”Ville ha en plats på hockeyfights.com”

Victor Hedman om rookiesäsongen, sin första fajt och hur man stoppar Ovetjkin

Spara det bästa krutet till slutet av säsongen och visa framfötterna i powerplay. Efter rookiesäsongen vet Victor Hedman hur han ska nå nästa nivå i NHL. Men hur man stoppar Alexander Ovetjkin, det vet han fortfarande inte riktigt.
–Ibland skjuter han lite för hårt, säger Hedman till Hockeysverige.se.

Ingen dundersuccé. Men Victor Hedman första säsong i NHL var bra. Hans Tampa Bay missade slutspelet efter en dålig period efter OS-uppehållet. Men 20 Hedman-poäng – fyra mål och 16 assist på 74 matcher – var helt okej. Och än mer impoerande var speltiden han blev tilldelad. Modoprodukten snittade hela 20 minuter och 50 sekunder per match, fjärde bäst i laget.
– Säsongen har varit bra. Det var lite mycket upp och ner i slutet av säsongen i formen. Men det har varit jävligt kul att vara där, både på och utanför isen. Man har lärt sig mycket och kommer väl förberedd till nästa säsong, säger Hedman.

Vad har du lärt dig?
– Man har mindre träningsdos där borta eftersom det är fler matcher, men det gäller ju att man underhåller kroppen hela tiden ändå. Det är inte så stor skillnad. Men det är mer fokus på matcherna, och lite mindre på träningarna.

Stort stöd från Öhlund
Vilka delar i spelet måste du utveckla?
– Kanske spelet i den offensiva zonen. Jag spelar inget i powerplay än, men nästa säsong ska jag bevisa direkt att jag är en man som kan spela det. Sen ska jag fortsätta med det här spelet jag visat i boxplay och så.
– Och alla blir bara bättre ju längre säsongen går och tempot blir högre och högre. Så det är ju kanske en skillnad, någonting som man har lärt sig nu. Att man ska ha sina bästa matcher kvar till mitten och slutet av säsongen.

Vad har din svenske lagkamrat i Tampa, Mattias Öhlund, betytt för dig?
– Väldigt mycket. Han har ju varit där borta i elva–tolv år, så jag har mycket att lära från honom. Han ger mig tips på hur man hanterar motgångar och andra situationer. Utanför isen har han varit en hjälp också, om det har varit några problem. Det är tryggt att ha honom där.

Vid sidan av hockeyn, vilken är den stora omställningen?
– Det har inte varit så mycket. Man går ju inte skolan längre så man behöver inte koncentrera sig på det. Sen är det väl klimatet och så, som har varit lite annorlunda. Men det är inget man klagar på precis.

”Man fattar hur bra de är”
Hur är matcherna i NHL jämfört med elitserien?
– Klart att det var stor skillnad, det ska man inte hymla om. Det finns inga lätta matcher här. Alla lag har ju någon grym spelare som kan gå ut och avgöra själv. Men det är jävligt kul också, det är den här ligan man vill spela i under många år.
– Och man får ju mycket mindre tid med pucken och det smäller mer. Men just hur bra Crosby och Ovetjkin är, det fattar man inte riktigt på tv. Det kan gå rätt snabbt när Ovetjkin kommer på kanten. Men man anpassar sig ändå rätt snabbt till tempot, och försöker ligga på rätt sida. Speciellt när de är på isen.

Är det de två som är svårast att möta?
– Ja, de två. Och så tvillingarna Sedin. De två tillsammans är svåra att stoppa när de börjar rulla upp och hitta varandra med passningar, det är tufft.
– Jag såg en match mot Toronto, jag tror att de låg under med 3–1 inför sista och så går de in och gör tre–fyra pinnar var och vänder matchen helt själva. Det är sådana sjuka mål de gör, hittar varandra bakom ryggen och med väggpass. Det är som att de har magneter på bladen. De är starka och jäkligt vältränade.

En sådan som Ovetjkin, hur stoppar man honom?
– Ja, det är bara att inte låta honom komma förbi en utan att man håller honom utanför sig och hellre låter honom ta skott utifrån. För dem tar ju målvakterna … ibland. Ibland är de lite för hårda.

Hyllar St. Louis
I Tampa Bay då, vem är du mest imponerad av där?
– St. Louis framförallt. Hur hårt han jobbar och hur jävla bra han är. Han kämpar på i varje match hela tiden, fram och tillbaka. Han ser sådana spel som inte många andra ser. Han har en väldigt bra blick för spelet och bra skott. Och han är också en pådrivare i omklädningsrummet. Det var ganska konstigt när de utelämnade honom från OS.

Och här i VM stöter du ihop med två kanadeniska lagkamrater, Steven Stamkos Och Steve Downie.
– Stamkos är bra i båda ändarna, bra med klubban, bra på skridskorna och har ett jäkligt bra skott. Det gäller att ligga i skottlinjen när han får pucken och inte låta honom få igenom skotten för då blir det farligt. Sen ska man spela nära inpå kroppen på honom, göra så att han tycker att det är tråkigt att spela hockey. Försöka tråka ut honom och fullfölja i alla situationer. Ge honom ett par rapp här och där när inte domaren ser honom.
–Downie är underbar att ha i sitt lag, han kan reta gallfeber på vem som helst. Han har fått onödigt mycket skit. Tacklingen mot Ottawa var kanske inte den vackraste han har gjort. Men sen fick han avstängning när han slashade domaren och jag har sett det på Youtube, så farligt var det inte.

Varför är han så bra att ha i laget?
– Han kämpar hårt och producerar. Han ska vara den där som gnäbbar med motståndaren. Jag minns när vi mötte Washington så fick han Ovetjkin, som ville börja slåss och så, helt ur balans. Då vann vi matchen också. Och han gjorde ju 23 baljor eller så i år också.
– Vid sidan av finns det inget ont att säga om honom. Det är en glad prick som är väldigt snäll och ganska lugn utanför isen. En fruktansvärt bra kille.

Visste inte att han var en fighter
På tal om fajter, du tog en till slut?
– Det var de där dumheterna som man höll på. Jag fick min första femma mot Ottawa där, jag ville stå upp för lagkamraterna. Jag ska inte försöka söka det så mycket som jag gjorde i år utan koncentrera mig mer på mitt eget spel, så kommer det bli ännu bättre.

Men du tog en, varför?
– Jag vet inte alls. Det var väl bara att man ville ha sin första fighting major … och ha en plats på hockeyfights.com, haha. Jag är inte en sådan som viker ner mig. Det blev lite gruff med Mike Fisher där och till slut så blev det bara sådär.

Och han är väl ingen fighter egentligen?
– Jo, han är ju tydligen det. Men det visste inte jag. Och sen låg jag där också.