Doldisen gläds över att få chansen i Leksand: ”Hela byn här är i extas”

Efter en framgångsrik collegekarriär hade Mattias Göransson AHL-erbjudanden på bordet. Trots det valde den 24-årige backen att vända hem till Sverige och SHL-spel med Leksand.
– När Leksand hörde av sig, det är en anrik förening som alltid varit bra på att utveckla spelare, och jag pratat med Thomas (Johansson) kände jag att det här är vad jag vill göra, säger Göransson till hockeysverige.se.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)

Leksand har stärkt upp rejält på backsidan sedan återkomsten till SHL. Bland annat har både Johan Fransson och Jonas Ahnelöv skrivit på för klubben. Dessutom har, i Sverige relativt okände, Mattias Göransson tecknat ett kontrakt gällande två säsonger. Senaste fem säsongerna har han tillbringat i USA, men rötterna har han i riktig hockeymylla.
– Grums, där jag kommer ifrån, är en klassisk förening. Folk vet vad Grums är och klubben har fått fram många bra spelare genom åren, berättar Mattias Göransson när hockeysverige.se träffar honom för en intervju i Tegera Arena samtidigt som Leksands U18-lag tränar fys inne i arenan och regnet smattrar utanför hallen.
– Jag tycker att Grums gör ett bra jobb med att utveckla spelare som kanske inte kommer in i elitföreningar i den åldern. Det finns ett bra träningsupplägg och man kör väldigt hårt, vilket också har gett resultat på senare år.

Hockeykulturen på orten gör också att det blir naturligt att börja med ishockey om man är uppväxt där.
– Ja, så tror jag det är. Det är nog som i många mindre städer att det är fotboll på sommaren och hockeyn på vintern som du testar på då du är yngre.

När var du hos tandläkaren i Grums senast?
– (Skratt) Det var länge sedan. Jag ska dit i sommar, men inte till Emil Meszaros. Jag har faktiskt inte träffat honom på många år.

Redan då Mattias Göransson var 16 år lämnde han Grums för att testa på juniorhockey i Brynäs.
– Brynäs kändes som det bästa alternativet vid den tiden. Jag fick ett bra intryck av Brynäs som förening och hur dom såg på mig som spelare.
– En kompis till mig, Henrik Messfeldt, gick dit ett par år tidigare och han hade bara bra saker att säga om klubben. Jag åkte upp dit för att kolla lite. Sedan var det magkänslan som sa att det var där jag skulle trivas bäst.


Mattias Göransson vann ett J18-SM-guld med Brynäs under sin tid i Gävle-klubben. FOTO: Bildbyrån

TRE BRA ÅR I GÄVLE

Tiden i Brynäs blev också så bra som han hade hoppats på.
– Det är tre år som jag alltid kommer att minnas med glädje. Jag trivdes jättebra med allt runtomkring samtidigt som vi hade väldigt bra lag alla säsonger jag spelade där. Bland annat vann vi ett J18-guld och ett J20-brons.

Många trodde att backen från Grums skulle vara aktuell för spel i Brynäs SHL-lag, men så blev det inte. Istället valde han spel i USA för Tri-City Storm i USHL.
– Det var inget som var bestämt innan. Jag kände att Brynäs ville satsa på några andra backar just då. Själv var jag tredje back i min årskull och kände att jag inte skulle få chansen till ett kontrakt där. Det bästa för mig skulle vara att testa på något nytt.

Hade du och Brynäs någon kontraktsdiskussion med tanke på att du trots allt var juniorlandslagsspelare?
– Nej, jag fick inget förslag. Jag trivdes jättebra och dom trodde på mig på ett sätt. Samtidigt hade Brynäs två andra backar som fick chansen i A-laget, Mattias Nørstebø och David Westlund.
– Det var en tuff konkurrens och vi hade en väldigt bra backsida under alla mina år där. Det var två, tre, till och med fyra landslagsbackar där under ett tag så det var en väldigt bra årgång.

Du lämnade Sverige för spel i USA, hur föddes den idén?
– Vi kollade på lite olika alternativ. Det var några allsvenska klubbar som visade intresse, men vi visste inte då riktigt hur mycket jag skulle få spela. Samtidigt kände jag att det var viktigt i min ålder att få spela mycket.
– Jag är en person som gillar nya utmaningar och äventyr. När det här dök upp där borta kände jag ”varför inte, jag vill testa på det här”. Det skulle alltid gå att flytta hem om jag inte skulle trivas så det var bara att hoppa på tåget.

SNABB ANPASSNING

Första tiden som ensam svensk i laget fungerade bra för Mattias Göransson även om han inte kaxade upp sig allt för mycket i början.
– Det var såklart lite pirrigt i början. Som jag sa så har jag alltid varit öppen för nya utmaningar och gillar att testa på saker. Jag kom in i det rätt snabbt samtidigt som hockeyvärlden är rätt lika vart man än är.
– Det är samma kultur. Jag anpassade mig väldigt snabbt och fick mycket hjälp av alla lagkompisar och ledare runtomkring.

Hur snabbt började du tänka på engelska?
– Det tog väl ett tag, men det blir faktiskt så efter ett tag att man drömmer på engelska.

Var du relativt bra på engelska redan då du åkte över?
– Jag var helt okej och förstod allting eftersom grundskolan här i Sverige är så pass bra. Sedan är det svårare att prata och just när jag kom över dit var inte självförtroendet…
– Dom bryr sig inte speciellt mycket om grammatiken är fel utan dom förstår vad du menar. När det väl släppte var jag nog ganska bra på att prata på engelska också.

Jag antar att du inte drog en massa skämt på engelska i omklädningsrummet första veckorna?
– (Skratt) Jag var nog ganska tyst i början och satt på min plats.


Collegehockeyn är stor i USA, något som Mattias Göransson fått uppleva på nära håll. FOTO: Ronnie Rönnkvist

”FÖRSTÅR ATT DET FINNS ETT LIV UTANFÖR HOCKEYN”

Efter två säsonger i Try-City fick Mattias Göransson ett ”scholarship” till University of Massachusetts Lowell.
– Jag märkte rätt snabbt att alla i laget hade stipendium till olika skolor. Jag hade själv kommit in i den bubblan, tyckte det såg intressant ut och började kolla runt på lite klipp från collegematcher och så vidare. Det verkade väldigt häftigt.
– Sedan började det komma intressen under säsongen eftersom det gick ganska bra. Skolor började ta kontakt med mig och jag kände att det här var en väg jag ville gå. Samtidigt var det mycket saker runtomkring som skulle fixas, framförallt för skolan.
– Jag visste inte vart jag stod samtidigt som det var många saker inför skolan som jag var tvungen att visa, att jag gjort det här och det här, visa betygen och bevisa att jag klarade gränserna så jag skulle ha en chans att komma in på college. Efter det att jag blev grön kände jag att det var det här jag ville göra.

Just skolan är en viktig bit i 24-åringens liv.
– Ja, den är jätteviktig. I gymnasiet var det kanske inte riktigt så, men jag har alltid haft lätt för mig i skolan. Jag har alltid sett till att jag ska klara av allting, men jag har inte varit den som pluggat extra.

Är just det här med att ha en utbildning som grund att stå på när hockeykarriären är över något du ofta haft med i tankarna?
– Ja, och jag tror det blivit mer så med åldern i och med att man mognar som person och förstår att det finns ett liv utanför hockeyn.
– När jag väl kom in där borta kändes det verkligen som att det var stort och något att ha med mig för alltid. Att kunna kombinera skolan samtidigt som jag kunde spela hockey kändes väldigt bra.


Det blev tre år på college för Mattias Göransson innan flyttlasset gick hem till Sverige igen. FOTO: Fred Kfoury III/Icon Sportswire

HADE AHL-ERBJUDANDEN PÅ BORDET

På University of Massachusetts Lowell gick även Niklas Folin som numera spelar för Västervik.
– Det var kul, säger Leksandsbacken som spicker upp i ett leende då hans kompis kommer på tal.
– Jag spelade två säsonger i Try-City utan någon svensk i laget. Det var skönt att ha någon att prata med i omklädningsrummet och så där. Han är en riktigt bra kille.

Trots möjligheten att stanna i Nordamerika valde alltså Mattias Göransson att flytta hem till Sverige.
– Målet var främst att stanna där borta. Det har gått rätt bra för mig och funnits en del intressen under åren. Jag har haft erbjudanden förut som jag tackat nej till eftersom jag inte känt att jag varit redo eftersom jag ville slutföra skolan.
– Efter den här säsongen hade jag några erbjudanden på AHL-nivå att stanna där borta. Samtidigt kollade vi lite här hemma i Sverige.
– När Leksand hörde av sig, det är en anrik förening som alltid varit bra på att utveckla spelare, och jag pratat med Thomas (Johansson) kände jag att det här är vad jag vill göra.

Hörde Brynäs av sig?
– Inte som jag vet i alla fall. Min agent skötte allt sådant.

”HELA BYN HÄR ÄR I EXTAS”

Dan Labraaten, Thomas Steen, Niclas och Henric Andersén, det finns lite Grumskultur sedan tidigare i Leksand. Finns det en speciell förkärlek till just Leksand i Grums?
– Ja, det tror jag absolut. Det är många Leksands-fans i Grums. Jag såg också då jag skrev på att det var mycket intresse på sociala medier och så vidare. Intresset för Leksand går nog långt tillbaka i tiden.

Du har varit borta från Sverige i fem säsonger, vad vet du om nivån på SHL idag?
– Om jag ska vara ärlig så är det inte jättemycket. Klart att jag kollat en del match där bortifrån och jag vet att SHL är en av toppligorna i Europa med väldigt många skickliga spelare och hög fart. Jag ser det bara som en väldigt stor och rolig utmaning.

Vilka förväntningar har du på den här resan?
– Att det ska bli jättekul. Hela byn här är i extas och jag tycker själv, som jag sa, att det ska bli en jättekul utmaning. Jag ser verkligen fram emot att det ska dra igång.

Finns spel i Tre Kronor med i tankarna?
– Inte just nu. Det är för tidigt och jag är bara exalterad över att få komma tillbaka till svensk hockey och spelet här. Klart i framtiden om det går bra, men just nu ska det bara bli jättekul att få dra igång säsongen här i Leksand, avslutar Mattias Göransson.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: