Old School del tre

I serien om gamla tiders elitserieprofiler, samtalar nu Ronnie Johannson med Brynäs gamle legend Lars-Göran Nilsson, som var stor profil i Gävleklubben under hela femton år.
– Tommy Sandlin var mest en assistent, säger Nilsson bland annat.

En av Brynäs största och mest respekterade spelare under klubbens storhetstid under 1970-talet var den snabbe norrbottniske forwarden Lars-Göran Nilsson. När han kom till Brynäs 1964 så kallades han i omklädningsrummet för ”Malmkrossen från Kiruna”, men snabbt döptes han om till ”Virvelvinden från Vuollerim”.

Här får ni nu träffa en av svensk hockeys stora för tre decennier sedan.

Vuollerims SK, IFK Kiruna, Brynäs IF och avslutningsvis Sandviken, så såg din hockeybana ut. Om vi börjar med Vuollerim, vart hittar vi det på kartan?
– Det ligger i Norrbotten, fyra mil söder om Jokkmokk intill Luleälv. Inte alls så jättelångt från Kiruna. Ganska nära där ”Jokkmokks-Jokke” kom ifrån faktiskt.

Varför blev det spel i IFK Kiruna för dig?
– Det var väl så att jag gick i skolan i Piteå och jag provade med Piteå IF men de ville inte ha mig med. Så jag kontaktade Öjebyns IF. De hade ett bra lag då och jag fick chansen i länslaget. Sen hade jag släkt i Kiruna och när det blev aktuellt med spelet i länslaget så hörde de av sig från IFK. Vi hade ett mycket bra lag i Kiruna med flera b-landslagsspelare, men den mest kända som jag spelade med då var nog Curt Lundmark som sen blev förbundskapten.

Lars-Göran, du firade stora framgångar då, liksom senare i karriären, med din fantastiska skridskoåkning. Hur tränade du upp den?
– Vi hade en sjö hemma i Vuollerim som jag åkte runt runt på dygnet runt, haha. Skämt åsido så borde dagens hockeyspelare träna mer på sjöisar eller bandyplaner där det är lättare att utveckla sin skridskoåkning bättre. Jag upplever det som om de flesta hockeykillar och tjejer idag bara tränar under sin träningstid i ishallen. Ska man försöka bli en riktigt bra hockeyspelare ska man nog jobba hårdare med egen träning på till exempel sjöisar mera på fritiden.

När fick du din första kontakt med Brynäs?
– Det var när Brynäs var uppe i Kiruna för att spela en tackmatch för

Foto: Bildbyrån

Tord Lundström.

att de fått Tord (Lundström) till laget. Tord kom från Kiruna AIF men de passade på att möta oss i IFK också. Jag tror vi vann med 8-3 då och vår femma svarade väl för fem mål. Efter matchen så kom jag att hamna på samma tåg som Brynäs när jag skulle ner till Boden där jag gjorde värnplikten. Thure Wickberg som var Brynäs starke man då hade en kompis från Harads, en grannby till Vuollerim, som sen höll kontakten mellan oss och ordnade så jag hamnade där. Anders Engström heter han som jag har och tacka för mycket.

Du kom till Brynäs -64. Hur var klubbens rykte då? Det har sagts att det kunde vara tuff mentalitet i omklädningsrummet.
– Det var tufft att komma in i Brynäs som nykomling. Men jag hade fördelen av att ha spelat i IFK Kiruna där det liksom i Brynäs var ett kamratgäng. Fast med tiden tog man för sig mer och mer. Och jag tror det var en oerhört nyttig skola för mig. Attityden var så annorlunda. Sa exempelvis ”Tigern” (Lennart Johansson) vid snacket innan matcherna att jag inte skulle markera Nisse Nilsson eller Sven Tumba utan de skulle markera mig. Man vände på tankesättet.

”Tigern”? Var inte Tommy Sandlin tränare under större delen av tiden i klubben?
– Jo men det var ”Tigern” som bestämde. Tommy var mer som en assistent till oss spelare.

Upplevde du atmosfären som allt för tuff i omklädningsrummet? Det sägs att flera stora talanger aldrig kom in i laget.
– Nej inte alls! Nästan alla spelare som Thure Wickberg, Breit Hellman med flera tog till Brynäs hade en så enorm ”vinnarskalle” så det blev heta diskussioner. Men alla var goda vänner. Fast visst passade inte alla in så var det nog.

Av alla åtta SM-gulden du vann med Brynäs går det att säga att något var roligare än något annat?
– Egentligen inte. Men det första var lite speciellt. Första året i Brynäs, 1965, så vann Frölunda. Men redan andra året vann vi i Brynäs.

Det har passerat förbi många spelare i Brynäs under de 14 säsonger du var aktiv i klubben som spelare. Vilken av alla dessa tror du har betytt mest för klubben?
– Det är ”Tigern”. När han kom till Brynäs från Wifsta/Östrands IF (Idag Timrå IK) så förändrades mycket i klubben. Han var inte bara en stor spelare utan även en mycket bra tränare och taktiker.

Har du kontakt med ”Tigern” och de andra killarna idag?
– O ja! ”Tigern” och jag träffas ofta och sticker ut och joggar. När jag är på Gavlerinken (Läkerol Arena) så träffar man på dem som är och tittar. Det brukar vara Tord, ”Heden” (Lars Hedenström), Wille (Löfqvist), (Hasse) Dahllöf, Inge Hammarström och ”Lycken” (Jan-Erik Lyck). Jag har säkert glömt någon nu.

Du avslutade din aktiva bana med spel i division 3 med Sandviken. Vad hade du för koppling dit?
– Jag var där en säsong som ”Wicke” (Håkan Wickberg) tränade Sandviken.

Canada Cup-76, elaka tungor säger att ni gamla Brynässpelare förstörde mycket av framgången för förbundskaptenen och tillika kompisen Hans ”Virus” Lindberg. Stämmer ryktet?
– Nej den beskrivningen känner jag inte igen. Däremot kom killar

Foto: Bildbyrån

Hans ”Virus” Lindberg.

som spelade i NHL som Juha Widing och ville bestämma för mycket. Det kunde inte ha varit så lätt för ”Virus” som bara var 33 år då att få ordning på alla stjärnor. ”Virus” var en bra förbundskapten.

Under de år du spelade i Tre Kronor vilken var den bästa förbundskaptenen i dina ögon?
– Alla var bra och betydelsefulla för svensk ishockey. Arne Strömberg satt längst och betydde kanske mest. Men en kille som Billy Harris kom in i svensk hockey med en ny mentalitet där vi skulle vinna varje match till vilket pris som helst.

Ni hade fantastiska duster/derbyn mot Leksands IF under din tid. Sen skulle ni spela ihop med dessa masar i Tre Kronor. Hur fungerade det?
– Bra! Det var aldrig några problem. Matcherna mot just Leksand var både tuffa och fantastiskt kul att spela. När vi sen träffades på landslagslägren så var vi goda vänner. Det var fina killar allihop.

Du kom till Brynäs 1964 och slutade 1979. Hur tycker du klubben förändrats genom åren?
– Jag saknar de riktiga Brynäsarna i klubben. Idag tror jag inte det finns någon i styrelsen som kommer från klubben. Man pratar mer om vilka bra värvningar man gjort istället för vilka unga killar man plockat upp underifrån. Jag är inte så imponerad av årets nyförvärv så här långt.

Sen sparkade Brynäs Leif Boork nyligen
– Jo, rätt eller fel vet jag inte men han blev nog större än själva klubben. På årsmötet hade han ställt krav på vilka som INTE skulle sitta i styrelsen om han skulle fortsätta. Det kändes lite konstigt då han bara var tränare.

Din vän från Kiruna, Tord Lundström, fick även han sparken från Brynäs för ett antal år sedan.
– Ja det var klumpigt av föreningen. Inte kanske så mycket att han fick sluta utan när han fick gå. Jag tror det var fyra omgångar kvar av Elitserien då. det blev ett himla liv helt i onödan.

Kommer vi någonsin få uppleva en era i svensk hockey som ni hade med Brynäs på 60- och 70-talet?
– Det blir nog svårt. Visserligen hade Färjestad många fina år i följd men så fort ett lag vinner SM idag så sticker nästan alla talanger till NHL och ersätts mestadels av utländska spelare och kontinuiteten försvinner.

Avslutningsvis Lars-Göran Nilsson, alla nämner restaurang Pigalle med aktning när man talar om Brynäs IF. Vad har den restaurangen betytt för Brynäs?
– Haha, massor! Här samlades vi ungkarlar i Brynäs och fick bra mat och tjatade hockey. Jag tror jag har nästan ätit alla mina luncher där sen jag flyttade till Gävle. Ägarinnan Nina Gustafsson var en stor beundrare av Brynäs och blev en kär vän.

Legendfakta

Lars-Göran Nilsson
F. 1944
Forward
Landskamper: 177 A – 5 B
VM Silver: 69, 70
VM Brons: 71, 72, 74
Svensk Mästare: 66, 67, 68, 70, 71, 72, 76, 77
Klubbar som aktiv: Vuollerims SK-IFK Kiruna-Brynäs IF-Sandvikens IK
Klubbar som tränare: Brynäs IF U-lag
Bor idag i Gävle
Elitseriestatistik: 142-62-78-140

Text: Jante Abrahamsson