Efter tre års kamp mot svåra sjukdomen – nu jagar han allsvenskt kontrakt: ”80 procent av lungorna var fulla av slem”

Att som division 2-spelare försöka slå sig in i Hockeyallsvenskan är en tuff uppgift. För Hampus Melén bleknar den utmaningen i jämförelse med vad han gick igenom för att ta sig till sin tryout med Tingsryd. Här är historien om hans tuffa och bitvis hopplösa kamp mot sjukdomen Twar.
– När det var som värst var 80 procent av mina lungor fyllda med slem, berättar han för hockeysverige.se om sin jobbiga sjukdomstid.

Sommaren 2013 borde ha blivit en sommar av glädje och framtidstro. Den då 18-årige Hampus Melén hade draftats av Detroit Red Wings och gick mot en spännande säsong i Tingsryds J20-lag. Men samtidigt som Detroit lade beslag på blekinge-killens rättigheter i världens bästa liga låg han själv hemma i Ronneby och drogs med vad han trodde var en vanlig sommarförkylning.
Det visade sig vara något betydligt värre än så.
– Jag hade tränat på jäkligt bra och nästan fått känslan av att jag var övertränad, minns Hampus Melén när han inleder berättelsen om sin långa och stundtals riktigt jobbiga resa de senaste fyra åren.
– Normalt sett brukade jag vara riktigt bra på att springa, men nu kom jag sist på intervallerna vi körde på barmarksträningen varje gång. Jag kom ingenstans. Det tog bara stopp.

”Förkylningen” ville inte ge med sig och medförde att han tvingades ställa in planerna på att åka över till Detroit och delta på det årliga utvecklingsläger som klubben har för sina talanger. Det var givetvis ett tungt bakslag för en ung spelare som just har fått en av sina pojkdrömmar besannade. Hampus Meléns agent Joakim Norell minns de jobbiga samtalen som ledde fram till beslutet.
– Vi pratade en hel del om det och Hampus är väldigt lösningsorienterad när han ställs inför ett problem. Han sökte med ljus och lykta efter något som skulle kunna hjälpa honom att bli frisk. När det blev klart att han inte kunde åka var det som att benen sparkades undan för honom. Det var skitjobbigt, berättar Norell.

Dessvärre var Hampus Meléns sjukdomstillstånd inte övergående. Hans kropp producerade oändliga mängder slem som han hostade upp. Situationen började bli riktigt obehaglig.
– Det var som att hosta upp spagetti, segt och hårt. Det var riktigt svårt att bli av med det och jag blev bara sämre och sämre, svagare och svagare.

RINGDE UPP GUNDE SVAN – DÅ KOM VÄNDNINGEN

När familjen slutligen sökte vård för sonen kunde läkarna till en början inte förklara vad det var för fel på Hampus. Det gjordes tester och undersökningar, men det var först när man kom i kontakt med naprapaten Mikael Lantz under hösten 2013 som pusselbitarna föll på plats. Ett blodtest visade att han hade drabbats av sjukdomen Twar, tidigare felaktigt förknippad med den så kallade ”orienteringsdöden” under 1980- och 90-talet. Twar-bakterien angriper luftrör och lungor och bidrar till att producera den enorm mängd slem som översvämmade Hampus Meléns lungor.

Trots att symptomen inte ville ge med sig fortsatte Hampus Melén att spela ishockey. Han gjorde elva matcher med Tingsryd under säsongen 2013/14 innan kroppen sade ifrån helt och hållet. I oktober var han så svag att han inte kunde lämna sängen.
– Jag var så fokuserad på att spela hockey och att göra bra ifrån mig på isen att jag inte insåg mitt eget bästa. Till slut blev jag så dålig att jag inte kunde ta mig till skolan. Jag missade hela sista året på gymnasiet och kunde inte spela hockey över huvud taget, berättar Hampus Melén som vägde 60 kilo efter att sjukdomen gjort honom sängliggande.
– När det var som värst var 80 procent av mina lungor fyllda med slem. Så jag hade bara 20 procents lungkapacitet. Jag låg i sängen och var konstant trött. Det var jobbigt bara att gå nedför trapporna för att käka. Att anstränga sig mer än det normala gick inte. Kroppen fick inte det syre den behövde.

Den första vändningen kom när Hampus pappa ringde upp Gunde Svan. Den legendariske längdskidåkaren är den mest kända svenska personen som har drabbats av Twar. Han satte familjen Melén i kontakt med en specialist i Örebro. För att bli kvitt slemmet fick Hampus sätta på sig en mask och andas in en slemlösande ånga två gånger dagligen. Bakterierna i slemmet riskerade nämligen att smitta honom med sjukdomen om och om igen om det inte avlägsnades från lungorna.
– Jag fick många mediciner och blev bättre ganska snabbt, men jag fick gå på penicillin i 600 dagar i sträck för att hålla det i schack.

Hampus Melén vägde som minst 60 kilo efter sin sjukdom. I dag är den 191 centimeter långe 22-åringen upp i 85 kilo. Foto: Privat

EN MARDRÖM I VÄXJÖ: ”HAN BARA SPYDDE OCH SPYDDE”

När säsongen 2014/15 skulle till att starta kände Hampus Melén sig redo att återuppta hockeyspelandet. Han hade lämnat Tingsryd för att söka lyckan i Växjös juniororganisation. Men det dröjde inte länge innan sjukdomen gjorde sig påmind igen.
– Det var där i Växjö det blev riktigt illa, minns Joakim Norell sammanbitet.
– Hampus försökte gröta på så gott han kunde och jag minns att han satt på någon cykel där och skulle träna upp flåset. Men han bara spydde och spydde.

Den kortvariga tiden i Växjö blev en enda plåga. Innan halva säsongen var spelad hade han återvänt hem till Blekinge.
– Jag körde på för hårt för tidigt. Jag hade gått efter en pulsstege i min rehab och hade fått klartecken att köra för fullt. Jag trodde att jag var frisk och ville visa att jag kunde köra hårt, men jag var inte helt hundra, säger han och konstaterar att han inte heller fick det stöd han hade behövt för att återhämta sig ordentligt.
– Jag fick inte riktigt den förståelsen, nej. De trodde att jag var dåligt tränad och ville att jag skulle köra extra. Jag vet inte hur många gånger jag spydde under de där passen. 

Att drabbas av den jobbiga sjukdomen första gången var en sak. Att tvingas ta sig igenom samma helvete en gång till en helt annan. Det smärtade långt in i själen. Hampus Melén började ifrågasätta om det var värt att fortsätta.
– Jag mådde så dåligt. Det kändes som att jag inte kunde göra någonting utan att sjukdomen kom tillbaka.
– Det var mycket funderingar under den där tiden. Vad är egentligen meningen med livet? Hockeyn hade varit meningen med mitt liv. Alla som känner mig vet hur mycket jag älskar sporten, hur jag jag kan gå ut med en klubba och stå och dribbla i flera timmar i sträck. Det var riktigt jobbigt.

Foto: Bildbyrån/Jonas Ljungdahl

”NU ÄR DET SLUT – JAG ORKAR INTE MER”

Efter ett stopp i Karlskrona spelade Hampus Melén åtta matcher med Mörrum i Hockeyettan hösten 2015. När kroppen inte svarade som han hade hoppats fick han nog.
– Jag kommer ihåg när han ringde och sa ”Nu är det slut, Jocke. Jag orkar inte mer. Om jag börjar spela hockey igen får jag bara Twar”, berättar agenten Joakim Norell.
– Jag svarade: ”Hampus, det är inte ishockeyn som ger dig Twar, det är en bakterie. Nu vill jag att du ska fundera på hur du vill ha det”. Han tog inte det beslutet själv och det kunde jag inte riktigt acceptera.

Men Hampus Melén hade bestämt sig. Han lämnade sporten och gick ett drygt år utan att spela hockey. Paradoxalt nog var det tiden som hans kropp behövde på sig för att återhämta sig. Kanske var det så enkelt att den mentala lättnaden över att inte behöva gå och oroa sig över sjukdomen hjälpte honom att tillfriskna.

Hampus Melén minns än i dag det magiska ögonblicket när det gick upp för honom att han faktiskt var frisk. Befriad från sjukdomen som hade vuxit från en vägbula till ett till synes oöverstigligt hinder.
– Jag hade mått ganska bra ett tag och en kväll fick jag en fix idé. Jag kände helt plötsligt att jag kunde springa. Jag gick i vanliga kläder på gatan och började springa. Det var lycka, en otroligt häftig känsla att kunna göra det utan att slemma. För första gången på nästan fyra år fungerade lungorna.
– Även om det kanske inte skulle betyda att jag skulle kunna spela hockey var det enormt bara att kunna leva ett vanligt liv, utan att vara sjuk eller må dåligt. Det gjorde mig lycklig.

”DET VAR NERVÖST INNAN JAG VISSTE OM DET SKULLE FUNKA”

I takt med att han kände sig starkare rent fysiskt började tanken på att återuppta hockeykarriären smyga sig på.
– Det var i slutet av september förra året som jag tog beslutet. Jag hade varit runt i olika ishallar och kollat på rätt mycket hockey. Då kom suget tillbaka. Jag ville bara känna att det funkade först. Det var nervöst innan jag visste om det skulle funka, erkänner Hampus Melén som följde med Mörrum ned i division två.
– Det var tufft i början eftersom jag inte hade spelat eller tränat på länge. Jag tränade ofta tills jag spydde, men det gick snabbt till en viss kondition. I november någonstans kände jag att jag var tillbaka. Från december fram till februari gick det riktigt bra.

Det blev 32 poäng på 25 matcher i Mörrum. Ett skönt kvitto på att spelet fungerade, men framför allt innebar comebacken inga fysiska bakslag – eller något Twar-återfall. Med tanke de jobbiga åren skulle Hampus Melén ha kunnat nöja sig med att bara få spela hockey igen, men när ett gyllene läge att göra det på en betydligt högre nivå uppenbarade sig var han inte sen att ta den chansen.
– Jag hade Larry Pilut som tränare när jag gick på hockeygymnasiet i Tingsryd. Vi har haft en hel del kontakt genom åren. Han, Magnus (Sundquist, huvudtränare) och Tomas (Bergstrand, sportchef) var överens om att de ville ge mig chansen. Det var fantastiskt kul. Jag är jävligt tacksam till dem och Tingsryd att de faktiskt vågat ge mig chansen. Det är inte många som ger en kille från division två det.

Foto: Bildbyrån/Jonas Ljungdahl

”JAG HÖRDE DEN DÄR KLANGEN I HANS RÖST IGEN”

Att gå från ”förtidspensionerad” till allsvensk tryout-spelare på ett år är fortfarande något som får Hampus att nypa sig i armen. Joakim Norell, som enligt Hampus Melén var det största stödet han hade jämte sin familj under sjukdomstiden, gläds enormt med sin klient. Han minns så väl ögonblicket när han insåg att ”den riktiga Hampus” var tillbaka.
– När han väl hade kommit i gång och spelat lite dröjde det inte länge innan jag hörde den där speciella klangen i hans röst igen. Den där klangen som signalerar hans oändliga kärlek till ishockeyn, när han sitter och kollar på youtube-klipp eller pratar om något han har sett någon göra.. Han har alltid levt för hockey och att han nu får göra det han älskar efter allt han gått igenom… Det gör mig glad ända in i själen.

Hampus Melén säger att tryouten med Tingsryd ”har gått över förväntan” så här långt, men att han fortfarande inte fått något besked om det blir ett kontrakt eller inte. Oavsett om det blir tummen upp eller ned känner han att han har byggt på sig tillräckligt mycket mental styrka för att kämpa vidare för att ta sig uppåt i seriesystemet.
– Jag vill inget hellre än att spela för Tingsryd, men vi får se hur det blir. Jag ka i alla fall inte vara lyckligare än att vara där jag är just nu.

Han är också mån om att hjälpa andra som har hamnat i samma sjukdomshelvete som han själv gjorde. Sjukvården kan emellanåt ha svårt att fastställa diagnosen Twar på grund av de rätt alldagliga symptom som en drabbad person kan uppvisa.
– Om någon behöver hjälp är det bara att höra av sig, säger han bestämt.

Hampus Meléns kontaktuppgifter kan fås via kontakts med artikelförfattaren: uffe.bodin@hockeysverige.se.

För mer information om sjukdomen Twar: http://www.twar.se.