Visionären som ska lyfta storklubben: ”Shit, vad långt Djurgården kommit”

Djurgården ska bli bäst i Sverige – på alla områden. En nyckelperson i den visionen är Tobias Pehrsson, som är ansvarig för klubbens sportsliga utveckling och tillsammans med strategiska sportchefen Joakim Eriksson är arkitekterna i klubbens sportsliga resa. Här berättar han om sitt arbete. Arbetet som ska ta Djurgården till en ny storhetstid.

Tobias Pehrsson är bara 33 år men har ändå hunnit med att jobba i Almtuna under närmare ett decennium, både som tränare i A-laget och sportchef, och som spelarutvecklingansvarig och förbundskapten för U16-landslaget på Svenska ishockeyförbundet. Nu är han inne på sin första säsong som Utvecklingsansvarig för Djurgården Hockey.

Pehrssons jobb är att se till att hela klubben mår bra, från herrlaget och neråt.
– I min tjänst handlar det egentligen om tre saker som jag är ansvarig för. Det är Djurgården Hockeys spelvision, som handlar om hur vi ska utveckla spelare och spelet mot framtiden. Det handlar om vår träningsmetodik som utgår från hur vi ska träna för att kunna utveckla så bra spelare som möjligt och till sist handlar det om den individuella spelarutvecklingen. Vad gör vi för att spelarna ska utvecklas? Hur går vi vidare metodiskt steg för steg över tid för att skapa landets ledande Spelarutveckling?
– Jag jobbar tillsammans med alla tränare och personal att paketera det jag kallar för ”Djurgårdens sportsliga utvecklingsmodell”. En dokumentation som förankras i verksamheten och som vi tillsammans arbetar fram. Framför allt har vi en tydlig arbetsprocess med uppföljningsmöten från herrlag, för junior- och hockeygymnasie-verksamheten vidare ner mot ungdomssidan. Jag försöker jobba nära alla tränare från ”Robban” Ohlsson, ”Musse” Håkansson och Stefan Nyman hos herrlaget till våra juniortränarna på J20 och J18. Det handlar om att paketera vår spelvision och förankra det genom hela organisationen.

ERSATTE JOHANSSON

Hur jobbar ni med det, rent konkret?
– Via planerade och kontinuerliga uppföljningsmöten. Jag och Joakim sitter veckovis och månatligen i uppföljningsmöten med samtliga tränare. Det gäller inte bara herrlaget, utan självklart även juniorlag vidare ner mot ungdom också. Möten som handlar om vår spelvision, träningsmetodik och den individuella spelarutvecklingen. Jag ser och följer alla matcher i herrlaget och i stort sett alla matcher med juniorlagen, det är ju två lag så blir mycket matcher. Sambon där hemma får huvudvärk på mig ibland, skrattar Pehrsson.
– Men det blir ett sätt där jag, ”Jocke” (Eriksson, strategisk sportchef) och tränarna kan byta bilder och få en mer omfattande syn på vår spelarutveckling utifrån vår spelvision. Klubbens spelvision ska gälla herrlag, spilla ned till J-lagen och från J-lagen ner till ungdom. Det är som en trappa, en utvecklingsstege, som vi tillsammans bygger. Det är ett extremt tidskrävande arbete och väldigt många möten, som jag nämnde tidigare, berättar han.

Thomas Johansson.

Pehrsson ersatte mer eller mindre Thomas Johansson, som tidigare var ansvarig för spelidén och visionen i Djurgården. Men han vill inte jämföra de två.
– Thomas gjorde ett jättefint arbete med Joakim. Min ambition är att ta vidare därifrån. Och ta ett ännu större ansvar för hela organisationens sportsliga utveckling. Det skapar en hållbarhet och kvalitetssäkring för Djurgården Hockey ifall en tränare väljer att gå vidare eller jag slutar. Djurgården Hockey ska stå stadiga över tid.
– Jag försöker fokusera på hela Djurgården och lägger lika mycket tid på A-laget som juniorlagen, men inte lika mycket tid på ungdomssidan. Jag ser dock till att förankra vår spelvision och utvecklingsstege tillsammans med Jonas Jansson, som är vår ungdomssportchef, där jag även sex gånger på en säsong träffar alla ungdomstränare för internutbildning i vår spelvision och spelarutveckling. Där vi även har en heltidsanställd U16 tränare i Martin Linder-Öst, som jobbar intensivt med vår spelarutveckling.
– Även Johan Schillgard, som jobbar med Hockeygymnasiet, medverkar en gång per vecka med våra ungdomslag för att sprida vår HG-verksamhet och förmedla den ner mot Ungdom vilket är väldigt positivt för klubben och verksamheten. 

VILL BYGGA LAGET PÅ EGNA SPELARE

Men vad är ditt uppdrag? Är det att se till att A-laget mår bra, eller att ni vinner SM-guld på juniorsidan?
– Det är helheten förstås. Hela mitt intåg i Djurgården Hockey är att jag ska jobba med helheten från herrlag och ner samt från de yngre till de äldre, hela systemet. Vi skapar, på riktigt, en röd-blå-gul tråd genom hela verksamheten, en entydlighet, mellan de olika nivåerna. Där fokuserar jag lika mycket på hela systemet, säger Pehrsson innan han fortsätter:
– Men såklart vi lever i en bransch där seniorverksamheten mäts och Djurgården Hockey mäts i sitt A-lag. Det går inte att förbise det. Nyckeln för oss är dock att vi ska kunna få en stockholmsidentitet. Djurgården Hockey är i ett extremt behov av att värna om stockholmsbaserade spelare. Vi ska behålla dem inom stockholmsishockeyn, när de väl ska in på hockeygymnasiet så ska Djurgården vara det självklara valet för spelare som vill utvecklas.
– Med bra spelar- och ledarutveckling över tid, så kommer Djurgården Hockey att tillsammans kunna bygga en ny era. Och det jag känner är verkligen ”Shit, vad långt Djurgården kommit med sin organisation”. Både före min tid märkte jag det och även nu under min tid i klubben märker jag det.

”ALLA KAN SPELA I ALLSVENSKAN ELLER SHL”

Pehrsson menar att det långsiktiga målet är att Djurgården ska kunna bygga ett lag av egenproducerade spelare.
– Vi ska ha en så bra ungdoms- och juniorverksamhet som möjligt, så att den blir ledande i hur vi driver spelarutveckling. Vi ska kunna plocka upp så många herrlagsspelare som möjligt, så vi blir så självförsörjande som möjligt. Vi ska kunna bygga ett lag med spelare från egna ledet. Det har Djurgården gjort bra i många år och det ska vi fortsätta med. Sedan behövs det krydda i spelarrekryteringar där Joakim gör ett väldigt bra arbete för Djurgården Hockey, precis som våra scouter.
– Jag vill verkligen lyfta fram tränarna vi har inom vår verksamhet. Dom är verktygen och hantverkarna för att pyssla ihop det här, medan jag och ”Jocke” snarare är arkitekterna och försöker se till att helheten blir bra. Djurgården tänker väldigt långsiktigt.

Djurgården har haft extremt mycket skador på forwarssidan under säsongen, vilket gjort att ett helt gäng talanger fått chansen i SHL tidigare än vad som kanske var planerat inför säsongen tog sin början. Men den här kullen av unga Djurgårdsspelare råkar vara urstark – och Tobias Pehrsson tror stenhårt på dem i framtiden. Han tror på hela laget J20 och J18 långsiktigt – inte bara på de uppsnackade stjärnorna Albin Grewe och Alexander Holtz.
– Ska jag vara helt ärlig måste jag säga att alla i dagens J20-lag har potentialen att spela i SHL eller HockeyAllsvenskan om två, tre, fyra år. Någon kommer säkert spela på andra sidan, i NHL, också. Det finns så många olika spetstyper och kvalitéer i J20-laget så alla har potentialen att spela i SHL eller allsvenskan på sikt. Men de är ett maratonlopp, inte ett sprinterlopp.

HYLLAR JÄTTELÖFTENA

Är det du som beslutar om vilka som ska flyttas upp i A-laget, eller för den delen, lånas ut?
– Det är ett teamwork. Tränarna har ju en nära kontakt med de som lyfts upp i laget, eftersom de ser dem varje dag och känner till dagsformen. De vet vem som var het i helgen, vem som gjorde en bra träning igår och vem de vill premiera. Där har de den dialogen.
– Men när det kommer till större beslut, som att bestämma vem som ska få ett A-lagskontrakt eller vem som ska lånas ut av våra unga talanger, så har jag och Jocke den kontakten med spelarna och agenterna, då är det inte tränarna. Nu har vi Axel Andersson (Södertälje), Simon Johansson (Almtuna) och William Wiå (Vita Hästen) i andra klubbar. Jag och Jocke är de två som styr Djurgården hockey sett till sådana beslut som rör våra talanger, men allt kommer ned till en hög interaktion mellan A-lagstränarna, Juniortränarna och sportchefer. Det är teamwork rakt igenom.

Alexander Holtz.

Du som följer dem på nära håll – hur bra är Alexander Holtz och Albin Grewe?
– Båda är årgångstoppar i Sverige. Alexander som 02:a och Allbin som 01:a. Däremot är de väldigt olika som spelare, vilket är lite kul. Albin är en spelare med mycket attityd och ”grit”. Han spelar med mycket power. Det finns kraft, fart och tyngd, en tävlingsinstinkt som sticker ut. Han är en väldigt rak spelare som gillar att ta sig in i de heta ytorna. Samtidigt har ett bra spel med puck, är stark på pucken.
– Alexander är en helt annan spelare. Han är en offensiv striker med ett bra skott som är vass en mot en. Han är riktigt bra på att nyttja sitt skott, både när han har gott om tid och när han inte har riktigt lika gott om tid. Han har många saker i sin verktygslåda, han är bra på att sätta upp andra i spelet och bra på att skydda pucken. Många strängar på sin gitarr helt enkelt.
– Sen är det förstås som så, att de har sin egen resa att göra och vad de behöver utveckla i sitt spel vidare. Framför allt jobbar Jörgen Bemström och Mikael Holmqvist otroligt tajt med deras individuella utveckling som de gör med alla spelare.

Tobias med den tidigare Almtunaspelaren Ludwig Blomstrand. FOTO: Almtuna IS.

TACKSAM FÖR DE TIDIGARE JOBBEN

Trots sin ringa ålder har Tobias Pehrsson alltså hunnit samla på sig en hel del erfarenhet inom ishockeyns värld. Han berättar att han tar med sig mycket från tiden i Almtuna och tiden på Svenska Ishockeyförbundet.
– Om vi börjar med tränar- och sportchefsjobbet i Almtuna så handlade det mycket om ledarskap, att jobba med människor med personalansvar. Det handlar främst om att få andra att bli bättre. Mitt förhållningssätt var att jobba med att få tränarna att bli bättre – och blev dem inte det så är det ett misslyckande från mig. Det är en erfarenhet jag har nytta av idag.
– På förbundet så jobbar man med utveckling ur ett större perspektiv. Då handlade det om den yttersta talangen i svensk ishockey. Det handlade om elitläger, russinläger, landslagsläger, ja alla läger vi hade med landslagsturneringar. Då är det klart att jag fick mycket idéer om hur man kan jobba med talangutveckling. Jag var där under en säsong och jobbade med de andra förbundskaptenerna. Då lär man sig otroligt mycket av varandra. Det är väldigt nyttigt att kunna ha den typen av utbyte mellan varandra i dessa förbundskaptensmöten och träffarna som vi hade. Det blir ett givande och tagande, och den biten har jag mycket nytta av idag i min roll i Djurgården.
– Jag är extremt tacksam för de nästan tio åren jag fick i Almtuna och det året jag hade på förbundet. Jag tar med mig massor med erfarenhet och lärdomar därifrån. Där andra har gjort mig till en bättre människa och en bättre ledare.

Erfarenheter och lärdomar som återigen ska göra Djurgårdens IF till landets bästa ishockeyklubb.