Jakten på det perfekta skäret

”Min styrka är att jag är en nörd”

Han är en av Sveriges snabbaste skridskoåkare genom tiderna. Numera ägnar Andreas Larsson sitt yrkesliv åt att göra svenska hockeyspelare till bättre skridskoåkare. Hockeysverige.se tog rygg på skridskoentusiasten när han drillade backtalangen Hampus Lindholm i jakten på det perfekta skäret.

GÖTEBORG (HOCKEYSVERIGE.SE)
Byggnaden är dunkel och dammig. De få solstrålar som letar sig in genom de små gliporna i taket får kämpa hårt för att lysa upp den pollenbesudlade asfalten på backen. På vintern är det här en levande mötesplats för skridskoåkare, nu påminner det mest om en ödegiven industrilokal sånär som på de två målare som håller på att snygga till taket.
– Tänk om de kunde ha lagt lite bättre asfalt över hela mitten här. Då hade det blivit en perfekt med inlinehockey här på somrarna. Jag hade det på förslag, men politikerna lyssnade såklart inte.
Andreas Larsson sveper med handen över den tomma ytan mitt i lokalen, suckar och rättar till kepsen på huvudet innan han ställer ifrån sig en röd bosuboll. Intill honom gör en gänglig figur samma sak med ännu en bosuboll innan han sätter sig ned på en bänk och byter ut sina blågula badtofflor mot ett par träningsskor med Anaheim Ducks logotyp på plösen. När han tar till orda är det med en distinkt skånsk dialekt.

Foto: Uffe Bodin

– Jag träffade Andreas i fjol när han började träna Rögle, berättar Hampus Lindholm medan han preparerar sig för det träningspass han ska till att genomföra i Ruddalens skridskohall i Frölunda.
– Jag gillar hans tänk, det är enkelt och rakt. Han har många egna idéer och är flexibel. Jag tycker verkligen att det har utvecklat min fysik och hjälpt mig att bli bättre som hockeyspelare.
Hampus skuttar upp från bänken och skrattar till innan han älgar i väg längs den finasfalterade banan för att värma upp.
– Och så är det är rätt kul att komma till träningen utan att veta vad som ska hända.
Andreas, eller Skatecoach som han kallar sig på Twitter, förbereder dagens första övning och ler brett.
– Min målsättning när jag sätter ihop sådana här träningspass är att få en kille som Hampus att komma utanför komfortzonen, att attackera honom från olika håll. Det är så lätt att bli bekväm i övningarna vi kör. När det händer stagnerar utvecklingen, därför försöker jag överraska honom lite.

Foto: Uffe Bodin.

Andreas Larsson har aldrig spelat ishockey. Han växte upp i den närkiska pärlan Askersund strax norr om Vättern. Det lilla samhället saknade hockeylag och i stället för att drömma om att bli proffs i NHL närde Andreas drömmen om att bli världens bästa skridskoåkare. Det var en dröm han aldrig lyckades uppfylla, men under många år tillhörde han Sverigeeliten i skridsko och tog åtskilliga SM- och EM-medaljer och är än i dag innehavare av det svenska rekordet 100 meter (9,84).
– Hur jag kom i kontakt med hockeyn? Det var genom farsan. Han var kompis med Bengt-Åke Gustafsson, Håkan Loob, Thomas Rundqvist och några andra spelare i Färjestad. De brukade komma hem till oss ibland och snacka hockey på ett rätt avslappnat sätt. Ibland fick vi biljetter och åkte till Karlstad för att titta på Färjestad också, så visst fanns det ett hockeyintresse, berättar han.
– Men det var först när jag kom till Bosön i slutet av 90-talet och träffade på en del hockeyspelare som var nyfikna på hur de skulle kunna bli bättre skridskoåkare som jag började intressera mig för hockeyn ur ett träningsmässigt perspektiv.

Foto: Uffe Bodin

I dag har den före detta skridskostjärnan därför blivit hockeytränare, eller rättare sagt skridskotränare. För det är fortfarande i skäret som hans stora intresse ligger. Nu jobbar han deltid som fystränare för Rögle och ägnar resten av tiden åt att hjälpa spelare individuellt, exempelvis fjolårets draftsexa Hampus Lindholm som spelade för Norfolk Admirals, Anaheim Ducks farmarlag, den gångna säsongen.
– Många av baserna för hur är en skridskoåkare och en hockeyspelare skrinnar är lika. Vinkeln på skridskon är sig lik och jag kan relatera till vad som är ett bra skär. Utmaningen har varit att sätta sig in i komplexiteten som finns inom hockeyn på grund av alla delmoment. Jag tycker att jag genom åren har fått en känsla för vad som händer med kroppen under en hockeymatch. Utifrån en spelares fysiska status kan jag felsöka och hitta de områden han måste stärka och förbättra för att bli en bättre skridskoåkare och i förlängningen också en bättre spelare, menar Andreas Larsson som i sitt arbete har utvecklat sajten hockeypt.com där han har samlat flera hundra olika styrkeövningar menade att förbättra sina adepters rörlighet, koordination, spänst, styrka, snabbhet och inte minst skridskoåkning.
– Min styrka är nog att jag är en nörd som gillar att hitta detaljer att jobba med, svagheter som jag kan fixa och balansera upp med hjälp av olika övningar. Det är utmaningen, att hela tiden hitta nya lösningar.

Foto: Uffe Bodin.

– Värm upp den där jäkla dieselmotorn nu!
Andreas Larssons uppmaning når fram till mottagaren. Hampus Lindholm ökar frekvensen i den pågående balansövningen. Han skuttar från den ena bosubollen till den andra. I nävarna har han en hockeyklubba som han använder för att vrida på överkroppen och på så vis reta coremuskulaturen och balanssinnet ännu mer.
Övningen, som ser plågsam ut för en lekman, blir ännu djävligare när Andreas hänger på en 1,1-kilosvikt på klubbladet.
– Det gör en jäkla skillnad. Det känns som om någon har lindat på tusen varv tejp på klubban, flåsar Hampus innan han återupptar det stundtals vingliga studsandet.

Foto: Uffe Bodin

Andreas fortsätter att mana på Hampus på ett sätt som får mig att tänka på de prövningar Yoda utsätter Luke Skywalker för i ”Rymdimperiet slår tillbaka”. Det enda som fattas är ett beskt ”You’re no a jedi yet”. Andreas nöjer sig med att konstatera att det går att göra övningarna på bosubollarna ÄNNU tuffare och ÄNNU mer hockeyanpassade.
– När han har blivit riktigt bra på det här kan jag sätta på mig mitsar och ge honom en massa knuffar medan han kör den här övningen. Det är ju så det går till på isen, konstaterar han.
Just individ- och grenanpassad träning är något Andreas Larsson tycker att allt fler idrotter börjar förstå vidden av.
– På isen är en hockeyspelare helt naken. Vad som helst kan ske och då gäller det i största möjliga mån att förbereda kroppen på de komplexa prövningar den kan utsättas för, säger Andreas.
– Det är inte jättemånga år sedan man ansåg att lösningen för att exempelvis bli snabbare var att knäböja 180 kilo så många gånger man kunde. I dag har det där blivit mycket bättre, åtminstone inom de idrotter jag följer tycker jag att man har tänkt om. Allt går inte ut på att bygga stora muskler längre, säger Andreas.

Foto: Uffe Bodin.

– Satan!
Hampus Lindholm kränger från höger till vänster och tillbaka igen innan han lyckas återupprätta balansen. Anaheim Ducks-skorna har bytts ut mot ett par inlines och den store backtalangen susar fram med en hastighet som gör att man lite oroligt undrar om han inte borde ha en hjälm på huvudet. Till och med de båda målarna i taket hajar till när de ser Hampus svischa runt den torrlagda skridskoovalen.
Skillnaden mellan inlinesen som Hampus har på sig och ett vanligt par är att det här är ett par Marsblades. De är speciellt utvecklade för att få inlinesåkningen att påminna om skridskoåkningen på is.

Foto: Uffe Bodin

– Det främre hjulet sitter lite högre än de andra hjulen, demonstrerar Hampus Lindholm.
– När du åker med ett par vanliga inlines så trycker du ifrån med tåspetsarna. Det gör du däremot inte när du åker vanliga skridskor. Det innebär att du inte riktigt kommer åt samma muskler, fyller Andreas Larsson i.
– Den här lösningen gör att du inte kan fuska och det märks på många av spelarna jag har testat det här med. De är trötta i låren på ett helt annat sätt när de har använt Marsblades och det är ett tecken på att man har stressat rätt muskler och suttit rätt i åkningen.
Inlinehockeyn sågs som en revolution för sommartränande hockeyspelare när den etablerade sig i Sverige under 1990-talet. Efter hand växte kritiken mot träningsmetoden eftersom omställningen från barmark till is blev för stor.
– Många tränare har sagt nej till inlines på senare år eftersom de tycker att det förstör mer än det utvecklar. Men med de här ”bladen” upplever jag att övergången till is blir enklare, säger Andreas Larsson medan han riktar sin iPad mot Hampus för att filma adepten när han kommer farande i 180 knyck.
Att lära sig åka på ett på Marsblades kräver en viss omställning i sig.
– Min pappa som har spelat en hel del hockey i sina dar fick testa de här för ett tag sedan. Han kunde knappt stå på dem. Det var samma sak för mig i början, berättar Hampus Lindholm innan han tar några auktoritära skär och skrinnar i väg med en balans som övertygar mig om att han inte är en nybörjare längre.

Foto: Uffe Bodin.

– Okej, det räcker för i dag!
Andreas Larsson har drillat en andfådd, svettig och mjölksyreangripen Hampus Lindholm i två och en halv timme när den sista övningen är avklarad och det är dags att lämna Ruddalens skridskobana. Medan vi promenerar ut mot parkeringen pratar Hampus om den gångna säsongen i AHL där han var hela ligans yngsta spelare. Han berättar om hjärnskakningarna som tvingade honom att avstå från JVM och gå miste om två månader av säsongen. Och om de stora kulturkrockarna som han har stött på i USA.

Foto: Uffe Bodin

Inför hösten är siktet inställt på att göra det som Jonas Brodin lyckades göra i Minnesota Wild den här säsongen. Ta en ordinarie plats i NHL som junior.
– Brodin gjorde det riktigt bra när han kom upp. Samtidigt var det bra av klubben att satsa på honom som man gjorde. De satte honom bredvid Ryan Suter direkt och gav honom möjligheten att lyckas, säger Hampus.
Han hoppas på ett liknande scenario för sig själv, men erkänner att det kommer att bli tufft. Ducks har en ung och lite mer rutinerad backtrio i Luca Sbisa, Sami Vatanen och Cam Fowler som spetsar till konkurrensen avsevärt.
– Men det är ju egentligen helt upp till mig själv. Kan jag visa lagledningen att jag ska spela så kommer säkert chansen, resonerar han.
Andreas Larsson nickar instämmande och delar med sig av en fras som nästan har blivit ett mantra under dagen.
– Det är väldigt inspirerande att få arbeta med unga och drivna hockeyspelare som är så målmedvetna som Hampus, säger han och lägger fram en teori om att det är lättare för honom att få kontakt med spelarna han jobbar med jämfört med en vanlig tränare.
– Min relation till spelarna blir nog djupare. En vanlig coach bryr sig antagligen mer om resultatet på isen än individen. Jag försöker ge dem allt jag kan och vara en liten pusselbit de kan använda sig av genom att lägga vikt vid de små men viktiga detaljerna. Det finns många sätt att ta sig till Rom och min målsättning är hela tiden att hjälpa spelaren att ta sig dit på det sättet som passar honom bäst.
För Hampus Lindholm är Anaheim det Rom som hägrar i horisonten. Och med Andreas Larssons hjälp har han fått en bra start på resan som ska leda honom hela vägen dit.