Senaste nytt
MatchrapporterGuldkaptenen slutar – får roll hos Damkronorna: ”Med som assisterande tränare”
Djurgården framställde det som att hon inte fick vara kvar. Själv har Alexandra Cipparone en annan bild. Hon menar att hon tog beslutet att lägga av – för att jobba inom Damkronorna.
– När Nils Ekman ringde mig kvällen innan det här kom ut i tidningarna så sa han att Djurgården inte skulle förlänga något kontrakt. Då sa jag bara att jag inte hade förväntat mig något eftersom jag hade bestämt att jag inte skulle spela något mer, säger hon till hockeysverige.se.
Nyligen stod det klart att Djurgårdens lagkapten från guldsäsongen 2017/18, Alexandra Cipparone, inte kommer att spela hockey kommande säsong. I stället har hon nu fått en ny roll i Damkronorna tillsammans med bland andra Leif Boork, Jared Cipparone och Olof Östblom. Just befinner hon sig i Sydkorea för att kika på OS-anläggningarna tillsammans med landslaget.
– Jag blev tillfrågad av Leffe Boork om att vara med kring Damkronorna. Först var jag med i Falun för några veckor sedan och nu har jag åkt med hit till Sydkorea, berättar Alexandra Cipparone för hockeysverige.se och fortsätter:
– Först skulle jag vara med som lite allt i allo, vara länken mellan tjejerna och ledarna. Nu är jag med som en andra assisterande tränare. Min roll skiljer sig kanske lite från Jared och Leffe. Dom har mer det taktiska medan jag är lite närmare tjejerna, har lite mer av fys-biten och så vidare. Min titel är ändå assisterande tränare.
Alexandra Cipparone och Damkronorna landar igen i Sverige på söndag och 31-åringen hoppas att hon får chansen att fortsätta med det inspirerande jobbet.
– Jag ska prata med Olof efter den här resan precis som jag gjorde efter Falun och som det ser ut nu så hoppas jag att få fortsätta.
– Det är jättekul att få vara med tjejerna eftersom det är mina kompisar. Jag har spelat med eller mot alla tjejerna och känner ledarna. På så vis känner jag allt folk. Det känns som jag har kommit in till ett gäng vänner.
– Nu får jag ändå lära känna alla på ett annat plan då jag ska agera ledare för vissa av dom som för ett halvt år sedan var mina lagkamrater.
Det blev ett helt okej avslut.
Djurgården meddelade nyligen att Alexandra Cipparone inte kommer att få ett nytt kontrakt nästa säsong, men lite överraskad över att man lade fram det så är Cipparone eftersom hon redan tidigare valt att inte fortsätta spela.
– Någon gång måste jag ta det steget att sluta och jag kände att mitt steg var nu. Jag blir 32 år om en månad och jobbar väldigt mycket på dagarna så jag kände att jag inte orkar lägga sju dagar i veckan, hela kvällarna…
– Min kropp orkar inte riktigt det och jag känner att det är dags att gå vidare och göra något annat. Dessutom tog vi beslutet att köpa en hundvalp, säger Cipparone med ett skratt.
Hade du chansen att fortsätta spela i Djurgården om du själv ville?
– Jag tror inte att jag hade spelat i Djurgården nästa säsong. Även om jag ville hade det nog inte blivit så eftersom jag inte blev erbjuden något kontrakt. I mitt hjärta hade jag valt att sluta spela innan det här så jag var inte ute efter något kontrakt ändå.
– När Nils Ekman ringde mig kvällen innan det här kom ut i tidningarna så sa han att Djurgården inte skulle förlänga något kontrakt. Då sa jag bara att jag inte hade förväntat mig något eftersom jag hade bestämt att jag inte skulle spela något mer. Egentligen var det inte mycket mer i den konversationen. Jag visste inte att det skulle skrivas på hemsidan och jag blev lite förvånad när jag vaknade morgonen efter och det står om det i tidningen.
– Jag känner att det är ett avslutat kapitel. Jag har så himla mycket annat i mitt liv att jag inte tänker lägga mer energi på att det blev som det blev. Jag känner bara att det är så otroligt kul det här med landslaget, att Leffe har gett mig den här chansen att få vara med.
Alexandra Cipparone fick under sin sista säsong som spelare vara med i det djurgårdslag som vann SM-guld efter att ha besegrat HV71 med 2-0 i matcher.
– När vi förlorade med Luleå med 11-0 uppe i Norrland var det nog ingen som trodde att vi skulle vinna SM-guld. Det var ett ”camera crew” som följde Luleå där uppe. Bland annat var dom inne i vårt omklädningsrum och jag minns hur jag satt och skämdes riktigt ordentligt.
– Samma ”camera crew” kommer då vi vunnit SM-guld. Då tänkte jag faktiskt att dom nog inte heller trodde att vi skulle vinna guldet.
– Det har varit grymt faktiskt, från att under den korta perioden, tre år, gå från Division 1 till SM-guld. Nu hade vi också ett bra lag med många duktiga individer i laget, tjejer är helt galet duktiga idag. Klart att jag ändå hoppades men att vi skulle klara det var det nog inte många som trodde på. Det var helt fantastiskt att vi fick vinna.
Du har haft din man, Jared Cipparone, som tränare, hur har det fungerat?
– Jag tycker att det har fungerat jättebra mellan han och mig. Vi sa väldigt tidigt, han kom ju in redan då jag var i Segeltorp, att hemma är hemma och hockeyn är hockey. Hockeyn är jobb för både Jared och mig. Då är vi tränare och spelare.
– Vi har varit väldigt bra att skilja på det och vi brukar säga att kommer det in en ny i laget så ska den personen inte kunna märka att vi är gifta, om nu någon inte har sagt det, men bara genom att se ska man inte förstå.
Nu ska du jobba med honom och Leif Boork…
– (Skratt) Hittills har det fungerat jättebra faktiskt. Leffe är en ganska bra lärare när man kommer in så här. Man lär sig mycket av Leif Boork. Både hur han fungerar som person, men även som tränare. Sedan plockar man lite av guldkornen från det.
– Han och Jared kommer också väldigt bra överens och hela ledarstaben, tycker jag, är helt fantastisk.
Ser du dig själv i en ledande roll i någon klubb i framtiden?
– Jag vet faktiskt inte. Tanken har nog inte slagit mig innan Leffe ringde mig en dag och frågade om jag skulle vara intresserad av det här jobbet. Det är faktiskt Leffe som har fått in mig på den här banan och på dom här tankarna.
– I och med att jag har fått det här uppdraget känner jag att det kan leda vart som helst. Jag tycker att det här är jättekul. Att bara vara i hockeyatmosfären, jag vill vara kvar där och inte lämna hockeyn helt.
