Så fann hon en metod för att minska TV-puckshetsen: ”Skapar ett lugn i föräldragruppen”

Som mamma till två hockeysöner fick Karin Karlström insyn i vad unga hockeyspelare går igenom i samband med TV-pucken. De insikterna har hjälpt henne att skapa en hälsosam miljö för spelarna i Stockholm Syd. För hockeysverige.se berättar hon om tillvägagångssättet som skapat harmoni bland både spelare och föräldrar.
– Det gäller att se TV-pucken för vad det är. Det här är bara ett inslag i din karriär oavsett om du kommer med eller inte, säger Karlström.

Inför slutspelet i TV-pucken den här veckan har hockeysverige.se satt ihop en serie artiklar om den klassiska turneringen – och framför allt de större frågorna kring vad den fyller för funktion och vilka konsekvenser den får för utövarna.

LÄS ÄVEN: Så vill förbundet råda bot på hetsen kring TV-pucken

Som förälder till två hockeysöner fick Karin Karlström snabbt lära sig vilken genomslagskraft TV-pucken har. När äldsta sonen Marcus Karlström, i dag i Tingsryd, inte kom med i den ursprungliga truppen som 15-åring 2010 blev det en ögonöppnare för mamma Karlström, som arbetat som lagledare för Stockholm Syd TV-pucklag de senaste sju åren.
– Först var det jättetufft eftersom han nog trodde att han skulle komma med. Det kom som en kalldusch samtidigt som det var en utmaning för oss som föräldrar eftersom det var första gången vi fick hantera en sådan motgång, berättar Karin Karlströn när hockeysverige.se träffar henne på ett kafé i Stockholm.
– Där såg vi vikten av att ha distans till saker och ting, sätta saker i rätt proportion. Micke (Marcus pappa) och jag visste inte riktigt vad vi skulle säga. Vi gick in till Marcus på morgonen för att väcka honom och prata om det här med att han inte kom med och att det inte var hela världen, men hans svar var bara ”Sluta håll på, jag ska åka och träna nu”. Han tog det rätt och dagen efter var han bara förbannad för att inte kom med. Då förstod vi att det kanske var vi som gjorde det här till en större grej än vad han själv tyckte att det var.

Karin Karlström.

Trots att Marcus Karlström inledningsvis ställdes vid sidan av kom han så småningom med till turneringen.
– Han fick vara med och träna som reserv. Alla som var uttagna för att spela hade fått hjälmar och utrustning. När vi satt i bilen till träningen kommer jag ihåg att Marcus, som inte hade fått någon utrustning, sa ”Mamma, jag känner mig som en loser”. Det jag sa till Marcus då var ”Säg precis vad du känner, var ärlig med det, släpp ner axlarna och bara kör”. Det gjorde han samtidigt som alla grabbar var väldigt schyssta mot honom.
– Han var med och tränade fram till avresan och kom till slut med eftersom det blev en skada i laget. När turneringen väl började fick han spela jättemycket.

Lillebror David Karlström, som spelar för AIK:s J20-lag i dag, fick en helt annan resa.
– Han hade han stolpe in hela tiden. Hela hans TV-puckresa, allt han gjorde blev bra. Jörgen Winborg som han hade som coach gav David jättemycket förtroende så vi har som föräldrar sett båda sidorna.

”FÅR DU ETT NEJ BLIR DET VÄLDIGT JOBBIGT”

Lärdomarna från sönernas öden har hjälpt Karin Karlström i sin position som lagledare för Stockholm Syd. Framför allt har det gett henne en insikt om vikten av att kommunicera på rätt sätt.
– Vi som ledare är supertajta som grupp och har lärt oss mycket om hur viktigt det här med kommunikationer, information och tillgänglighet är, berättar hon.

Hur hanterar ni som ledare då ni ska meddela ett negativt besked till någon som inte kommer med till TV-pucken?
– Vi tar in grabbarna en och en. Får du ett nej så blir det väldigt jobbigt och du blir ledsen. Det är mycket som händer för killarna då och dom vill inte träffa alla föräldrar och grabbar som står utanför och väntar. Då har vi av respekt för grabbarna hur de kan känna sig, ordnat så alla killar har en väg ut som gör att dom kan gå direkt till sin bil. Det här är vi väldigt noga med.

Följer ni eller förbundet upp spelare som inte får chansen i TV-pucken/Stålbucklan för att se att han eller hon mår bra?
– Ja, det gör vi. Vi hade en kille som blev jätteledsen samtidigt som han inte blev helt schysst behandlad i sin hemmaklubb. Då följde vi upp honom för att säkra att han landade bra i det där.

Hur hanterade ni det?
– Vi fångade upp grabben, pratade med honom och föräldrarna. Rent krasst är egentligen vårt uppdrag slut då vi har lämnat det här beskedet till killen. Vi kände när vi satt där och hade lämnat beskedet att det här kunde vi inte bara släppa. Här måste vi gå utanför våra roller, vara Magnus (Welin, tränare) och Karin som bryr oss om en kille som mår dåligt. Allt annat vore tjänstefel.
– Det här några år sedan, men det har gått bra för den här killen. Det är långt ifrån att det har varit så här alla år, men det är några gånger under dom här sju åren som det har hänt att vi får kliva ur våra ledarroller och bli privata. Jag tycker samtidigt det definitivt är en del i vårt jobb att förstå och se sådant.

Foto: Bildbyrån

FÖRDEL FÖR TIDIGT PUBERTERADE

Det finns alltid en risk att man tappar spelare som inte kommer med till TV-pucken, vad kan ni och klubbarna göra för att man inte ska göra det?
– Killarna som kommer med måste få glädjas för det är inte fult att komma med. Sedan tror jag att det är viktigt att det inte blir någon särbehandling i klubblaget för dom som kom med. ”Det här är klubblaget, då gäller det här och vi tror lika mycket på alla”. För dom som inte kom är det här och nu som gäller, men framåt är det något helt annat.
– På exempelvis två år kan det hunnit hända väldigt mycket. TV-pucken är till stor del baserad på hur man är utvecklad. Är killen tidigt puberterad så har han en fördel eftersom han är starkare, snabbare och får en annan utväxling i momenten.

Räcker det att prata med killarna/tjejerna själva om det här eller bör man prata med föräldrarna och även klubbarna om det här?
– Inte med klubbarna. Där brukar vi inte behöva prata. Det vi har gjort är att vi har tagit in ”Fimpen” (Christian Eklund). Vi förstod att det här inte riktigt landat hos alla och det snackade jag med ”Fimpen” om eftersom han inte har spelat TV-pucken. Jag kände direkt att han hade väldigt bra tankar kring det här samtidigt som han hade gjort den här resan som killarna har framför sig.
– Han pratar med grabbarna, berättar öppenhjärtigt om sina tankar och känslor när han blev bortvald, men även hur han bestämde sig för att fortsätta kämpa. Det var aldrig så att han hade en spikrak karriär utan han var nere i ettan innan han blev den här djurgårdsikonen. Sedan kör vi att spelarna i ”bikupor” får ställa frågor till honom.
– Då blir det många frågor om hur han orkade köra vidare och så vidare. Det han berättar är så bra och man blir rörd när han pratar om det för det är verkligen ”spot on”.
– Denna del är en av de mest uppskattade under resan för grabbarna, jag anser det viktigt att vi skickar med dem verktyg som kan vara till hjälp för den mentala utmaning dom kommer ställas inför till och från under hela deras karriär, alltså inte bara viktigt att få med sig bra saker från isen.

Försöker föräldrar till barn som kommer med att påverka er ledare?
– Nej, det kan jag inte säga att dom gör. Jag tror att det handlar om att tidigt, redan första gången vi träffar grabbarna, har ett informationsmöte där vi visar föräldrarna samma presentation som för grabbarna. Där är vi noga med att informera om vad som krävs av spelarna, vad dom kan förvänta sig av oss och hur den här resan kommer att se ut.
– Vi försöker sätta det här i ett sammanhang, att det här är en liten, liten del i spelarens karriär och inget som är avgörande för hela killens framtid som hockeyspelare. Det här tar vi alltså med föräldrarna också.
– Dessutom förklarar vi för föräldrarna vikten av att bara vara positiv, stötta grabbarna och att det är killarna själva som ska prata med oss. Löpande under TV-puckresan arbetar jag med tydlig information till föräldrarna och är alltid tillgänglig för den som undrar över något. Detta skapar ett lugn i föräldragruppen.

Foto: Bildbyrån

”DET ÄR BARA ETT INSLAGI DIN KARRIÄR”

Hur kan man som förälder stötta på bästa sätt enligt dig som ledare och mamma?
– Att vara uppmuntrande och se TV-pucken för vad det är. Det här är bara ett inslag i din karriär oavsett om du kommer med eller inte. Försöka belysa att det här bara är en så liten del i karriären.
– Det här är jättesvårt. Alla vet att säger du som förälder ”ät gröt” då är det inget barn som gör det. Säger en tränare samma sak så går alla barn hem och äter gröt. Jag tycker att vi är duktiga på att jobba med just den här biten, det vill säga samma saker som killarna hör hemma från sina föräldrar, men när vi säger det blir det en förstärkning och på så vis ”hjälp” till föräldrarna att nå fram.

Hur har ni blivit bemötta av föräldrarna?
– Positivt. Föräldrarna känner att det här blir en otrolig avlastare för dom. Det här är samtidigt vad dom flesta föräldrarna redan vet och tänker…

Har det inte varit några negativa reaktioner på ert sätt att förmedla era tankar och regler?
– Inte om dom sakerna. Oftast när det blir negativa saker handlar det om en brist på information och förståelse. Det där går alltid att räta upp om man pratar med dom berörda.
– Det som är tjusningen med att jag har gjort den här resan så många gånger är att vi förstått vikten av den här tydligheten tidigt.

När du står i båset kan du se om killarna slänger upp en blick på läktaren för att se om dom gjort rätt eller inte ute på isen?
– Nej, jag tycker inte det. Jag tycker att föräldrarna håller en bra distans på ett sunt sätt. Självklart finns det besvikelse hos vissa föräldrar, så är det, men det är inget som kommer fram till oss även om jag och ”Mange” (Welin) kan känna och förstå det ibland.
– Där går vi inte heller in eftersom vi måste sköta vårt jobb och inte bli terapeuter för föräldrarna. Där är det viktigt för killarna och föräldrarna att ha ett bollplank som kan sätta sakerna i rätt perspektiv. I vårt fall har vi Erik (Ryman, agent) som arbetar i branschen och är ett bra bollplank för både mig och min man när vi försöker förstå hur tränarna tänker angående David eller Marcus, avslutar Karin Karlström.