ERIKSSON: När siffrorna ljuger – och målvakterna får betala priset

Tänk om någon tog bort 10–15 poäng från en ligas bästa poängspelare. Det hade blivit rubriker, ilska och krav på förändring. Men när det händer målvakter? Då är det tyst, skriver den tidigare HockeyEttan-målvakten Oliver Eriksson om slarvet med statistiken när det gäller målvakter.

Tänk dig att du går till jobbet varje dag, gör ditt jobb riktigt bra – men när du ska bedömas har någon glömt bort att räkna hälften av det du har gjort. Resultatet? Du ser sämre ut på papperet än du egentligen är. Du får sämre lön, sämre rykte och färre möjligheter.

Så ser verkligheten ut för många hockeymålvakter idag.

Räddningsprocenten – målvaktens valuta

Räddningsprocenten har blivit målvaktens identitet. Den avgör kontrakt, status, rykte och framtid. Den används av sportchefer, scouter, agenter, media och fans – och den är ofta det första och enda värdet som avgör om en målvakt anses ha gjort en bra säsong eller inte.

Problemet? Den bygger på siffror som inte går att lita på.

Jag har spelat flera säsonger som målvakt i Hockeyettan och jobbar i dag som målvaktstränare i tyska Oberliga. Oavsett land ser jag samma sak: skotträkningen är inkonsekvent, ibland helt missvisande – och i slutändan är det målvakterna som får betala priset.

När 15 skott bara försvinner

Det är inte ovanligt att den officiella skottstatistiken skiljer sig med 10–15 skott per match från den egentliga skottstatistiken.

För en målvakt innebär det att 15 skott helt enkelt försvinner. Om man officiellt räknas som att ha räddat 30 av 33 skott (90,9 %) men i själva verket har räddat 45 av 48 (94,5 %) – då är skillnaden enorm. På pappret ser det ut som en helt okej match.

I verkligheten kan den ha varit i toppklass.

Och när ett lag spelar hälften av sina matcher på hemmaplan, där samma mönster återkommer
säsong efter säsong, får det konsekvenser för hela karriären.

”Boostade” målvakter finns också – och det är lika fel

I andra hallar händer motsatsen: skotten räknas upp. Fem–tio extra skott per match. På en säsong med 15 hemmamatcher blir det över hundra extra skott. För en målvakt med 90 % räddningsprocent innebär det att man kan släppa in tio fler mål – utan att siffran sjunker under 90 %. Skillnaden mellan att framstå som stabil och att anses svag kan alltså bero helt på vem som sitter i sekretariatet.

Jag har sett hur en målvakt i ett lag konsekvent fått fler registrerade skott än sin kollega – trots liknande matcher. Den målvakten fick senare kontrakt i en högre liga. Och ja, han var duktig och förtjänade chansen – men siffrorna hjälpte honom dit.

Jag har till och med varit med om att en målvakts flickvän satt på läktaren och räknade skotten själv under varje hemmamatch. Efter varje period skickade hon sina siffror till den som förde statistiken i sekretariatet – så att det kunde ändras. Hur trovärdiga hennes siffror var är omöjligt att veta, men själva situationen säger en hel del om hur lätt statistiken kan manipuleras – och hur lite kontroll som faktiskt finns.

Två målvakter, samma insläppta mål – två helt olika karriärer

Låt oss säga att två målvakter släpper in exakt 65 mål under en säsong. Den första spelar i en klubb där man missar att räkna ungefär 10 skott per hemmamatch. Den andra spelar i en klubb där man tvärtom överdriver skotten med 10 skott per match.

Efter en säsong har båda släppt in 65 mål – men den första ligger under 90 % i räddningsprocent, medan den andra ligger runt 93 %. Skillnaden? Bara vem som suttit och räknat skott.

För många inom hockeyn verkar det här vara en detalj. Men det är inte bara en detalj. Det är det viktigaste värdet målvakten bedöms på – och det kan avgöra vem som får chansen i en högre liga och vem som inte får det.

Tänk om det här drabbade poängspelarna

För utespelare finns plus/minus, istid och poäng. För målvakter finns bara räddningsprocenten. Skillnaden? En poängspelare kan få sin statistik korrigerad i efterhand. Missad assist? Då fixas det. Men målvakter kan inte lägga tillbaka 10–15 bortglömda skott. De får bara leva med felaktiga siffror – och med konsekvenserna av dem.

Tänk om någon tog bort 10–15 poäng från en ligas bästa poängspelare. Det hade blivit rubriker, ilska och krav på förändring. Men när det händer målvakter? Då är det tyst.

Det finns redan riktlinjer för hur skott ska räknas, både i Sverige, Tyskland och andra länder. Problemet är inte reglerna, utan att de som sitter i sekretariatet ofta saknar utbildning, tid eller förståelse för varför statistiken är så viktig för målvakterna.

Många gör sitt bästa – men utan tydlig utbildning och uppföljning går det inte att uppnå den konsekvens som krävs för att göra målvakten rättvisa. Jag har full förståelse för att man kan missa två, tre skott på en match. Men när det handlar om ett tiotal så är det inte okej längre.

Det handlar inte om att peka finger, utan om att förstå hur avgörande det här faktiskt är för rättvisan i sporten.

Förbunden måste ta ansvar – nu

Det är dags att höja standarden. Det här handlar inte om små detaljer – det handlar om
trovärdighet, rättvisa och respekt för spelarna.

Förbunden och ligorna måste:

• Utbilda alla som sköter skotträkning
• Införa videokontroll och rättningar vid stora avvikelser
• Granska klubbar där statistiken systematiskt avviker
• Se till att målvaktsstatistiken värderas lika seriöst som poängstatistik

Det handlar inte bara om statistik – det handlar om hockeyns trovärdighet.

Det här är inte en kritik mot någon specifik liga eller klubb, utan en uppmaning till hela hockeyvärlden. Problemet finns överallt – i Sverige, i Tyskland, och i många andra länder. Vi måste vara ärliga nog att erkänna att dagens system inte är rättvist. Vi kan och bör göra det bättre – för målvakternas skull, men också för sporten i stort.

För i slutändan är skillnaden mellan en 89-procentig målvakt och en 93-procentig stor när
säsongen ska summeras.

Oliver Eriksson
Målvaktstränare, Icefighters Leipzig
Tidigare målvakt i Hockeyettan