MJÖRNBERG: Filosofiskt om en annalkande kris

När Borås lyckades vinna en tät och jämn match hemma mot HC Dalen med 2-1 innebar det fjärde raka förlusten för ett bortalag som dessutom bara lyckats producera två mål framåt på sina fyra senaste bortamatcher. När slår otur över i ren oförmåga?

1-2 i Borås var fjärde raka nederlaget för HC Dalen. Sjätte raka matchen utan en trepoängare om man vill läsa statistiken ännu mer illvilligt och laget har endast lyckats landa totalt fem poäng på sina sju första matcher.

Detta trots att man inte spelar pjåkigt alls.

För att rekapitulera de fyra raka nederlagen. Mot Halmstad (0-6) startade man bra, men brände några lägen innan det hela fick rinna iväg. 1-2 i Mjölby var en tillställning man lika gärna hade kunnat vinna med lite skärpa och 3-6 hemma mot Hanviken var resultatet av att man manövrerades ut av en hockeytekniskt mycket skickligare motståndare.

I Borås kom HC Dalen precis som i många av de andra matcherna ut riktigt starkt. Man fick bra utdelning på sin höga press och störde hemmalaget rejält, men lyckades ändå inte skapa så många högkaratiga målchanser och de möjligheter man ändå ordnade kunde hemmakeepern Viggo Andrén rädda.

Det var ganska symptomatiskt för hela matchen. Spelmässigt var HC Dalen nog så bra som Borås. De vek verkligen inte ned sig och det finns massor av positiva saker att lyfta fram, från att Daniel Glad mer och mer växte in i det till Sebastian Ehrenflods resoluta försvarsspel och bra drag under skridskorna på den nykomponerade kedjan Hampus Sandahl/William Romfors/Max Forsell.

Men pucken ville inte in och det börjar bli något av en självuppfyllande profetia. Speciellt på bortaplan.

HC Dalen gjorde sex mål i Mariestad i premiären, men sedan dess har man nu bara mäktat med att göra två mål på sina fyra senaste bortamatcher. Ett snitt på ett halvt mål per match.

Här skulle det kunna vara läge att bli lite filosofisk. För när slår otur över i oförmåga?

Det är uppenbart att laget fokuserar ganska mycket på att puckuslingen inte vill in. Tränaren Daniel Josefsson pratade om ineffektiviteten i en intervju inför matchen, William Romfors snackade på samma tema i en periodpaus och jargongen är den gamla vanliga att jobbar man bara vidare så kommer det att vända. Men ju mer man snackar om det och låter problemet med produktionen vara i fokus, desto större kommer den mentala uppförsbacken bli.

Den självuppfyllande profetian som sagt. Det som kanske var otur från början blir tillslut ren oförmåga när man börjar tvivla på vad som är möjligt.

Vid en ren okulär besiktning är det svårt att se vad som är problemet för HC Dalen. Spelet fungerar som sagt bra och det osar inte ångest över avslutningslägena. Men i ekvationen bör man så klart räkna in att truppen knappast bestod av sprudlande målpryglade från början och att de offensiva nyförvärven inte levererat alls så här långt.

Hur länge kan man gömma sig bakom att Victor Lindman missade stora delar av försäsongen? Hur lång tid får Oskar Cederqvist på sig att växa in i en producerande roll i ett lag som faktiskt har lite förväntningar på sig? Och vad har hänt med Jesper Thörnbergs krut?

Veteranen som ska leda laget kämpar och sliter, men har i raden av fyra raka förluster inte gjort en enda poäng och hans facit av ett mål på sju matcher är förstås alldeles, alldeles för svagt.

Det finns att filosofera över för HC Dalen och dess ledare, för hur man än vrider och vänder på saken och försöker låtsas att produktionen ska lösa sig av sig självt gör varje nytt nederlag att den annalkande krisen rycker närmare.

Och på fredag väntar Tingsryd. Borta.

* * *

Man kanske kan kalla det en ödets ironi om man har HC Dalen-sympatier. Men den som avgjorde den jämna tillställningen till Borås fördel var Adam Hirsch som med sina två snärtiga avslut kunde sätta sitt lag i förarsätet.

Senaste säsongen Dalens för tillfället påtagligt impotenta målspottare Jesper Thörnberg spelade i klubben (21/22) och öste in poäng hette en av kedjekamraterna – trumvirvel – Adam Hirsch. Man skulle kunna snacka om att släkten är värst och att i alla fall en av de forna kedjekamraterna bevarat formen till den här drabbningen.

Hirsch var med sina två mål en av de mest framträdande pjäserna i Borås den här kvällen. Ett Borås som mer och mer börjar hitta rätt i sitt stabila Christer Nylund-spel. Man skulle kunna önska att även de fick ut lite mer offensivt av det spelarmaterial man trots allt har, men strukturen ser bra ut. Laget gör rätt avvägningar och känns stabilt.

Även om HC Dalen bet ifrån bra och bitvis var laget som drev spelet den här aftonen, var det ändå aldrig oroligt i Borås. Man höll sig till sin plan och var med sin spetskompetens det lag som skapade de bästa chanserna.

Kul också att se hur Anton Davidsson bara fortsätter att gå från klarhet till klarhet. Han blommade ifjol och han bygger vidare i år. En av banans främsta aktörer även den här kvällen och vägen ligger så klart utstakad mot högre nivå för honom.

* * *

Det börjar komma så långt in på säsongen nu att trender blir påtagliga och saker uppenbart sätter sig i skallarna på spelare.

Mjölby ordnade sin sjunde raka trepoängare via 6-4 hemma mot Grästorp vilket är sanslöst imponerande och skickar laget upp på en andraplats i tabellen. Men det borde ha gått på ett annat sätt.

Grästorp gjorde genom två perioder en riktigt bra bortamatch och hade ledningen med 3-1 i pausen inför den tredje. Men där raserades allt. Det var så enormt tydligt att det var ett lag med pumpande självförtroende och ett som inte vågar tro på sin förmåga.

Mjölby bara flög fram i den tredje perioden. Det liksom kändes på hela atmosfären att pucken skulle in och att de skulle vända matchen. Det kvittade att chanserna egentligen kanske inte var så tydliga. Hemmalaget bara körde och bulldozrade på, med utdelning fem gånger som följd.

Samtidigt blev Grästorp så små, så små. De vek ner sig. De vågade inte tro att de skulle kunna lyckas hålla sin ledning och då lyckades de inte heller. Det har tyvärr blivit ett mantra för laget som genom hela säsongen haft svårt att fullborda vad man påbörjat och vinna matcher där man spelat bra och satt sig i bra lägen. Man orkar helt enkelt inte mentalt.

Den mentala aspekten av hockeyn kan knappast bli särskilt mycket tydligare än så.