.
– Jag går ofta tillbaka till mig själv. Jag ville verkligen träna började köra på egen hand då jag var tolv bast. Det var min farsa, vilket man kan säga vad man vill om, han hade börjat förstå lite hockey eftersom han insåg att jag var bra. Annars var det boxning som han själv hållit på med som gällde för honom.
– Vi hade varit nere hos släktingar i Frankrike den sommaren och jag var smällfet. ”Ali, tror du att det är bra att vara tjock och spela ishockey, jag tror inte det?” Han sprang fem dagar i veckan och sa då till mig att vi skulle mötas på idrottsplatsen i ”Sumpan” (Sundbyberg) måndag, onsdag och fredag. Därifrån började jag sedan träna själv. Jag har också varit villig att göra det jämt, jämt jämt…
– I fall någon då hade sagt åt mig ”Ali, att du är på gymmet är bra eftersom du blir stark, men löpningen där håller du nästan landslagsklass i medeldistans, det där behöver du inte bli bättre i eftersom hockeyn är explosiv”.

RÖRLIGHETEN VIKTIG 

Vad hade du velat höra?
– Att träna power. Alltså den delen. Jag vill inte se ungdomar som brinner för framförallt sin hockey, men även andra idrotter, gå miste om de här delarna.
– Jag vill verkligen att de som vill göra grejer ska få möjligheten att göra rätt grejer så de verkligen kan nå hela vägen fram. Jag säger inte att jag skulle nått hela vägen till mitt mål bara för att, men det här är vad jag idag verkligen brinner för.
– Jag blir så ledsen när jag ser unga killar som är i gymet dagligen och inte är medvetna om vad de bör göra, det är inte deras fel, de behöver hjälp. De vill ju uppenbarligen något. Nu har jag ingen aning om hur de är i hockey, men de är där och vill. Det här tycker jag är en väldigt viktig del och här kan man verkligen göra nytta.
– Nu jobbar jag med en gammal barndomspolare till mig, Micke Björkung. Han har en mentorsverksamhet, 365 Hockey Development. Där kör jag fysen. I den här verksamheten gör vi scanningar och screeningar. Här syns det väldigt tydligt. Det kommer dit killar som är 12, 13, 14, 15 bast och är duktiga i hockey men är ordentligt begränsade i det grundfunktionella; rörlighet, stabilitet, balans och koordination.
– Fångar vi inte upp det där så betyder det att de killarna aldrig kommer att nå sin fulla potential och de kommer att åka på en mängd helt onödiga förslitnings– och överbelastningsskador.

Kan du utveckla det?
– De saknar bl.a rörligheten. Sedan har killarna ledare som står och skriker ”kom ner i sittet”, vilket är helt omöjligt för killarna eftersom de saknar egenskaperna för det. Du kan skrika hur mycket du vill, men det enda du kommer få är en böjd rygg.
– Det här brinner jag verkligen för och för killarna som verkligen vill. De här små detaljerna kan vara helt avgörande. Vi vet att det inte alltid är den som gör tio mål per fajt som pojklagsspelare som blir stjärna, utan det är de som är villiga att jobba sig till framgången. Då måste vi skapa rätt förutsättningar för dem också.
– Fortfarande är det så att hockey, fotbollstränare ja ungdomstränare generellt inte ser de här bitarna som något viktigt medan jag vet att det är svinviktigt. När killarna går in i puberteten ska vi inte lära dom att träna. Då ska de vara färdiglärda, de grundfunktionella egenskaperna skall sitta och det ska bara explodera i deras träning.

Rätt träning viktig från grunden enligt Khaldi. Foto: Bildbyrån

Vad har du för råd till tränare och ledare när det gäller just att förbereda nästa generation hockeyspelare för träning?
— Att från tidig ålder, sju, åtta, implementera träning i rörlighet, stabilitet, balans och koordination, gör detta synonymt med att spela hockey och framförallt gör detta grundligt! Utmaningen med detta är att om man som tränare inte helt förstår vart denna lågintensiva träning skall leda så ”vågar” man inte vara konsekvent och fullfölja, du behöver som tränare förstå att dessa ”små” detaljer är helt avgörande för att kunna optimera sin hockey men ännu viktigare; det är helt avgörande för att hålla sig skadefri!
– Jag brukar säga att om jag har en hockeytränare som är begränsad i sin hockeykunskap är det ”bad luck” för mig som inte ges möjlighet att optimera min hockey, men har du en fystränare som har bristande kunskaper i träningslära så kan det innebära ett livslångt skadebekymmer. Jag tror att det finns en del gamla lirare som kan skriva under på det, som idag inte kan lira tennis, åka skidor eller golfa som de skulle önska pga, av trista förslitnings– och överbelastningsskador…
– Det är en större utmaning att börja jobba med dessa grundfunktionella lågintensiva delarna i tonåren när man är van att träning alltid är ”fullt tryck”, då skall du som tränare få dessa killar att ”backa” i sin träning, det är en jätteutmaning. Bättre då att när de går in i puberteten kunna höja intensiteten tack vare att man nött in grundfunktionen i tidig ålder och skapat förutsättningar för att hållas sig skadefri och att optimera sin hockey, avslutar Ali Khaldi