SDHL 1

Efter succén i JVM – nu är Aho sugen på ny final

ANNONS

Hon var en del av det lag som tog ett skrällsilver på U18-VM. Nästa säsong hoppas Selina på en ny final – men då med HV71. 
–  Självklart att vi ska komma så långt som möjligt och helst då spela final. Sedan hoppas jag att vi får ihop ett bra lag och får till en bra stämning i laget så vi kan prestera bra på isen, säger hon till hockeysverige.se.

Säsongen 2017/18 fick vi stifta bekantskap med ytterligare en från familjen Aho i högsta serien. Som bekant hittar vi numera Sebastian Aho i New York Islanders organisation. Dit gick han via succéspel i Skellefteå. Sedan ett par säsonger spelar hans syster Selma Aho i HV71. Det var också till HV71 som 17-åriga backen Selina Aho gick inför föra säsongen. Där har hon tagit en ordinarie plats och spelat 35 matcher. På det har hon svarat för tre assist.
– Under vinter-halvåret har jag inte hunnit kolla in Jönköping så mycket. Av det jag har hunnit se så tycker ag att det är trevligt här och jag trivs, berättar Selina Aho för hockeysverige.se och fortsätter:
– I bland har vi åkt till ett ställe som heter Utsikten. Därifrån kan man se ut över hela Jönköping, vilket är coolt. Annars gillar jag att bara gå runt på stan. Jag trivs verkligen jättebra här.

Förra säsongen, utan Selina Aho i laget, var HV71 i SM-final, men den här säsongen blev småländskorna utslagna redan i kvartsfinal, men HV71-backen tycker att klubben gör en bra satsning på damhockeyn och hon tror att det kommer bli ännu bättre på sikt.
– Klart att det alltid finns förbättringar att göra, men här försöker man verkligen och vill att vi ska få så bra förutsättningar som möjligt för att lyckas. Det märks.

Hur känner du med facit i hand att din flytt från Björklöven till HV71 har blivit?
– Det har blivit bra och jag är glad att jag att flyttade, säger Selina Aho som har sin syster på plats i Jönköping.
– Det har varit jätteskönt. Speciellt i början blev det som en trygghet när allt var nytt samtidigt som hon hade varit i HV71 en säsong tidigare. Vi bor också ihop och har gjort så hela säsongen. Vi har en ganska stor lägenhet så det går att gå undan om det man vill hålla lite avstånd (skratt), men det har fungerat bra.

Vem är bäst på att sköta hushållet av er?
– Vi försöker göra det tillsammans, säger Selina Aho med ett lätt skratt.

Selma och Selina Aho.

Selina Ahos första säsong i SDHL har varit mycket stark där hon bland annat fått spela en hel del med finska OS-backen Rosa Lindstedt.
– Jag har utvecklats väldigt mycket sedan jag kom hit jämfört med förra säsongen. Jag är nöjd med hur det har gått. Inte med hur det slutade för laget, men för mig under säsongen.
– Förra säsongen spelade jag i Division 1 och det är en väldigt stor skillnad på spelet och snabbheten i matcherna. Jag har också blivit snabbare i mitt spel.

Har det varit ett svårt steg att ta när det handlar om just tempot?
– I början var det så, men samtidigt gick det ganska snabbt att jag vande mig.

Om du ser till laget, vad fattades för att HV71 skulle gå längre i slutspelet?
– Vi har genom hela säsongen haft en ganska tunn trupp. Speciellt på träningar och det tror jag har haft en stor betydelse.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Du har också varit utlånad till Troja under säsongen, har det här slitit på er som dubblerat?
– Tränarna har pratat med varandra om det där så det inte skulle bli för mycket. Det måste bli lagom så vi inte tröttar ut oss och det här tycker jag har fungerat bra.

Inför nästa säsong lägger klubbens mångåriga coach Ulf Johansson av. In kommer istället Lucas Frey som var assisterande coach förra säsongen.
– Det ska bli spännande att få lite nytt. Vi hade Luc som assisterande den här säsongen så vi känner honom. Det ska bara bli roligt att få se hur det blir. Egentligen har jag inte hunnit tänka på det där så mycket ännu eftersom det var nyligen vi bytte.

Selina Aho var även med i det juniorlandslag som tog ett sensationellt silver på VM, en resa hon sent kommer att glömma.
– Det var så coolt och det var så mycket att ta in när vi var där. Dessutom gick det så pass bra.

Ni hade inga riktiga stjärnor i laget förutom Maja Nylén-Persson, vad var det unika med den här gruppen som tog er till final?
– Jag tror att det var just det här att vi inte hade så många spelare som stack ut speciellt mycket. Däremot hade vi en stor bedd på laget och alla visste vad dom skulle göra och framförallt så gjorde alla sitt jobb som dom skulle göra.
– Starkaste minnet är när vi vann mot Ryssland. Det var riktigt coolt. Hela hallen var fylld av folk, men sedan hade var det även folk på torget utanför hallen som stod och kollade på TV.

Var det nervöst att spela eller var det bara kul?
– Jag tyckte att det var nervöst i början av turneringen, men ju längre den gick så var det bara kul. Då vart det i stället bara att njuta för det var verkligen en upplevelse att spela inför så många.

Nu är det en bit fram till nästa säsongsstart, men hur går dina tankar inför säsongen 2018/19?
– Självklart att vi ska komma så långt som möjligt och helst då spela final. Sedan hoppas jag att vi får ihop ett bra lag och får till en bra stämning i laget så vi kan prestera bra på isen.

Den här artikeln handlar om: