MJÖRNBERG: Risken för lunk är stor – något måste skaka om

Risken för utdragen serielunk känns den här säsongen större än på länge. Något måste hända som skakar om i Hockeyettan. Dessutom, lite spaningar från matcher fredag och lördag.

Vi är några veckor in i Hockeyettan-säsongen, den snåla oktobervinden har börjat blåsa, det är frost på morgnarna och tyvärr känns det där annalkande svala allt för påtagligt av även i hockeyn.

Där både SHL och Hockeyallsvenskan begåvats med snackisar i form av storlag som har oerhört besvärligt att leva upp till sin egen självbild, hackande lag som borde kunna tillhöra toppen men har ångest i botten och en del förhållandevis oväntade resultat har Hockeyettan inte mycket sådant att bjuda så här långt.

En liga som under sommaren mest fått rubriker för kaoset kring seriesammansättningen och där den usla ekonomin i var och varannan lada är vad som ligger top of mind hos alldeles för många debattörer behöver något sportsligt explosivt att gå igång på. Spänning, dramatik, ilska och ångest.

Det är klart att det är kul för supportrarna till de tilltänkta topplagen att det går bra så här i början, men baksidan av att alla (ja faktiskt ALLA) tilltänkta Allettan-lag gör ungefär precis vad de ska och kan förväntas göra är att det där viktiga elementet av spänning helt och hållet försvinner.

Man kan förstås låtsas att det är uppseendeväckande att nybygget i Västervik tagit noll poäng på bortaplan så här långt, men vad spelar det för roll när de krossar lagen från tabellens undre skikt på hemmaplan? Vill man kan man kanske inbilla sig någon sorts artificiell spänning i hur länge Brödernas/Väsby ska kunna hålla sin segerrad intakt, men vem bryr sig egentligen?

Det här är säkert ett resonemang som låter bortskämt, men idrott och kanske framförallt ishockey bygger på känslor och engagemang och det uteblir när topplagen gör sitt, bottenlagen är vad de är och det till råga på allt inte finns någon risk för något lag att åka ur vad det lider.

Fortsätter det på inslagen väg, det vill säga att favoriterna och Allettan-kandidaterna gör vad de ska, finns en överhängande risk för att grundserien redan om några omgångar blir en synnerligen välkammad lunk fram till att några streckstrider kanske kan hetta till fram i slutet av november.

Det är inte vad en liga som kämpar med näbbar och klor för att vara relevant och locka publiken behöver.

När den sportsliga dramatiken uteblir får vi kanske sätta vårt hopp till att det bränner till på något annat sätt. Hockeyettan behöver skakas om. Vi behöver någon som ilsknar till och tar heder och ära av motståndare och omgivning, en rivalitet som blossar upp och får två gäng att börja avsky varandra, ett kontrakt som vanäras eller nån som vågar säga något spydigt utöver det vanliga och därmed retar upp ett helt supporterled.

Kanske skulle vi behöva ett klassiskt ordkrig eller (nej man ska förstås inte uppmana till våld) ett bänktömmande storbråk? Jag tror tyvärr inte att några outsägligt tjusiga highlights-mål av skickliga topplag mot undermåligt motstånd kommer ordna saken. I det långa loppet blir det bara lite halvkul för supportrarna till favoriterna att lagen radar upp pliktskyldiga segrar och Allettan-platsen sedan länge är säkrad.

Vi får väl se var det hela tar vägen, men med oktober och november runt knuten är det sista vi vill att lunken ska sätta klorna i hockeyn alldeles för tidigt. Jag hoppas det står profiler i kulisserna beredda att leverera.

* * *

Konstantin Barulin är på plats och redo för spel i Borås, men med tanke på hur Viggo Andrén har agerat i hans frånvaro kommer det bli riktigt kämpigt för den forne stjärnan att komma åt speltiden den här säsongen.

Tränaren Christer Nylund valde, trots att Barulin alltså har anlänt, på nytt att ge Andrén chansen mellan stolparna i fredagens hemmamöte med Tranås och ynglingen gjorde ånyo en riktigt stark insats när Borås vann med 3-1.

Den där potentialen som Frölunda hoppades så mycket på, men som aldrig riktigt kom fram under två säsongers utlåning till just Tranås, börjar nu synas på allvar och kan 21-åringen bygga vidare på sin solida start talar väldigt mycket för att han blir Borås förstekeeper på allvar. Kanske är det rent av så att han redan vunnit förstaspaden över sin åldrande målvaktskompanjon.

Men det är inte bara Konstantin Barulin som slutligen är på plats i Borås, även passningsgeniet Matias Sointu har anlänt och gjorde sin första match i 3-1-segern över Tranås. Det var förstås ganska ringrostigt för finländaren, men vid valda tillfällen visade han ändå vilken magi som finns i hans trollspö.

När han fått bli lite varm i kläderna och bekantat sig med de nya lagkamraterna kommer han bli en väldigt viktig kugge för västgötarna i jakten på att vara att räkna med hela vägen in i vårens kakel.

Tranås? Nja. Det var rätt beige under fredagskvällen. Laget jobbade hårt, men fick inte särskilt mycket ut av det. Det kändes trubbigt och överlag är lagets säsongsinledning väldigt mycket upp och ner. Men visst finns potentialen för att nå Allettan även där.

* * *

När två lag från den absoluta botten av Hockeyettan möts blir klassen därefter, men underhållningsvärdet kan faktiskt vara ganska stort…

…eller ja, jag skulle ljuga om jag skrev något annat än att det gör lite ont i både kropp och själ att se alldeles för mycket bristande spelförståelse som leder till misstag som inte kan sorteras in på kontot ”ungdomlig naivitet”, men matchen där Surahammar under eftermiddagen besegrade Nyköping med 4-2 i en till helheten väldigt jämn batalj bjöd i alla fall på böljande anfallshockey.

Det är ett understatement att inget av gängen har sina styrkor i defensiven, Surahammar för att de hellre tjuvar än offrar ett blåmärke i försvarsagerandet, Nyköping för att de helt enkelt inte är bättre, men offensivt hände en hel del intressant. Det var faktiskt helt sanslöst att det bara stod 1-1 efter två perioder med tanke på hur mycket chanser lagen skapade (åt sig själva och åt varandra).

Med tanke på att båda gängen gärna gav bort pucken på kritiska ställen kring linjerna och i mittzonen blev det ett böljande spel som borde ha fallit publiken i smaken och de båda målvakterna, Sebastian Wagner i hemmakassen och Jonas Eneroth hos gästerna, fick visa sig från sin bästa sida.

Stundtals underhållande och i slutändan ändå ganska logiskt att Surahammar som var det något tyngre laget kunde vinna. Det var knappast en slump att rutinerade Hockeyettan-spelare som Lukas Söderlund och Lukas Henze visade vägen i målprotokollet. Men frågan gnager ändå vad de här gängen ska spela för om några veckor. För det är ganska uppenbart att de inte är i närheten av en klass som ska kunna ta dem till allsvenskan och efter jul är det ju ingen som åker ur…

* * *

Jo en sak till. William Hildebertzon, en tidigare Modo- och Timrå-junior som just kommit hem från en poängstark utflykt i den norska andraligan, öppnade Nyköpings målkonto för säsongen förra helgen och såg återigen riktigt bra ut ikväll mot Surahammar. Det känns som en spelare det kan vara väl värt att hålla ögonen på under säsongen.