Han fick ‘Fansens Pris’ som SHL:s mest populära hockeyspelare. I en lång intervju med hockeysverige.se berättar publikfavoriten Johan Alcén om ‘Bulan’ Berglund, Roger Melin, vikten av att ha egenfostrade spelare i laget, ‘seriens bästa back’ – och känslan över det missade guldet.
– Nu tog vi chansen, och så är det ett skott som avgör om vi ska få springa ut på torget framför hela Gävle eller om vi ska få åka hem och bara separeras. Det svider.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Han var en av de där spelarna som klev fram för Brynäs när det gällde som mest. Johan Alcén gjorde faktiskt fler poäng i slutspelet än han gjorde under hela SHL-säsongen, och var en av de som såg till att Gävlelaget till sist bara var centimeter ifrån att plocka hem klubbens fjortonde SM-guld.

Nu har det gått ett tag sedan finalförlusten. Sedan en vecka är försäsongsträningen igår igen. Nu ska finalbesvikelsen bytas ut mot en hunger att få stå med guldmedajlerna om ett år.
– Det svider fortfarande att prata om det där. Lite ledsen är jag, absolut. Nu vet jag hur svårt det är att gå hela vägen och hur små marginaler det är. Och någonstans så spelar det inte alltid någon roll, det behöver inte göra det i alla fall, att du har truppen. Att du har gjort allt rätt. Att du har ätit rätt. Det är inte säkert att du får chansen ändå.
– Nu tog vi chansen, och så är det ett skott som avgör om vi ska få springa ut på torget framför hela Gävle eller om vi ska få åka hem och bara separeras. Om vi får hänga nummer 17 där uppe i taket och veta att det där var vi som gjorde det. Så lite svider det. Det är en lång väg, inte vet jag hur många träningspass det är fram till en final. 1000 pass kanske, inklusive matcherna…
– Men samtidigt…nu börjar vi igen och nu ska det där vara en sporre. Det var inte så många av oss som hade spelat final förut. Nu har vi fått känna på det. Det där är någonting som gav oss blodad tand. Det där ska vi försöka använda till tändvätska…eller inte tändvätska. Snarare en målbild.

Vilka känslor tar man med sig efter en sån tung förlust?
– När man såg HV åka med guldhjälmarna där…Det där skulle man vilja göra. Stå där med hela arenan där och länna att vi vann, vi var bäst. Nu var vi inte det och det svider alltså. Jag kan tänka mig att de hade en skön känsla och många roliga dagar efteråt, och de är ju förenade för alltid. Deras namn kommer alltid stå där tillsammans. Vi kommer också ha ett speciellt band i det här laget, men det blir inte riktig på samma sätt ändå.

Det känns ändå som att ni kommer få behålla stommen till nästa år. Ni har väl förutsättningar att bli ett topplag igen?
– Så är det. Men där kommer det krav också. Det är inte bara ett privilegium för oss som varit med ett år nu, utan nu finns det skyldigheten att bli bättre. Nu ska man upp i samma nivå och ta ett steg till. Sen kanske det inte alltid blir så, men man ska försöka se till att det blir så. Man bestämmer inte alltid det själv eftersom man möter 22 andra spelare varje dag. Men allt fokus ska vara på att man ska bli bättre. Speciellt när man spelar i Brynäs.
– De som var med förut och har vunnit guld var krigare. Visst, de var lirare också, men framför allt var det en stark grupp med höga krav. De ville vinna och gjorde allt för att vinna. Så ska det vara i Brynäs. Därför tycker jag att den här historien som finns här, när man får höra hur det var på den tiden, är viktig. Vi vill ju att det ska fortsätta vara så. Nu har folk sett vad som krävs. Nu vet vi, nu kör vi. Sen kanske vi stöter på hinder. Men nu ska vi ställa in skallarna på jobbet som ska göras och försöka utföra det.

Skulle du säga att Brynäs har en bättre möjlighet att etablera sig i toppen nu, jämfört med 2012 när de bärande spelarna försvann till NHL?
– Jag var ju inte med då. Men de som var bäst i ligan då trodde man ju inte skulle vara det innan säsongen. Det var ju i stort sett juniorer som gick in och tog över hela showen. Det borde väl tyda på att det finns ett bra utgångsläge nu. Inte bättre skulle jag säga, men ett bra utgångsläge att fortsätta det här nu. Jag vill egentligen inte jämföra med det laget eftersom jag inte var med. Men kraven ska finnas nu när det här laget fått vara med om en final.

Joel Lundqvist.

Både Brynäs och HV71 hade en stor del egenfostrade spelare i klubben. Antingen juniorer som kommit upp, eller spelare som varit ute på flykt och sen kommit tillbaka. Det tror Johan Alcén är rätt väg att gå.
– Det där har vi pratat mycket om desenaste åren. Det har verkligen visat sig att det har  varit en vinnande väg. Det där kanske Frölunda drog igång i modern tid, eller vad man ska säga, med Joel (Lundqvist) och alla de där som kom upp för tio, 15 år sen. Där började det någonstans, att bygga hemvävt och ge egna killar chansen. Sen tar man hem folk som varit där förut, tar in lite spets, och sen blir det en maskin som bara går.
Det har man ju sett med Skellefteå de senaste åren också. Brynäs har ju alltid fått fram många bra, men nu på slutet har det blivit mer tydligt. Det kommer upp folk hela tiden, och vi har folk som varit runt lite som kommer hem, som är bra och som vill lyfta bucklan med Brynäs. Sen funkar inte elitidrotten så. Ibland är en spelare helt enkelt bättre än en annan, även fast den inte kommer härifrån. Det är ju ett pussel man får lägga. Men generellt tror jag att om du kan bygga ditt lag på egna spelare så är det bevisligen framgångsrikt.

Stommen blir i mångt och mycket kvar. Oskar Lindblom lämnar för NHL-spel, bröderna Westerholm flyttar till Frölunda och Jonathan Pudas drar till Skellefteå, men i övrigt lär stora delar av årets trupp bli kvar. Den stora skillnaden i laget blir i stället på tränarbänken. Tomas Berglund lämnar, och ersätts av Roger Melin.
– Jag har aldrig haft något med Roger att göra, men bevisligen har han gjort det bra i många lag. Han har gjort resultat. Nu har vi haft Bulan och jag tror alla vet vad Bulan står för och vem han är. Han kom in i ett perfekt läge. Det behövdes någon som kom in och rörde om. Och jag kände det, när jag kom hit igen, att ’Shit, nu är det allvar’. Och han fick med sig alla. Det är lätt i ett sånt läge att det separeras, att folk tänker ’fy fan vad jobbig han är’, men där någonstans kände jag det var det vi behövde. Nu kanske vi står i ett läge där det är Roger vi behöver. Jag kan inte honom helt och hållet, men jag vet att Stefan Bengtzén gjort en grundlig analys. Han tycker det är vad vi behöver, och jag tror det blir jättebra.

Bulan.

Tror du att det finns en risk att spelare ‘tröttnar’ på den mer känslosamma typen, som ‘Bulan’ är?
– Nej. Folk som varit med vet vilka krav som måste finnas. Och tycker man han är så har man ju inte varit med. Han ställer de krav som han vet behövs.
– Hur man ställer krav är olika. Bulan kanske säger det i ansiktet, och Roger kanske ger en klapp på axeln och säger det, eller hur han gör. Kan man inte ta det så vet man inte vad som krävs. Bulan har gjort allt bra. Han har gjort allting rätt och han fick ut max i det här laget.

Faktum är att Alcén menar att det lika gärna kunde ha blivit en final redan förra säsongen, då det i stället blev ett uttåg i åttondelsfinalen mot Djurgården.
– Jag tycker att vi redan i fjol hade ett lag som hade kunnat gått långt. Folk säger att vi hade ett bredare lag i år, och det kanske vi hade, men jag tycker laget förra året hade kunnat gå lågnt.
– Vi hade oflyt på vägen. Vi gjorde allt rätt, men som jag sa tidigare, du kan stöta på hinder ändå. Folk kan bli skadade, lag kan vara bra. I år stötte vi inte på de hindren. I år fick vi chansen att spela SM-final.

Trodde du det inför säsongen, att ni skulle spela SM-final?
– Ska man ha som mål att hänga kvar eller gå till slutspel…Nä, det vill vi inte. Vi är här för att vinna. Sen om det är realistiskt eller inte, vem är rätt person att bedöma det? Vi kände att vi hade ett bra lag.

Vad är det som krävs för att man ska ta det steget?
– Det kanske är att spelare kommer in och är lite bättre än man förväntat sig. En sån som Lucas Carlsson kanske inte många trodde att han skulle gå in som han gjort. Många kände nog att han var en sån som kom in ibland och gjorde häftiga saker, men jag tycker han har växt ut till en back som nästan skulle kunna spela i landslaget redan nu. Han gör allt rätt hela tiden. Det är många som spelat sin bästa hockey den här säsongen och tagit de steg som krävs. Jesper Jensen kom in och var den kanske bästa centern i hela serien under grundserien. Det är svårt att ställa de kraven, men ska du spela om medaljerna är det vad som krävs.
– Sen har det varit extra kul att följa Oskar (Lindblom), och den resan han gjort. Han kunde fått alla priser efter säsongen, känner jag. Han är så allround, så ödmjuk och ambitiös. han kan passa, han tar tacklingar, han ger tacklingar, han spelar boxplay, han spelar powerplay. Han kommer vara en sån som spelar World Cup eller OS.

Som den lagspelare ut i fingerspetsarna han är, vill Johan Alcén yttest prata om sin egen utveckling. Han vill i stället hylla sina två kedjekompisar Jacob Blomqvist och Linus Ölund.
– Jacke måste ju ha spelat sin bästa hockey, han har ju aldrig levererat sådär bra som han gjorde både arbetsmässigt och målmässigt. I HockeyAllsvenskan gjorde han mycket mål och så, men det här är en annan nivå. Han sneppade upp.
– Linus kom in och…även om vi visste att han var bra så trodde man kanske inte han var så här bra. Eller, man såg att han var bra men att han tog det där steget mentalt i det där läget är imponerande. Att få spela med dem hjälpte ju mig. Jag går mer in och kör och försökte sätta upp vägen för dem. Sen var de ju heta vilket blev bingo för mig. Och att de var heta fick ju mig att se bra ut också.

Hur mycket kunde ni gå ihop som grupp med tanke på de häftiga resorna många i laget gjort? Blomqvist var nere i ettan, Ölund platsade inte i laget, Jesper Jensen var skadad hela förra säsongen, Juuso Ikonen kom in från Djurgården, Simon Bertilsson missade en hel säsong…
– Jag tror absolut man kan bli starkare av det där. Det tyder ju på att det finns karaktärer, att spelare inte lägger sig ner och dör. Jag tänker på en sån som Simon och det han gjort är ju häftigt alltså. Jag vet inte hur många matcher han missat de senaste åren.
– Jag tycker han är den bästa backen i serien. Nu är ju jag partisk, men jag tycker han är bäst. Det står jag för. Det är en tuff mental resa han gått igenom och han går in till varje match och vet inte om han kommer kunna spela hela matchen eller hur ont han kommer ha. Men ingen kommer förbi honom. Det smäller i sargen. Han täcker skott med huvudet. Han är en sån som är själen i vårt lag. Det är spelare och karaktärer som honom man behöver för att gå hela vägen.