Från stjärna till rollspelare – Rickard Wallins resa: ”Efter skadan var hela mitt spel borta”

Under många år var han en av SHL:s mest firade stjärnor, en offensiv spjutspets som producerade poäng och styrde och ställde i powerplay. I dag har Rickard Wallin en helt annan roll i Färjestad. Hockeysverige.se åkte till Karlstad för att träffa en veteran som fortfarande brinner för sporten – oavsett var i laguppställningen han placeras.
– I den här åldern är det viktigaste att man har motivationen och drivet kvar. Det har jag verkligen, säger Wallin i en lång intervju.

KARLSTAD (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det är en molnig vårdag i april när hockeysverige.se svänger av E18 mot Löfbergs Arena i Karlstad. Precis samma resa gjorde Rickard Wallin för 18 år sedan. Flytten från Västerås till Färjestad inför säsongen 1997/98 kom att förändra hans liv på många plan. I dag finns det få spelare i SHL som är lika förknippade med karlstadklubben som veterancentern.
– Färjestad som klubb har egentligen betytt allting för mig, säger Wallin när vi slår oss ned i lagets fikarum i arenan.
– Att jag fick komma hit som junior lyfte hela min karriär. Jag hade spelat i Västerås J20 som förstaårsjunior och spelade SuperElit, men vi var superdåliga och åkte ut till slut. Jag och en kille till fick chansen att komma hit och slå oss in i Färjestads juniorer och få Harald Lückner som tränare.
– Ett av mina starkaste minnen är när jag och farsan rullade in här på gamla herrgården och fick träffa Harald och Håkan Loob. Dom behandlade oss superbra och man kände sig välkommen från start. Det fick mig att tro på mig själv och Harald utvecklade mig otroligt mycket som spelare dom två säsongerna jag hade honom.

Under många år var Rickard Wallin en spelare som producerade mängder med poäng och var den som anförde Färjestad offensivt. De senaste säsongerna har det förändrats. Efter att ha gjort 38 poäng på 48 matcher så sent som säsongen 2012/13 svarade han under den gångna säsongen för två mål och totalt 13 poäng. Säsongen dessförinnan blev det bara åtta poäng på 43 matcher.
–  Man utvecklas olika både som person och hockeyspelare. Jag har alltid försökt hitta en roll där jag kan hjälpa laget och prestera. När jag var yngre var jag den där tunna killen med ett ganska bra spelsinne och med den offensiva instinkten.
– Jag var center i juniorlaget, men det var inte en tanke på att slå sig in på den positionen här. Då fick jag försöka hitta ett annat sätt att lira på som ytterforward. Första säsongerna jag lirade här var jag ytterforward och ganska långt från den roll jag har i dag.
– Spelet utvecklas, det gäller att hänga med och hitta nya utmaningar. I takt med min skada för två säsonger sedan var hela mitt spel borta och min fysiska status var på tok för låg för prestera på den nivån som jag gjort andra åren. Det var bara att börja om och hitta en roll där man kan hjälpa laget. Allt handlar trots allt om att laget ska vinna och att man blir bättre och känner att man gör någon nytta.

Foto: Bildbyrån

Många skulle se din nya roll lite som en prestigeförlust.
– Klart att det ser ut så på utsidan, det kan jag förstå. Visst kan jag sakna att få börja i PP och vara den som avgör när det står och väger. Samtidigt har jag förståelse för vad som har hänt och, som sagt var, det viktigaste är att laget presterar. Det handlar inte om mig utan om just laget hela tiden.

När du kom till Färjestad var dina tankar redan då kring att det var laget som gällde i första hand?
– Ja, och om inte annat fick man lära sig det snabbt. Det har aldrig handlat om att få det att fungera för en speciell spelare. Det har Jörgen Jönsson och hela hans generation med Thomas Rhodin, Clas Eriksson, Greger Artursson hela tiden påpekat.
– Det var gruppen och laget som var det viktiga för att individen skulle bli bra och för att laget skulle vinna. Det blev inpräntat väldigt snabbt och är det jag tagit mest lärdom av. Skulle man vara med och konkurrera om SM-guldet går det inte att ha någon som åker runt och gör som han vill. Sedan måste man ha spelare som gör det lilla extra där ute, men alla måste vara med och bidra till laget så mycket som möjligt.

”TROR ATT JAG KAN GÖRA EN BÄTTRE SÄSONG”

Rickard Wallin fyllde 35 år i början av april och känner att den roll han nu fått är en som han trivs bra i.
– Jag trivs med att bara få vara med fortfarande. Jag trivs också i den här rollen och känner att jag utvecklats lite med den. Sedan hoppas jag att, nu då det vänt med skadorna, jag kan krydda det med att hitta tillbaka till den lilla touch och känsla jag har.
– Jag tror också att jag kan göra en bättre säsong än min förra, inte minst offensivt. Två mål är lite för lite med tanke på hur mycket istid jag hade. Det var mycket som försvann med den fysiska statusen. Man började ta säkerhetsavstånd och man vågade inte chansa och lita på instinkterna.
– Det kändes som att det var på väg tillbaka förra säsongen och jag har lagt ner ett jäkla hårt jobb för att hitta det där igen eftersom det är det bästa som finns när man känner att det stämmer, man vågar hålla i pucken och göra det man är bra på i kombination med att köpa den rollen man har för laget.

Foto: Bildbyrån

Har du pratat med Leif Carlsson och Tommy Samuelsson om din roll nästa säsong?
– Ja, det har jag såklart. Dom vet vad jag gjorde förra säsongen och innan jag skrev på förlängningen gjorde jag klart för dom vad mina målsättningar är och vad jag hoppas att få ut av mig själv.
– I den här åldern är det viktigaste att man har motivationen och drivet kvar. Det har jag verkligen försökt göra klart för dom att jag har. Jag tror, som sagt var, att jag kan höja nivån ytterligare. Jag förstår att det kanske inte blir som när jag var som allra bäst och hade störst roll i det här laget, men jag ska i alla fall göra så bra jag kan och ta upp oss på en bättre nivå än den vi var på förra säsongen.

För att följa Rickard Wallins karriär när han var som bäst flyttar vi tillbaka klockan 13 år. Efter bara två hela elitseriesäsonger han inför 2002/03  valde att lämna Färjestad för Minnesota i NHL. Det blev tre säsonger i Nordamerika och bara 19 matcher i NHL innan han återvände till Sverige och Färjestad.
– Så här 15 år efter kan jag känna att jag inte var riktigt färdig för att utmana. Man vet inte vad man kommer till och jag visste inte vad som väntade. Jag tyckte att jag hade gjort en så pass bra säsong i Sverige som jag kunde och självförtroendet var lite högre än vad förmågan kanske var.
– Jag hade varit med i landslaget, men blev bortplockad innan VM. Jag tyckte själv att jag hade spelet i mig för att ta en plats direkt där borta, men sanningen är nog att jag hade behövt lite mer internationell hårdhet och en större bredd i mitt spel.
– Trots allt gjorde jag ett bra träningsläger när jag kom till Minnesota och var bästa målskytt på försäsongen. Jag blev bortplockad ganska sent i det lagbygget första säsongen. Med lite flyt hade jag kunnat spela där, men i förlängningen var jag inte färdig som spelare. Hade jag haft samma valmöjlighet idag hade jag säkert tagit samma beslut.

”JAG ORKADE INTE MENTALT MER”

Tredje säsongen i USA blev Rickard Wallins sista under hans första sejour i NHL. I dag önskar han att han hade haft mer tålamod.
– Vi vann Calder Cup med Houston första säsongen och då var vi några stycken som tyckte att nu borde man satsa på oss. Vi borde ha en hyfsad chans att slå oss in i laget. Minnesota hade ett fantastiskt slutspel med tanke på det lag man hade. Bland annat slog man ut Colorado. Då förstår man att dom körde vidare med det lag man hade. Sedan gjorde man en del trejder vid deadline och då fick jag och några till komma upp. Då gick det väldigt bra och jag producerade hyfsat med poäng. Jag kände att det här borde jag klara av.
– Säsongen efter blev det lockout och då gjorde klubben tidigt klart att alla vi yngre killar skulle spela i AHL och vara redo när det sätter igång. Jag var ändå lite sugen på att stanna och spela i Färjestad under lockouten och kände mig ganska klar med AHL efter två säsonger.
– Jag köpte det i alla fall och åkte över, men man sneglade på Sverige och tyckte att det som hände hemma var ganska häftigt. Nu var AHL en väldigt bra liga och det var många lag som plockade ner sina unga bra killar. Kvalitén på liga höjdes markant den säsongen. På så vis var det en bra läropeng och erfarenhet, men det blev inget NHL-spel på hela den säsongen.
– Säsongen efter åkte jag till träningslägret. När jag inte fick börja säsongen i NHL orkade jag inte mentalt mer. Jag kan i dag ångra att jag åkte hem i stället för att bita ihop och köra, men jag ville hem och få en nystart. Känslorna tog överhanden och det var ganska bra för mig att få komma hem även om jag sabbade min NHL-chans där.

Foto: All Over Press

Rickard Wallin gjorde ytterligare en sejour i NHL. Den här gången med Toronto Maple Leafs säsongen 2009/10.
– Då var jag äldre och hade egentligen gett upp det här med att få en chans. Sedan dök möjligheten upp och det var egentligen fel läge i karriären med Färjestad när jag hade sajnat ett nytt kontrakt, Jörgen (Jönsson) skulle lägga av efter den säsongen, vi var svenska mästare och jag hade gjort ett antal VM-turneringar.
– Man lade mycket ansvar på mig här hemma i Karlstad, men samtidigt gick det inte att tacka nej när jag fick den här möjligheten. Jag är glad att jag tog den chansen och fick uppleva Toronto, även om det inte gick bra vare sig för laget eller vad jag själv hade hoppats på. Återigen, när man är en spelare som jag behöver man komma till en miljö man blir lyft, men allting blev fel med laget redan från början.
– Första sex, sju matcherna gick bra och jag fick spela mycket, men i takt med förlusterna trillade in började man ifrågasätta sig själv samtidigt som laget vann matcherna jag inte spelade så bra i, säger Wallin med ett leende.
– Man behöver ha marginalerna med sig och jag klarade inte av att hantera det på ett positivt sätt förrän en bra bit in i säsongen. Jag gjorde trots allt 60 matcher där och jag visade för mig själv att jag kunde konkurrera med dom bästa på NHL-nivå. Det kan jag vara stolt över, även om många ser det som ett misslyckande för mig att jag inte gjorde fler poäng.
– Jag har fått uppleva hypen som är där kring hockeyn. Det är helt galet vilket intresse det är. Det är helt sjukt att spelare som Börje Salming, Mats Sundin med flera gjort det så bra med tanke på den pressen och uppmärksamheten som är där.

Här avslutas intervjun med Rickard Wallin. Roger ”Ragge” Johansson ska till att hämta upp honom för en tripp till Södertälje där de båda ska vara instruktörer på en hockeyskola. Efter elva säsonger med Färjestad, fyra SM-guld och fem VM-turneringar brinner han fortfarande för sporten, 35 år gammal.