RONNIE RÖNNKVIST: Det förblir en gåta för mig, HV71

Det är något som skaver i HV71.
Ronnie Rönnkvist konstaterar att krislaget har andra problem än tränar- och sportchefsproblem.
Att byta coach igen vore att signalera att man saknar självinsikt.

Vad händer egentligen i HV71? Alltså den klubb som under många år var med och ledde svensk hockeys utveckling och plockade på sig en del SM-guld? Fem SM-guld på sex finaler. Vinnare av elitserien/SHL fem gånger.

Varför får inte folket i klubben ihop bitarna längre? Jag tror HV71-folket går i samma tankar. Själv blir jag inte klok på hur man med det fina materialet, på pappret, inte är med och slåss om topp sex placeringarna. En sak kan vi i alla fall vara överens om – det kan inte enbart handla om vilken tränare laget har i båset.

Till den här säsongen har Anton Blomqvist klivit in i båset. En 34-årig före detta back från Kristianstad som inte hade det minsta problem med att vara en jobbig jäkel att ha efter sig i rinken. 109 utvisningsminuter säsongen 2013/14 med Malmö visar också på att det nog gjorde ganska ont att möta nästan två meter Blomqvist framför målet och i sarghörnen.

Senaste fyra säsongerna har Anton Blomqvist tränat och coachat AIK. Det med en helt okej framgång. Han gör ingen hemlighet av att han ställer höga krav på spelarna i lagen har coachar och är lite av ett nytt spännande tränarnamn med en lite annan ledarfilosofi. I alla fall utåt sett där han inte drar sig för att vara transparent med sina känslor.

Då saknar HV71 självinsikt

Med sig från AIK har han tagit Fredrik Stillman samtidigt som även Johan Davidsson är med som assisterade tränare. Det känns ändå som ett nygammalt-tänk hos HV71. Tittar vi i backspegeln har HV71 sedan 2020, alltså fyra år, haft Tomas Montén, Per Gustafsson, Johan Lindbom, Tommy Samuelsson, Johan Åkerman, ”Challe” Berglund, Tobias Thermell, Stephane Lundh, Nicklas Rahm, Patrik Andersson, Jonas Holmström, Per Johansson och Stefan Nyman som coacher och assisterande coacher.

Jag kan inte påstå att förändringen varit speciellt stor oavsett vem som styrt skutan eller vilket ledarskap laget bjudits på.

Att man nu igen ens skulle viska om att byta coach igen (värt att nämna att det inte är något jag hört någon yppa) vore att som förening helt sakna självinsikt.

Chris Abbott blev med facit i hand en riktigt misslyckad rekrytering i och med att han inte ens han värma upp sin stol i Husqvarna Garden innan han sade upp sig för en större utmaning (?) för Carolina i NHL. Kanske en trio med Emil Georgsson, Oscar Sundh och Johan Davidsson skulle passa att bygga nya HV71 både på kort och lång sikt.

Då kommer jag tillbaka till den märkliga negativa resa HV71 har varit inne i sedan finalen mot Brynäs 2017. Det tycks inte hjälpa att man värvar toppnamn då flera av spelarna säsong efter säsong tycks få gummiben och gummiarmar när dom kliver ut på isen. Spelare vittnar om att träningarna är hur bra som helst. Viljan att vinna finns där med råge, men ändå…

HV71 gjorde en mycket fin upphämtning mot Leksand. Tog i kapp 4-2 till att vända och vinna efter straffar. Inget ont om HV71:s insats, men masarnas tredje period var inte SHL-mässig.

Det förblir en gåta för mig

Ny hemmamatch. Derby mot Växjö. Nyvunnet självförtroende efter fina vändningen mot Leksand. Jämna steg målmässigt till 3-3, men sedan in i de vanliga HV71-visorna och tapp till 3-5. Det är inte så att HV71 rasar mål eller spelmässigt i matcherna, men ändå är laget ofta, trots okej spel, inte nära att knyta ihop säcken, på samma sätt som man gjorde mot Leksand.

Självklart har spelarna en stor del i att det svajar den här säsongen, men det sker just nu säsong efter säsong i HV71. Det är något som skaver i föreningen och peka på André Petersson kontraktsförhandlingar eller att Chris Abbott lämnar är att göra det alldeles för enkelt för sig. HV71 har andra problem.

Hur mår omklädningsrummet?
Hur jobbar styrelsen för att ge bästa tänkbara förutsättningarna?
Finns det en övertro på sig själva?
Har HV71 hittar rätt på ledarsidan?
Hur påverkar pressen utifrån?
Tar spelarna det ansvar man kan kräva av en SHL-spelare…

Svensk hockey behöver det

Jag vet att hela organisationen i HV71 lyfter på varje sten som finns i hela Huskvarna och Jönköping för att hitta vad det är som skaver. Nu finns det många stenar att lyfta på invid Vätterns strand, men med kompetent folk som bland andra Oscar Sundh tror jag att man sinom tid hittar rätt sten att vända på. Men vart den ligger och vad det behövs göra för att hitta den har jag inte svaret på. För mig förblir det en gåta.

Första gången jag besökte i gamla Rosenlundshallen var en kvalmatch mellan HV71 och Mora 1979. Då vann HV71 med 6-3. Minns jag inte fel var Bo ”Bulla” Berggren en av matchvinnarna. Någon vecka senare hade HV71 tagit steget upp till elitserien. Det jag tog med mig från den då sprängfyllda hallen var det enorma intresset som finns kring HV71. Just det intresset från folket i stan får i alla fall mig att hoppas att HV71 hittar den där stenen som Vätterns vatten just nu skaver emot. För mig är Jönköping hockey och just städerna som lever för sin hockey behöver svensk hockey.