“Kollade läget med både Djurgården och HV71”
Foton: Bildbyrån & OpenStreetMap
”Det var ett jäkla äventyr”.
Markus Ljungh skrattar när han får i uppgift av undertecknad att sammanfatta det gångna året som spenderats i den ryska KHL-klubben Admiral Vladivostok.
För den som inte är helt bekant med den ryska geografin ligger Vladivostok ungefär så långt österut man kommer i Ryssland, drygt elva mil nordöst om den nordkoreanska gränsen. Bortamatcherna mot Amur Chabarovsk är den närmaste resan för spelarna i Admiral, en resa på drygt tio timmar med buss. Den smått prekära geografiska positionen innebar många och långa resor för den 29-årige Västeråssonen den gångna säsongen.
Redan från dag ett fick han en ”crash course” i hur livet som hockeyproffs i Vladivostok kunde se ut.
– Vi började säsongen med att ligga på en roadtrip på sisådär två månader innan ligaspelet drog igång. Sedan passade vi på att bara fortsätta roadtrippen när serien väl drog igång, då vi började med tre bortamatcher. Man fick känna på gnetandet direkt, kan man säga. Det var lite tufft mentalt. Familjen fick man bara se via Facetime, säger Ljungh.
SVÅRT ATT FÅ IHOP DET SOCIALA LIVET
Omställningen från SHL till KHL gick relativt smärtfritt för landslagscentern. Utanför isen var det dock en aning tuffare.
– Det är svårt att få ihop det sociala. Tidsskillnaden är nio timmar hem till Sverige, tror jag. Det blir ett test för alla som är med på resan, men jag tycker att det ändå fungerade bra med tanke på omständigheterna.
Det kunde vara riktigt brutala utskällningar mot vissa spelare.
Ljungh fick även uppleva de stora hockeykulturella skillnaderna mellan Sverige och Ryssland.
– Vi hade en bas där vi till en början bodde på kvällen innan match. Sen mot slutet av säsongen blev det mer att vi samlades där under matchdagen, efter att vi var klara med morgonvärmningen.
– Det är en liten annan typ av skola där borta. Jag fattade oftast inte vad tränarna skrek, men det kunde vara riktigt brutala utskällningar mot vissa spelare. Det var nästan så att man tyckte synd om de som blev utskällda, faktiskt.
– Men de är skolade på det viset. Det är så från att de är små och det är så klart en stor skillnad från hur det är här i Sverige. Samtidigt är det kul att få vara med och se andra hockeykulturer och hur de i Ryssland ser på saker och ting.
Efter en stark start på säsongen där laget länge hängde med i toppen började till slut orken tryta för både Ljungh och resten av spelarna i Admiral. De tuffa resorna började ta ut sin rätt.
När grundserien var färdigspelad fick Admiral se sig på sistaplatsen i den östra konferensen, åtta poäng utanför en plats i Gagarin Cup-slutspelet.
– Jag vet inte riktigt om man ska skylla på det, men frågan är hur bra kropparna mådde efter allt resande. Varje bortamatch var nästan tio timmar med buss eller flyg, så det är klart att det tar en del på kroppen. Det är svårt att vara i en klubb som Admiral jättelänge, men jag ångrar verkligen inte det valet. Det var bara kul att få testa på ett sånt här häftigt äventyr när man har förmånen att leva det här hockeylivet, säger Ljungh och fortsätter:
– Hockeyn i KHL var skitrolig, verkligen. Vi får väl se om man lyckas hitta tillbaka till ligan igen någon gång i framtiden.
“HADE HELST VARIT KVAR UTOMLANDS”
Ja, för tanken var från början att fortsätta karriären utomlands. 29-åringen kunde visa upp starka papper efter sin debutsäsong i KHL, där han levererade 37 poäng på 59 matcher, en poängnotering som gav honom tredjeplats i den interna poängligan.
– Jag ska vara helt ärlig och säga att jag helst hade varit kvar utomlands något år till, men någonstans måste man ändå respektera det som händer runtom i världen just nu.
– Med tanke på allt som pågår just nu så kändes det som en trygghet att få komma hem just nu. Det kändes oroligt att sitta och vänta ännu längre, för man vet ju inte vad som händer i framtiden. Det är fortfarande många frågetecken.
Jag kollade läget med både Djurgården och HV71.
Osäkerheten kring framtiden gjorde att Ljungh, något ovilligt, valde att ta det säkra före det osäkra och börja blicka hem mot Sverige igen.
– Hade vi inte haft någon sådan här världskris så hade jag nog väntat lite längre, det kan jag väl säga. Jag känner mig så pass trygg med min insats förra säsongen att jag nog hade kunnat vänta lite till, men jag och familjen kände att ju mer tiden gick så började vi blicka mer och mer mot Sverige och där var det i slutändan Linköping som valet föll på.
“SÅKLART ATT JAG VILLE KOLLA MED DEM”
Linköping blir därmed Ljunghs tredje klubb i SHL. Tidigare har han representerat både Djurgården och HV71 i svensk ishockeys finrum och för Hockeysverige.se berättar Ljungh att han hörde av sig till båda sina före detta klubbar när det vankades en återkomst till Sverige.
– Det har funnits några lag med i bilden. Jag kollade läget med både Djurgården och HV71, men där måste man respektera vad de kan göra och hur de ligger till budgetmässigt. Det är så klart att jag ville kolla med dem när det lutade åt att jag skulle flytta hem.
– Sen har även andra lag varit inblandade, men jag behöver inte sitta här och rabbla upp alla som visat sitt intresse. I slutändan föll valet på Linköping och jag ser framemot att komma igång där.
I Linköping blir det ett kärt återseende med bland andra Broc Little, som Ljungh spelade tillsammans med i Västerås, och Patrik ”Peppe” Lundh från Djurgårdstiden. Den sistnämnde var med och bidrog till att valet till slut föll på LHC.
– Vi pratade lite och han hade bara bra saker att säga om klubben och staden. Jag ser framemot att få utforska den lite mer. När jag varit i Linköping och spelat förut med mina tidigare klubbar så har man bara kommit in till ishallen och sedan hem direkt igen. Nu ska det bli kul att få se staden.
– Sen är det intressant med en så pass bra spelare som Broc i laget. Han höjer laget en extra nivå och det är klart att det väger in lite extra i beslutet att laget har en spelare som honom på plats.
“KOMMER HEM FÖR ATT LEVERERA”
Senast du spelade i SHL var du med i toppen av poängligan. Vad är rimliga förväntingar att ha på dig den här sejouren, tycker du?
– Jag kommer hem för att leverera, det är ingenting att hymla om. Jag tror också att Linköping har de förväntningarna på mig också.
– På samma sätt har jag förväntningarna på Linköping att vi ska vara ett bra lag. Jag tycker att laget ser intressant ut och jag vet inte om ”Pajen” är klar med laget eller inte, men det finns stor potential i det här laget, tycker jag.
Utöver Ljungh så har Linköping än så länge även hämtat in Filip Berglund från SHL-konkurrenten Skellefteå samt finländarna Petteri Nikkilä och Oula Palve. Den sistnämnda gjorde så sent som säsongen 2018/19 51 poäng på 53 matcher i finska Liiga.
Med ett par vassa förstärkningar på plats är revanschlustan på topp i Östergötland, menar Ljungh.
– Vi får se vad det blir för uttalad målsättning framöver, jag har inte hunnit träffa grabbarna eller så där så jag vet helt ärligt inte vad vi kommer att ha som mål den kommande säsongen. Det jag vet är att vi är att det kommer vara en stor revanschlusta.
– Vi ska vara mycket bättre än förra säsongen. Det är i alla fall ett givet mål.
Den här artikeln handlar om:
