Efter tuffa säsongen: "Jag måste vara bättre"

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Pär Djoos, med rötterna i Mora, blev svensk mästare under Roger Melins ledning 1999. Han gjorde dessutom 82 NHL-matcher. Däremot fick han aldrig vara med om att vinna Stanley Cup, vilket däremot hans son Christian fick göra 2018. 

Christian Djoos flyttade över till Washingtons organisation 2015 och har sedan jobbat sig upp i hierarkin även om han ännu inte fått det riktigt stora genombrottet. Nu har han haft en lång sommar hemma och när hockeysverige.se träffar honom utanför Gavlerinken är det bara några dagar kvar till han ska åka över till USA igen. Men han ser tillbaka på sommaren i Sverige med både värme och glädje.
– När jag var yngre spenderade vi ganska mycket tid i Mora. Sedan har jag också min moster, mormor, morfar, farmor och farfar som bor där, berättar Christian Djoos när vi satt oss i solen utanför hans gamla hemmarink och kommer in på ämnena Mora och Dalarna.
– Jag brukar åka upp dit eftersom det inte är så långt, tar två timmar, och jag var uppe förra helgen och hälsade på.

Känner du dig som gästrike eller mas?
– Inte mas ha ha…

Och Vasaloppet?
– Nej, det har jag inte funderat på att åka. Jag har inte heller åkt så mycket skidor i mina dagar.

"SÅDANT PRATAR VI INTE OM"

Pappa Pär Djoos har betytt en hel del för Christian som hockeyspelare, framförallt då han var yngre.
– Nu lade han av då jag var ganska ung, tyvärr, så jag hann inte se honom spela allt för mycket. Han har såklart betytt mycket. Nu när jag blivit äldre lägger han sig inte i hockeyn.
– Idag har vi inte den relationen att han ringer mig och talar om vad jag ska göra på isen efter att han sett en match. Sådant pratar vi inte om, men, absolut, har jag några frågor så ställer jag dom.

När du satt på läktaren och publiken skrek på pappa, hur upplevde du det?
– Jag kollade bara matcherna här hemma på rinken och då var det lugnt. Det kanske var tur att jag inte var på någon bortamatch, säger Christian Djoos med ett leende.

Pär Djoos. Foto: Bildbyrån

Att det skulle bli hockey var naturligt för Christian Djoos efter hans pappa spelade, men också för att han tillsammans med bästa kompisarna Emil Larsson och Emil Molin som barn spelade egna matcher i Gavlerinkens korridorer.
– Det var nog naturligt att det skulle bli hockey. Från det jag var liten var jag med väldigt mycket med uppe på hallen. Den var jag, Janne Larssons son Emil och Ove Molins son Emil. Vi sprang här så mycket vi fick tills dom blev less på oss (skratt). Efter varje hemmamatch var vi nere i omklädningsrummet och spelade bandy.
– Som jag minns det var vi tre här uppe jämt. Däremot spelade vi aldrig i samma lag innan U16. Det var först då vi för första gången spelade i samma lag. Jag spelade i Brynäs från början medan dom var i Strömsbro respektive Sätra. Jag tror att båda två spelade i Sätra sedan innan U16.

Har ni fortfarande mycket kontakt?
– Ja, det har vi. Nu har vi som hockeyspelare fyra veckor på sommaren hemma i Gävle. Då får vi maxa den tiden och träffas så mycket som möjligt.

HAR MYCKET ATT TACKA "BÄCKIS" FÖR

Pär Djoos åkte över till NHL redan 1990 medan Christian åkte över 2015, alltså 25 år senare. En del har förändrats även om mycket fortfarande är lika.
– Det var nog lite tuffare och fulare då. Nu är det en annan respekt för varandra och det spelas en finare hockey. Du kom undan med lite mer på tidigt 90-tal. Vad jag har fått berättat för mig så tyckte han det var kul att få testa på det livet.

Hur upplevde du själv att det var då du kom över?
– Jag tyckte också att det var bra. Det passade mig bra. Jag hade spelat tre säsonger här och kände att det skulle vara en bra tid att åka över. Washington tyckte samma sak samtidigt som jag var helt inställd på att spela i Hershey, hade inga problem med det och kände ingen besvikelse även om jag ville spela i NHL direkt.
– Vi var många yngre som kom till Hershey samtidigt. Vi tog hjälp av varandra. Bland annat var (Jakub) Vrána med. Han hade spelat i Linköping och kunde lite svenska, vilket var skönt. Vi lärde känna varandra bra och bodde ihop under första säsongen där. Han är en riktigt snäll och rolig kille.

Hade du bra hjälp av att Nicklas Bäckström redan fanns i organisationen?
– Ja, han har alltid varit bra mot mig och ställt upp. Han har jag mycket att tacka för. Min farsa spelade faktiskt med Anders, Nicklas pappa, här i Brynäs.

Nicklas Bäckström och Christian Djoos lyfter Stanley Cup-bucklan i Gävle.Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån

TÄNKER INTE PÅ PENGARNA

Det har varit en extrem utveckling då det gäller löner i NHL från början på 1990-talet till idag, hur ser du på den dollarrullning som är i NHL idag?
– Det blir så när marknaden blivit större och det är den som styr ganska mycket. Det är bara att jämföra med basket, baseboll och amerikansk fotboll. Ishockeyn är ganska liten jämfört med dom, men ändå så pass mycket större än vad den är här hemma.

Har du sett spelare som blivit fartblinda ekonomiskt och köper allt dom kommer över?
– Om man är bilintresserad och verkligen vill ha en speciell bil, får man dom här pengarna då så kanske man kan unna sig den bilden. Däremot har jag inte stött på någon som gjort slut på allt.

Har du själv känt att du varit nära att bli fartblind ekonomiskt?
– Nej, jag har inte hunnit skaffa mig några sådana intressen som jag lägger pengar på.  

Tänker man pengar när man skriver på ett NHL-kontrakt eller ser man bara till själva hockeyn?
– Nej, det tror jag faktiskt inte någon gör. Alla vill spela i NHL. Får man chansen så tror inte jag att pengarna har någon betydelse.

Skulle du själv kunnat tänkt dig att åka över till NHL om du fick samma lön som i Brynäs?
– Ja, det hade jag gjort. Hade jag fått chansen att spela i NHL så hade jag tagit den direkt. Det skulle jag nog till och med gjort gratis, säger Christian Djoos med ett skratt och fortsätter:
– NHL är NHL och det är dit, nu kan jag inte tala för alla, dom flesta hockeyspelare i vill.

"RÄTT SOM DET VAR SÅ VAR VI I FINAL"

Säsongen 2017/18 fick alltså Christian Djoos vara med om det största han upplevt som hockeyspelare, att vinna Stanley Cup.
– Vi var några yngre som kom in i laget samtidigt. Dom andra hade varit om att åka ut i andrarundan massvis med gånger, men jag tror aldrig vi andra förstod allvaret i det riktigt.
– Vi kom till hallen, tränade och försökte göra det bästa för laget varje dag. Rätt som det var så var vi i final. Då slog det mig att det var riktigt nära. Allt gick så fort och jag tog det som en vanlig dag hela vägen till finalserien. Där blev det lite mer speciellt såklart.
– När vi sedan tog ledningen på hemmaplan med 3-1 i matcher kände alla att vi bara behövde en match till och att vi skulle ta den så snabbt som möjligt.

Går det att klä ord på känslan då matchen var över och ni hade vunnit Stanley Cup?
– För mig var det första säsongen, men för dom som hade kämpat tillsammans under många år måste känslan varit helt sjuk. Samma grupp av killar som hade hållit ihop under nio, tio år. Det var dom killarna var jag mest glad för, att dom äntligen fick vinna.

Hur är en spelare som Aleksandr Ovetjkin i omklädningsrummet?
– Han är en ledare, positiv, schysst mot alla och har alltid varit jättebra.

Christian Djoos. Foto: IBL Bildbyrå

TUFFT FJOLÅR

Hur ser du på din egen utveckling senaste säsongen?
– Första säsongen i Washington var lärorik medan förra var upp och ner. Det blev en ryckig säsong där jag spelade, var skadad, spelade, satt på läktaren, spelade…
– Jag fick inte något flow i det, vilket var synd. Jag hade behövt det.

Är du besviken över att du hamnade på läktaren ibland?
– Så är det ibland. Mycket var det upp till mig, att jag måste vara bättre. Det finns bara sex platser och jag visste att jag var sjätte, sjunde back. Var jag inte bättre då så fick jag sitta på läktaren. När det sedan gäller skadan kunde jag tyvärr inte göra något åt det.

Påverkade skadan din prestation då du var tillbaka i spel?
– Nej, jag kände mig 100 procent efter skadan så det var inga problem. När jag var skadad innebar det att dom fick spela några andra under den tiden. Så funkar det och är överallt i NHL-lagen, säger Christian Djoos som har höga förväntningar på kommande säsongen.
– Det ska bli kul att åka över nu efter en lång sommar. Jag är riktigt taggad på att säsongen ska dra igång och hoppas på att få vara skadefri.

Hur gärna lyfter du Stanley Cup-bucklan nästa vår?
– Det gör jag gärna igen, avslutar Washington-backen med ett leende.