Den oväntade sportchefen: ”Hade en liten oro att det infunnit sig en mättnadskänsla”

När Lasse Johansson slutade i våras var det få som kunde gissa vem som skulle bli Skellefteå AIKs nya sportchef. Förfrågan gavs till en strukturerad arvidsjaurson med en förkärlek för att jobba med människor.
– Jag ville bara säga ja direkt, berättar Mikael Lindgren.

SKELLEFTEÅ (HOCKEYSVERIGE.SE)
– Vill du ha kaffe?
Mikael Lindgren, eller Micke som han mer frekvent kallas, hejar friskt på alla. Det märks att han trivs på sin nya arbetsplats. Allt görs med ett leende och en sträckt rygg. Att han skulle hamna här var en överraskning. Micke levde senast på hockey 2003, det var året då han avslutade en 13 år lång karriär som betald hockeyspelare.

Att det var hockey som blev det stora intresset är dock ingen överraskning. För honom och hans två yngre bröder var det självklart val.
– Absolut, jag kommer från en idrottsfamilj och fick min första hockeyutrustning när jag var tre år. Pappa spelade dessutom hockey, så det kom naturligt.

De där första skären vid tre års ålder skulle sedan leda fram till en lång karriär på olika rinkar av vilka fem tillbringades i Skellefteås färger, innan han 30 år senare packade trunken för sista gången.
– Jag började känna att tiden som hockeyspelare var över, visst det hade kanske gått att hasta runt på olika klubbar i Europa, men jag kände att den civila karriären lockade mer.

En civilkarriär som kretsat kring försäljning, från försäljare på Carl Lamm vidare till att sälja reklamutrymme på TV4, för att sedan jobba som en försäljningschef på Volvo personbilar och slutligen på stålföretaget Repay.
– Försäljning har alltid varit roligt, att jobba i team mot gemensamma mål är fantastiskt kul. Månadsavstämningar och liknande gör att det blir ett sorts tävlande, man känner igen lite av den där nerven från idrotten.

Foto: Max Lundberg

”ETT PRIVILEGIUM”

En nerv som skulle bli ännu mer påtaglig när Micke i våras överraskande fick förfrågan om att bli sportchef. För även om Mikael har haft kontinuerlig kontakt med Skellefteå AIK – dels för att hans bror Fredrik spelar där, dels för att det fanns kvar personer från hans tidigare sejour i klubben – trodde Micke aldrig att han var aktuell för rollen som sportchef. Han ville bara säga ja direkt, men det fanns vissa saker som behövde redas ut först.
– Det kändes fantastiskt att få förfrågan, absolut, det är ett privilegium, men eftersom föreningen varit på så hög nivå under så lång tid så hade jag en liten oro att det infunnit sig en mättnadskänsla. Men efter att ha pratat mer med ledningen och känt vilket driv som finns i föreningen så var det ett självklart val att tacka ja.

Att sportchefsrollen innebär press är något som guldhjälmen som ligger inne på Mickes kontor skvallrar om. Skellefteå har varit i sex raka finaler, varav två slutat med guld, och målsättningen är glasklar och pressen stenhård, men han är inte rädd för att misslyckas.
— Jag tror att om man tänker de tankarna så är man illa ute.

Ska Micke lyckas ser han vissa saker som extra viktiga, han behöver självklart familjens stöd. Alla beslut om jobberbjudanden tar han tillsammans med sin fru Ann-Charlott. Men han behöver också struktur för att kunna fungera. Micke ser sig nämligen som en pedantisk person. Något som schemana på hans datorskärmar och de välpolerade glasögonen vittnar om.

Skulle det dock komma kriser är det pressen utifrån som Mikael känner som mest svårhanterlig. Övrig press har han stött på i och med andra jobb, och pressen han sätter på sig själv är inte i så stor grad av beroende av vad media eller liknande pekar på.
– Jag har koll på vad som är viktigt och skulle det gå illa, så absolut man blir besviken på sig själv, men snart är man tillbaka ännu mer taggad än vad man var innan.

”DET HÄNDER INTE OSS”

Att han har en distans till hur mycket pressen påverkar honom kan delvis kopplas till en händelse för sex år sedan när hans son Gabriel föddes.

Gabriel diagnosticerades nämligen med Downs syndrom. Ett oväntat besked som fick Mikael att se på livet med nya ögon.
— Man var nere på rygg, jag visste inte vad Downs var, frågor ploppar upp i skallen, hur ska det gå med dottern Kharma? Hur ska jag kunna kombinera det med jobbet?

Micke berättar om hur de två första åren var speciellt tuffa.
—Barn som har den här diagnosen har oftast ett svagare immunförsvar. Det var nära att vi skulle förlora honom ett par gånger, föräldrar kan ju bara föreställa sig hur det är att förlora ett barn, säger han och fortsätter.
— Det har lärt oss att leva i nuet, man har fått perspektiv. Det har förändrat otroligt mycket. Man kunde vara stressad tidigare, men det är egentligen bara skitsaker. Saker som var viktiga tidigare är inte alls lika viktiga nu.

Allt ordnade sig dock till slut och när Mikael berättar om hur hans son mår i dag så lyser det i ögonen på honom och han berättar ivrigt om hur Gabriel mår och är nu.
— Han är otroligt spontan, han lever i nuet, kärleksfull. Hade jag vetat vad jag vet i dag om vad Downs syndrom är hade jag aldrig varit orolig.

Under helgen startar Mickes första säsong som sportchef och det med ett dubbelmöte mot Luleå.
— Fantastiskt fränt, en extra krydda med derby, nu startar resan, säger Micke entusiastiskt.

MAX LUNDBERG
[email protected]