MJÖRNBERG: Att man kan starta betyder inte att man ska

En majoritet av klubbarna i Hockeyettan har via en form av enkät låtit meddela att de om det verkligen klämmer skulle kunna tänka sig att dra igång säsongen 20/21 utan publik i höst.

Det är långt ifrån samma sak som att det kommer att ske.

Åsiktsstormarna är så klart stora, fans och klubbrepresentanter är rädda att deras klubbar ska gå på ordentliga ekonomiska smällar om de ska tvingas gå igång utan publik på läktarna. Samtidigt som några naiva debattörer låtit sig förledas av uppfattningen att det skulle gå att hämta igen merparten av tappet via försäljning av fler webbsändningar (vilket är en ekvation som inte går ihop).

Men det kanske är läge att stanna upp och reflektera lite här. För vad är det egentligen klubbarna har svarat?

Att de klubbar som faktiskt lockar stor publik till sina hemmamatcher och har mest att förlora på att lira utan åskådare i hallarna har svarat blankt nej på ställda fråga är så klart en no-brainer. Det förstår alla som klarat av i alla fall någon kurs gymnasiematte. Det räcker att ta en titt i publikligan för att skaffa sig en uppfattning om vilka som skulle ta den hårdaste smällen vid ett sådant scenario.

Men en majoritet av de 47 klubbar som ska lira i Hockeyettan till hösten (nå väl det är visst ”bara” 42 som har svarat) har förstås sagt att de kan tänka sig att starta en säsong utan publik. Dock, och det är väldigt viktigt att poängtera, med ganska påtagliga förbehåll på många håll.

De flesta har väl kommenterat att visst de kan starta utan publik, men det håller inte under någon längre tidsperiod. Sen måste supportrarna in på läktarna och spendera sina pengar i kioskerna för att det ska kunna gå att snurra verksamheten.