“Jag tror säkert att vi är väldigt lika som spelare”
Fostrad i en hockeyfamilj i hockeynästet Ljungby. Det rådde aldrig någon tvekan om vilken sport Malmös backtalang Helge Grans skulle välja. För hockeysverige.se berättar han om sin hockeybakgrund, pappa Morgans inflytande – och varför det finns en samling porslinshundar i hans lägenhet.
– Mamma tycker det är kul, så hon köper in en del, berättar
MALMÖ (HOCKEYSVERIGE.SE)
Malmö Redhawks har haft en tuff start på SHL-säsong och är jumbo efter tisdagens 0–2-förlust mot ärkerivalen Rögle. Ska man leta ljusglimtar hos skåningarna är det lätt att fastna vid juniorbacken Helge Grans.
Efter att ha debuterat i SHL redan som 16-åring har han undan för undan tagit steg i sin utveckling. Den här säsongen har speltiden kanske inte varit något att yvas över, 12.23 minuter per match, men hans sex poäng (2+4) på elva matcher ger honom faktiskt andraplatsen i den interna poängligan.
– Jag tycker det känns rätt bra, säger 18-åringen om säsongsstarten.
– Jag har utvecklats en hel del, speciellt defensivt, även fast jag behöver ta ännu fler steg såklart. Jag tycker att jag kommit längre på vägen jämfört med förra året.
HOCKEYFABRIKEN
Grans, som jagar en plats i det svenska JVM-laget inför turneringen i Edmonton nästa månad, härstammar ursprungligen från hockeyfabriken Troja-Ljungby. Klubben har på senare år haft egna produkter som Jacob Larsson, Oscar Fantenberg och Pierre Engvall i NHL samtidigt som Färjestads målvakt Arvid Holm blivit draftad och sajnad av Winnipeg Jets.
Helge Grans draftades själv av Los Angeles Kings så sent som förra månaden. Han är inte förvånad över att den småländska klubben lyckats så väl med att producera framgångsrika spelare.
– För mig har det handlat mycket om att jag har haft mycket fritid på isen, mycket istid. Det har varit allmänhetens åkning med ett gäng kompisar efter skolan och sedan tränade man med sina lag på kvällarna. Det har funnits bra resurser när det handlat om istid, bra förutsättningar helt enkelt. Så det blev många extra timmar på hallen som gett resultat och så är det nog för många av de andra därifrån också, tror han.
Det blev också en hel del fotboll under uppväxten, men när valet skulle göras kring vilken sport han skulle satsa på var det enkelt.
– När jag behövde börja träna mer var det ett ganska självklart val. Såklart blev man påverkad av familjen när vi är en sådan hockeyfamilj då pappa har spelat och båda mina äldre bröder spelade.
Foto: Bildbyrån/Maxim Thoré
SON TILL EN KULTSPELARE
Pappa Morgan Grans är något av en levande legend i Ljungby. Den nu 50-årige före detta centern gjorde 16 A-lagssäsonger i Troja. Ska man tro Elite Prospects siffror är han den tredje bästa poängplockaren i föreningens historia med 395 poäng på 525 matcher i Hockeyallsvenskan och gamla division 1.
– Jag är inte gammal nog för att minnas något av hans karriär, säger Helge Grans som skulle till att fylla tre år när pappa slutade spela 2005.
– Jag har hört en del om honom och sett en del gamla klipp. Han var en smart och spelskicklig spelare, hade kanske inte så bra skott. Han säger själv att han hade bra fart, men jag vet inte om det stämmer riktigt (skratt).
Finns det likheter mellan er som spelare, även om du är back och han var center, tror du?
– Det tror jag verkligen. Mitt spel är som bäst med puck och jag är rätt spelskicklig. Jag tror säkert att vi är väldigt lika som spelare när det kommer till just spelsinne och så.
Och när du lirade landhockey med bröderna, fick du stå i mål då?
– Nej, jag var lite för liten för att ställa mig mellan stolparna. Äldsta brorsan (Henning) är åtta år äldre än jag och mittenbrorsan (Egon) tre år äldre. Då blev det mittenbrorsan som fick stå i målet när vi körde landhockey.
Varken dina bröder eller din pappa är speciellt stora, men du är över 190 centimeter.
– Ja, jag tror att jag brås på min morfar. Han är lång och stor. Brorsorna är nog mer som farsan, runt 180 centimeter så där. Om det är till en fördel vet jag inte. Storlek är ju inte så viktigt i hockey längre.
EN SAMLING – AV PORSLINSHUNDAR
Hockeyn är inte allt han har fått med sig från familjen och uppväxten i Ljungby. Det visar sig även att ett av familjens intressen följt med honom till Malmö – nämligen små hundar av porslin. Enligt uppgift ska det finnas en mindre samling i hans lägenhet, och ännu fler hemma hos familjen i Ljungby.
– Ja, det stämmer... Engelska bulldogar, säger Helge Grans med ett förvånat skratt när ämnet kommer på tal.
– Det var något mamma drog i gång egentligen. Tro det eller, men det finns väldigt många sådana porslinshundar som dekorationer i lampor och så vidare. Mamma tycker det är kul, så hon köper in en del till lägenheten ibland.
Har ditt intresse också väckts?
– Nja, om man ser dem är det klart att man kollar på dem.
Vad tycker din sambo om hundarna i lägenheten?
– Hon gillar några av dem, men kanske inte alla (skratt).
Samlingen har sin förklaring. Familjen Grans hade tidigare en bulldog vid namn Bastian. Han blev bara drygt fyra år innan han gick bort. Porslinshundarna är ett sätt att hålla hans minne vid liv.
– Bulldoggar har rätt mycket sjukdomar och så. Han hade lite otur och fick några och blev inte så gammal, säger Helge Grans om Bastian.
Kommer du själv att bli hundägare på egen hand en dag?
– Det tror jag faktiskt. Jag gillar verkligen hundar.
TV: Helge Grans om att bli draftad av Los Angeles Kings
Den här artikeln handlar om:
