Tvingas avsluta karriären – som 25-åring

Redan som 16-åring flyttade Amalie Andersen till Linköping för att spela i SDHL.
Nu tvingas den tidigare talangen avsluta karriären – som 25-åring.
– Ibland har jag problem med att bara vara på en vanlig middag, säger 25-åringen.

Amalie Andersen. Foto: Bildbyrån/Niclas Jönsson.

Efter två säsonger i Rögle BK och NDHL är hockeyresan över för Amalie Andersen.

Under måndagen meddelar 25-åringen med SDHL-, VM- och OS-meriter att hon väljer att lägga skridskorna på hyllan. Detta efter kvarlämnade och förvärrade symtom från den där första hjärnskakningen som 17-åring.

– Jag har haft en del problem med mitt huvud. Jag är bara 25 och det är inte så vanligt att ha dessa problem. Det kanske inte är så farligt och hemskt just nu men det kan komma till en punkt då det blir väldigt farligt. Jag har ett långt liv framför mig, vill gärna bilda familj, då vill jag gärna vara den bästa mamman och person jag kan vara, säger Andersen på Rögles hemsida och fortsätter:
– Ibland har jag problem med att bara vara på en vanlig middag. Det är tråkigt att sitta där och bli trött i huvudet efter bara trettio minuter. Så det handlar om att jag vill ta hand om mig själv. Det är ett väldigt svårt beslut att ta men det känns rätt.

”Hockeyn kommer alltid att vara en del av mitt liv”

Den danska landslagsbacken hann med tre år i SDHL med Linköping innan hon 2019 åkte över till Nordamerika för att utbilda sig vidare på college. Det var efter de fyra åren på University of Maine som hon sedan 2023 vände hem till Sverige för spel i NDHL och Rögle.

– Jag har inte hunnit tänka så mycket på vad som kommer hända nu. På något sätt vet jag att hockeyn alltid kommer att vara en del av mitt liv. Oavsett om det är som hockeymamma, som tränare eller som stöd på något sätt. Sen har jag fortfarande en pojkvän som spelar, så det kommer att vara runt mig ändå, säger hon och fortsätter om hockeyns betydelse:
– Jag tycker det är svårt att svara på eftersom det bara har varit hela mitt liv. Det är det enda jag vet. Men såklart har den betytt mycket. Nu när jag blivit äldre har jag också insett hur mycket jag fått tack vare hockeyn. Både mänskliga relationer men även verktyg i livet. Jag har även fått se hela världen, bott i USA, i Sverige, flyttat hemifrån i ung ålder, fått se det mesta av Europa, spelat OS i Kina. Det är något som inte allt får möjligheten att göra. Det värderar jag högt.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: