En fystränare med mjuka nypor: ”Förstår inte vad jag vinner på att tänka att den jäveln myglar”

Karlskrona är årets skrällgäng i SHL. Inget snack om den saken. En av anledningarna till framgångarna kan vara lagets fysiska status. Ansvarig för den är tidigare stavhoppstjärnan Miro Zalar, som genom en lite mjukare inställning till fysträningen har fått bra resultat nere i Blekinge.
– Om en spelare säger att han känner av en grej och vill ta det lugnt, då förstår jag inte vad jag kommer att vinna på att tänka att den jäveln myglar, säger Zalar till hockeysverige.se.

Tvåa i SHL-tabellen med sex segrar på sina sju första matcher. Karlskrona HK, som så sent för ett år sedan var en slagpåse i SHL, har förvandlats till en svårstoppad vinstmaskin. Bakom framgången finns flera parametrar. En av dem är hur bra tränat laget är. Bakom fysen i KHK står den tidigare stavhopparen och friidrottstränare Miro Zalar.

Hockeysverige.se ringde upp honom och frågade vilka lärdomar han har tagit från sitt första år som fystränare i SHL.
– För det första är det så här att jag inte kan skapa några hockeyspelare. Däremot kan jag få bra hockeyspelare att bli mer fysiska. Hur vältränade vi än är, hockey en så komplex idrott med så många andra parametrar som är av betydelse, så har du inte rätt spelamaterial spelar det ingen roll hur vältränat laget är, du får ingen framgång. Jag vill inte förringa fysträning på något vis men det är trots allt så, säger Miro Zalar och fortsätter:
– Fördelarna med att träna ett hockeylag är att jag kan garantera att om jag får ha killarna under en period så kan jag hjälpa dom till att få en fys som definitivt skulle räcka på allra högsta nivå. Alla skulle kunna få en fysik som skulle kunna duga för NHL, men tyvärr räcker det inte med bara med enbart det.

Ändrade du upplägget för Karlskronas träning inför årets säsong vis av erfarenheten från förra säsongen?
– Nej, men nu har jag hållit på med det här under så pass många år samtidigt som jag har förmånen att jobba på ett testcentra. Det viktigaste, oavsett vilken tränare du är så måste du till att börja med identifiera vilken idrott man håller på med och vilka fysiska egenskaper är det som är viktigaste i den. Det är så jäkla lätt att prata om att vi tränar mest och bäst. För mig är det här med vem som tränar mest irrelevant.
– Jag skulle kunna öka träningsdosen på mina spelare hur mycket som helst om jag hade bara det syftet. Då hade jag kunna lägga in en halvtimma extra uppvärmning och en halvtimme yoga och stretch efteråt. Då hade jag ökat träningsdosen.

I ställer handlar all Miro Zalars fysträning för Karlskronaspelarna om kvalitén.
– Det är innehållet som är det viktiga. Hockeyn har förändrats under åren. Det är ett snabbare spel, du måste i dag vara mycket rappare, man har kortare byten och lagen rullar runt på fyra femmor. Tidigare såg det inte ut på det sättet och självklart var man då tvungen att träna annorlunda.
– I dag tycker jag att man nördar in sig på att hockeyspelare gör djupa knäböj och hur bra kondition dom har. Det ena är ett mått på maxstyrka och det andra är ett mått på uthållighet. Maxstyrkan är jättebra att ha, men man ska göra någonting med den. Det är ingenting som du kan använda ute på planen. Man kan säga att det är hästkrafterna. Det duger inte att ha en stor Volvo med en massa hästkrafter, men sedan har man glömt att lägga dit femman och sexan.
– I dag är snabbheten extrem viktig. Den är sammankopplad med spänst och styrka så det gäller att hitta en bra balans där och jag tycker att jag har fått en rätt bra koll på vad en hockeyspelare behöver.

Zalar och C Mores Lasse Granqvist. Foto: Bildbyrån/Jonas Gustafsson

”JAG HAR ALLTID VARIT EN HOCKEYNÖRD…”

Miro Zalar ser det som ganska lätt att dra paralleller till hans specialområde, friidrotten.
– Friidrottare har också ytterligheter. Jag menar en kulstötare har inget gemensamt med en maratonlöpare. Där tvingar vi oss att identifiera idrotten och fråga oss själva vad exempelvis en maratonlöpare behöver. Jo, han ska springa en massa och det är mängd som gäller. En kulstötare måste vara stark och explosiv.
– Jag tycker inte det här är så knepigt. Jag har haft förmånen att finnas med i tränarstaben, lyssnat på det snacket, att få vara i båset, träffat spelarna, pratat med dom och lära mig förstå hockeyn. Jag har alltid varit en hockeynörd om ni förstår hur jag menar. Jag tror att det är ytterst få som jag tror kan bli duktiga hockeytränare om man inte själv har spelat och jag har en tydlig roll i vår klubb och det är att sköta fysen.
– Därför måste jag förlita mig på våra tränare, att dom litar på mig eftersom vi har ett system där vi tränar fys varje dag. Jag har varit med sedan division 3 och då, vilket du förstår själv, var det inte aktuellt med fys varje dag. Det har stegrats. Sedan kan man säga att det är lättare då vi kommit upp på den här nivån eftersom spelarna vi har tagit in, jag menar att det finns en anledning att dom spelar på den nivån dom gör och man kan generellt säga att spelarna är bättre tränade ju högre upp man kommer. Det man då också kan säga är att fystränaren har en mindre betydelse.

Kan du utveckla det där lite mer?
– Om du får ett division 1-lag att vara professionella och verkligen träna hårt kan man göra större framsteg med dom spelarna rent fysiskt. Ändå tycker jag då vi fått spelare från andra SHL-klubbar och som redan har en karriär att man kan hitta saker som går att utveckla rent fysiskt, absolut.

Fysiken ska ändå hålla i drygt 50 omgångar och sedan ett eventuellt slutspel eller kvalserie, vad är nyckeln till det?
– Att man inte tror att man ska träna som en idiot nu för att man ska hålla hela säsongen.

Hur menar du där?
– Jag tror att många håller på att snacka på det sättet, man trycker in träningar för att man ska hålla hela vägen ut. Det funkar inte så fysiologiskt.
– Om vi spelar uselt för att vi är slitna, det sämsta vi kan göra då är att träna ännu hårdare, vilket jag varit med om, och på gränsen till att straffa spelarna. Om spelarna är slitna och trötta behöver dom återhämtning. Det jag menar är att man inte kan stirra sig blind på hur mycket träning vi gjort utan det handlar även om resor, kost och hela den biten, att kroppen verkligen hinner hämta sig för att göra en bra prestation om man vill ha en hög kvalité på träningen, vilket jag tror är det som räknas.
– Man hyllar inte någon som har stått  och skjutit 1 000 skott och säger att det var därför han blev så bra. Han kanske hade blivit ännu bättre om han hade skjutit 300 skott och dom varit jäkligt bra. För mig handlar det om att tänka kvalitét.
– Den här kunskapen och kompetens finns för när jag ser isträningarna så är nästan varje detalj genomtänkt. Den har ett syfte och noggrannhet. Allt ska utföras korrekt tekniskt och taktiskt. Det gäller bara att ta med sig det tänket in i fysen. Ibland när man frågar vad killen gör ”Jag är på gymmet” ”Ja, men vad gör du på gymmet?”…

Miro Zalar ser också att det går trender inom ishockeyns fysträning.
– Ja, så är det. Mitt mål är att få bra atleter. En hockeyspelare behöver vara en väldigt bra atlet. Det finns ingen tvekan om det. I princip, oavsett vilken idrott du väljer, ska du försöka få fram bra atleter till dom är 18-19 år. Sedan blir killarna mer och mer hockeyanpassade och designade för hockey per automatik. Därför tycker jag att man har överdrivit det här konditionsvärdet. En spelare som har spelat länge är jätteduktig på att utnyttja konditionsvärdet han har eftersom han är så pass hockeyanpassad. Det måste vi vara noggranna med och medvetna om är att vi inte kan jämföra ”Kolan” (Mattias Karlsson) med Joseph (Jonsson) som är 18 bast och spelade med oss senast. Det är helt skilda världar.
– Exempelvis, NHL-proffsen som kommer hem kan träna lite annorlunda eftersom dom kanske har 110 matcher i benen. Dom kan inte träna så väldigt hårt hela sommaren. Dom måste återhämta sig för att ge kroppen en chans att komma tillbaka.
– I min värld är den bästa träningen som finns att spela ishockey eftersom man blir bra på det man gör.

Foto: Bildbyrån/Jonas Gustafsson

OM KRITIKEN: ”DET SVIDER NÄR MAN FÅR KÄMPA EMOT DET”

Många spelare talar om dialogen mellan dig och killarna i laget, hur bekväm den känns. Hur har du jobbat där?
– Man har två yrkesskador när man kommer från en annan idrott som jag gör. Jag som stavhoppare är en komplex idrottare. Jag behövde inte vara snabb som Bolt, men jag måste ändå kunna sprina elva blankt på 100 meter. Man måste vara stark, men inte som en tyngdlyftare och man måste vara en bra gymnast men inte på elitnivå. Jag var en träningsprodukt som levde på min fys. Därför blev jag automatiskt intresserad av det här. Sedan har jag alltid älskat hockey. Leif ”Honken” Holmqvist var min stora idol så jag har alltid följt hockeyn och jag har alltid varit fascinerad av det. Samtidigt har jag alltid haft tankar och velat träna hockeylag. Sedan trodde jag nog inte att jag skulle få göra det på den här professionella nivån. Det är den ena nördligheten jag har, att jag tycker att det är en helt fantastisk sport. Jag älskar verkligen hockey. 
– Den andra nördigheten jag tar med mig från friidrotten är att det är det verkligen så att jag inte skulle hoppa några mångsteg eller över några jäkla häckar om inte tränaren hade berättat varför jag ska göra det och vad jag kommer att få ut av det. Så en dialog är fullkomligt självklart för mig.
– Sedan har jag tränat med olika människor och har sett att vi reagerar olika på olika typer av träning. Om du och jag kör bänkpress tillsammans identiskt likadant så kanske jag får en väldig effekt av det medan du kanske inte får det. Då måste jag förändra något där. Den enda chansen att kunna göra det är att ha en dialog.

Genom åren har också Miro Zalar fått kritik för att han har haft en för mjuk dialog med spelarna, något som han inte känner sig bekväm med.
– Den kritik jag har fått ibland har varit att jag inte jagar folk. Självklart har det varit jobbigt eftersom man inte vill få kritik. Man vill att alla ska tycka att man är fantastiskt bra. Det svider när man får kämpa emot det för jag resonerar så här att om en spelare säger att han känner av en grej och vill ta det lugnt. Då förstår jag inte vad jag kommer att vinna på att tänka att den jäveln myglar.
– Tvingar jag ut honom när han känner något och han går sönder då är det mitt fel. Säger han det för att komma undan då kommer ändå inte han spela i SHL, han kommer inte räcka till. Jag måste lita på killarna.
– Många av spelarna har jag haft ganska länge. Det gör att jag vet att jag kan ha en dialog som gör att jag kan göra en helhetsbedömning. Då får jag också en väldigt bra feedback. Det kan hända att vi har planerat in något någon dag, men då jag sedan kommer dit ser jag att, nej vi är inte riktigt redo för det här. Då får jag ändra på upplägget. Oftast handlar det om att jag fått feedback från spelarna och det vore otroligt korkat om jag inte lyssnade på dom.

Miro, vem i Karlskrona skulle kunna bli en bra stavhoppare?
– Oj… Det var en väldigt bra fråga. Då skulle jag nog säga Emil Larsson. Jag tycker att han är en fruktansvärt bra atlet. Han är inte snabbast i laget, inte starkast och heller inte uthålligast. Men han har egentligen alla kvalitéer.
– Jag har haft förmånen att testa Oliver Ekman Larsson på grundfysgrejer. Dom är nästan identiska med Emils. Bra kondis även om det inte är några skidåkarvärden, ganska snabb och bra kraft. Sedan är det flera av dom nya spelarna som jag inte kan bedöma fullt ut eftersom jag inte haft dom så länge, men eftersom du tvingar mig att välja en, jag gillar inte att plocka ut en och jag tänker att även ”Bergan” (Alexander Bergström) kanske, skrattar Miro Zalar och fortsätter:
– Det är många och jag är stolt och glad över (Filip) Cruseman, Bergström, Emil, (Kristoffer) Söder, (Alexander) Viklund, Jimmy Andersson och så vidare, alltså spelare som jag har haft ett tag nu. Att dom håller på den här höga nivån är fantastiskt jäkla roligt. Det går inte att komma ifrån. Jag kan inte slå mig för bröstet när ”Kolan” kommer in och är grymt bra. Det är många som gjort bra jobb med honom, framförallt han själv. Men jag hoppas att jag har bidragit till dom här andras utveckling.