Pappa ”Peppe” jobbar på peppandet: ”Krävs något speciellt för att orka”

Efter nio långa år med två SM-guld och en hel del andra framgångar slöt Patrik Lundh cirkeln genom att komma hem till Djurgården. Hösten har varit tuff både för honom och laget, men mitt i motgångarna känner 28-åringen att han växer som spelare och ledargestalt i en för honom ny roll.
– Det krävs något speciellt för att orka pusha och peppa hela tiden, säger Lundh till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
2007 valde han 19 år gammal att lämna Djurgården för att testa vingarna hemifrån. Patrik ”Peppe” Lundh hade då varit en profilstark poängplockare i Djurgårdens J20-lag och bofast i pojk- och juniorlandslagen. För att få tillräckligt med speltid för att kliva framåt i utvecklingen valde 19-åringen att flytta till Malmö för spel i Hockeyallsvenskan och det var egentligen där och då som han inledde den långa resan hem igen.

Nio år, över 300 SHL-matcher och två SM-guld med Färjestad och Växjö senare beslutade sig 28-åringen för att det var dags att sluta cirkeln och komma hem. Tidpunkten var på många sätt rätt för att återvända till Stockholm och alla nära och kära.
– Man har inte träffat familjen så mycket de senaste åren när man inte har bott här, men nu har man fått spendera mer tid med dem, säger Patrik Lundh till hockeysverige.se.
– Vi fick en dotter i december förra året och det har varit kul för föräldrarna att få vara med och träffa barnbarnet, så kan man få lite hjälp med barnvakt ibland också. Allt runt omkring funkar jättebra.

I bakhuvudet hade tankarna på en hemkomst funnits ganska länge. För trots att han hunnit bära många andra tröjor sedan 2007 är det hela tiden mot Djurgården han har sneglat.
– Det har alltid varit speciellt att möta Djurgården och man har alltid följt hur det går för klubben, vare sig det handlar om hockey eller fotboll. Så fort det kommer upp på Sportnytt så kollar man hur det har gått för Djurgården. Det är något som sitter i sedan man var liten och alltid gick och tittade på matcherna. Blåränderna går aldrig ur.

Spelmässigt har det som bekant inte funkat speciellt bra så här långt för Djurgården. Laget är nästjumbo i tabellen och förlorade under perioden innan landslagsuppehållet åtta raka matcher. Familjelivet och hemkomsten till Stockholm har hjälpt Patrik Lundh att hantera motgångarna på isen.
– Bortsett från resultaten är det jätteroligt att vara tillbaka. Jag brinner verkligen för att vi ska få det här att funka och man vill vara med och bygga ett positivt snack kring Djurgården igen. Nu har vi haft det tufft, men det är ändå väldigt proffsigt och genomtänkt runt omkring. Även fast vi inte har fått resultaten med oss är det ändå rätt väg att gå med att försöka spela framtidens hockey, menar han.

Foto: Bildbyrån/Johan Bernström

MEST SHL-RUTINERADE UTESPELAREN I LAGET: ”FÅTT TA STÖRRE ANSVAR”

Det är inte bara utanför isen han har blivit pappa. Numera räknas han som veteran och ledare i Djurgården. Bland utespelarna i årets djurgårdstrupp är han den med mest erfarenhet från spel i SHL och är tillsammans med Mikael Tellqvist och tidigare lagkamraten i Växjö, Ville Varakas, den enda som vet hur det är att vinna SM-guld på seniornivå.
– Här har jag fått ta större ansvar än tidigare och det är nyttigt, man växer med den uppgiften och vill vara med och bidra, säger Patrik Lundh.
– Vi har ett väldigt ungt lag också och jag försöker hjälpa alla yngre grabbar med att komma in i A-lagshockeyn, för det är rätt annorlunda. Man försöker hjälpa till med de tipsen man har.

Både Färjestad och Växjö hade väldigt många profilstarka veteraner när du spelade där. Nu är du en sådan spelare själv. Hur hanterar du det? 
– Man har fått se och lära av dem och vi kanske inte har haft riktigt samma grej här, men det är många som hjälps åt och snackar i omklädningsrummet och talar när vi har möten efter förluster. Jag är inte killen som pratar mest, men i det här läget måste jag också bidra på det sättet och hjälpa till med det jag kan. Det ställer andra krav på en själv och det växer man med. Det är positivt och nyttigt för mig själv.

Är det något du har fått jobba med, för att trigga i gång snacket?
– Det är naturligt för mig att vara spelaren som alltid ger allt på isen, det sitter i min ryggmärg, men att kunna vara med och bidra i omklädningsrummet är också viktigt. Desto fler som är med och snackar i omklädningsrummet och bidrar, desto mer positiv energi blir det. Jag försöker jobba med det. Det är inte jobbigt, men för att orka göra det krävs det något speciellt för att orka pusha och peppa hela tiden.

Vad kan du med din erfarenhet dela med dig av till de yngre killarna?
– Framför allt att lära dem att komma till jobbet varje dag. Det är lätt att man kommer upp i A-laget och så tar man lätt på uppgiften och fladdrar runt. Men man ser på dem som har varit med och spelat länge, det är oftast de som är seriösast av alla och tar hand om kroppen. Man tar hjälp av naprapaten när man behöver det, man käkar bra och sköter sömnen. Det är många bitar.

Patrik Lundh har tre assist på 13 matcher inför lördagens möte med Malmö. Som den veteran han har blivit inser han att han har ett stort ansvar även när det kommer till produktionen. Samtidigt förespråkar han att det gäller att fokusera på spelet i första hand och eventuell statistik i ett senare skede om Djurgården ska vända på skutan.
– Det är vi äldre spelare som ska vara den ledande stommen här och det är inte meningen att pressen ska läggas på de yngre. Vi måste steppa upp och ta ansvar. Det behöver inte alltid vara mål och assist, utan det handlar främst om att visa vägen genom att göra rätt grejer. Då kommer mål och poäng och sådant också att komma på sikt.