Selma och Selina Aho
SDHL 1

Aho – en hockeyfamilj utöver det vanliga: ”Alla hamnade på backplatsen”

ANNONS

Fem syskon. Alla spelar hockey. Alla spelar back. Två av dem i SDHL-topplaget HV71. Hockeysverige reste till Jönköping för att träffa Selma och Selina Aho.
– Hockeyintresset kommer från pappa, säger Selma Aho.

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)

Det går inte att säga annat än att familjen Aho från Sävar utanför Umeå är en hockeyfamilj. Alla fem syskonen spelar hockey på en hög nivå. Äldst är Samuel, född 1993 och spelar för Vännäs. Därefter kommer Sebastian född 1996 som tillhör New York Islanders. Sedan har vi Selma född 1999 och Selina född 2001 som tillhör HV71. Yngst är Simon som är född 2003 och spelar i Björklövens U16. Lägg därtill att deras kusin Pekka Tuokkola gjorde ett kort inhopp i Färjestad säsongen 2013/14. Han har dessutom ett par landskamper med finska landslaget på sin CV.
– Hockeyintresset kommer från pappa. Han har spelat och har alltid tyckt om att vara inom hockeyn. Sedan bodde vi en bit utanför Umeå när vi var små. Där hade vi en ute-rink så vi tillbringade mycket tid där. Även vår morfar var med en del då, berättar Selma Aho när hockeysverige.se träffar henne och Selina Aho för en intervju i Kinnarps Arena i Jönköping.
– Jag och Selma spelade ihop redan i ”Lövens” damlag så hon har alltid varit någon jag har kunnat se upp till precis som jag unnat gjort av mina andra syskon också, säger Selina Aho.
Selma:
– När vi var mindre var vi mycket på ute-isen och tränade med pappa. När våra bröder hade träning inne i stan fick vi alltid följa med så vi var på ishallen hela kvällarna.

Sebastian Aho.

Hur tänker ni kring att Sebastian har fått chansen att åka över till New York Islanders för att slå sig in i NHL?
Selma:
– Det är bara jättekul och verkligen något han förtjänar efter att alltid har fått höra att han är för liten och så vidare. Det här bevisar bara att det inte gör någonting att han är lite kortare (177 cm). Han förtjänar att vara där för att han är en så pass bra hockeyspelare.

Har ni själva någon gång funderat på att åka över till USA eller Kanada för att spela?
Selma:
– Det är något som jag inte har tänkt på så mycket tidigare. Det har mer kommit nu då jag hört från andra i laget som funderar på att över och vi snackar lite om det inom laget. Speciellt när vi har internationella spelare i laget och får man höra vad dom har varit och så vidare.
Selina:
– Jag har inte funderat så mycket på det, men det skulle vara kul att testa på att spela på andra ställen också. Det skulle bli en personlig upplevelse också.

Det märkliga med syskonen Aho är att alla fem är backar. Till och med yngsta brodern, Simon, är alltså back.
– Han brukar bli back, skrattar Selma Aho och fortsätter:
– Han vill vara forward, men han blir alltid nedsatt på backen. Pappa var också back när han spelade och det var nog så även vi blev det . När vi var små spelade vi nog på alla möjliga platser men sedan blev det så att alla hamnade på backplatsen.

Spelade ni båda i samma backpar i Björklöven?
Selma:
– Nej, vi har aldrig spelat ihop. Inte är i HV71 heller. Vi har inte heller pratat om att spela ihop utan på slutet här i HV71 har jag spelat med Linnéa Andersson. Vi har rört om lite i backparen sedan förra säsongen eftersom det är några som flyttat och det kommit in några nya.
Selina:
– Jag har spelat med Rosa Lindstedt. Det går bra. Hon är duktig och jag har fått mycket tips och hjälp av henne.

I laget spelar även SDHL:s ”Grand Old Lady” Riikka Välilä, 44 år ung som på inledande sju matcherna svarat för fyra mål och totalt 13 poäng.
– Hon brukar säga ”Jag vill inte ta mammarollen nu” när hon tycker att vi småbarn gör något dumt på bussresor eller så, skrattar Selma Aho och fortsätter:
– Det är verkligen bra att ha henne i laget eftersom hon är så erfaren och har massor att komma med. Det är bara att lyssna och ta till sig.

Selma Aho valde att lämna Björklöven för HV71 redan inför den förra säsongen. Under sin första säsong sin nya klubb svarade hon för ett mål och totalt sju poäng på 32 matcher. Dessutom kom hon med i Ylva Lindbergs lag till Junior-VM.
– Jag gick första året på hockeygym hemma i Umeå då jag inte valde att flytta någon annanstans eftersom jag inte kände mig redo. I slutet av den säsongen, just innan slutspelet i SDHL, fick jag chansen att spela några matcher med HV71 eftersom dom hade brist på backar.
– Jag var hit en helg och spelade och efter det började vi snacka om jag ville komma hit säsongen därpå, vilket jag kände för och då flyttade jag hit.
– Det var mycket att ta in i början eftersom det är en helt ny serie och mycket som skiljer mot Division 1, speciellt i vår serie eftersom vi är så få lag. För mig handlade i början om att komma in i rätt rytm där det nu kunde vara tre, fyra matcher i veckan. Jag tycker också att jag gjorde mycket framsteg, vilket det kanske blir när allt är helt nytt och man har många bra spelare runtomkring sig.

Var det lätt att komma in i stan här?
– Ja, jag bodde med Linnéa förra året och hon hade varit här även säsongen innan. Hon fick hjälpa mig lite i början eftersom jag inte hittade så bra då. Men det är fortfarande så att vi får använda Google-map ha ha..

Hur upplevde du finalförlusten mot Djurgården?
Det var verkligen en helt ny grej och mycket folk på läktarna. Sedan var det riktigt häftigt att det sändes på TV och allt sådant. Det var jämna matcher och det är också då som det är kul att spela. Sedan är det tråkigt att det inte gick till vår fördel.

Det var fantastiska inramningar, men hinner man som spelare njuta något av den?
Det är egentligen efteråt som jag tänkt på det. När man är i det så är det så mycket som man måste fokusera på. Så här efteråt känner jag hur häftigt det var att få spela en SM-final och jag gör gärna om det.

Selina Aho skrev på för HV71 inför den här säsongen efter en ganska märklig säsong i Björklöven där laget vara klara för kvalserien till SDHL redan innan säsongen började.
– Vi var bara tre lag eftersom Clemensnäs var tvungna att dra sig ur. I stället spelade vi varje vecka en träningmatch mot ett ”kill-lag” i ”Löven” så vi fick lite matcher i alla fall. Dessutom fick jag en liten större roll eftersom Selma hade flyttat därifrån samtidigt som jag fick spela med bra spelare. Jag spelade ihop med Clara Markeby som tidigare har spelat i Riksserien (Modo och Munksund/Skuthamn).
– Nu gick vi till kvalet eftersom inget annat lag i serien kunde göra det. Modo och Luleå var andra lagen och dom hade redan lag i SDHL. I kvalet vart det tyngre eftersom vi inte hade haft speciellt mycket motstånd i serien.

Blev det inte en märklig känsla att ni var kvalklara redan innan serien började?
– Det var inte så roligt, men vi försökte bara fokusera på att spela så bra som möjligt. Vi försökte inte heller tänka på att det inte spelade någon roll hur vi spelade utan vi ville vinna alla matcher.

Vad fick dig att välja HV71, var det för att syrran var här?
– Ja, eftersom jag fick höra många bra grejer från Selma. Jag var dessutom här och hälsade på Selma förra vintern och då fick jag testa på att träna med laget. Det var jättekul och jag kände att jag ville vara här. Efter det pratade vi med Ulf (Johansson, tränare) och han tyckte också att det skulle vara bra om jag kom hit.

Ett stort avbräck för HV71 den här säsongen är att en av lagets stjärnor, Jenni Asserholt, inte kan spela eftersom hon är gravid.
– Det är ett jättestort tapp för oss i och med att hon är så pass bra. Sedan är det samma sak där, att hon har jättemycket kunskap att komma med. Det positiva är att hon är med runt laget. Hon har fått andra uppgifter som hon hjälper till med, video och så vidare, berättar Selma Aho.
– När jag kom hit var hon väldigt välkomnande och är väldigt mån om att alla ska vara en del av laget. Sedan är det, precis som Selma säger, kul att hon är med kring laget på olika sätt även hon inte spelar. Hon gör mycket för damhockeyn i HV71 och Sverige, avslutar Selina Aho varpå just Jenni Asserholt springer förbi i Kinnarps Arenas innandömen.

Den här artikeln handlar om:
Hockey PÅ TV
tisdag 25 juni
02:00 Florida Panthers - Edmonton Oilers NHL