SIBNER: In på upploppet i Pittsburgh

Pulsen stiger nu. Det lag som vinner i Pittsburgh ikväll kommer att spela för Stanley Cup nere i Nashville på söndag. Men jag tror inte det kommer avgöras där.

PITTSBURGH (Hockeysverige.se)
Nu börjar det kännas i kroppen att man varit iväg en vecka och gnuggat hockey. Hur fantastiskt roligt det än är att vara här så är det i stort en grind som blir ganska repetitiv efter ett tag. Resa, hotell, träning, intervjuer, skriva, äta, match, intervjuer, skriva, sova, vakna och gå på träning. Däremellan ett par förfriskande drycker när själen så kräver. Och det är inte så att jag klagar, jag bara reflekterar över hur otroligt tom man måste vara när det hela är slut om man som de flesta av mina kollegor har gjort det här sedan början av april.

Jag sitter i pressrummet i PPG Paints Arena i downtown Pittsburgh och har precis bevakat båda lagens träningar. Känslorna jag fick redan nere i Nashville består, att det är Pittsburgh som är mest sammanbitna och fokuserade. Nashville har en lite ledigare atmosfär omkring sig och det hänger kanske ihop med att väldigt få av dem varit med om det här förut. Man hade ju annars kunnat tro att det skulle vara tvärtom, att laget som nyss vunnit och ska försvara bucklan hade en lite mer avslappnad approach eftersom de har just rutinen. Men icke. Det märks faktiskt att Nashville fått lite momentum av segrarna nere i Bridgestone och nu vet de på allvar att de verkligen kan vinna Stanley Cup. Om de däremot kniper den här matchen i Pittsburgh så räknar jag med att det blir betydligt mer tillknäppt runt laget nere i Nashville i helgen.

Blotta tanken på att Predators skulle få chansen att clincha Stanley Cup i en finalmatch där nere, samma kväll som en gigantisk countryfestival avslutas i staden, ja den är så oerhört svindlande att jag väljer att inte tänka den. Och Pittsburgh är inte särskilt intresserade av att ge dem den chansen, så vi kommer att få se både Crosby och Malkin och Kessel i totalt Beast Mode i kväll och just nu känns det 80-20 att Pittsburgh skaffar sig en matchboll. De är trots allt rent spelmässigt på uppåtgående och förlorar mycket sällan på hemmaplan.

***

En kul storyline inför kvällen är ju det lilla bråk som uppstått mellan P.K. Subban och Sidney Crosby. Ni har ju läst allt om Listerinegate vid det här laget. I går kväll förkunnades det som väntat på sociala medier att läkemedelsföretaget Johnson & Johnson sponsrar Subban med vad som antagligen är en livsförbrukning av munvatten.

Det är precis såna här grejer som P.K. Subban älskar och som Sidney Crosby väl kanske inte riktigt älskar. Subban lär vara mäkta impopulär när han skrinnar ut här i arenan ikväll. Jag pratar lite med backkollegan Mattias Ekholm i ärendet:
– Det är väl inte nån av oss som är särskilt populär här, men han är ju lite frispråkig så det är klart att han kanske inte får alla sympatier, säger Ekholm och slår med den meningen alla rekord i att uttrycka sig diplomatiskt.

Pierre LeBrun intervjuar Mattias Ekholm

För Predators del är det här också något som piggar upp.
– Det är mest att vi garvar åt det. Han är en person som gillar att spexa lite, det är bara roligt, säger Ekholm.

Jag frågar också Ekholm om den där andedräkten verkligen är så dålig som det sägs.
– Nä, inte vad jag har känt. Jag har ju spelat med honom typ 100 matcher snart och nej, det har jag inte känt av, säger han med ett leende.

***

Kul sekvens under Pittsburghs frivilliga värmning här i morse. Oskar Sundqvist står som passare nere i ena hörnet och slår flippmackor upp till forwards som trampar in och tränar avslut. Vid flera tillfällen lyckas han slå passningar som inte riktigt landar där Carl Hagelin vill. Och efter att Hagelin muttrande vänt om och gjort ett nytt försök lyckas han vid det fjärde tillfället göra klassikern att slå pucken rakt på en annan puck och Hagelin förblir tomhänt. Jag är ingen läppläsare, men jag tror att Hagelin skriker ”Men vafan!” när han slår ut med armarna mot sin svenske lagkamrat.

Playmakern Oskar Sunqvist.

Känner jag Sundqvist och hans efterföljande flin rätt var det helt säkert meningen.

***

Jag träffade just Colby Armstrong på läktaren här under Nashvilles träning. Han hade mycket gott att säga om sin tid i SHL och Växjö och hyllade bland annat Johan Markussons kaptenskap. Men han minns även med fasa Nicklas Rahms hårda fysträning och drog en del sköna stories om massör Lenny Anderlyckes hårdföra sätt att behandla smällar och skador.

Jonatan Lindquist och Colby Armstrong. Samtalsämne konfidentiellt.

Colby är en hysteriskt rolig herre och enligt uppgifter en riktigt uppskattad kommentator, som jag hoppas få skäl att umgås med mer under min vistelse här.

***

På tal om att umgås. Det blev en riktigt fin bilresa upp hit till Pittsburgh med Bjurman i tisdags. I samband med första stoppet på en mack i södra Kentucky var det SÅ HÄR nära att jag övertygade Bjurman att köpa en truckerkeps med texten ”I was haulin’ before you were crawlin’”. Bland övriga souvenirer i den här lilla NRA-sektionen av bensinstationen fanns även tröjor med slogans som ”Ban idiots, not guns” och ”If you come to take my gun, you better bring yours” och ”Don’t mess with my four F’s – Family, Faith, Freedom, Firearms.”

Ohio.

Men det hade nog inte funkat så bra i varken New York eller Stockholm.

***

På tisdagskvällen fick jag återigen äran att träffa höjdarna Pierre LeBrun och Scott Burnside, antagligen de två största NHL-skribenterna i världen. Som bekant föll de ju tidigare i våras offer för ESPN:s beslut att skära ner på lönekostnaderna, men LeBrun jobbar även som kommentator åt TSN och Burnside har nyss landat ett jobb som skribent åt Dallas Stars. Och det är en intressant utveckling som säger en del om de ekonomiska styrkeförhållandena, när lagen själva knyter till sig starka skribentprofiler till sin medieverksamhet.

Trevliga herrar är det också. På baren där vi var hängde en gammal väderbiten akustisk gitarr och när jukeboxen tystnade plockade jag ner den från väggen och rev av ett par klassiska trubadurdängor för denna stjärnspäckade gruppering. Och jag fick både applåder och senare beröm av Mr Burnside himself och tuppkammen växte rejält. Det kan bli repris på liknande tilltag nere i Nashville i helgen.

***

Pontus Åberg är ett av många utropstecken i Predators. Inte minst sedan han lurade skjortan av Olli Määttä och gjorde det där vansinnigt snygga målet i den andra finalen. Efter att ha spenderat större delen av säsongen i AHL blev han uppkallad för gott i våras, och nu lever han drömmen.
– Det är speciellt. Det trodde man inte under säsongen, men det var väldigt kul att bli uppkallad inför slutspelet och få vara med på den här resan, säger han med sedvanlig ödmjukhet.

Jag tror det är en stor tillgång för Nashville att ha killar som är utvilade och massor av energi så här på sluttampen, för det var ju faktiskt lite så här det var för Pittsburgh ifjol när Sheary och Rust kom in från AHL och fyllde stora roller. Nu är det Åberg och Gaudreau som gör likadant i Nashville. Och Peter Laviolette har mycket riktigt hyllat Pontus i flera intervjuer under slutspelet.
– Han sa senast när jag blev nerskickad att det inte berodde på mitt spel, utan att de har så många på kontrakt. Så det var kul att få komma upp. Vi är ett ungt lag som vill ha mycket fart och eftersom vi är så pass unga så orkar vi mycket också, säger Pontus.

Kul för Pontus. En snäll och lojal spelare, en av de här killarna som inte ger upp och flyttar hem utan väntar ut chansen och tar den när den kommer.

***

En och samma reporter från franskkanadensisk TV-kanal kliver vid upprepade tillfällen rakt över den stora pingvinen i Pittsburghs magnifika omklädningsrum. Han har tur att inte ”Bengan” Hörnqvist ser honom, för då hade det blivit liv.

Inte heller är det någon mer än jag som ser när Viasat-Martin stövlar rakt in i samma omklädningsrum med en stor Sharks-keps. Säg så här: hade han gjort samma grej förra året hade det blivit HYFSAD uppståndelse.

Viasat-Martin håller på Sharks och är inte rädd för att visa det.

***

I går spelade U2 på Heinz Field och i morgon spelar Tom Petty här i arenan. Det är alltså fullt ställ och massor av folk i Pittsburgh. Men samma hockeyfeber som i Nashville är det knappast. De har som sagt varit med förr i den här staden.

Men timmarna före match lär det bli som ifjol, med stor trängsel utanför arenan. Förra året tog det 45 minuter att gå 300 meter genom folkhavet.

Pittsburgh har jag inte sett mycket av den här gången. Smålänning som jag är fanns inga hotellrum i stan till annat än rent astronomiska priser, så jag valde istället ett motell utåt flygplatsen till. Igår spenderade jag hela dagen där med att skriva texter och jobba med diverse trängande jobbgöromål. Sedan blev det ensammiddag på Bahama Breeze och lite shopping i närliggande köpcentrum. Idag har jag Ubrat mig in till centrum och ska hänga kvar i arenan hela dagen. Men visst, sämre kan man ju ha det.

I natt blir det några timmars sömn direkt efter matchen och sedan dundrar jag och Bjurman söderut i Jaguaren igen i morgon bitti. Återkommer med krönika om matchen, antingen direkt efteråt eller när jag landat in i Nashville imorgon kväll.

Mitt tips? Pittsburgh vinner tämligen odramatiskt med 4-2.