”Flera gånger jag har känt mig ganska vingklippt, nedtryckt och tappat tron på mig själv ”

I kväll gör Nils Andersson landslagsdebut, efter en på många sätt osannolik väg dit. För hockeysverige.se berättar han om motgångarna i karriären, som till sist hjälpt honom till att bli en storstjärna i SHL.
– Man måste försöka vända det till något positivt, men jag skulle ljuga om jag skulle säga att det inte var tufft.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)

Efter en ganska lång resa får Malmö-backen Nils Andersson chansen till spel i Tre Kronor. Ett besked som var mer än välkommet för 25-åringen som är född i Umeå.
– Jag fylldes av två känslor när jag fick beskedet. Den första var att det kändes riktigt kul att få vara med. Andra känslan var tacksamhet, säger Nils Andersson när hockeysverige.se träffar honom på Hovet i Stockholm efter hans andra träning med Tre Kronor.
– Jag tänkte tillbaka på hur jag har kommit hit. Det blev lite tillbaka blickar, även fast jag fortfarande är ganska ung, på vägen fram och på alla som hjälpt mig. Det är många coacher, medspelare och barndomskamrater som jag lirat landhockey med som varit hjälpbrickor på någon typ av väg fram hit.
– Många av dom har hört av sig till mig vilket gjorde att jag fick chansen att tacka för vad dom har gjort för mig eftersom det inte bara är jag själv som har tagit mig hit. Det är jättemånga som har jobbat stenhårt för att jag ska ta mig hela vägen fram hit.

Hela tiden har det funnits som ett mål hos Nils Andersson att en dag få chansen till spel i Tre Kronor.
– Ja, det har funnits där. Då jag var yngre kollade jag mycket VM-turneringar å TV. I periodpauserna sprang jag runt med någon Tre Kronor t-shirt och keps och drömde om att en gång själv få vara med. Det har ändå alltid varit som en ganska avlägsen dröm, men nu är jag här, säger Malmöbacken med ett stort leende.

Foto: Bildbyrån

Resan till Tre Kronor har varit kantad av en del motgångar. Bland annat fick Nils Andersson lämna Växjö efter en säsong i högsta serien trots att han varit med om att spela upp laget i SHL. I Djurgården var han en av lagets bästa backar när dom tog klivet upp i SHL, men väl där fick han redan efter kvalet reda på att han fick söka sig en ny klubbadress till kommande säsong.
– Det är flera gånger som jag har känt mig ganska vingklippt, nedtryckt och tappat tron på mig själv i några ögonblick på att kunna göra den här resan som hockeyspelare…

Andersson tystnar en stund och blir lite eftertänksam innan han fortsätter:
– Tack vare ett jäkla stöd av min innersta krets och en tro på mig själv genom hela vägen och en tro på att jag kan fortsätta utvecklas, jag har alltid trott att jag kan förbättra saker och ting och sett potentialen i mig själv, har jag tagit mig vidare även fast det varit tunga perioder.
– Den senaste perioden var då jag fick ett samtal om att jag inte skulle få förlängt i Djurgården. Då åkte jag hem till föräldrahemmet samtidigt som jag kände att det inte var värt att hålla på med det här när jag lagt när mycket hjärta och själ i någonting, att fått vara med om att ta upp ett lag och ha en del av familjen här i Stockholm. Att sedan inte vara önskvärd längre, den smällen är enorm. Man vet inte riktigt vart man ska ta vägen.
– Men, som sagt var, tack vare stöd från familj och vänner samtidigt som jag haft en tro på mig själv har jag kunnat vända det där till något positivt. Det är lite klichéartat, men lyckas man ta sig igenom sådana saker blir man starkare.

Hur långt nere har du varit mentalt under dina mörkaste stunder?
– Två gånger när jag varit med och tagit med lag upp har jag fått beskedet att jag inte får vara kvar. När det var så att jag lämnat allt gör att ge allt till den klubb som jag skulle spela för som det var i Växjö och som det var här i Djurgården, att då få dörren smälld i ansiktet…
– Det här är vardag för många och alla hockeyspelare får någon gång vara med om det. Man måste försöka vända det till något positivt, men jag skulle ljuga om jag skulle säga att det inte var tufft.

Vad händer med din utveckling som spelare då du kommer till Malmö säsongen 2014/15?
– Då kom Patrik Sylvegård in som hade trott på mig redan säsongen innan. Redan då jag kom till Djurgården ville han ha mig till Malmö. Nu kom han säsongen efter och sa att Malmö håller på med en resa men är ännu inte riktigt redo för SHL, men laget är på väg upp. Sedan lade han till ”Du är inte redo för SHL, men vi tror på dig, du är på väg upp och är en framtida SHL-spelare. Här får du ett tvåårskontrakt varpå det andra året är det ett SHL-kontrakt. Vi ser dig som en back bland sex när Malmö spelar i SHL”
– Han trodde stenhårt på mig från start. Dessutom var det en tränartrojka med (Björn) Hellkvist, (Jesper) Mattsson och (Andreas) Hadelöv som gav mig oerhört mycket förtroende. Jag hittade tillbaka till glädjen som hade försvunnit några veckor under sommaren. Samtidigt hittade jag nya vänner i Malmö som jag kommer ha kvar resten av livet. Dessutom träffade jag en flickvän i Köpenhamn. Jag har byggt ett nytt liv i Malmö. Det är där jag är nu och jag trivs superbra.

Du är från Västerbotten och din flickvän från Danmark, förstår ni varandra?
– Vi brukar säga att vi pratade ”body language” i början. Nu har jag lärt mig danska och läste också några böcker på danska, Harry Potter. Jag kan dom böckerna på svenska så efter att jag gått in och läst dom böckerna på danska kunde vi börja snacka, säger Nils Andersson med glimten i ögat.

Inför årets säsong har tidigare NHL och landslagsbacken Peter Andersson kommit in som coach i Malmö. Han tillsammans med Jesper Mattsson har kommit att betyda mycket för Nils Anderssons utveckling.
– Att ha Jesper Mattsson och Peter Andersson som coacher när man ska vara en offensiv powerplay-back, jag vet inte riktigt hur jag ska kunna leva upp till deras förväntningar. Om man inte gör det bra så känns det som att dom går in och gör det åt dig, skrattar Andersson och fortsätter:
– Skämt åsido så är båda väldigt kunniga. Framförallt passar det bra för mig som har samma roll som dom hade. Dom komma med oerhört många bra tips. Det var inte allt för länge sedan dom spelade så båda är ganska färska i sitt hockeykunnande. På så vis blir båda ett jäkla bra bollplank för mig.

Du får debutera i Tre Kronor idag, vilka förväntningar har du på Karjala Tournament?
– Jag ska framförallt ha jäkligt kul. Jag ska njuta och ta för mig. Det finns en anledning till att jag är här och det är för att göra det jag är bra på. Jag ska se till att göra det och ge mitt allra bästa. Sedan får det gå lite som det går.

Pappa Torbjörn har gjort sju A-landskamper, är det ett lite delmål att slå det?
– Jag vet inte om det är A eller B-landskamper det där.

Det är A-landskamper.
– Jag vet i tusan om det där stämmer (skratt). Det är alltid någon i familjen som ska vara bättre än vad jag är så jag har gett upp att slå familjen på fingrarna. Dom har ju SM-guld och grejer allihop så det finns ingen prestige där.